Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Har funderat en del både tidigare och nu om den där frågan. Just den här frågan om ”Varför?” Man kan ju verkligen lura sig med det, vilket jag också har gjort. Och på den där ”sanningen” härinne att har man en gång varit i ett beroende/varit alkoholist så kan man aldrig mer dricka.
Har också ändrat lite uppfattning om mina förväntningar och hur det kan se ut för mig fortsättningsvis. Med er hjälp härinne har jag också reflekterat fram och tillbaka över varför jag faktiskt inte vill säga nej helt. ”Varför ska man dricka gift” som några skriver. Och det är en relevant fråga. Jag har ju tänkt att jag kan dricka i sociala sammanhang och jag har ju som så många av er andra lyckats hålla det till sociala sammanhang under långa perioder, men då har också sociala sammanhang kunnat vara både fredag och lördag, kanske 1-2 glas. Men där landar jag mer och mer i att det är onödigt. Den känslan av avkoppling och mys som är förknippad med vin för min del behöver inte vin, jag får samma avkoppling av alkoholfritt.
Men sen har vi de tillfällena där det finns dåligt med goda alkoholfria alternativ. Alltså jag tycker smaken är god på rött vin. Dricker a-fritt rött hemma ibland och man vänjer sig vid smaken, men gott -nä!
Så ute på restaurang kan jag tycka att just rött vin är det jag vill dricka. Gott till viss mat. Har funderat på det jag har längtat efter… sitta på uteservering efter jobbet t.ex. men a-fritt bubbel funkar precis lika bra då när man bara vill ta ett glas. Och igår på sen utelunch.., a-fritt kändes självklart.
Ska ut på finrestaurang där maten inte passar med vin, då blir det a-fri öl för jag tycker att alkohol är onödigt. Jag har verkligen fattat att det inte tillför nåt. Vet att jag har skrivit här tidigare om såna där Aw som drar ut lite längre och man tar ett extra glas och pratar lite djupare. Där har jag helt landat i att det funkar utmärkt eller kanske bättre utan alkohol. Så jag har fattat. Men vid de tillfällen när det saknas goda alternativ då tar jag mitt glas. Just för att det är gott. Det goda glaset i somras var en riktig njutning. Men precis som med choklad så blir det inte godare ju mer man dricker.

@Sisyfos jag tycker du m.fl. gjort många bra och viktiga inlägg om att dricka måttligt. För mig är livet aldrig svart eller vitt, det finns oändligt många grå nyanser. När det gäller alkoholen visste jag min väg den dag jag bestämde mig. Men jag vet att jag aldrig kan övertyga någon annan med min väg. Var och en måste göra sina erfarenheter och hitta sin väg utifrån dem.

Kram!

Kaffetanten88

Jag ville bara hoppa in här och säga hej. Har läst ikapp i din tråd. Du skriver mycket insiktsfulla saker. Jag tänker ibland att jag också vill kunna dricka ibland. Måttligt. 1-2 glas de kvällar jag inte har sonen tex. Jag börjar svaja i min nykterhet. Men än så länge kör jag på med antabus så vi får se hur det känns längre fram.

Kaffetanten, jag sitter ju inte med nåt facit. Tvärtom har jag trillat dit några gånger när jag trott mig kunna ”vanedricka”. Så jag vill inte inspirera till det, för jag tänker att man behöver överväga varje glas. Så för mig får det vara sparsamt som Kennie kallade det, Det finns också gånger när jag absolut inte ska dricka - vid stress eller om jag mår dåligt av någon anledning. Och sparsamt för mig är helt enkelt väldigt sällan och inte hemma. Det är väldigt lätt hänt att hamna i dåliga vanor igen och det känns som om jag är färdig med det. Och jag mår så mycket bättre utan mitt vanevin.

Kaffetanten88

Ja jag är ju väldigt rädd att trilla dit igen. @Sisyfos. ❤️ Ska ta med mig dina ord och fortsätta fundera på hur jag vill ha det medan jag äter mina antabus.

Ja hur har jag det? Sjukt stressigt just nu, men det känns ok ändå. Inte så mycket grubblerier, mer aktion. Funderar mycket på vad skillnaden är i när jag mår bra och kan fokusera och när jag inte mår bra. Svängningarna vill jag kunna förklara lite bättre. Nyckeln till att må bra alltid vill jag ha. Det är lätt att må bra när man mår bra!

