är mitt mål och namnet på min tråd. Inte sluta helt. Idag orkar jag inte med ångesten, känslorna av skam och skuld, alla negativa , destruktiva tankar som förgör mig när jag druckit för mycket,(som igår.) För det gör jag. För ofta. Måste till en förändring Jag kan inte fortsätta så här. Vad är det för liv att leva. Trycka ner och förminska mig själv, få mig att känna mig värdelös, ett ingenting. Självklart är jag också orolig för min hälsa, jag vet vad alkoholen gör med min kropp mitt psyke, min själ. Ändå fortsätter jag.
Helst dricker jag hemma där jag får vara ifred med min vinflaska men självklart också på fester och i andra sociala sammanhang.
Ju mer och oftare jag dricker desto sämre mår jag och behöver dricka igen för att för att stilla ångesten och oron. En ond cirkel.
Mitt första steg blir att inte vardags-slentriandricka. Inte dricka ensam hemma.Förresten behöver jag faktiskt inte dricka bara för att det blir fredag, lördag (och så en skvätt på söndag om det finns nåt kvar) heller. Det är alkoholister som måste dricka jämt. Inte jag. Men om jag inte gör något åt det här nu så är jag nog snart det.
Vet att det blir svårt och jag kommer att må skit och vara sur och förbannad men också att dagar av välbefinnande och lyckorus dyker upp däremellan. Att jag kommer att känna mig stolt och glad över min prestation. Att jag växer som människa i mina egna och andras ögon.
Hitta tillbaka till mitt riktiga jag som finns härinne någonstans men som gick vilse och valde fel väg i hopp om att finna någon slags ro. När stress och utbrändhet fick mig på fall. Så det här har pågått i många år. Upp och ner.
Vet också att jag visst kan vara utan vin i veckor. Och må bra, vara glad. Måste bara bestämma mig. Och stålsätta mig när en viss figur dyker upp och börjar tjata och locka i mitt huvud. Vara beredd att ta fajten, visa att det är jag som bestämmer, har makten över mitt liv.
Ingen annan.
Så det här är första dagen på resten av mitt liv som jag vill ska levas med ett sunt förhållande till alkohol. Så här i början ska jag sträva efter att vara helt vit. Inga inplanerade fester, dessutom kan jag tacka nej. Tar dock en dag i taget, vecka efter vecka. Det går. Och kanske är det då bra att skriva ner vad som händer tänker jag.
Både fysiskt och psykiskt.
Idag en envis huvudvärk som inte vill släppa, jag vägrar alvedon, får skylla mig själv. Dricker vatten.
Ta tag i det arbete som behövde göras och låtsas som gårdagen inte funnits , gömma mig bakom en mask, låtsas glad och positiv, så att ingen skulle se hur jag egentligen mådde.
Kanske genomskådade de mig, jag vet inte.
Vill ju kräkas på mig själv.
Men nu nöjd med det beslut jag tagit. Äntligen. Igen.

5 september idag
och mitt mål var att hålla mig helt ifrån alkohol just till dagens datum. Det klarade jag inte riktigt.
Lite Besviken så klart men slår inte för hårt på mig själv, jag har ändå lyckats alla andra dagar.
Jobbar vidare med programmet, försöker hitta fungerande lösningar att ta till i risksituationer .
Det är verkligen inte lätt match @Rehacer , vi får kämpa och slå hårt på vår motståndare , hur många ronder det än kommer krävs för att segra.
Sätter ett nytt mål 1 vecka framåt. 12/9
Tack för pepp @majken_r

En dag utan sug Så skönt. Känns som jag är på rätt köl igen, i alla fall på god väg.
Inget som gnager och irriterar idag.
(Rett ut situationen med syrran. Kanske var det så att jag överreagerade en aning )
Håller jag mig bara lugn och fokuserad på vad det är jag vill uppnå den här veckan så ska det gå

