av Gimle

Gimle
tis, 2021-09-28 - 13:00

Min sambo är alkoholist. Blev gravid med vårat första gemensamma barn direkt efter att vi träffats innan jag förstod hur mycket han drack. Hade ett barn sen innan och alltid velat ha ett till så behöll även om jag många helger när han super ångrar beslutet då det gör att jag är fast med honom. Att flytta isär och riskera att få varannan vecka eller liknande så jag inte kan vara där och skydda barnet är inte aktuellt.

Nu är jag gravid igen… sambon är glad och vill behålla. När jag sa att jag inte kan tänka mig att skaffa ett barn till med honom så som han dricker lovade han att bättra sig. Höll två veckor, jag blev vansinnig och han lovade söka hjälp… men det hann han inte och sen gick det två veckor till innan han drack sig full tillsammans med mig och barnen tre dagar i rad.
Börjar blir för sent för abort men vetskapen om att det är enda sättet jag kan skydda barnet från en alkoholist till pappa gör att det känns som enda utvägen…

Känner mig så förtvivlad och ledsen och korkad som försatt mig i den här situationen. Skäms ihjäl. Hur kunde jag tro honom istället för att göra abort direkt?
Känner inte nån glädje inför ett till barn över huvud taget när situationen är som den är men klarar inte att ringa upp för att göra abort heller.

Kennie
tis, 2021-09-28 - 16:19

Vilken svår situation du är i... Kan det inte vara så att du skulle få ensam vårdnad om ni separerar? Eftersom han dricker som han gör... Jag tror att om du gör abort endast på grund av hans drickande så kommer du någonstans hata honom för det, och då kommer ni nog på sikt ändå gå isär.. Så lite krasst kan man tänka att behåll barnet och se till att få ensam vårdnad. Kan du kontakta socialen för råd? Eller familjejurist? Eller går det att få honom att ta vård och göra ett ordentligt försök? Finns vänner och familj som kan hjälpa till att prata med honom?

Rosette
tors, 2021-09-30 - 15:22

Hej Gimle, varmt välkommen hit!
Du berättar om en situation som verkligen berör, jättebra att du vänder dig utåt för stöd.

Ni har barn tillsammans och det har inte varit en lätt resa på grund av hans alkoholproblem. Du bär på det på många känslor och tankar av skuld och skam. En impuls blir att vilja lyfta bort dessa tunga tankar och känslor från dig, oavsett om du visste att han hade alkoholproblem redan innan först barnet tror jag du är långt ifrån ensam om att ha hopp om att en annan människa kan förändras. För så är det ju, människor kan ändras, men när de själva vill och kan. Det hörs att du gjort allt och mer än du kanske kan egentligen för att få honom att ändra sig, skydda ert barn och tänkt på olika lösningar.

Nu är du gravid och överväger abort, om jag förstår dig rätt, på grund av hans alkoholproblem. Han lovar att ändra sig, dricker igen efter två veckor, det blir noll tillit och möjlighet för dig att känna ett lugn i det.

Inte konstigt att ha svårt att både kanske tänka och känna klart i en sådan här situation, att försöka komma fram till lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för alla. En tanke som du redan kanske fått lite tips om här, är att inte vara ensam i den situationen utan få stöd utifrån, såklart skriva här men kanske även träffa någon att prata med, via kommunen, vården, barnmorska, nära vänner, familj eller annat, vad tänker du själv om det?

Jag får också en impuls att vilja tala om för dig att du är allt annat än korkad, tycker du är klok som skriver här och berättar. Att du inte kan känna glädje nu är inte så konstigt utifrån den enorma press du beskriver, att ständigt gå på spänn tar all kraft och energi och vila och återhämtning låter som något du skulle behöva för att kunna tänka och känna alls vad du vill just nu.

Vet inte om något av detta blev hjälpsamt för dig, du får gärna skriva till oss under fråga oss om du vill prata med oss direkt på admin. Kanske hjälpas åt att se vart du kan vända dig om du vill hitta mera stöd och liknande.

Ta hand om dig och fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!
Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet