God kväll @varafrisk
Har nog ingen klokt att skriva för du har redan fått svar här med kloka ord och omsorg. Ville bara säga att jag tänker på dig. Du har säkert läst alla trådar här som innehåller allt och mer därtill. Men jag är nog liksom Blenda inne på detta med att faktiskt ta hjälp. Och jag minns ett inlägg i hennes tråd som berörde och hjälpte mig mycket, som handlade om att hennes behandlare hade påmint om att nykterheten måste gå före allt. Allt.
Jag tror egentligen det är den viktigaste insikten av dem alla och kanske den enda som behövs.
Kram.

@Ase Blev det fisk till middag igår? Jag picklade inte blomkål utan vitkål men strunt samma det var i alla fall picklat. Tack för att du känner att jag ger dig råd:) Det känns gott! Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär....

@Blenda Du behöver absolut inte be om ursäkt och du har inte skrivit mig på näsan. Så du kan vara lugn! Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg? Jag förstår att det allra allra bästa är att ta hjälp via min arbetsgivare. Att släppa allt och be om hjälp men jag är inte där. Det känns alldeles för läskigt och utlämnande. Då går jag hellre på ett fysiskt möte på AA här i min stad. För det är ju så med alkoholberoendet det allra bästa är att söka hjälp och faktiskt säga till sin omgivning hur läget ligger till. Kanske blir det att jag hamnar där till sist...

@Charlie70 Beträffande min man...nja så stämde nog inte allt vad han sa då. Jo, att han tycker det räcker med fredag och lördag därmed inte att det var så. Vi diskuterade igår. Svaren han gav var rimliga men ändå risk för ett beroendebeteende. Mycket hänger på mig men diskussionen var ändå bra.

@Se klart Så är det ju att nykterheten måste gå före allt! Det finns ju inget att tvivla på! Och, nja..jag läser inte alla trådar....jag skulle kunna läsa de flesta men...jag vet ändå att allt handlar om mig...att bestämma mig..att sätta stopp.

Så...kanske var det förra helgen som jag var så inne på att stänga dörrar, att gå vidare till "Det vidare livet"...men ngt hände...även om jag hela tiden vill bli nykter så tappade jag energin...och kände mig så deppig...nu känns det något bättre...lite mer hoppfullt!

Har fått en tid hos företagshälsovården...inte för att diskutera alkohol...utan mitt arbete...jag vill nog byta. Jag har sökt två jobb som kräver mycket utav mig, det ena är ett myndighetsutövande jobb vilket kräver ännu mer. Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning. Tycker att livet är lite trist. Jag vet...det blir inte ett dugg bättre med alkohol. Och jag tvivlar inte en sekund på att livet som nykter är SÅ mycket bättre än så som livet är nu.

Kram:)

@Varafrisk skrev:"Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg?"
Jag går både på AA-möten och en tvåårig rehab-behandling som jag bekostar själv (eftersom jag hittills varit min egen arbetsgivare :)). Behandlingen kostar en hel del, och de flesta av deltagarna har fått den betald av sin arbetsgivare (bland annat en läkare faktiskt).
@Varafrisk skrev:"Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning"
Hihi, jag är också 59 och har precis fått en anställning. Men det är tvärtom för mig – nykterheten är en tillräcklig utmaning, och jag behöver trappa ner på allt annat för att ha kraften till förändringsarbetet. Så mitt nya jobb är på 60 %, med mindre betalt och mindre krävande arbetsuppgifter. En omvänd karriär, men nykterheten går före allt för mig just nu, precis som @Se Klart skrev.
Vi hittar alla våra vägar förr eller senare, och detta visade sig vara min.
Tror att du hittar din också till slut kära @Varafrisk!
Kram <3

Tack för ditt inlägg @Blenda💗 Jo, men naturligtvis är det så att bli nykter är en stor utmaning, ofantlig stor. Jag jobbar 90% men skulle behöva gå upp t 100 pga pensionen. Blir inte så särskilt hög lön som pensionär. Fast det är klart det blir mer pengar över om man inte dricker bort en stor del av lönen🙈Det är kanske inte riktigt det att jag inte blir tillräckligt utmanad på jobbet utan att jag inte riktigt känner mig tillfreds. Och för att få klarhet i saker och ting så börjar ju det med nykterheten. Känns ändå spännande att se om jag blir kallad t intervju.

