Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Det är inte lätt det där med alkohol och tonåringar. Det är klart de är nyfikna särskilt med en vuxenvärld som använder alkohol i alla sammanhang som ska vara festliga, för avslappning och för att fira stora händelser.
Som Doktor Phil säger, när ljuger en tonåring - när de öppnar munnen. Den typen av ”belöningar” som du ger exempel på är så vanliga och troligtvis så extremt svåra att hålla för tonåringarna. Körkortet är så långt fram i tiden och grupptrycket är stort. De blir dessutom tvungna att ljuga vilket skapar otrygghet. Min dotter umgicks ett tag med ett par kompisar som drack i de mest ologiska sammanhang tyckte jag. Dricka på fest är väl en sak men det är inte helt ovanligt att dricker och går i skolan. Dricker på utflykter. Min dotter drack efter att de varit iväg och åkt skidor. I bilen på väg hem. Jag trodde ju inte att hon drack på den tiden men märkte att hon var lite konstig när hon kom hem. Men det fanns inte i min föreställningsvärld att de drack vid såna tillfällen. Det är alkisvarning så det står härliga till tycker jag. Alltså inte att just de är alkisar, men när man dricker utan att det är fest så har man tagit det en nivå närmare en avgrund.
Jag har pratat med mina tonåringar om det här. Alkoholens effekter och att de måste tänka efter. Att det inte är så kul att vara full. Att man faktiskt har roligare när man umgås med nyktra kompisar och gör roliga saker, fiskar t.ex. (Torn). Det där drickandet i skolan hade jag ingen aning om existerade, men det är inte helt ovanlig har jag fått höra av kompisar sen. Alltså då har de redan rivit en barriär tänker jag.
Oj Satttva, nu blev det en lång utläggning i din tråd här, men jag tror att det är bra att vi kan prata om det med våra barn.Hade ett fint samtal med min systerson i somras. Han glorifierar alkohol, men det hade dykt upp en händelse som gjorde att jag och hans pappa kunde prata lite om baksidorna som vi hade sett under vår uppväxt. Tror att vi lyckades så nåt litet frö då.

@Sisyfos Kloka tankar Sisyfos!! Tycker det är lite läskigt att ungdomar överlag dricker. Deras hjärnor är ju inte ens färdiga. Pratst m dottern om detta, men hon tar inte riktigt till sig...

Tack för ditt tidigare inlägg om FRIHETEN @sattva. Det är verkligen något att både känna glädje och förundran över. Att avsaknaden av något (alkoholen då) kan ge en sån stark känsla av att istället få något. Friheten är enorm, jag håller med. Och friheten att slippa skam. Molander skuldkänslor. Ja det är svårt att beskriva för den som sluppit uppleva det vi har gjort. Kram 🤗

@Se klart Just den där friheten från skamnär så ofantligt skön! Tänker på det ofta när jag cyklar till jobbet, hur jag förr kände just skam. Försökte andas djupt för att bädra ur kroppen o inte lukta. Skammen över att må piss. Cykelvägen är densamma men jag har inget att dölja, att älta, att planera hur livrt ska bli "sen". Livet är verkligen här o nu!

@Sattva Den stora friheten är värd otroligt mycket!😍 Jag funderar i bland på hur det hade blivit om jag hade fått för mig att försöka dricka kontrollerat efter säg 6 månaders nykterhet. Vem vet, jag kanske hade klarat det bra i ett antal år. ( troligtvis inte) Men då hade jag aldrig fått uppleva den stora friheten och det stora lugnet jag känner nu. I stället hade jag haft en ständig oro över att jag skulle råka dricka för mycket, för ofta eller ta till alkohol som smärtlindring eller sömnmedel. Eller hemska tanke, börja gömma alkohol pga skammen. Jag hade inte varit fri för fem öre!

Den största vinsten som nykterheten har givit mig hade blivit för mig oupptäckt .😬 Som tur är så risken för att jag skulle ta det första glaset numera extremt liten, eftersom jag inte ser alkohol som något positivt överhuvudtaget.

Kram

@Torn Usch de tankarna är så vidriga. Minns dem väldigt väl från tidigare perioder av ”kontrollerat” drickande. Ska jag dricka? Eller inte? Hur mycket? När? Hit och dit - ett evigt förhandlande. Så energikrävande 🤮

Och känslan av skam minns jag också väldigt väl. Luktar jag? Syns det att jag skakar lite på handen? Ser min ögon rödsprängda ut? Skammen var så konstant att jag hela tiden krävde av mig själv att jag skulle prestera topnotch. För att kompensera.

I kön på bolaget hamnade jag nästan alltid bakom någon som stank bakfylla. Så illa kan jag väl inte lukta? SÅ långt kan det väl inte ha gått? Den totala förnedringen - stå där i kön och köpa en tetra billigt vin medan stanken av bakfylla nästan går att ta på.

Nu struntar jag fullständigt i vad jag luktar, alkohol luktar jag INTE i alla fall. Eller rök. Det var en tidigare skamfaktor, jag rökte i smyg i flera år för min familj. Vem tror jag att jag lurade? Suck.

