Hej där
Vill bara kika in och säga att jag var helt besatt av forumet i början. Det var - och. Isade sig bli- en livlina.
Jag hade aldrig klarat att bli nykter utan mina vänner här, utan att få ta del av andras berättelser, motgångar. Allt pepp och allt stöd jag har fått har faktiskt förändrat mitt liv. Det är en otrolig present.
Än idag läser jag och skriver nästan varje dag, om än bara en kort stund. Och så försöker jag peppa någon/några, ett sätt att ”pay it forward”.
Ha inte dåligt samvete för att du hänger här! kram 🥰

@Kungslilja nej jag slutade inte med både alkohol och nikotin samtidigt. Har läst att forskning pekar på att det är bra att göra det men jag tror inte jag hade fixat det. Tvärtom så ökade mitt nikotinbruk alldeles ofantligt när jag slutade med alkoholen. Det var prilla, snusfritt nikotin och ett par 4 mg nikotintuggummin - allt samtidigt - all vaken tid till slut. Ungefär ett år efter alkostoppet fick jag Champix utskrivet och det hjälpte mig jättemycket. Det var VJLO under Vidare livet som inspirerade mig till det. Vi är båda fortsatt nikotinfria vad jag vet så det har gått bra!

Kram!

Vad roligt att det har gått bra både med alkohol och nikotin @Charlie70 =)
Hade ingen aning om att det bästa är at sluta med både och samtidigt. Men som sagt, klarar inte det just nu. Nikotinet är "min snuttefilt". Men med dig som förebild får det bli nästa projekt. Även om det just nu ligger lite långt i framtiden.

Kväll dag 14.
Just nu är det farligt. Det är måndag och den har varit mer än vanligt hemsk! De "nya" eller rättare Försäkringskassans återgång till sjukintyg efter dag 8 har redan markant ökat arbetsbelastningen på jobbet.
Just nu vill jag ingenting hellre än ett, två, tre, fyra eller fler glas vin. Samtidigt vill jag det såklart inte. Om det hade funnits hemma vet jag helt klart att dag 14 inte hade blivit av. Nu känns det som om det fortfarande hänger i luften, de båda vägarna. Bara 59min kvar tills bolaget stänger. En riskfaktor mindre.

Helgen gick iaf bra. Första kvällen kunde jag låta bli genom att bara avböja vid tillfrågan. Andra kvällen var svårare. Då kom kommentarer som "men du kan väl bara smaka lite" och "är du verkligen helt säker".
Det lättaste vore förstås att berätta men jag är inte där än. Jag måste bli bättre på att komma på svar som klipper av/direkt tar bort följdfrågor. Körkort har jag inte så det går bort.

Min särbo (som inte har problem med a, och som jag heller inte förstår hur hen inte märkt av mina. Helt säker att så är fallet för det hade jag fått höra) har bjudit in till middag med gemensamma vänner. Nu ligger det lite i framtiden men jag oroar mig redan. Oroas mest av vad jag ska säga, mindre för att jag kommer falla. Fast den oron finns också såklart.

Får värmevallningar sedan några dagar tillbaka. Som om jag hade klimakteriebesvär. Vet inte om även det ingår i abstinensen?

Just nu känner jag mig allmänt förvirrad vilket jag tror märks. Tankarna åker huller om buller.
Förbannad på att det är så här.
Det går väl också över.

Kram till er och fortsatt fin måndag!

@Kungslilja Vet du, ibland är det tur att man inte har någon alkohol hemma. Ibland är det räddningen.

Av samma anledning har jag inget godis eller andra sötsaker hemma - och alkohol har jag inte haft i huset sen jag slutade dricka.

Imorgon är en ny dag 🤗

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det blir en hel del lättare när det inte finns inom direkt räckhåll. Måste erkänna att jag, som varken är (eller var) mkt för kakor eller bullar, dom har kunnat stå orörda i evigheter, nu kanske även måste slänga ut även dom *skratt* men det viktigaste först!

Tack för hejandet @Sattva <3
Att samla dagar kanske inte är viktigt in the long run men just nu hjälper det verkligen vinnarskallen i mig. Så det som du skriver stämmer, det hjälper i att inte vilja rasera och börja om. Alla redskap, hur banala eller tokiga dom är välkomnar jag just nu med öppen famn. Att få addera, om även i ental och nu tiotal, för mig, för min skull. Stort! =)

