av Andrahalvlek

Andrahalvlek
mån, 2021-09-27 - 13:06

@Torn skrev:"Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd."

Det var lite den effekten jag ville uppnå 😉

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2021-09-27 - 13:25

Nu är jag hemma. Hade ett bra samtal i förmiddags med min chef och min närmaste kollega. Min chef blev förfärad när hon hörde hur lyhört det var från det nybyggda ”kubrummet” bakom mig. Hon stod på min arbetsplats och jag gick in i rummet och pratade i normal samtalston, och hon blev som sagt förfärad över att hon hörde vartenda ord som jag sa. Hur kan man bygga ett kubrum i ett kontorslandskap utan att ta hänsyn till ljudvolymen? Bakläxa på det jobbet 🤬

Min chef har också förståelse för att jag behöver ha det tyst omkring mig nu när jag måste ha fullt fokus på att lära mig mitt nya jobb. Jag och min kollega uttryckte båda två att vi vill ha arbetsplatser bredvid varandra på det andra, mindre kontoret. Där är det tyst och lugnt, skillnad som natt och dag faktiskt. Min chef skulle jobba på det, eftersom det krävs viss planering då andra också ska beredas utrymme, och tills vidare kan vi båda två jobba hemifrån. Återgången ska sen ske stegvis, åtminstone för min närmaste kollega som har jobbat hemifrån till 100 procent de senaste 1,5 året.

Min chef vill att vi jobbar vissa dagar på det vanliga kontoret, men det behövs nog inte. Vi får visa för henne att det funkar bra ändå. För mig kvittar det vart jag kör - jag har tre mil till båda orterna åt helt motsatta håll eftersom jag bor mitt emellan. Vi hade vissa kriterier för placeringen i kontorslandskapet som vi vill ska uppfyllas, vilket min chef också noterade.

Jag känner mig otroligt nöjd och lättad. Samtidigt är det sorgligt att jag har lagt så mycket krut på att få till en trevlig arbetshörna, men sen kan jag inte använda den pga att allt prat runtomkring stör för mycket. Men som jag sa till min chef - jag har varken mandat eller en önskan om att be folk hålla tyst. De kollegor som pratar mycket behöver prata mycket, det är en viktig del av deras jobb. Det är dock inte alls en viktig del i mitt jobb, jag kommunicerar i huvudsak skriftligen.

Jag trivs bäst av att ha en arbetsplats att gå till, men just nu blir jag mer stressad av allt prat. Då måste jag få det att funka bra och jobba här hemma istället. Tills vi har fått två arbetsplatser på det andra kontoret. Just nu känner jag mig nöjd som sagt. Jag identifierade skavet, och gjorde något åt det. Snabbt.

Kram 🐘

Se klart
mån, 2021-09-27 - 21:13

Så härligt att höra @andrahalvlek! Blir riktigt glad å dina vägnar. Och så bra uttänkt och planerat, sin chef måste vara stolt över en så ansvarstagande medarbetare 😍 hoppas det blir lite lugnare nu, stor kram 🍂

Andrahalvlek
mån, 2021-09-27 - 22:48

Tack alla för er omtanke ❤️ Det känns bra att jag stod upp för mina behov, och att jag agerade snabbt innan jag mådde ännu sämre. Lite mentalt trött är jag efter helgens konstanta genrep av ”talet” jag skulle hålla till min chef idag. Men det landade väl. Jag frågade min kollega efteråt hur hon upplevde vårt gemensamma möte och hon svarade ”ja, det blev verkligen ett samtal”. Och hon hade så rätt. Vissa möten är bara utbyte av information, möjligen en diskussion. Men idag kunde vi samtala, verkligen vilja förstå varandra.

Vi förstår att hon helst vill ha oss på plats på centralkontoret, men hon förstår samtidigt att arbetsmiljön där inte är bra för oss. Hon beklagar att det är som det är, och vi beklagar också att det är som det är. Men vi måste lösa det. Vi måste alla bidra till att lösa problemet. Och vi två är för värdefulla nyckelspelare på företaget för att vår chef ska riskera att mista oss. Vårt förhandlingsläge är på topp egentligen.

