av Dearself

gros19
ons, 2021-09-29 - 20:36

Ja det är verkligen att uppleva maktlösheten. Min son stod framför mig en gång och stoppade i sig tablett efter tablett och jag kunde inte göra något för att förhindra det. Man går verkligen sönder. Just nu kan du nog inte göra något alls utom möjligtvis försöka ta hand om dig själv. Kan föreställa mig din känsla just nu. När jag själv tappat allt hopp efter en sån här händelse då är det enda jag kunnat göra att stanna kvar i känslan och till slut ebbar den ut. Vad som händer sen vet vi inte. Lider verkligen med dig och förstår din kamp jag har ju själv varit där.

Ragna
ons, 2021-09-29 - 23:15

Åh, Dearself, vad jag känner med dig. Så hemskt och tråkigt att höra. Och förstår och känner igen mig i det där att man går sönder, som gros också berättar om. Maktlösheten - det är det värsta av allt. Just det där att försöka ta hand om sig själv, fokusera på sig själv, är ju så otroligt svårt samtidigt som det nog är det enda man kan göra som kan vara till hjälp. Själv upplever jag ett stort glapp mellan tankar och känslor. Jag kan tänka "rätt", att jag inte kan påverka, måste acceptera att det är som det är osv, men ångestkänslorna påverkas liksom inte så mycket av det. I "skarpt läge" blir det omöjligt. Jag går också sönder.. Är - precis som ni, säkert, så innerligt trött på att leva med den här situationen. Här fortsätter krisen som jag beskrev förut. ACT-terapin handlar ju rätt mycket om det som du beskriver, gros, att stanna kvar i känslan som då till slut ska ebba ut. Är ju lite klassisk KBT-metodik. Men det är så himla svårt i den här situationen, som ju också hela tiden förändras, tycker jag. Kasten fram och tillbaka försvårar. Ska ändå fortsätta försöka.Kanske kan tankar och känslor mötas på nåt sätt. Det är väl den enda vägen. Varma, varma hälsningar till er båda.

gros19
tors, 2021-09-30 - 08:34

Tänker när det handlar om maktlöshet så handlar det som jag ser det om att kapitulera. Precis som den beroende behöver göra för att en förändring ska bli möjlig. Hur gör man nu det? Kanske genom att gå sönder. Det är en otrolig kamp man utkämpar. Eftersom det handlar om ens barn som hela tiden riskerar att dö är det inte konstigt att det är oehört svårt att "lämna över" kanske lita på att en högra makt eller vad man vill kalla det tar över. Några garantier har vi ju inte men kanske kan man få lite ro. Vad är alternativet?
Varma kramar till er båda.

Dearself
lör, 2021-10-09 - 21:32

Det tog 2 dagar innan han tog en överdos och åkte in med ambulans. Lugnt 1 vecka nu och nu ny LVM utredning. Tror det kommer landa i nåt frivilligt men man vet ju som sagt aldrig. Hoppas ändå att hans har nyktra 3 månader har gjort nåt. Jag vet knappt vad jag ska tänka el känna längre. Det är nästan som jag blir avstängd och bara håller andan.

gros19
sön, 2021-10-10 - 12:43

Förstår att du varken vet vad du ska tänka eller känna. Det har väl med maktlösheten att göra. Det är ju normalt att hoppas, hitta lösningar och planera för en framtid man önskar men inget fungerar. Ibland orkar man inte mer och kanske är det så att man måste sätta sig själv i främsta rummet även om det handlar om ens barn.

Själv tillbringade jag helgen på psykakuten medan andra föräldrar gladdes och var stolta över sina barn på Idol i tv på psykakuten. Det är kontraster och det är lätt att bli besviken, känna ilska, sorg och kanske ibland även bli bitter, det värsta av allt. Min son har ju prövat många preparat för att slippa sina plågsamma röster. Nu har man bytt till ett preparat som man tar till i sista hand pga allvarliga biverkningar, bl.a hjärtmuskelinflammation som man befarade. En annan allvarlig biverkan är att dom vita blodkropparna angrips och det kan i värsta fall leda till döden. På psykakkuten framkom det att han tagit amfetamin, en katastrof tillsammans med medicinen. Jag blev så fruktansvärd besviken på honom så jag kände jag ville spotta på honom där han låg. Nu kande vi båda äntligen hopp och så gör han så här. Du känner väl igen känslan? Han sov på en soffa och jag vankade av och an i väntrummet under flera timmar. Pga av en muskelinflammation i ryggen hade jag problem att sitta. Dessa kanske primitiva känslor bär jag också på och dom kommer fram när jag mår dåligt och då står det här med beroendesjukdom mig upp i halsen. Då vill jag bara säga VÄX UPP FÖR HELVETE ta ditt ansvar som alla andra människor.