Tada!
Jag är klar, eller nåja nästan klar, med ett riktigt skitjobb. Sämsta sortens jobb. Kaos, krångligt, ostrukturerat, beroende av människor som inte samarbetar, inte engagerar sig. Det gick! Blev bra! Men det är en stor, stor, stor trigger för mig innan jag har stakat upp vägen mot målet, innan jag vet om det blir bra, innan allt faller på plats och jag hittar en lösning. Kände sug, drack även på känslan, men jag har ju faktiskt fattat att det inte löser någonting. Den insikten ligger djupt hos mig. Så jag fortsatte inte. Hittade en väg framåt och körde på. Då när vägen är klar, då är stressen inte ett så stort problem. Klarar inte kaos. Behöver ordning. Men när stressen kommer blir det också stökigt runtomkring. Och ännu jobbigare att hitta den där lilla saken att börja med.
Alltså jag har gått många såna kurser om att strukturera, men det är svårt att få till det ibland när det blir för mycket.
Å en sak till allt det här förvärras när magen är i kaos. Är övertygad om att man behöver ha näringsmässig balans för att fungera optimalt. Men om magen är i olag är det nog svårt att uppnå. Och magen reagerar på stressen, inte tar upp näring och vi har den onda cirkeln att bryta.
Hur som helst jobbet har gått galant nu på slutet. Hade jag fortsatt att dricka undrar jag hur det hade gått. Jag älskar den klarhet i tanken jag har när jag är nykter och mår bra. Älskar att vara med. När jag kan känna att det går bra.
Om jag hade druckit nu, hade en gnagande känsla av missnöje med mig själv, oförmåga att fokusera och osäkerhet gjort att det blivit svårare. Vet inte om jag lyckats leverera. Vet bara nu att jag aldrig mer kan dricka på det här.
På rädslan att inte leverera
På känslan av maktlöshet att inte veta vägen
På kaos runt omkring
På ilskan över personer som inte gör sitt
På ilskan över en oklar beställning
På rädsla och osäkerhet
På trötthet
På ledsenhet
”This too shall passe”
Och det gjorde det, det gör det. Vet bara inte hur och när det vände. Vet inte varför helt heller. Men man får hjälpa sig själv att hitta vägen.
Livet är så mycket bättre nykter!

@Sisyfos Härligt, det låter som om poletten har trillat ner ordentligt på något sätt. 😅 Dvs, alkoholen tillför aldrig något positivt vid tråkiga och jobbiga känslor. Återstår bara för dig att upptäcka att det fungerar likadant vid festliga och roliga känslor. Alkohol behövs helt enkelt inte drickas överhuvudtaget. Alkohol är totalt onödig i alla sammanhang. Den har ingen fördel alls. Den är enbart dyr och giftig.😂

Obs, jag tror inte du håller med, alla är olika osv. Men vissa ( såsom jag) kan tydligen få den uppfattningen och känslan efter en längre tid helt utan alkohol.😅 Det hade jag aldrig någonsin kunnat tro. Men det är bara tacka och ta emot.😂

Kram

Åh vad härligt att läsa @sisyfos
Vilka insikter, att både känna sina gränser och smärtpunkter- vara medveten- och leva på, alltså leva! DET är fantastiskt tycker jag. Önskar dig en fin kväll! Kram 🥰

Tack fina vänner!
Torn, det skaver verkligen hos dig att jag vägrar rätta in mig i ledet 😉. Den känslan får du jobba med tänker jag, varför det är viktigt att alla fattar och gör lika. Nyttig träning inför tonårsperioden med acceptans när ungarna helt enkelt gör på ett helt annat sätt än vad man tycker.
Jag kommer inte att dricka i tron att nåt blir roligare för att jag dricker. Det tror jag inte. Det kanske t.o.m. är så att det är roligare utan. Jag var på en AW tidigare där det blev tre glas. Då blev jag berusad på ett sätt som jag inte tyckte om alls. Jag hade en plan men blev bjuden på ett glas och det är en lärdom. Aldrig mer än två glas. Jag gillar det inte. Det var ett par veckor sen. Just nu vill jag inte ha alls och saknar det inte, Är på en bra plats mentalt just nu där jag vill vara, så det finns ingen längtan bort. Jag vill vara med.

@Sisyfos 💜
Hoppar in här i Det vidare livet ett tag har jag bestämt. Det känns rätt att ta en längre vit period nu.
Håller med om att var och en ska göra som den vill och inte få fördömanden och pekpinnar.
Man lär sig något om sig själv av varje erfarenhet som man gör i livet.
En klok person sa en gång till mig då jag kände mig helt misslyckad när jag tagit fel beslut eller gjort ett dumt val, att:
Du ska inte se det som ett misslyckande utan som en erfarenhet.
Och den meningen har hjälpt mig många gånger.
Ha en fin söndag Sisyfos ❣️
Kram 🧡

@FinaLisa skrev:"Håller med om att var och en ska göra som den vill och inte få fördömanden och pekpinnar." Jag håller också med. Som när någon kommer med välmenande råd och tips, och blir bemött med typ: Håll du dig till din präktiga tråd i det vidare livet! Det är en riktigt elak och fördömande pekpinne det.