Bra jobbat Gaia! För flera av oss har också en ilska dykt upp där i början av nykterheten. Jäklar vad jag var irriterad på min sambo. Relationen med min syster har bara blivit bättre och bättre. Jag ser mina egna reaktioner mycket tydligare nu, vilket gör att jag inte automatiskt blir arg och sur och tror en massa saker. Finns liksom ett berg av historia som måste hanteras ibland. Men det går bättre nu.
Du har så mycket positivt att se fram emot tror jag. Ibland vill man bara att tiden ska gå fort. Det stora problemet med att återfall som efter begravningen är att det blir svårare att räkna dagar.
Jag har en teori om varför det i vissa situationer blir extra svårt att inte trilla dit. På en begravning stänger man till en del av hjärnan för att inte bli helt tagen och förtvivlad. Närmare bestämt den delen som säger stopp. Så var inte orolig. Du blockerar sällan den delen av hjärnan utan kan fortsätta med dina strategier. Ingen alkohol hemma bara - men det kanske du inte har?

@Sisyfos Tack för din teori om min "hjärnkollaps" den där dagen. Känns ändå lite förlåtande
Har 30 nyktra dagar av 31 så tänker inte börja räkna från dag 1 igen. Det som är viktigt här och verkligen räknas är den stora förändring jag gjort i mitt liv. Jag har bevisat för mig själv att jag kan leva mitt liv utan alkohol, jag har hunnit känna av fördelarna med att vara nykter under en, för mig, längre tid (4 veckor minus 1dag) Jag mådde så bra dessa veckor. Stabilare i humöret, ett inre lugn och en känsla av att vara fri.
Mitt psykiska mående fick sig en ordentlig smäll av återfallet men som jag skrev igår så känner jag att jag är på väg upp igen
Min man dricker ju så öl och whisky köper han hem, även om det blivit mindre mängder också för honom de här veckorna, men det kan jag låta bli, det är vin som är min dryck och min fara.
Så det finns inte.

@Gaia skrev:"Mitt psykiska mående fick sig en ordentlig smäll av återfallet"
Jag funderar lite på om det faktisk också är en kemisk effekt av alkoholen. Tänker att det är en kombination av känslan att inte lyckas och en ren kemisk effekt på våra signalsubstanser.
Skönt att du är på väg tillbaka igen. Och du har mycket positivt framför dig tror jag. Ge det några månader till.

@Sisyfos jag är helt övertygad om att det var den kemiska effekten som slog hårdast. Jag vet det, för ju mer och oftare jag druckit desto sämre har jag mått. Att dricka alkohol leder, ialla fall för mig med mitt "grundmående" garanterat till depression, jag har druckit bla. för att jag varit deprimerad, det har lindrat för stunden så klart, men depressionerna har blivit djupare och än svårare att ta sig ur.
Och med den vetskapen borde jag verkligen inte dricka.

Så blev det som det blev och som det brukar. Det första glaset följdes av fler.
Jag mår skit. Sitter orkeslös och apatiskt tomt stirrande framför mig. När jag lyfter blicken ser jag utanför fönstret en fantastiskt fin strålande höstdag som gjord för trädgårdsarbete tex. Men jag vill inte. Vill ingenting samtidigt som jag blir galen av att ingenting göra.
Vankar bara rastlöst fram och tillbaka. Ångest, oros-och skuldkänslorna växer, tar hela mig i sitt grepp och mal sönder mig till en ynklig liten hög av smulor
Skrev jag för tre timmar sedan.
Nu i något bättre skick. Sparkade ut mig själv genom dörren och påbörjade en lite långsam planlös promenad men ökade snart takten till en rejält pulshöjande sådan. Med varje beslutsamt steg jag tog klev jag längre och längre bort ifrån dessa förgörande känslor.
Tittar nu på lönnens gulröda löv mot en klarblå himmel, lyssnar till fåglarnas kvitter och njuter av solens värmande strålar. Så vackert. Bara är, här och nu.

