av MrsM

MrsM
mån, 2021-09-20 - 12:35

Är man alkoholist om man enbart dricker sig full 1-2 dagar var vecka och varje dag i en månad under semestern? Enligt min man är man inte det. Han säger att jag bör respektera att han tycker om att dricka, att det är "den han är". Han får det till att låta som om jag vore knäpp. Varje event, födelsedag, parmiddag, weekend, bröllop osv blir han full. Det finns inga högtider eller "festligheter" där han inte dricker. Vi har pratat om det tusentals ggr. Han kommer på olika metoder på hur han ska förändras - jag ska bara dricka öl/ jag ska hålla mig till 3 öl och två groggar/ jag ska vara den som kör osv osv. Men det händer aldrig. Han dricker alltid mer och han vägrar vara den som kör. Han håller liksom inte de mål som blir bestämt.
Jag tycker han ska sluta dricka helt. Men det är omöjligt och absolut inget alternativ, iaf inte mer än några timmar en söndag då han precis haft sin fylle kväll och idén inte låter så farlig.

Förra helgen vägrade han att vara den som körde till min väns bröllop för han går minsann inte på bröllop utan att dricka. Så jag körde då jag inte ville möta barndomsvännens släkt och vänner själv och då jag visste att min man skulle supit sig full inne på en fest hos grannen om han ej följde med.
Han erbjöd mig som skjuts till brudparet medans han själv söp sig full. Det resulterade i att jag inte kunde köra hem även om han hade druckit för mycket och betedde sig något opassande, vilket en annan gäst ville uppmärksamma mig med genom att säga "du får nog ta hand om din man för han beter sig odrägligt!" Som om jag inte såg det själv. Men jag ville inte tvinga hem brudparet tidigare. Känslan var hemsk.

Jag älskar honom mer än något annat. Allt är underbart och perfekt under vardagarna men varje helg mår jag dåligt/känner oro..

Vi vill så gärna ha barn och har genomgått två missfall under 3 års försök. Ibland säger han att allt kommer att förändras och bli bra om vi får barn för då har han ju barn. Men hur ska jag kunna vara säker på det? Det är inte förrän nu som jag börjat tvivla på vad som är rätt eller vad jag bör göra! Jag är så otroligt trött. Trött på att kämpa. Både gällande hans alkoholvanor och vår resa mot att bli föräldrar (ivf är nästa steg och jag kämpar med PCOS och viktminskning). Det är tufft då jag samtidigt pluggar på högskolan och jobbar lite timmar var vecka.
Jag känner mig ensam i min kamp och ändå vägrar jag lämna honom. Jag älskar ju honom så sjukt mycket. Vi är liksom gifta, bor i ett vackert hus som vi renoverat och fixat med - vi har ett så underbart liv - men varför måste han förstöra allt med sitt jävla drickande?!

Förlåt för min extremt långa text. Jag kan inte berätta mina känslor och tankar till någon 100%. Jag har berättat för min mamma och mina svärföräldrar, men det är liksom 20% av allt. De tycker det är bedrövligt. Hans föräldrar har försökt prata med honom men de fattar fan inget iheller. De är så jäkla mesiga. Deras ord påverkar inte honom. Inte mina heller för den delen, för i så fall hade han ju slutat. Jag vet inte vad jag ska göra.

Om någon orkat läsa så här långt så vill jag bara säga tack, tack att du tog dig tiden❤

Kennie
mån, 2021-09-20 - 13:13

Hej,
Jag vill bara bekräfta det du upplever, att dricka sig full två gånger per vecka är definitivt riskbruk, och att dricka sig för full och inte kunna avstå för att köra, bete sig odrägligt, allt det är också tydliga tecken på beroende enligt mig. Och missbruk har ju tyvärr en tendens att eskalera så länge man inte bryta det. Folkhälsomyndighetens gräns för riskbruk är 9 enheter per vecka, och max 3 per tillfälle. Så länge han lever i förnekelse är det svårt att hjälpa honom. Och jag tror tyvärr inte att barn löser hans problem, det verkar inte funka så. Läs runt på anhörigsidan om hur det är att ha barn med en alkoholist. Du har fortfarande möjligheten att välja att satsa på familj med en annan i framtiden. Risken är ju annars att din familjedröm alltid kommer skuggas av den otrygghet en full förälder innebär, både för dig och framtida barn. Om din man hade varit villig att förändra och bett om hjälp hade jag rått dig att ge det en chans, men som det är nu är risken stor att han kommer fortsätta vad du än gör. Jag förstår att det är hemskt, du älskar honom, men jag vet av erfarenhet att brustna hjärtan läker och man går vidare. Jag levde själv med en festglad, kärleksfull och livsnjutande man, men det tog slut av olika anledningar. Idag är jag så lycklig att det är min nuvarande stabila och trygga man som är far till mina barn...