Nu när ”striden” är över känner jag mig lite känslomässigt dränerad. Jag är också lite ledsen över att jag har fixat en sådan fin arbetshörna till mig, och sedermera min närmaste kollega som skulle ha suttit bredvid mig. Men nu kan jag inte sitta där, för att arbetsmiljön på den platsen inte är funktionell för mig. Nu måste jag bo in mig i en helt annan hörna, på ett helt annat kontor. Så småningom. Just nu ska jag bo in mig ordentligt i mitt extrarum.

SUP:en är nedpackad och hemmakontor blir rummets nya huvudstatus. Just nu har jag ett pyttelitet datorbord och ett ännu mindre sidobord, men om en dag eller två kommer mitt nya fina skrivbord - ett vitt höj- och sänkbart skrivbord 120x60 cm stort, som kommer att passa som en smäck på hemmakontoret. Man måste ha fint omkring sig 😍

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2021-09-27 - 22:53

@Tofu Gasmasken var @Torns outfit under corona, som protest mot snörvlande kollegor. Hörselkåpor modell industri får jag köpa om företaget tvingar in mig till jobbet. Nu slipper jag det 🙏🏻

Jag tror också att återgången till arbetsplatsen blir tuff för många. Har man suttit hemma i lugn och ro krävs inte mycket störning för att stressa massor. Mycket långsam återgång är önskvärd. Min kollega, som jobbat 100 procent hemifrån i 1,5 år, berättade att två-tre timmar fysiskt på jobbet gör henne helt dränerad på energi. Hennes återgång får vi ta väldigt stegvis.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2021-09-28 - 07:42

Jag kom på en sak. Jag använde klassisk förhandlingsteknik i samtalet med min chef igår, utan att ens vara medveten om det. 1) Visa stor förståelse för motpartens situation, 2) träng inte in hen i ett hörn, 3) servera en lösning som gör att motparten kan gå ur samtalet med ett tydligt argument för att hen tvingats backa, 4) ha fokus på målet men låt vägen dit ha lite olika alternativ, 5) ha alltid en planerad prutmån med dig in i förhandlingen. (Vad kan du backa på utan att det förstör helheten? Oftast planterar jag medvetet in en prutmån, dvs jag gör ett förslag lite ”dåligt” i ena hörnan för att motparten ska upptäcka det och sen känna sig jätteduktig när hen får rätt, trots att det var ett medvetet ”fel” jag gjort för att uppnå just den effekten.)

När jag gav min chef ”kubrummet” att bli upprörd över gav det henne möjligheten att inför andra fokusera på den lilla detaljen. Hon kan nu i sin tur rya om att det minsann borde vara bakläxa på det bygget. Hon slipper konfrontera mina chefskollegor med faktumet ”nu kan inte NN jobba på plats här längre eftersom ni är för jävla högljudda”.

Samtidigt var jag tydlig med grundorsaken, för att jag tycker att hon behöver veta så att hon kan hantera den frågan på ett djupare plan, lite i det dolda. Genom att strama upp regler och sätta gränser mot mina chefskollegor. Ett mandat som hon har. Och jag struntar i vad hon går vidare med, jag fokuserar på målet: Komma därifrån. Samtidigt som jag vill vara ärlig och berätta grundorsaken, för annars skulle det kännas som om jag smet ut bakvägen.

Idag påbörjar jag arbetet med att sätta mina nya hemmajobbrutiner. Kunde inleda med att låta klockradion gå igång kl 6.30 istället för 6.00. En riktigt bra start på jobbdagen - nu sätter jag resten också!

Kram 🐘

Se klart
tis, 2021-09-28 - 21:44

Härligt att läsa @andrahalvlek
Min man lärde mig något väldigt viktigt när barnen var tonåringar och det var 1) värdet av att inte tappa ansiktet 2) hjälpa ev person att inte måla in sig i ett hörn (som det sedan inte går att backa ut ifrån)
Det har jag haft enorm nytta av i just tonårskobflikter men även otrolig nytta i mitt jobb.
Just nu kommer jag att ansvara för mångas tillbakagång (eller snarare att den fungerar) med start imorgon.
Viktigt jobb och nyttigt för mig att ta del av dina erfarenheter även kring detta, tack 🙏🏻
Kram 🥰

Andrahalvlek
tis, 2021-09-28 - 22:46

@Se klart Jag minns vid ett tillfälle för några år sedan då vi hade en stor flyttrockad på jobbet. Jag satt på fyra olika platser i lokalen under några månader, innan jag hamnade på min dåvarande permanenta plats. Varje gång fick jag nya människor alldeles inpå mig. Varje gång var det SÅ svårt att vänja sig vid de nya rösterna, snudd på plågsamt.