Kram 🐘

@sattva var lustigt att du skriver om din cykeltur, jag hade min dagliga promenad till jobbet som ofta var så plågsam. Jag försökte tänka ut när jag varit helt vit senast, jag tänkte på sjukdomar som jag troligen redan hade och hur jag skulle kunna berätta för barnen att jag hade levercancer (kan nästan inte skriva det här, så jobbigt att tänka på)
Just den där dagliga promenaden, som ändå lyckades kantra då jag var påväg samma väg hem ett antal timmar senare med siktet inställt på ett glas. Jag kände mig ofta oerhört stressad- att jag var ”tvungen” att dricka. I efterhand kan jag nästan stressade upp mig själv för att få lov att ta det där glaset.
Nu är vi på andra platser. Frihet är verkligen rätt ord. @torn jag funderar nästan aldrig på hur det hade blivit om jag fortsatt. Jag är inte nån som tror på ödet men jag är så himla övertygad om nu- att inget annat val fanns. Men det gjorde det ju såklart. Ganska länge. Det var riktigt bra peppat av oss att fortsätta. Mycket egen vilja måste till men stundtals höll jag mig nog nykter för jag ville rapportera att jag klarat en dag till.
Heja oss och alla som kämpar!

Och @andrahalvlek jag har också hållit på så mkt med ”men jag ser ju inte SÅ risig ut” Också rädd för lukten. Det händer att min känsliga näsa numera känner baksmälla på 500 meters håll. Stackars dig brukar jag tänka om den där personen. Så deppigt att vara fixad och fin och stinka gammal fylla.
Så skevt att det gör ont. Kram 🤗

@Sattva skrev:"Cykelvägen är densamma men jag har inget att dölja, att älta, att planera hur livrt ska bli "sen". Livet är verkligen här o nu!"
Det är väl det som är så skönt tycker jag. Ingen alkoholplanering, ingen ångest över att jag drack och ”ikväll ska jag inte dricka”, som under dagen byttes till.., vore det inte trevligt ikväll. Sen skulle det ena och andra utföras men med alkohol i systemet orkade man ingenting.

Stor igenkänning på de ni alla skriver. Fy för skammen och ångesten för sjukdom. Ibland när jag tittar på foton på barnen och aktiviteter vi gjort kan jag känna känslan jag hade, bakfull på sonens fotboll, bakfull på deras födelsedagskalas. Blir ledsen men blickar framåt.

Men just det, hade glömt den där paniken blandtat med uppgivenhet efter att ha tittat sig själv i spegeln på morgonen. Trötta blanka ögon, plufsigt ansikte. Går ju inte att dölja nåt vidare...
Ha ha, nu tidig yogapraktik. Yogakompisen som säger "din inandning är lite grund, är du trött idag?". Ja lite trött är jag allt, men om det enda som syns utåt är lite grund inandning är jag fullständigt nöjd med det😃

Anonym26613

260 dagar ❤
Frihet för mig är att jag har glömt tänka på alkohol som lösning. Delvis för att 90% av mina problem försvann med alkoholen, dels för att jag fått in andra lösningar.
Grattis till din frihet 💚🌸💚🌸💚

Herregud så trött jag är! Utan att det eg hänt något särskilt. Eller jo, mycket förberedelse för kommande yogajobb, varav det ena är nu fre-sön. Inte så mycket extra mental trötthet, utan en enorm sömnighet. Tyngd i kroppen, jobbigt med precis allt. Ändå sover jag hyfsat.
Flexade ut tidigt från jobbet o hsr bara vilat hela em. Gjort en yoga nidra/djupavslappning. Ingen fysisk yoga idag. Hoppas det laddar batteriet. Ska isäng tidigt.
Läste i Addes tråd att månad 9 statistiskt sett har höga återfallsrisker. Eftersom stress o trötthet är några av mina triggers vad det bra för mig att läsa. Jag är 9 mån nykter 1 okt, och har inga planer på att använda alkohol som stressrelease. Då får det isf bli extra mycket smågodis...Nykterheten är ofantligt värdefull för mig, på alla plan. Den kommer först.
Läser nykomlingars trådar och påminns om det där radiostyrda beteendet, att köpa hem alkohol fast jag ju inte skulle. Bakiskänslan dagen efter, suck o stön. Så mycket energi på så onödiga tankar, vilket slöseri med sina resurser.

Mår bättre idag. Lite piggare, inte så tung. Att må bra är verkligen inget man fixar på en dag, och kanske man inte känner de verkliga effekterna förrän efter många, många månaders systematiskt arbete ned att sätta sin hälsa först. Funderar på allvar nu att gå ner ytterligare i tjänst. Funkar det inte ekonomiskt får jag väl gå upp igen.
Har även slutat kolla på andra jobb. Har eg ingen tanke på att byta jobb, det är bara ett flyktbeteende. Att distrahera sig lite när det känns motigt. När svaret ju är att gräva där jag står. Det är ett bra jobb, bra kollegor, ingen pendling. Motståndet är så mycket mindre idsg, när jag inte är lika trött. Blir inte heller så ur balans av oförutsedda saker, som jag kan bli en tröttare dag.

@Sattva Att göra nya saker, som ett nytt yogaprogram, kräver en helt annan mental kapacitet. Inget går med automatik. Allt kräver koncentration och problemlösning. Din kropp reagerar med att bli sömnig. ”Lägg dig ner människa!” Vi får ha tålamod med våra kroppar och hjärnor, och lyssna på vad de signalerar.

Kram 🐘