MrsM
mån, 2021-09-20 - 13:29

@Kennie Tack för ditt svar❤ Jag vet att du har rätt och det är nog det jag varit rädd för att inse. Om han inte vill förändras eller söka hjälp så tror jag att jag måste lämna oavsett hur mycket jag älskar honom. Vet bara inte när jag är redo att ta det stora beslutet att nu räcker det.

Underbart att du nu har barn och en man som är stabil och gör dig lycklig❤

Pianisten
mån, 2021-09-20 - 16:31

Hej MrsM, tack för din berättelse.
Det är en sorglig historia men tyvärr finns den överallt. Alla snarlika, stark kärlek till en människa man vet finns gömd bakom alkoholen men som fortsätter att ta över era liv men man vill inte att släppa taget.
Jag kanske kommer låta lite hård men det är av omtanke. Tyvärr är det du som måste äga ditt problem. Vad menar jag med det? Jo, du måste utgå från att det du känner är ditt problem, inte hans. Så länge han inte känner några konsekvenser och så länge du fortsätter att köra bilen så föder du ditt eget problem. Så länge inte alkoholen gör hans eget liv sämre så finns ingen riktig drivkraft att förändras, han känner förmodligen att du stannar kvar i vilket fall.

Vad du än gör tro inte att ett barn kommer lösa allt, det här problemet behöver du ta beslut om först hur du skall gå vidare. Tvärtom kan det göra allt tio gånger värre för dig när du måste oroa dig för ett liv till och då har ni skapat ett band som aldrig går att klippa helt.

Kennie
mån, 2021-09-20 - 17:21

Ja, när är man redo för stora beslut egentligen... Jag tycker aldrig att man känner sig redo men plötsligt tar man dem, man får gå på magkänslan, på något sätt vet man fast man kanske inte vill veta. Du offrar mycket energi på honom, men engagerar han sig i dig tillbaks? Det är egoistiskt av honom att strunta i din oro och ställa till situationer som du behöver ta ansvar för. Men egoism och beroende hänger förstås ihop.

MrsM
mån, 2021-09-20 - 17:30

@Pianisten Tack för ditt svar❤ jag tycker inte att du är för hård. Egentligen har du rätt. Jag möjliggör för honom att fortsätta. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att göra det så besvärligt för honom att dricka så han gör en förändring. För som du säger, han tror aldrig att jag kommer att lämna honom, vilket jag innerst inne inte vill.

Vi är bjudna till hans vänner i helgen. Jag sa att jag enbart följer med om han kör. Han sa ok. Men om det är andra vänner som skall dit och de bestämmer att de kör, hur gör jag då?
Jag känner mig töntig som frågar men jag behöver allvarligt råd.

MrsM
mån, 2021-09-20 - 17:44

@Kennie Nä det är väl egentligen så.. Han är engagerad till vardags om man kan säga så. Jag menar att vi pratar, umgås och han stöttar mig om det är nåt med familj eller jobb osv. Men, som jag har sagt till honom nån gång, så helgerna då man har sin lediga tid och kan göra det roligaste ihop då tiden finns - då väljer han att dricka och umgås med vänner. Visst får jag vara med men på villkoret att de alla dricker. Hans beteende har lett till att jag i princip aldrig dricker.
Nu när jag tänker efter så är nästan allt vi gör på hans villkor. Om det är nåt för mig så är det besvärligt. Min väns bröllop är bara en av flera tillfällen då han först beklagat sig över att det vore roligare att dricka hos nån av hans vänner som han även varit bjuden till, för att sedan supa sig full om möjligheten finns där vi är.