Dearself
ons, 2021-10-13 - 20:09

Tack för ditt svar!
Hör att även din helg varit tuff :(
Hatar verkligen psykakuten . Man får vänta så länge och vet dessutom aldrig om man får hjälp el bara blir hemskickad efter många timmars väntan .
Hoppas ni fick hjälp och att han låter bli drogerna så han kan få fortsatt medicinering !
Förstår är en dina känslor . Det svänger så . Ibland vill man bara släppa allt o låta dem klara sig själva för att i nästa sekund vara beredd att göra allt .
Här är det lugnt för stunden men jag kan aldrig koppla av för det kan vända fort.
Dock har det blivit lite ändrade förutsättningar då min son fått 2 diagnoser . Den ena ger rätt till medicin och den andra rätt till hjälp från samhället . Vill inte skriva för mkt men jag hoppas det kan bli en vändning . Har inget med intellektet att göra men jag förstår mer hans svårigheter och val av att självmedicinerar nu och jag tror det blir som en förklaring till hans beteenden för honom själv .
Vet att du nämt att din son har diagnoser .
Funderar lite på ” boendet ” du säger att din son har . Har det med dem att göra ?
Svara om du vill . Förstår om det blir för ” personligt ”.
Kram och hoppas läget är bättre hos er !

Dearself
ons, 2021-10-13 - 20:09

Tack för ditt svar!
Hör att även din helg varit tuff :(
Hatar verkligen psykakuten . Man får vänta så länge och vet dessutom aldrig om man får hjälp el bara blir hemskickad efter många timmars väntan .
Hoppas ni fick hjälp och att han låter bli drogerna så han kan få fortsatt medicinering !
Förstår är en dina känslor . Det svänger så . Ibland vill man bara släppa allt o låta dem klara sig själva för att i nästa sekund vara beredd att göra allt .
Här är det lugnt för stunden men jag kan aldrig koppla av för det kan vända fort.
Dock har det blivit lite ändrade förutsättningar då min son fått 2 diagnoser . Den ena ger rätt till medicin och den andra rätt till hjälp från samhället . Vill inte skriva för mkt men jag hoppas det kan bli en vändning . Har inget med intellektet att göra men jag förstår mer hans svårigheter och val av att självmedicinerar nu och jag tror det blir som en förklaring till hans beteenden för honom själv .
Vet att du nämt att din son har diagnoser .
Funderar lite på ” boendet ” du säger att din son har . Har det med dem att göra ?
Svara om du vill . Förstår om det blir för ” personligt ”.
Kram och hoppas läget är bättre hos er !

gros19
ons, 2021-10-13 - 21:08

Nej Dearself det är inte för personligt. Min son har diagnoserna störningar i autismspectrat och ADD och nu är han ju också röstpåverkad. Boendet är för sk dubbeldiagnoser missbruk/psykisk störning

Men något riktigt förfärligt har hänt mardrömmen är inte över. Vi skickades hem från psykakuten och han var hemma ytterliggare drygt ett dygn då jag kände det här är inte ok. Visste jag innan men tvivlar på mig själv när han blev hemskickad.

Han är nu inlagd på neurologen, det är något fel på hjärtat som gjort att blodproppar skickas till hjärnan. Han kan röra sig, tala, men förstår inte vad man säger och han ser inte. Det är så fruktansvärt otäckt. Han hörde vi var hos honom och sa konstigt jag hör er men jag ser er inte. Det är så förfärligt så jag tror jag drömmer. Något sånt här skulle jag aldrig kunna tånk mig, men jag lever mitt i min mardröm.

gros19
ons, 2021-10-13 - 23:03

Tack Dearself! Läkarna har ingen förklaring i nuläget bara att det är något mycket ovanligt. Inget om vad han får för bestående skador. Han är under uppsikt så får han fler proppar måste man operera på ett sjukhus som ligger 20 mil härifrån. Sitter här ensam och det är ju delvis självvalt, för mina allra närmsta vänner finns inte längre av olika anledningar. I en sån här situation är det väldigt viktigt med rätt personer i min närhet. En gång för flera år sedan fick jag ett album med cd skivor av en mycket duktig japansk pianist. Musik att lyssna på när man är ledsen sa min son. Känns skönt att ha den musiken på. Fast jag inte sovit på många nätter längtar jag till morgonen så jag kan åka in till sjukhuset, men jag måste nog få någon sömnmedicin. Nu finns det ju betydligt större möjlighet för din son att få rätt hjälp och därmed inte längre samma behov av själmedicinering.