Ha en fin dag alla både du som kämpar som jag och alla ni andra också🤗

@Varafrisk skrev:"Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär...."
Du är i gott sällskap VaraFrisk. Det är lätt att vara teoretiskt klok. I praktiken kommer både det ena och andra i vägen. (Och nej, jag dricker inte nu). Men det är lätt att veta vad man borde göra på alla områden. Få människor är dock där i praktiken och om de är där finns det ibland en viss tendens till att inte vara så toleranta mot andra som inte är perfekta.
Nu menar jag inte alla nyktra härinne för här har det kämpats med tillkortakommanden och självinsikt så det står härliga till.
Du är väl förberedd för ett nyktert liv. Hoppas på nytt jobb. I så fall går du ta det som en avstampspunkt!

Tack för ditt inlägg @Sisyfos Jag instämmer🙏🏻
Jag tänker att anledningen t att jag inte blivit nykter ännu beror inte på att jag inte förstår, inte vet. Jag tänker dock att den hjälp man kan få ser väldigt olika ut beroende på var man bor, i vilken kommun, landsting osv. För mig hade nog varit hjälpsamt att komma på täta besök som jag gjorde när jag tog antabus och det lilla småprat som då ägde rum var betydelsefullt. Det är ju oftast så att individen ska passa in i systemet än tvärtom.

Funderar på att vara hemma fr jobbet imorgon. Behöver vila hjärna, rensa den.

Min dotter har tittat på en ny lägenhet idag. Känner mig lite pirrig. Hoppas SÅ mycket att hon ska få den🙏🏻

Kram🤗

God kväll:)

Det blev jobb idag! Kände att jag ville inte sjukskriva mig. Hade några besök inbokade bla ett nybesök och det trasslar till det så om någon är sjuk eller det blir avbokat. Hur som helst tog sovmorgon och det blev ändå en bra dag på jobbet. Imorgon är hela dagen inbokad men bokade om några besök på fredag så då har jag tagit flexledigt. Det känns skönt! Min CPAP var helt kolsvart i lördagskväll när jag skulle sätta på den därför var jag tvungen att ta kontakt med sömnmedicin. Och det kan ta sin tid innan man får prata med någon...men nu har jag den turen att min sköterska ska ringa på fredag.

Var på mammografi i måndags. Eftersom jag har 50% förhöjd risk att drabbas av bröstcancer går jag på årliga kontroller samt träffar min bröstläkare en gång om året. Han skickar remiss till mammografi men jag blir även kallad från ett annat system och dessa två kan inte synkas. Så när jag var där i måndags, det var inte utifrån remissen. Ikväll fick jag ett meddelande från Unilabs i Kivra vilket jag aldrig någonsin tidigare har fått utan det brukar komma från bröstmottagningen. Jag blev SÅ himla rädd och tänkte att nu har man sett något och måste ta nya bilder....fast jag hinner ju tänka så mycket mer. MEN....det fanns inga tecken på bröstcancer...och den lättnaden är underbar!!

Min dotter kan få hyreskontrakt på lägenheten hon tittade på igår man måste dock ta kreditupplysningar. Nu håller vi tummarna för att hon ska kunna få lägenheten trots betalningsanmärkningar men att min man och jag går in som borgenärer. Så himla nervöst! Det skulle vara en så fantastisk lycka om hon kunde få denna lägenhet!

Ja..så är det då mitt alkoholberoende...och det känns som om vad ska jag skriva om...för det blir ju lite tjatigt med en person som inte går vidare. Tycker att det ska bli skönt att vara ledig på fredag för att inte ha något inplanerat..vila hjärnan..rensa den...för att se kan jag komma vidare. Hur kommer jag vidare?? Och det bästa är nog som @Se klart skriver..en dag i taget...men ibland vill jag ta 150 dagar i taget då jag är nykter...men det finns inga genvägar till nykterhet..så är det.