LitenSkär
mån, 2021-09-20 - 21:51

Det är lätt att se mellan fingrarna när kärleken är stark. Man acceperar sånt man annars inte skulle göra, man ser det man vill se och man lever lite för mycket i den framtidsdröm man önskar sig, istället för den verklighet man lever i.
Jag ignorerade alla varningstecken som jag fick tidigt i min relation och min starka önskan att skaffa familj höll mig kvar. Jag trodde allt skulle ordna sig längre fram.
Nu har vi två små barn ihop och hans drickande bara ökade över åren och beroendet är ett faktum. Jag har äntligen tagit mig kraften att genomföra separationen och den absolut svåraste viten i allt detta är att våra barn drabbas hårt av allt detta. Resten av livet vet jag att jag kommer behöva hantera konflikter med honom när det gäller drickande runt barnen. Jag kommer aldrig känna mig helt trygg när jag väl lämnar barnen hos honom. Barnen kommer växa upp med en alkoholiserad pappa och allt vad det kommer bära med sig i deras liv.
Jag älskar mina barn och det är en livslång sorg att de ska behöva leva med en pappa som dricker.
Man ska vara oerhört petig och kräsen runt vem man skaffar barn med. Man kan aldrig ha facit i hand från början men alkoholproblem borde vara den största varningsklockan av alla.
Du förtjänar en man som visar genom handling att han är empatisk och kärlrksfull. Det låter tyvärr inte som denna mannen är det.
En annan insikt jag själv gjort, som kvinnor här kanske kan känna igen sig i är att jag alltid gått in i relation med män som vill bli omhändertagna. Jag tar rollen som vårdare och blir den som ska lösa alla problem och ”fixa” dem. Då känner jag mig behövd och blandar ihop den här dysfunktionella ”vårdare/behövande” relationen med kärlek. Jag älskade dessa män för att de så starkt visade att de behövde mig och jag fick ge dem ”min omhändertagande kärlek”
Vet inte om det är så för dig, men det hjälpte mig enormt mycket när jsg själv indåg detta. Då kunde jag lättare släppa taget. Jag vill inte längre vara mamma och vårdare till en partner. Jag vill ha en jämlike att uppleva livet med.
Hoppas du hittar din styrka att ta dig ur en dag 🌸

Kennie
mån, 2021-09-20 - 22:48

Angående helgen, kan du lägga korten på bordet och säga att om han ska dricka sig full blir det tråkigt för dig och att du därför vill att han kör? Eller vara ännu ärligare och tala om att du funderar på om du orkar leva med en alkoholist så värst länge till?
Du skriver att mycket är på hans villkor. Har det alltid varit så, och har hans drickande förvärrats under tiden ni levt ihop?

MrsM
tis, 2021-09-21 - 12:32

@LitenSkär Tack för ditt svar och att du delar med dig❤Att läsa ditt inlägg skaka om mig. Att hamna i den sitsen är något jag fruktar.
Alla svar jag har fått har fått mig att "tvingas" tänka. Och på ett sätt kanske alla dessa jobbiga tankarna är de som kommer få mig att till sist inse och förstå när det är dags att lämna drömmen, som nog egentligen bara är just en dröm - en dröm om vad vi kan och "borde" vara. Jag tycker att du är så oerhört stark som har tagit dig ur ditt förhållande och på så sätt ger dina barn en finare framtid❤

Jag har bestämt mig för att inte inleda någon IVF. Inte förrän han visat att han vill och har slutat (under en längre tid) eller om jag väljer att vara själv. Jag fyller snart 33 och att ha barn är min stora dröm men då inte med vilken man som helst. Som du säger så skall man vara petig. Jag vet att min man skulle vara en underbar pappa OM han inte dricker. Men kan han inte förändra det så finns det ingen framtid ihop.

MrsM
tis, 2021-09-21 - 12:41

@Kennie Hans drickande upplever jag har eskalerat. Har fått höra att han alltid druckit mycket dvs att när han väl dricker så dricker han så han däckar. När han träffade mig upplevde dock omgivningen, eller iaf hans syster som var väldigt nära honom, att han drack mer sällan och då inte alltid lika mycket. Dock har han det senaste året blivit värre tycker jag. Inget jag säger har påverkat honom då. När det gäller detta i helgen så har paret vi ska till nu erbjudit sovplats. Då sa min man till mig att det är bättre om han säger att han blivit sjuk och att vi inte kan komma(typ dagen innan). För att det  hjälper då inte att säga att han ska köra för de skulle hetsa honom till att dricka, speciellt vännen vi ska till då han nästan är snäppet värre än min man.
Bästa vore att bryta med alla hans vänner men vi bor i en mindre by där alla känner alla o de är barndomsvänner. Han vill helt enkelt inte bryta med dom då han säger att de alltid varit kompisar och att de är så man är här (umgås och dricker). Den vännen vi skulle till bor dock en bit bort vilket jag tycker är skönt.
Vi har varit tillsammans i nästan 7 år. Jag kanske romantiserar det i mitt huvud, men jag tyckte att han ansträngde sig mer gällande att ej dricka (han drack absolut inte varje helg) och vi gjorde saker ihop dvs åkte iväg på saker där han inte drack. Nu kan vå oxå åka iväg på weekends osv, men då dricker han. Nu påstår han ju som sagt att han dricker för att han ej har barn och är ledsen över det. Men det beteendet hjälper ju inte så hans kommentar/ursäkt är så korkad