Dearself
tors, 2021-10-14 - 09:05

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Dearself
tors, 2021-10-14 - 09:05

Känns fjuttigt att stötta härifrån men vill ändå säga att jag tittar in och ser om du skrivit nåt.
Säkert en god idé att ta hjälp med sömnen . Att du kraschar hjälper ingen . Och jag funkar lite lika . Har inte behov av att ha mina vänner hos när det krisar . Ingen lever i samma kaos så även om de vill mig väl och vill stötta så kan det ibland ta mer av min energi än det ger då jag upplever att de inte riktigt förstår !
Hoppas på en vändning för sonen❤️Varm kram o ta hand om er nu!

Ragna
tors, 2021-10-14 - 23:05

Men åh så hemskt, Gros! Tänker också på dig och hoppas också på en vändning! Mardrömmen, ja, som aldrig tar slut. Och som plötsligt blir ännu värre. Hoppas så innerligt att du fått någorlunda positiva besked i dag. Skriv när du orkar. Och ja, viktigt att du sover, ta hjälp av medicin!
Båda era söner har andra diagnoser och det är ju väldigt vanligt i samband med beroendesjukdom. Även min dotter har en annan psykiattrisk diagnos, mer åt ångesthållet. Men andra i familjen har neuropsykiatriska problem, dock ej missbruksproblem.
Tycker som du Dearself att det känns futtigt att skriva här när något så allvarligt har hänt. Men vi tänker på dig, Gros. Tänker även mycket på dig, Dearself.
Det vi alla delar och måste tackla är just det här att leva i en mardröm, där man är så maktlös. Många varma kramar till er båda och när du orkar och vill, som sagt, Gros, skriv och berätta hur det går <3.

gros19
fre, 2021-10-15 - 09:57

Känns inte alls futtigt att ni finns här. Det är betydelsefullt även i en sån här situation. Första dagen jag träffade min son efter hjärtinfarkten och att man konstaterat flera proppar i hjärnan såg han inte men igår såg han, väldigt trött så klart men kunde prata även om han hade svårt att hitta orden. Tyvärr började han få feber igår och hjärtmuskelinflammation kan vara en biverkan av medicinen. Litar inte på att dom vet det på sjukhuset så jag ringer så fort det är telefontid. Efter att vi skickades hem första gången kommer jag aldrig att lita på sjukvården. Vad som är så hemskt är att jag upplever en särbehandling av personer med missbruksproblem/beroende, människor som inte hittat något annat sätt att hantera sitt dåliga mående. Du får skylla dig själv låt bli drogerna så blir allt bra.

Ragna
tors, 2021-10-21 - 23:45

Särbehandlingen är verkligen hemsk, känner igen det. Hur är det med din son nu, Gros19? Tänker jättemycket på er. Att han såg och kunde prata lite lät ju ändå positivt. Hoppas innerligt att febern gått ner och att han inte hade hjärtmuskelinflammation, och att han mår lite bättre nu åtminstone fysiskt.
Att man inte kan lita på sjukvården är vidrigt. Och som anhörig till en vuxen person står man så hjälplös.
Här går det bara neråt, tyvärr, blir sämre och sämre. Nya LOB, akutinläggningar, leverinflammation (inte första gången)... Men ingenting tycks kunna stoppa sjukdomens kraft.
Massor av varma tankar till dig Gros, till Dearself och alla andra i liknande hemska situation.

gros19
fre, 2021-10-22 - 20:59

Det är så illa det kan bli med min son. Frågan är om han överhuvudtaget överlever. Han har haft två infarkter, flera blodproppar i både hjärtat och hjärnan och det är risk för fortsatta proppar. Skallbenet är bortopererat för att minska trycket. Han kommer inte att kunna gå och troligen inte kommunicera. Han finns helt enkelt inte längre så känns det. Så stå på er i sjukvården, jag litade på dom och så gick det så här. Ett värdigt och proffesionellt bemötande på psykakuten kunde troligen minimerat skadorna.

Dearself
fre, 2021-10-22 - 22:15

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️

Dearself
fre, 2021-10-22 - 22:15

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️