@JoYo skrev ner en lista i sin tråd, som jag lånar och lägger in här hos mig .
Precis det jag behöver jobba på
En lista Att jobba med:
•sluta med självömkan och offerskap
•acceptera olika personer o inte hata/döma pga min egen känsla av oduglighet
•acceptera mig själv
•välja glädje
•utmana mig socialt för att få vänner (de från förr har halkat ifrån när jag började jobba med mig själv..jag är inget roligt sällskap att dricka med)
•fortsätta mer med sånt jag gillar

4dagar utan vin och läget är under kontroll

@Gaia vilken bra lista. Den ska jag ta med mig.
Lever man efter det så kommer man nog må riktigt bra efter ett tag. Så enkelt och så svårt på samma gång.

Vad skönt att du mår bättre jämfört med hur du mådde i det förra inlägget du skrev.

Kram

God Morgon!
Tack för kommentarer och hejarop. Det värmer och ger mig kraft. 🧡
Igår var jag SÅ sugen på vin. Hoppades på att min man skulle åka och handla för då...ja, varför inte? Men han hade inga sådana planer och jag fick bita mig hårt i tungan för att inte puscha honom i den riktningen. Det var lite svettigt där ett tag.
Var lite sur och irriterad och på ett konstigt sätt besviken. Besviken för att jag inte hade något att dricka när det ju är exakt det jag inte vill, inte ska. Det tog en stund, timmar, innan jag fick kontroll över tankar och känslor och kunde känna mig nöjd och tillfreds med att ännu en dag blev alkoholfri. Phu!
Ny dag och Nya tag med JoYo's lista i åtanke. 🤗

@Gaia 💚
Så stor igenkänning från förr när du beskriver besvikelsen då din sambo inte hade "handlat"...märkligt att man så lätt lurar sig själv..😳 att då kunna skylla på någon annan för att man dricker... Har hänt mig hur många gånger som helst!
Skönt att den jobbiga känslan släppte iallafall!👍😊
Önskar dig en fin lördag ✌️
Kram 🧡

@Sisyfos din teori tror jag stenhårt på. När min pappa dog tog jag en ryggsäck med mig ut i skogen med en flaska vin i. Det var mars, jag satt i skogen och drack och mindes och grät ensam
Där var jag mitt i en tänkt 3månaders nykter period men jag struntade i allt och bara gjorde det på autopilot. Helt klart hade hjärnan blockerat nån slags förnuft i sorgen.

Hej @Majaela 🌼
Vad fint att du tittat in.
Det har såklart inte gått så bra. Nu är jag tillbaka i det tillstånd jag befann mig i när jag loggade in mig här för ca. 3 månader sen.
Historien upprepar sig, man kommer till samma punkt gång på gång, tänker samma tankar, vill inte, kan inte ha det så här, måste sluta nu ......
Tänker att det kanske är bra att ta upp den här tråden igen i alla fall, jobba med programmet och försöka väcka den del av hjärnan till liv som, så sant, för närvande är helt blockerad.
Små försiktiga steg. En dag i taget.

Lyssnat på halva "jag som var så rolig att dricka vin med". Läste den för flera år sen, lånade ut den och fick tillbaka den igår och tänkte läsa om men gillar numera att lyssna på när någon annan läser.
Den är bra. För att jag känner igen sig i det mesta. Det jag inte har gemensamt med henne är kontakten med AA. Kanske är dags.
Det har varit en lång dag. Offerkoftan är tung att bära, så provar att ta av mig den och nyktert se på mig själv och det liv jag druckit mig till. Jag kan inte skylla på någon annan. Mitt liv, mina val som jag självklart måste ta konsekvenserna av.
Tänka om, tänka nytt och våga prova.

Mår betydligt bättre idag.
Går tillbaka till den plan jag hade från början, att inte dricka ensam (på känslor) inte på vardagar och inte heller bara för att det är en vanlig helg. Är det vid något speciellt tillfälle så k a n det vara ok, om jag vill, men då måttligt.
Och klarar jag det så är mycket vunnet, det är ju ensam- och vardagsdrickandet som är det största problemet.