LitenSkär
ons, 2021-09-22 - 22:02

@MrsM starkt och bra beslut att vänta 🌸
Känn dig stark och stolt ☺️
Tro du att du kan nå fram till honom genom familjefrågan? Om han också sörjer att inte ha barn än så undrar man ju lite hur han ser på sig själv som pappa?
Vilken pappa vill han vara? En som dricker och allt som kommer med det, eller en frisk stabil och nykter pappa?
Kan han börja leva som den pappan han vill vara?
Istället för att dricka över sin sorg (som bara tar honom längre bort från barn) så vore det ju bra att jobba mer mot att bygga upp sig för att göra dig redo för barn.
Kan han göra det?
Om han inte lyckas vara den pappan nu, i levnadsvanor så är det kanske inte så sannolikt att han kommer kunna vara det sen. Det är ju inte direkt så att livet blir mindre stressigt och pressat när man får barn 😅 snarare uppstår det fler situationer där man känner sig slutkörd och behöver vila/lugna ner sig/ unna sig något etc…
Det finns ju också hur mycket som helst skrivet runt alkohol och barn som du kan ta fram för er båda att läsa tillsammans.
Se hur han ställer sig till det.

Det du berättar om hans umgängeskrets som uppmuntrar drickandet är ju helt klart ett stort problem. Kommer den yttre pressen någonsin försvinna? Kan de ändra sig? Hur ska din man klara av att hålla sig nykter även i den miljön?
Kommer de fortsätta dricka pch bli fulls fast barnen leker omkring dem på alla middagar och träffar?
Hur ser en reslistisk bild ut av erat liv med fsmilj där ni bor i dem umgängeskrets ni har?
Jag hoppas verkligen du hittar kraft och ork genom detta. Ta hand om dig själv, ladda batterierna och va med vänner och fsmilj som stöttar dig. ❤️

MrsM
fre, 2021-09-24 - 17:35

@LitenSkär Tack❤🙏
Vi har pratat mycket de senaste dagarna. Jag har varit ärlig om mina känslor och egentligen för första gången lagt korten på bordet att han antingen måste sluta dricka sig full eller så flyttar jag.
Vi har beställt boken Tänka klart av Annie Grace som vi ska läsa tillsammans. Jag vet inte om den är bra men jag läste rundor lite här på sidan och såg att någon rekommenderade den. Han har sagt att han ska låta bli att dricka, iaf några månader för att få distans och kunna reflektera. Om han sedan väljer att vara nykterist eller om han kan dricka vid enstaka tillfällen vet vi inte. Låter kanske dumt men jag tror att han måste bearbeta detta ett steg i tagen för att känna att det är hans beslut och att han har kontroll. Jag har varit tydlig om att jag vill att han ska leva på ett sätt nu som han skulle leva som pappa, vilket han förstår.
Det känns lovande men jag vågar inte ha för höga förhoppningar. Jag är inte naiv och förstår att detta kanske bara är snack. Dock har vi aldrig pratat om det såhär. Vi försöker hitta strategier och sätt för att komma till roten av allt. Han vägrar AA och psykolog osv som man annars kan vända sig till.
Vi ska försöka hitta på saker ihop - skaffa hobbys som vi kan lägga vår tid och energi på och samtidigt försöka bearbeta känslor och tankar. Han påverkas så mycket av andra och dina frågor är så relevanta för jag vet inte om han kommer kämpa sig igenom det tunga för att bli så stark att han kan stå emot yttre faktorer. Han är som en stängd mussla vilket gör detta så jädra utmanande. Jag kommer stötta honom nu men jag vill inte glömma att om han inte kan göra permanenta förändringar som visar att han kan vara en bra pappa så måste jag lämna. 

Jag är så tacksam över att jag har hittat det här forumet och att ni svarar💜

Kennie
fre, 2021-09-24 - 18:41

Hej!
Vad bra att du varit ärlig och att han vill sluta dricka. Jag har läst Tänka klart, jag tycker att den var lite pratig, men samtidigt tror jag att den hjälpte mig att förändra hur jag tänkte kring alkohol. Jag håller tummarna för er!