Konstant surr/mummel stör mig inte. Men om någon höjer rösten reagerar jag direkt. Om någon kommer in i lokalen som inte tillhör reagerar jag. Om någon fd medarbetare plötsligt kommer på besök reagerar jag. Jag har läst någonstans att upp emot 30 procent av hjärnans uppmärksamhetsförmåga ägnas åt att scanna av ljuden i omgivningen. Och det görs medan vi jobbar med annat, så det är en massa hjärnkapacitet som vi inte får tillgång till när vi jobbar. (Sannolikt var det en värdefull egenskap på savannens tid att identifiera faror med hjälp av hörseln samtidigt som man gjorde annat.)

Sen är man nog olika känslig. Ett tydligt symtom på utmattning hos mig är just ljudkänslighet. När jag mådde som allra sämst hade jag tv:n på volym 17. Normalt har jag den på 30. Jag upplevde alla ljud som skrik och gap, och det stressade mig så jag vred mig av ångest. Så illa är det inte nu, men jag vill inte heller att det ska bli så illa. Att vänja sig vid ljud är nog svårt för alla, men jag har kanske också en sårbarhet kvar som en rest efter mina två utmattningar.

Jag kan inte sortera bort prat och diskussioner. Det är som när man sitter på buss/tåg och några samtalar bakom en. Det är omöjligt att låta bli att lyssna. Helt omöjligt.

Personligen tror jag att våra kontorslandskap är en stor anledning till att den psykiska ohälsan har ökat så markant de senaste åren 😢 Om 20 år säger vi ”Hur tänkte vi egentligen när vi införde kontorslandskap på alla arbetsplatser?” Och jag är inte anti kontorslandskap egentligen men det kräver 1) bra ljuddämpning, 2) tydliga glasklara förhållningsregler, 3) många lättillgängliga tysta rum att använda för samtal.

Just nu har vi ingetdera på min arbetsplats. Mycket ljuddämpning är nedmonterad eller bortflyttad (baksidorna av våra skåp innehöll ljuddämpning och antalet skåp har halverats), folk skiter fullständigt i att gå in i tysta rum och prata i telefon - och antalet tysta rum har också halverats, så möjligheten finns inte ens alltid.

Samtalsteknik som funkar på tonåringar funkar lika bra med kollegor, den erfarenheten har jag också dragit 😉 Att förklara VARFÖR folk ska göra vissa saker är också bra, både med barn och kollegor. Att bara peka med hela handen och ryta ”gör så” funkar sällan så bra. Att snällt be om hjälp och även be om ursäkt är två andra superkrafter som jag nyttjar mer eller mindre dagligen. Funkar alltid. Folk blir direkt lena i rösten och tillmötesgående.

Kram 🐘

Sisyfos
ons, 2021-09-29 - 07:32

Oj vilken produktion och vilka livsvisdomar som finns härinne. Tror många konflikter med framförallt tonåringar beror på att en hörnsitustion uppstår.
Skönt att du fick gehör AH, eller skönt och skönt: bra och smart jobbat. En gemensam fiende (kubrummet) är ju alltid bra. Skapar gemenskap. Å andra sidan kan ni få till er vikta konkurrensfördelar därifrån om ni inte säger nåt.

Andrahalvlek
ons, 2021-09-29 - 22:26

En bra jobbdag, tjoho! Det blir riktigt bra det här känner jag.

Ikväll hade jag först videomöte med tjejjouren en timme, sen monterade jag mitt nya skrivbord, betalade räkningar - och nu ligger jag i badet. Knappt hunnit se nyheterna på tv ens.

