Dricker själv 2 flaskor whiskey och min fru 2 bag in box i veckan, fördelat ganska jämt över 7 dagar på kvällarna. Sällan mindre och tyvärr ibland mer, vilket givetvis är för mycket. Har både insett och accepterat mitt alkoholberoende och överkonsumtionen. Inser att något måste göras, men inte ännu min fru. Tror dessutom att det bästa vore att göra det tillsammans.

Drickandet har på 10 år ökat från 1 flaska resp. bag in box varannan vecka till det vi dricker nu och har pågått i ca 2 år.

Har det senaste året försökt trappa ned flera gånger, men misslyckas hela tiden. Klarat av att dra ned en vecka ibland samt med några enskilda vita dagar då och då, men inte mer. Har ”lånat” vin från henne när jag inte själv köpt något och så har det börjat om igen.

Min fru försökte en gång för ett tag sedan dra ned, men misslyckades också. Nu vill hon inte ens försöka och det är mycket svårt att prata med henne om det. Försöker i samtalen så gott jag kan att inte skuldbelägga henne, men påpekar och antyder att det är en orimligt hög konsumtion vi har, samt nämner de skador vi kan få eller kanske redan har fått.

Har ännu inte vågat använda ordet alkoholism, men inser själv att det nog är så, att vi båda är alkoholiserade och uppenbart har ett alkoholberoende.

Vi både arbetar och lever ihop (företagare) och i stort sett ingenting i vårt liv har än så länge påverkats negativt och därför menar hon att det inte gör någonting att vi dricker så mycket.

Dessutom, när jag på ett seriöst sätt på måndagen förra veckan försökte sluta helt med att dricka på vardagarna, fick hon mer eller mindre panik redan efter två vita dagar och trugade mig till att jag skulle börja dricka igen, vilket jag då tyvärr också gjorde. Sedan fortsatte drickandet i gamla hjulspår resten av veckan.

Nu är det är måndag igen och skall göra mitt bästa för att klara i vart fall 2 vita dagar igen, samt att mitt första delmål är att dra ned till högst en flaska i veckan.

Inser att mitt eget drickande i första hand är mitt ansvar och val och ingen annans och tänker informera henne om det.

Ni får gärna önska mig lycka till och ge mig goda råd och förslag på vad jag/vi skulle kunna göra för att lyckas.
Tror verkligen att det behövs och hoppas på att någon här kanske kan hjälpa mig på vägen!

Kommer att uppdatera hur det hela utvecklar sig, även om jag misslyckas. Kommer i så fall att försöka igen.

Ta hand om er och lycka till med ev. egna mål med drickandet

@Thule precis som du säger kan bara du ta ansvar för ditt drickande och din fru ta ansvar för sitt drickande. Börja med dig själv. Var tydlig till din hustru att du vill ta ta tag i DITT beroende oavsett hur hon gör med sitt drickande. Tala om att du förväntar dig att hon respekterar ditt val. Det är fint att du hittat hit och skriver av dig. Börja med alkoholprogrammet i dag och ta kontakt med beroende mottagning i din närhet i morgon. Vänta inte. Du är inte ensam....så många här som kämpar med olika bakgrund med varierande riskbruk/missbruk/alkoholism.
Du fixar detta !! Lycka till

Hej Thule! Välkommen hit🧡
Jag håller med vad Annja skriver i sitt inlägg. Du har absolut inget att förlora på att minska ditt intag av alkohol. Tvärtom så har du allt att vinna.
Din fru kommer säkert att tycka du är jobbig till en början. Men allteftersom så kommer hon märka hur positiva effekter det kommer att få för din del.
Så ta hjälp av programmet här på Alkoholhjälpen och på detta Forum med olika rum finns massa människor som vill peppa och stötta dig! 😊
Många lyckönskningar till dig🍀🍀🍀

@Annja Tack för dina stödjande kommentarer! De behövs. Tyvärr är det ingen alternativ att kontakta beroendemottagningen av flera orsaker. Vågar helt enkelt inte, då konsekvenserna kan bli för stora med indraget körkort mm. Fungerar inte min plan kanske det inte finns något alternativ och får göra en ny bedömning.
Kommer att ta ansvar för mitt eget drickande i första hand, då stödet inte riktigt finns av min fru. Inte än i vart fall men hoppas på en förändring.
Förstått at jag är långt ifrån ensam i den här situationen då jag läst otaliga andra inlägg här, innan mitt eget.
Är tyvärr ordentligt alkoholberoende och vet inte om det bästa egentligen skulle vara att sluta helt med drickandet, då det är uppenbart att suget är allt för stort. Kommer att uppdaterar hur det går.

@FinaLisa Tack för ditt stödjande inlägg. Det behövs. Som jag nämnt i tidigare inlägg, så är jag ordentligt alkoholberoende. Suget är enormt och jag vet inte hur länge jag kommer att klara av det. Varje minut och timme på kvällen är en kamp hela tiden.
Har haft ett inledande samtal med min fru och ho inser att vi dricker allt för mycket. Hon är med på att halvera och har diskuterat om att ta långa kvällspromenader. Kämpar vidare och får se hur det går. Hoppas. med fy för tusan vad det alkoholen suger och lockar!
Skall kolla programmet du hänvisar till och försöka följa det.
Det blev ingen vit dag i måndags kväll.
Klarade helt enkelt inte av det. Blev ca 4 cl Whisker bara för att bli av med den värsta abstinensen, så nästa mål får det bli, att halvera konsumtionen denna veckan. Känns nästan som om det ochså kommer att misslyckas, men skall kämpa så gott jag kan. Lovar! Skall försöka uppdatera hur det går och kommer INTE att ge upp.
Trodde aldrig att det skulle eller kunde vara så här svårt.

Kör på, det blir inte lättare att sluta någon annan gång. Däremot så minskar suget vartefter. Läkare har ju tystnadsplikt, tror inte det kan leda till indraget körkort att söka hjälp för alkoholberoende. Men att skriva mycket här kan vara en god hjälp. Jag tycker du ska sätta en tydlig plan för nedtrappnigen, hur många dagar den får ta. Och sen kämpa dig igenom den första nyktra veckan, det blir snabbt bättre! Styrka till dig!