Har varit uppkopplat till ett AA-online-möte. Anledningen till att det inte blivit fler beror inte på att jag inte vill. Men när jag var med på det mötet så var det en kvinna som har det varit med på 90 AA-möten 90 dagar i rad..jag vet inte om det var en vadslagning...men det gjorde mig lite stressad. Jag förstår att det är jättebra att jobba jättemycket med sin nykterhet...men när det blir för mycket uppmuntran till att läsa, massa möten på AA....då blir det för mycket och det blir kravfyllt och jag backar.

Hur som helst nu så ska jag i alla fall tappa upp ett bad och därefter ska vi äta pulled chicken:)

Kram:)

@Varafrisk tror inte du ska känna så med AA möten. Enda kravet som jag förstår är att ha en vilja att bli nykter.
Prova igen!💖

Tråkigt att höra om lägenheten VaraFrisk, men det bästa du kan göra är att släppa det och gå vidare. Det är en situation du inte kan påverka alls. Jag förstår att det gör ont som sjutton och att du kanske oroar dig 10-20 år framåt i tiden (om du är det minsta lik mig på den punkten) men tvinga dig själv att tänka på annat. Lite sinnesrobönen. Man måste hejda sig själv från den typen av tankar som fladdrar iväg.
Ett sätt att praktiskt göra det är att känna efter i kroppen. Andning, fötter etc.
Vi går alla igång på lite olika saker tror jag och man måste kanske acceptera både sig själv och andras val. Den här kvinnan hade möten 90 dagar i rad och för henne var det säkert en viktig händelse att fira och berömmas för, men om du tänker efter så är det väl inte nåt du strävar efter? Du har ju andra mål. Jag tänker att hennes mål påverkar inte dig. Ibland när jag är härinne skulle jag ju önska att jag kunde leverera lite siffror, 100 dagar, 1 år eller nåt, men då får man fråga sig själv varför det vore viktigt. Roligt tror jag och det ser så snyggt ut med 500 dagar eller nåt annat, men i övrigt skulle det kanske inte betyda så mycket för mig. Och om jag kanske till och med skulle tycka att det var lite jobbigt eftersom alla andra inte är där.
Och nej, det finns inga genvägar till nykterhet. Jag blir också gruvligt otålig. Du kanske ska skaffa en sån där app där man registrerar både nyktra och andra dagar. Då kommer du upp i 150 förr eller senare och kanske får den där ”nu jävlar” känslan som man pratar om. Här förresten lyssnat på en föreläsning om hjärnan där man förklarade varför man återgår till de gamla hjulspåren vid förändringar. Det kräver mindre energi. En förändring i taget tills den var intränad rekommenderades. Små små förändringar som höjer vår dopaminhalt rekommenderas. Nu får du dina kickar och höjning av dopamin och endorfin av alkohol. Du behöver få loss de här substanserna på annat sätt.
Du är bra som du är och gör så gott du kan VaraFrisk! Jag är säker på att du lyckas.

@Sisyfos Nja jag kan inte släppa det här med hyreskontraktet förrän jag går ett steg till. I min stad är det fastighetsägarna och dem med god ekonomi som styr. En ungdom med betalningsanmärkningar pga sjukdom som har föräldrar som går in med borgen har inte så mycket att säga till om vilket gör mig skogstokig!
Om det endast är personer med god ekonomi, hög status som har tillgång till bostäder hur ska ungdomar få möjlighet?? Och i en liten stad är det kontakter genom kontakter. Om vi hade den ekonomin hade vi ju köpt en bostadsrätt t henne men så är inte fallet. Det blir mer och mer klyftor i samhället vilket är SÅ tragiskt😢

Från det ena till det andra så …ja det här med siffror kan vara så frustrerande🙈

Har en plan för morgondagen.. vi får se hur det går🙏🏻

Kram❤️

Det kan väl vara bra att inte släppa om du gör något konstruktivt av det och inte dricker på den känslan istället. Håller med om mycket av det du skriver. De ökande Inkomstskillnaderna är ett stort samhällsproblem. Och i såna sammanhang när man börjar sväva ut i sina tankar så är det ändå bra att gå tillbaka till sinnesrobönen. Jaja, acceptera det man inte kan förändra blir ju kanske ett lite konstigt ord i sammanhanget, men acceptera just för stunden i alla fall. Mod att förändra det man kan. För det som är så oerhört jobbigt i såna här sammanhang är att det blir så stort, så omöjligt att förändra den stora bilden, maktlösheten smyger sig på, ältandet, oron, ångesten. Och där kan man inte vara om man har problem med alkohol. Alkoholen får tyst på det där ältandet förr eller senare, en stund i falla fall, men sen är det igång igen. Lika liten möjlighet finns att faktiskt lösa problemet å så är man där. Men om du gör det du kan nu med att försöka påverka. En insändare, brev till politiken, brev till ansvariga… känslan av maktlöshet är lite farlig och alkohol är ingen lösning på problemet.

@Sisyfos Jag kan förstå att hyresbolag inte kan gå in i varje enskilt ärende, det blir ju då enklast att hänvisa till policyn så slipper det bli diskussion. Eftersom min man och jag sa att vi kan gå in som borgenärer, att man kan ta kreditupplysning på oss så hade jag svårt att ta att min dotter fick ett nej utan ville gå vidare, då genom att fråga. Men nu har jag gjort vad jag kan och nu släpper jag det hela. Jag drack inte på den känslan...det känns som om jag dricker mest pga vana...eller att jag känner mig ledsen...och ledsenheten beror på att jag dricker...en riktigt dum ond cirkel.

Är ledig idag. Har tagit en promenad med vår hund som vanligt ner till stranden. Solen sken, skiner fortfarande men känns som om den är på väg bort. Fullt med Kanadagäss i vattnet. Satte mig på en bänk som var ganska våt. Försökte verkligen sitta på rumpan. Sänka axlarna. Och be Sinnesrobönen. Den är så kort och så enkel men jag har så svårt att lära mig den utantill. Har därför fotat den så jag tog fram bilden och läste.

Kom hem. Kokade ett ägg och satte på kaffet. Väntade på att sömnmedicin skulle ringa vilket de gjorde. Min CPAP är är helt död. Ska gå upp till sömnmedicin på tisdag för att se om det kunde vara transformatorn som inte fungerar. Hoppas på det annars tar det tid innan jag får en ny maskin. Har druckit kaffet nu, ätit ägg på knäckemacka.

Har inte riktigt bestämt mig ännu om jag ska åka till badhuset eller om jag gör det imorgon eller på söndag. Tänkte göra en utflykt till en affär som ligger ute på landet och säljer inredningsdetaljer. Tänkte även åka till en affär inne i stan som säljer inredningsdetaljer där min svärdotter arbetstränar.

Försöker fokusera på saker som fyller på som inte ska det göra möjligt att tankar på att köpa alkohol får plats. Måste ha en nykter fredag nu. För självkänslan, för måendet. Kanske jag köper äppelmust istället. Läste i Torns tråd att han hade lämnat in sina äpplen för mustning, fått jättegod äppelmust. Brukar köpa äppelmust då och då för att byta ut alkoholen till något så mycket bättre alternativ.

Så nu gör jag allt vad jag kan för att fokusera rätt!!

Ha en fin fredag alla:)

@Varafrisk blev det badhus eller utflykt? Låter som du har mysiga planer för helgen.
Jag önskar dig en fin helg 💖
Kram

VaraFrisk, jag känner igen mig så väl i att dricka på vanan. När du konstaterar det här:
@Varafrisk skrev:"Men nu har jag gjort vad jag kan och nu släpper jag det hela. Jag drack inte på den känslan..." då är det en skillnad tänker jag också i hur och varför man dricker som är viktig att få ögonen på.
När jag gick hos alkoholterapeut fick jag i uppdrag att sugsurfa, identifiera triggers, situationer, människor etc som kunde trigga alkoholsuget. Jag hade svårt för det eftersom det inte var känslor jag drack på.
Mer gammal vana. När jag slutat däremot kunde det ibland komma sug, några kallar de vinflashar. Nån gång när man träffat nån riktigt jobbig människa eller är extremt trött. Och jag tänker att om man går med en stor trötthet hela tiden så finns det kanske där suget, men väldigt omedvetet. Behovet av att fylla på sina signalsubstanser. Alkohol är ett så dåligt alternativ för det bara i ett långsiktigt perspektiv.
Tofu skrev så mycket klokheter i sitt inlägg. Det här med att vara snäll mot sig själv: konstatera och klappa dig på axeln för att du inte drack på känslan när din dotter inte fick kontraktet. Bra jobbat VaraFrisk!
Det har större betydelse än man tror.