Montera höj- och sänkbart skrivbord kan jag nu skriva upp på min handywoman-lista 💪🏻 Och det funkar! Tack och lov 🙏🏻 Annars hade det blivit jobbigt. Det fanns en pytteliten skada på bordsskivan, men den sidan kunde jag vända neråt.

Höll på att missa leveransen av skrivbordet. Chauffören ringde fyra gånger i morse, just då när jag videopratade med min kollega. Hade helt glömt bort att han skulle ringa en halvtimme innan.

När jag sen ringde upp och bad tusen gånger om ursäkt för att jag inte hade svarat, så muttrade chauffören lite och sa ”okej då, jag kör väl tillbaka till dig igen då.” Pust. Annars hade han aviserat om skrivbordet och jag hade fått vänta en eller två dagar ytterligare.

Att be om ursäkt är en superkraft 😍

Det är inte alla som har förmågan att ärligt be om ursäkt. Mina barns pappa tillhör dem. Men mina barn har blivit överösta med mina ursäkter under hela sin uppväxt, så de är båda två väldigt duktiga på att säga ”förlåt, jag…” Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och plötsligt blev min tråd en uppfostringstråd 😂

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-09-30 - 07:27

Poddtips: Hedman & Hedén #44 ”Kan en missbrukare lära sig att dricka normalt?” Med Wanja Wikström.

Ett bra samtal om att det inte behöver vara svart eller vitt. OBS: Wanja var helt nykter i fem år innan hon ens testade att dricka sparsamt.

Gillar det ordet i sammanhanget, sparsamt, istället för att säga ”normalt”. För normalt i dagens alkoholromantiska samhälle är tyvärr ofta väldigt mycket.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-09-30 - 10:25

@Torn Absolut inte. Varför skulle jag? Nä, jag vågar inte riskera något genom att mata ”alkoholdjävulen”. Jag är fullständigt anti alkohol numer. Mitt liv är mycket bättre utan ❤️

Men jag tänker att andra tänker annorlunda - och jag gillar respektfulla samtal om att vi kan tänka olika, och det var därför jag delade poddtipset.

Kram 🐘

Torn
tors, 2021-09-30 - 11:24

@Andrahalvlek skrev:"Absolut inte" Skönt, jag tänkte väl det. Jag är inte riktigt van vid att läsa den typen av poddtips från dig, så jag blev lite kallsvettig och satte kaffet i vrångstrupen. 😅 Japp, man måste respektera att alla tänker olika. För mig känns det bara så tragiskt att människosläktet har lurats in i det här med att droga sig med alkohol. Inga andra djur som medvetet förtär giftiga vätskor, som gifta bär tex. Människan är inte särskilt smart egentligen.😂

Kram

miss lyckad
tors, 2021-09-30 - 19:44

Håller med dig Torn. Tänkte inte såhär i början av nykterheten, men efter något år. Varför kan vi inte vara glada och njuta av livet utan alkohol och andra sinnesförändrande medel? Vi har med det från uppväxten att nu är det fest och kul, då ska det drickas. Det finns ju andra kulturer där fest betyder, dans, god mat, sång och umgänge, utan sinnesförändrande medel. Det är ju miljardföretagen som lurar oss. Just med flashig reklam, kändisars egna alkoholmärken, och normaliseringen av sprit, vin mm . Jo, alla får göra som dom vill. Men tyvärr så blir vi lurade redan i ungdomen. Jag skulle mycket hellre vuxit upp i ett samhälle med friska individer, och inte folk som är sinnesförändrade titt som tätt.

Sländan
tors, 2021-09-30 - 20:37

@Andrahalvlek skrev:"OBS: Wanja var helt nykter i fem år innan hon ens testade att dricka sparsamt."
Oj, min första tanke är bara NEJ! Men du har rätt alla är ju olika, men jag blir så rädd bara, att någon får för sig att just jag kan säkert prova lite nu efter så lång tid. Det är ju ingen som vet innan de provar, så hur vågar man? Jag har en sådan respekt för alkohol, faktiskt livrädd.
Men sedan har man ju hört en del personer som kan lära sig dricka sparsamt, men frågan är då om de har varit beroende eller bara varit storkonsumenter.
💕 sländan