Totoros
sön, 2021-09-26 - 20:20

Hej 💗 lider med dig. Men tänker oxå såhär, om han vill ha barn måste han ju sluta dricka. Ingen av er vill ju ha att ert barn ska uppleva sina föräldrar fulla. Sånt sätter spår för livet, jag vet! Dessutom tyvärr blir spermierna mycket sämre vid alkoholöverkonsumtion. Hoppas du kan nå fram till honom. Oavsett vilket liv ni har med hus gifta osv, om han är rädd om dig och er så måste han sluta annars blir du ju tvungen att lämna om du inte kan leva såhär. Varma tankar till dig. @MrsM

Sisyfos
mån, 2021-09-27 - 06:40

Jag tycker att det låter hoppfullt! Att ni kan ha de här samtalen och att han är villig att börja tänka. Initiativet kommer från dig, men det har nog börjat landa litegrann.
Det är en process att komma till insikt om att alkoholen är ett problem och helgfylla är så jäkla vanligt och accepterat. Men kul är det inte och jag hoppas att poletten trillar ner. Det finns mycket annat kul. Har han nåt intresse från tidigare som han kan bygga vidare på?

MrsM
mån, 2021-09-27 - 17:20

@Totoros Tack för ditt svar💜
Ja, så är det absolut. Jag hoppas också det. Jag har uppmanat honom att läsa på om de negativa effekterna alkohol har på bla spermier. Tänker att han kan läsa det själv så han inte får allt från mig.
Kampen är hans men jag vet att jag valt att göra den min genom att vara med honom. Jag försöker byta plats och inte vara den drivande då det bör vara han som driver och vill se förändring.
💜

MrsM
mån, 2021-09-27 - 17:34

@Sisyfos Tack för ditt svar💜
Ja, jag hoppas att han kämpar på. Detta med att inse att alkohol är ett problem och att han bör sluta krockar nog med den självbilden han har av sig själv. Jag kan förstå att det blir tufft för honom och som du säger så är helgfylla så himla accepterat och "normaliserat".
Han tycker om bilar och ett nytt intresse är aktier men han påstår att han inte har några intressen förutom att dricka med kompisarna. Saken är den att de hittar på massa saker som tex fiskar, meckar, hjälper varandra med renovering osv MEN då anser de alla att öl o sprit hör till. Om de tex skulle spela fotboll ihop, då måste de dricka ihop efter. Nu tycker han inte fotboll är det roligaste så han har bara varit med en gång. Men som exempel...
Men vi gymmade ihop innan så det har vi tänkt börja med igen😊 för det tyckte vi båda om.

LitenSkär
mån, 2021-09-27 - 22:25

@MrsM det låter ju helt fantastiskt ändå att nånting har vänt. Även om det är som du säger, han måste göra detta och det är lång väg kvar. Men det är alltid skönt när det rör sig ett steg i rätt rikning.
Så himla start av dig att stå på dig och stå fast. Håll dig där så mycket du kan. 🙌🌸
Också jättebra av dig att föröska vara realist och förbereda dig både på en positiv väg och en där det inte går. Båda vägarna tar sin tid innan man kan säga ”nä, nu får det f-sen va nog” eller ”ja, nu kör vi”.
Kanske kan du, nästa gång det blir en middag med alkohol hos vännerna, föreslå ett expriment. Att han inte dricker och kör hem. Du får ta ett glas vin den kvällen och han får i uppgift att läggs märke till alla de saker som ändå gör kvällen trevlig och givande, även om han inte dricker alkohol. Han kan dricka annat och fortfarande vara med i allt. Ett expeiment bara för att han ska få uppleva vad det skulle innebära att ibland inte dricka. Det blir inte ett ”aldrig mer” utsn bara ett ”låt oss prova och se”.
Den typen av expriment kan han ju fortsätta med flera sammanhang.
Hur skulle det va att inte dricka en helg. Blev helgen verkligen förstörd?
Missade han något vässäntligt?
När kan det vara lämpliga tillfällen att dricka och var går gränsen när det roliga övergår i det inte lika roliga.
Vilka gränser kan han själv tänka sig att sätta upp och provs att följa. Hur känns det då för honom?

Det låter ju också toppen att ni börjar träna tillsammans. Det brukar ju boosta känslan av välmående en hel del, vilket säkert ger er mer ork och glädje som i sin tur kan bli en positiv spiral.
Nu är jag kanske lite väl positiv, men allt är som sagt värt stt prova innan man kan känna att man försökt med allt. Och först då är man redo att släppa om man måste.
Oavsett vilken väg det blir för dig @MrsM så kommer du klara dig. Du verkar så handlingskraftig och stark. Heja dig 🙌