@Ase Det blev utflykt. Ett jättemysigt ställe ute på landet där jag köpte ett silvrigt ekollon, en guldig ekorre och en guldig vas, saker som jag inte visste att jag behövde. Låter kanske dyrt med guld och silver men det var naturligtvis inte äkta...hihi. Så blev det en smörgås med vegetariskt pålägg och äppelmust till det. Väldigt gott!

@Tofu @Sisyfos Tack för era inlägg! Så kloka som vanligt!

Var uppe tidigt (för att vara mig) och gick en långpromenad (lång för att vara mig) med vår hund. Solen avspeglade sig som glitter i Vänern och det var SÅÅÅ vackert. Tröttnar aldrig på dessa vyer. Tar alltid bilder. Lägger ut på Facebook och Instagram. Min dotter sa "man behöver inte ta bilder hela tiden".....jag har nog lagt ut ungefär samma bilder hela tiden för det är så vackert.

Läste @Tofus inlägg innan jag gick ut på min promenad. Funderade lite el ganska mycket..som vanligt. Funderade på hur ska min väg till nykterheten se ut för att jag ska lyckas?? Jag tar ofta till mig råd ....kanske utan närmare eftertanke vilket innebär att det blir inte så grundat inom mig och ofta leder till ett misslyckande. Och misslyckande...ja det känns som om det har jag fått nog av.

Jag förstår att det är skitjobbigt att bli nykter, att det tar massa energi osv. I mitt arbete ger jag väldigt mycket av mig själv, lyssnar och tar till mig svåra berättelser. Föräldrar ringer och är förtvivlade. Ibland är det enda jag kan endast att lyssna. Ibland lyckas jag att en förälder kan få skoltaxi till sitt barn eller färdtjänst men det är ett kämpande. Under många år och delvis fortfarande har jag kämpat för mina barns rätt och gör ju även det fortfarande för vår dotter. Det tar massvis av energi. Jag kan därför många gånger känna att jag orkar inte läsa böcker om missbruk, vägen till att bli nykter, se på youtubeklipp eller koppla upp mig till AA-online. Och när jag tänker på de 12 stegen plus att få en sponsor så känner jag...att nej...hur ska jag mäkta med det?? Efter några minuter tänker jag...är det en undanflykt att jag inte orkar vara aktiv på min väg att bli nykter..för jag hellre vill dricka?

Men så tänker jag....kära Varafrisk..var känner du...vad orkar du..och hur ska du fortsätta? Och...det första steget är att vara väldigt väldigt snäll mot mig själv...sätta väldigt väldigt små mål...så att jag får känna att jag lyckas. Ett mål var bla att gå 5 km och det fixade jag idag!

Ha en fin lördag!

Tänker på två saker....känslor....och anonymiteten kring alkoholberoende....

Tänkte på dels vad jag skrev att jag känner krav kring att läsa böcker, vara med i AA osv dels vad @Ase skrev om känslor. Jag tänker inte på min barndom, inte min ungdom utan när jag hade varit vuxen under ganska många år..då kom känslan...den gjorde sig liksom påmind för det var som om jag hade nästan aldrig fått känna vad jag känner...det kändes i alla fall så. Och nu när jag är alkoholberoende...så kan det också kännas så...att vad jag än känner så beror det på mitt alkoholberoende...och tänker vill jag inte göra något så beror det på att jag hellre vill dricka alkohol....det känns som om till slut vågar jag inte känna något alls. Jag förstår att mycket handlar om alkoholberoendet och jag..den dagen då jag har varit nykter ett tag...kommer tänka...men hur tänkte jag då?!?! Fast det blir jättejobbigt om jag inte kan känna vad jag känner...för oavsett anledning så känner jag ju något...och jag vet det är viktigt att inte dricka på den känslan...nu dricker jag nog ofta för att jag känner mig ledsen för att jag dricker...men om jag inte dricker...får man känna vad man känner som alkoholberoende...eller måste jag vänta tills jag blir nykter....Jag pratar ju ofta om känslor i mitt arbete...men jag låter alla få känna vad de känner oavsett om det är förbjudna känslor. Kanske är det jag som dömer mig själv hårdast....men nu tänker jag...jag får känna vad jag känner...men inte dricka på känslan.

