jag har varit cannabismissbrukare i 5 år förr och slutade med det men blev istället utbytt till alkohol efter en tid. innan alkoholen tog ja hand om mig själv, tränade. gick ner 30 kg för ja hade blivit överviktig. sen en sommar 2019 slog det till och de blev fest o ja träffade lite fel folk som drog ut mig på fest efter fest. de kunde vara i 6-7 dagar me mkt drickande. 12 öl per kväll . vila hemma 2 dagar o sen ut igen i en vecka. allt spårade ur. efter detta kom ja hem o blåste 3 promille. jag mådde dåligt i 8 dagar o krälade mig fram till kylskåpet. de va olidligt. jag trodde ja skulle dö och att ja skadat något. därefter drog ja till sjukhuset och fick nervöst ta blodprover. inga leverskador. o fick tillsagt till mig att levern pallar mkt. de gjorde att ja om vardagarna ibland va ute efter jobbet o drack o drack. vilade någon vecka sen ut igen. de här pågick fram tills januari 2020. med lite pauser emellan åt men ändå en förbrukning några dagar i veckan. sedan började jag med 10-14 dagars pauser. de började eskalera igen och kunde supa 10 7.2 öl om dagen i 5 dagar. sen 10-14 dagars paus igen. sen har de hållt i sig så tills nu. har märkt på senaste tiden att de känns svullet på höger sidan av magen. ja vet ej om de är magen tarmarna lr levern. ja brukar återhämta mig efter ungefär 5 dagar nu för tiden och dessa 5 dagar är olidliga. jag orkar inte mer o har bestämt mig för o sluta. nu har ja varit utan i 4 dagar o börjar må bättre. men denna gång var bakisheten olidlig. har inga symptom riktigt. förutom se känns svullet under bakisdagarna. känner mig lite halvt hjärnskadad dessa dagar.. torr som fan i munnen o allmänt helt slut. yrsel. så denna gång är jag rädd något gått riktigt snett. ja skulle vilja vara nykter i 6 månader innan ja vågar gå o testa mig hos doktorn. jag är rädd att ja har en död lever i kroppen. som ej ja kan återhämta mig ifrån... ja får panikångest och rädd för o dö. ja har inga blodiga kräkningar eller gråvitt skit osv men levern kan ju spöka.. hur mkt tål den? är jätte rädd o vill inte leva mer. de känns kört bara. de känns som det är för sent. ja tänkte ja kunde skriva av mig här för o höra om andras historier eller något. hur rädd bör ja va? ja har rätt hög tolerans o kan dra i mig mkt utan o spy o ja är rädd för att min höga tolerans skadat mig... vill ej dö. men ja får skylla mig själv. och inom några dagar nu kmr snart min nyfödda son.. och ja är så besviken på mig själv att ja kanske råkat skada mej själv så mkt att ja kanske inte kan finnas i hans liv så länge. kanske har en totalförstörd lever lr något eller ingen lever alls kvar.

15 dagar har gått. idag äre fredag. sug har börjat komma när man går förbi krogarna ute o ser normalt folk kunna inta rimliga mängder. önskar ja va som dom. värsta är att utanför dörren är de liksom 7 krogar i närheten. inte bra för mig egentligen o bo så centralt. men när ja tänker tillbaka på mitt mående för 2 veckor sen får de mig o bli äcklad. de är känslor som kommer o går. man vill men ändå inte. idag går ja till gymmet o lyfter skrot istället för o dricka. avreagera mig. överstiger ja dessa 15 dgar nu är de längsta uppehållet på 2 år. ja kämpr vidare

Fint att du är nykter! För mig var det viktigt att liksom se igenom alkoholmyten. Varför ska jag behöva dricka alkohol för att vara nöjd, var kommer den idén ifrån? Det går att vända och börja se sig själv som en som inte dricker, vi har makten även om beroendet vill få oss att tro annat...

Bra gjort! Njut av god mat, träning, film, musik, naturen, det finns så mycket skönt i livet. Alkoholen får oss att tro att den är det enda som ger guldkant, men det är inte sant!

idag har de gått en månad sen ja senast drack. alkohol har funnits i hjärnan lite då o då för man vill slappna av på något sätt. men har hållt emot. gått o tränat, blitt avslappnad av de istället. tränat 5 dagar i veckan o hållt de i en månad plus jobbat. ska vänta lite till o sen gå till läkaren o kolla hälsan. varje gång suget kommer tänker ja på alla de gånger när man verkligen varit på botten och bakis i en vecka. de får mig att inte vilja igen. målet är o bli normal och kunna avnjuta lite då o då. men som de ser ut just nu verkar jag ej kunna de. ska kämpa vidare och va alkoholfri. psyket o kroppen är de en enorm skillnad på nu bara efter en månad. lite förvånad hur bra man egentligen kan må o hur pigg o motiverad man kan vara. men de är lite det jag också har svårt och kontrollera. när jag blir piggare, mer motiverad, överarbetar jag mig själv istället och går in till 100% på allting både inom jobb, fritidsprojekt , träning. de finns inget stopp på något sätt. och de är oftasts de som ibland är orsaken till att ja krashlandar o dricker för att tvinga golva sig själv nästan.. de kanske är lite udda vet inte

Hej Aldo! Vad glad jag blir att höra att det går bra! Att bli för energisk är som du säger farligt, kan du inte lägga in typ ett vilopass varje dag? När du ska luta dig tillbaka och kolla på en film eller lyssna på trädsus? Ta hand om dig och fortsätt som du gör!