@Torn Att du återigen skriver ett så trist inlägg till mig bekräftar bara min bild av dig. Att du inte alls är så välmenande som du vill framställa dig. Varför kunde du inte bara låta bli att skriva till mig?
Förra gången i måttlighetsrummet var jag ärlig och kände mig missnöjd med mig själv och skrev ett inlägg. När du då kom och slog mig i huvudet med mina egna ord blev jag grymt ledsen och förbannad för det hade jag inte väntat mig på forumet.
Därför skrev jag tillbaka till dig.
Sedan såg jag att båda våra inlägg var borttagna och tänkte att admin gjort rätt för att inte sprida någon dålig stämning.
Så nu när jag återvände till detta rum med ny lust och energi...och får läsa vad du skrev till mig så gick luften plötsligt ur mig. Så himla onödigt av dig!

@FinaLisa ja det var tråkigt det här. Minns så väl både Torns och ditt inlägg. Jag minns att det var som en påminnelse om att du inte hade lyckats med vad du hade planerat. Man behöver ju faktiskt inte bli påmind om sina egna misslyckanden för de känner man själv så tydligt av.

Vad bra att du ändå känner att du lyckas vara helvit om det är vad du vill.

Kram🧡💗

Det är svårt med forum på det sätt att det aldrig blir nyanser när man skriver. Det är svart och vitt och folk blir tar illa upp av olika anledningar. Jag kan bli lite irriterad över att min väg inte kan accepteras.
Och jag blir lite trött på kommentarer som ”nu har du äntligen fattat” när jag skriver något negativt om alkohol.
Nu har jag missat det ni har diskuterat Torn och FinaLisa och det är väl så att du kan bli lite hård i dina uttryck ibland Torn och för dig gäller bara helvitt och det finns inte nyanser och det blir svårt att ha funderingar runt alkohol när det känns som att du måste trumfa igenom den övertygelsen hela tiden. Det var det jag menade när jag skrev att du får jobba med den känslan att acceptera att alla inte väljer helvitt… och då skriver du i din tråd Torn att du ska jobba med det när jag har jobbat med min skam. Då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag försöker låta bli att irritera mig men nu ger du också FinaLisa en gliring i min tråd. Det är väl onödigt? Hon har kanske sårat dig eller missuppfattat dig och bitit ifrån. Kanske onödigt hårt, och så blir det ibland att det man skriver blir lite onödigt hårt och om det blir så kanske man kan låta det stanna där, inte ta upp stridsyxan igen i ett annat sammanhang. Försöka se andra partens perspektiv också.
Jag tycker annars att det finns lite mer nyanser i ditt sätt att skriva nu så jag tycker det går framåt. Och Sattva jag vet inte om att det var så att du tyckte att jag var otrevlig mot Torn när jag blev lite less på att läsa om hans övertygelse som jag inte delar och han vet att jag inte delar eller om du ville gilla hans gliring till FinaLisa. Oavsett förstod jag inte gillandet.
Jag accepterar er som valt den vita vägen och skulle aldrig drömma om att applådera om nån av er kom på att ni ville dricka sparsamt… typ ”äntligen har du fattat att du inte måste vara helt vit”, ”äntligen har du förstått att det går” för det tror jag inte gäller alla. Och inte heller att det är nåt att sträva efter. Och det är väl kanske bara du Torn som fortfarande inte kan acceptera det. Eller som bara måste fortsätta att skriva att alkohol är ett gift och helt onödigt och det tillför inte så mycket mer än kanske lite irritation över att jag och mina val inte kan accepteras. Skulle önska lite mer eftertanke om någon misslyckas med att hålla sig nykter. Det är inte så hjälpsamt att säga ”vad var det jag sa”.

@Sisyfos skrev:"Det är svårt med forum på det sätt att det aldrig blir nyanser när man skriver."
SANT!
Jag tror verkligen att alla här vill väl! Men ibland kommer det ut lite fel ... tolkas fel ... och de som hittat sin väg kan "vilja för mycket", hoppas att deras väg passar även andra. Men så är det ju inte alltid.
Alla är vi olika.
Fast, just nu känner jag väldigt lika som du @Sisyfos, både vad det gäller "onödiga kommentarer" och vad du beskriver om alkoholen ovan.

Kram!

@Sisyfos Jag kan ju inte citera men just den där känslan ”vad var det jag sa” …så kan jag känna ofta…så onödigt.

Och jag vet faktiskt inte om alla vill väl…nu tror jag inte att någon vill någon annan något illa…men…

Klokt skrivet @Sisyfos🥰