Sedan var det där med anonymitet kring alkoholberoende/alkoholism...Jag tänker att det skulle finnas så många färre alkolister om det inte var så stigmatiserat kring alkoholism. När jag låg i sängen och inte kunde somna om så tänkte jag på hur många AA-föreningar finns det inte i Sverige? Det känns som massor! Hur många är vi inte som skriver här på forumet? Ganska många. Några av oss har berättat för någon nära vän, sin familj, kanske kollega men kanske inte så många för sin arbetsgivare. När jag går till Rådgivningscentrum får jag gå på baksidan av Socialtjänstens hus där dörren finns, ringa på och vänta tills någon kommer och öppnar. Det känns verkligen lite förbjudet. Det är vi som har ett alkoholberoende, har haft, är anhörig, yrkesverksam som står där. Och även om du har upplevt våld i nära relation eller jobbar med det. Det känns lite som om man smyger sig in...inte bli upptäckt.
Vi lever i 2021...alkoholismen/alkoholberoendet ska vara så utspritt...betraktat som en sjukdom ...men fortfarande så mycket smygande...och jag befinner mig ju också i smygandet...plus så många fler både de som fortfarande befinner sig i beroendet men även de som har varit nyktra länge. Jag tänker något behöver göras...för att det inte ska vara så skamfyllt, så stigmatiserat.

@Torn skrev att det gläds honom att man skriver även om det inte blev som man ville så skäms man inte utan fortsätter att kämpa mot alkoholdjävulen och slutar inte skriva.

Jag vet inte om jag räknas in till den gruppen…men…tja…skäms kanske jag gör i tid och otid…även om jag har försökt plocka skammen ut ur mitt liv….även om det kommer in nya vänner i livet om man tar dem till sig…så försvinner några….inte endast för att de inte lyckades utan att för att de lyckades…å det är helt underbart …men likväl saknar jag er…och jag har verkligen hamnat på efterkälken…men jag har inte gett upp!!!

Det är svårt VaraFrisk för jag känner igen mig lite i ditt sätt att tänka, eller kanske inte för jag orkar inte ta till mig och testa så många råd. Det måste landa. Tänkte på att du skrev att du hade svårt att lära dig sinnesrobönen utantill. Jag kommer heller inte helt ihåg lydelsen, men innebörden i orden är glasklar (i teorin i alla fall). ”Ge mig styrka att acceptera det jag inte kan förändra. ” Det är väl precis det som du måste göra i din yrkesroll för att inte känna dig maktlös? Om jag gissar vilt utifrån mina egna erfarenheter så är det lättare eller svårare olika dagar. Ibland går det kanske inte att värja sig? För mig handlar det också om att lära sig att hantera andra ibland. Inte gå igång och irritera sig eller bli ledsen och arg på andra runtomkring (eller sig själv).
”Mod att förändra det jag kan” Ja, här kontaktade du personer angående dotterns lägenhet, du gjorde vad du kunde för att göra skillnad. Tänker att du visar ett stort mod genom att skriva här också och det hjälper andra.
”Förstånd att inse skillnaden” ja, jäklar den här har jag fått jobba lite med. Den första insikten är att jag aldrig kan förändra andra…. Hur gärna jag än vill så gör de inte som jag säger. De kanske testar mina goda råd men det landar inte hos dem. Eller i relation med systern. Hon är som hon är, jag kan inte irriteras över det, bättre att se hennes fördelar, det blir trevligare för oss båda. Eller att inte landa i ilska över en kass beställning på jobbet, utan leverera efter bästa förmåga ändå.
Ja, det vore helt klart bättre om du slutade dricka. Bättre mage, bättre sömn, bättre tankeförmåga, större fokus och ja, med största sannolikhet kommer du att titta tillbaka och tycka att det var dumt att det inte landade tidigare. Där är många av oss. Jag fattar inte hur jag tänkte och det går inte att förändra så det får bli acceptans.
Du kommer att landa tror jag och då har du alla dina insikter med dig. Jag tycker att jag lär mig härinne av alla olika människor.