en månad gick och första föräldraledigheten kom. tjejen drack och jag kom in i de också. dock blev de ganska måttligt denna gång. men känner att ja förått mig själv lite. som att ja misslyckats. rutinen förr va ju att de kunde pågå flera dagar. de gör de dock ej denna gång. o tänker ha en månads avbrott igen. men de är jobbigt o känna att man misslyckats. men är ändå glad de blev hyfsat balanserat ändå. ja vill ju egentligen ha de så här att de blir nån gång då o då. men känner mig dålig ändå. ja vet inte varför . denna gång blev det normalt drickande och mår ej alltför dåligt av de. men de känns olagligt nästan när man vet innerst inne vem man egentligen är och vad man gjort förr. så även om man gjort bra ifrån sig och druckit balanserat känner man sig ändå dålig. ett svek på något sätt. känns som man är på ruta 1 igen. även fast de bara var några glas en gång. hur tycker ni jag bör tänka? är de bra att ja höll de till en helgdag balanserat? eller har jag totalt misslyckats nu? känns ibland som man behandlar sig själv som nåt psykfall. för en normal person hade de ej varit en big deal. men om ja gör de , blir de helt plötsligt en annan sak. ja vet inte vad ja känner

Hej Aldro, klart du inte har misslyckats helt, du fick det ju att stanna vid en dag, bra gjort! . Håll i dig nu och ta det lugnt, du kan ta tillbaks kontrollen. Jag tror det viktigaste är att du inte dricker snart igen för att du tänker att det gick bra att bryta den här gången. Då är du tillbaks i oftare och oftare igen. Njut att föräldraledighet och livet istället!

@aldro Fint att du berättar och jag har jobbat med beroende inom socialtjänsten och träffat många som druckit mycket. Det ska otroligt mycket till innan levern blir allvarligt skadad. Den hämtar sig relativt fort men håller såklart inte hur länge som helst. Själv blir jag deppig och vansinnigt trött när jag dricker och det har fått mig att dra ner och målet är att det inte ska drickas något. Skuld och skam är det värsta en människa kan råka ut för och alkoholen hjälper gärna till med det. Min motivation är att få sova ordentligt och vara pigg. Var och en av oss som skriver här har säkert olika tankar om varför vi dricker för mycket och vad vi vinner på att sluta eller minska. Fundera på det! Jag tror att du kan göra någonting åt din alkohol konsumtion.

// Thomas

ja ja höll mig två veckor till. sen problem med tjejen och då brann de i skallen. o man drack igen. kollade lite alkoholhjälpen grejer man kan ringa… öppettider??? eh??? varför har dom de… fan finns tekniska företag inom hårdvara som har dygnet runt… telia typ oxo… men alkoholhjälp ska ha begränsade tider. sjukt samhälle. träffas ni på forumet något? ja vet inte kanske dum idee när folk vill vara anonyma.

Aldro, ge inte upp nu, fortsätt kämpa! Kan du inte gå på AA också? Och kör på med träning och sånt du mår bra av... Livet är känslor upp och ned, ta emot dem och låt dem finnas, det dör vi inte av. Tålamod och styrka till dig!

@aldro Hur är det idag? Tycker det var så himla klokt vad du skrev ang vill man ha stöd så finns det typ dygnet runt m tekniska prylar men svårare m det mänskliga.

Kram

@Kennie ja kanske är dum men dka de gå så långt man går på aa möten så känns de som man misslyckats. pinsam pappa jag är… AA möten liksom… ja vet inte kanske ska prova… ja har ju aldrig sökt hjälp för min beroendehjärna

@aldro Om du vill testa AA så kan du ju alltid testa on line. Du behöver inte ha kameran på, inte säga ngt utan bara lyssna. Jag gjorde så, skrev i chatten att jag vill bara lyssna. Det som var bra det var att de som delade dvs sa ngt hade varit nyktra allt från 6 månader t 20 år. Sedan fanns det säkert dem som fortfarande var kvar i drickandet precis som jag. Med det kändes så välkomnande och omtänksamt.

Hoppas att din söndag kan bli bra för dig💗

Aldo, du är inte pinsam för att du söker hjälp, tvärtom, det är att ta ansvar som förälder, att ta all hjälp som finns för att bli den bästa förälder man kan vara. . Dessutom är ju AA anonymt just för att många bär på en massa skam och inte vill att andra ska veta. Testa det, eller prata med en vanlig läkare. Gör det nu, vänta inte, du är värd att må bra!

jag provade aa idag. ja tror psykolog passar mig bättre. har svårt o bli utslängd o lyssna på andra. kanske gör mig dålig ja vet inte. ja kanske är för ivrig o få hjälp själv

@aldro Superbra att du skriver här. Har jobbat med missbruk som socialsekreterare i många år. Du har anledning att vara orolig men det ska otroligt mycket till innan levern blir obrukbar. Men! Det kan hända och då är det inget roligt längre. Dricker själv för mycket och vet att det inte är så lätt. Jag har dragit ner mycket just för att det tar mer ju äldre man blir. Jag tror att du kan behöva hjälp för det är svårt att klara det på egen hand. Ge dig chansen att må bättre just för att du är värd det. Vill absolut inte komma med pekpinnar utan det är med omsorg om dig. Skriv gärna igen och vill du få råd så ger jag gärna det. Vi har alla här någon form av problem med bl.a. alkohol.