Eftermiddag (15)
Väntar besök utav särbon till kvällen. Ska bli fint. Samtidigt vill jag bara vara ensam med barnet. Inte vara i interaktion med någon mer än nödvändigt. Tidigare har jag undvikit att bjuda över, umgås under vardagskvällar. Har alltid både för mig själv och andra primärt skyllt på att jag är trött efter arbetet, många plikter hemmavid. Sanningen är egentligen i 1a hand att jag har velat kunna dricka vin. Mycket vin. Det första påståendet, trötthet och plikter, äger sanning även det men inte i lika stor utsträckning. De vardagskvällar jag tidigare ändå valt att ha besök har jag varit bakis, så pass att jag oftast inte velat ha alkohol alls. Kvällen innan använts som ursäkt att tömma en flaska för att "imorgon kan jag ju inte". Om det ändå funnits något kvar dagen efterhar det snabbt gått ner följt av tandborstning etc för att dölja brottet.
Så här kommer ett sådant tillfälle där jag måste lära om och skaffa nya nyktra erfarenheter att införliva.
Ingenting är egentligen annorlunda nu förutom att jag inte är bakis/påverkad. Ändå vill jag bara fly. Inte till alkoholen direkt, bara fly. Avboka. Jag förstår inte varför jag är rädd. Eller är det någon annan känsla som gömmer sig? Kroppen är spänd och jag irriterad. På vad? Det är svårt det här, att inte veta vad som är någon form av abstinens och vad som är... ...vad som är över huvud taget. Det är bara att inse, jag har noll koll på att tolka mina egna känslor. Vilken spännande utmaning ( sagt sarkastiskt men med ett ärligt uns av skräckblandad förtjusning, bröstet krampar en aning). I kväll kommer jag vara nykter oavsett om jag vill eller inte *skratt* så det kan gå! ;p

Önskar alla en fin fortsatt dag och kväll!

Rikan

@Kungslilja Känner igen mig i det du berättar om att planera mitt drickande.Se till att bli ensam, eller som jag planera att dricka mycket, väldigt mycket när min sambo är bortrest. Du är väldigt modig som så ärligt berättar hur du haft det. Jag är inne på min 16 dag. Ska till beroende centrum imorgon för första gången i mitt liv. I ditt inlägg så ser jag en person med en klar insikt och en stark vilja. Det tror jag är de viktigaste egenskaperna för stå emot alkohol.

@Kungslilja Man är nog lite skakig både psykiskt och fysiskt den första tiden. Att du inte orkar umgås förstår jag, du verkar ha ett jobb som tar mycket energi +att du är ensamstående. Jag orkar inte heller så mycket som många andra gör. Men det känns helt ok faktiskt.
Du jobbar på så himla bra! Dagar kommer bli till månader!!

Hur gick besöket på beroendecentrum @Rikan ? Jag tycker du är modig! Dit vågar jag mig inte. Starkt arbetat måste jag säga. Även grattis till 16 dagar.
Jag har bestämt mig för att jag, för att ge mig en chans, måste vara så ärlig jag bara kan. Det känns lite tufft men samtidigt väldigt skönt. Kanske ligger det något i ´ordspråket´ om att "sanningen sätter en fri".
Hoppas du haft en positiv dag och att få följa dig framöver.
Kram =)

Tack @Sattva =)
Att inte har ork är så nytt för mig. Eller kanske snarare insikten om att inte ha ork ;) Även om den kanske inte blir helt återställd så vill jag tro att den kan landa lite mer på + utan alkoholen. Det känns så bra att höra att du, oavsett, upplever det som helt ok. Gissar att mycket handlar om acceptans och insikt. Får hamna på min att öva på lista. Så får även bli ett tack! för det och en kram till dig!

Hej @kungslilja
Orken - att ha eller inte ha- har nog varit nykterhetens främsta tema för mig. Jag var som du, inte heller van att inte orka. Det fanns liksom inte i mitt ordförråd. Jag jobbar jättemycket med det, fortfarande. Jag måste vara mycket mer rädd om min ork. Måste ta hand om mig. Inte komma så upp i varv- eller bli så trött- att det skulle kunna åtgärdas av två glas vin. Jag har ingen quickfix (vilket vi ju vet att det inte är men men) utan jag måste tänka på slow-flow. Jämnare takt och tempo.
Däremot får jag dubbelt så mycket gjort, jag tappar inte bort nycklar, jag vimsar inte, jag glömmer inte mer än normalt, jag är inte så ofta trött och jag har ALDRIG ångest. Aldrig yr, ostadig, skakig eller rädd.
Makes all the difference. Men det är tålamod och pyssel med tankar, känslor och strategier- mål. Dag för dag. Räcker fint. Kram!

Nykter kväll
(16)
I vanlig ordning läst runt här inne. Så många berättelser, öden, mycket klokskap och värme. Tänk att en del av livet kan få fyllas av välvilja. Själv är jag nog en kombination av naiv godtrogenhet och stark misstänksamhet ( i fråga om att andra, dock INTE här på forumet utan i övriga livet inte vill mig, utan vill ha någonting utav mig). Vilken diametral krock och vad mycket energi det måste ta! Jag måste sluta upp med sådant.
Tillbaka till det här med berättelser och öden. En känsla som slog mig är att oavsett om våra skildringar i mångt och mycket ser olika ut och varje individ har sin egen genuina berättelse känns det som att det finns en likhet. Då tänker jag inte på beroendet utav alkoholen. Det känns som att det finns något djupare. Vad vet jag inte. Det är heller ingenting jag tänker grotta ner mig i. Har ju fullt upp och behöver, även om jag gärna vill fly den uppgiften, ha fokus på min nykterhet.
Hade en konversation via text med särbon. Lyckades som bisats få in att jag tänkt ta en vit period under en tid på grund av arbetssituationen och att jag i och med den inte tål någonting och behöver ha fokus och ork. Ytterligare en lögn att addera till lögnernas hög. Som skrivet tidigare så har jag bestämt mig för att ljuga så länge jag inte vågar mer än så. Ändamålet får helga medlen. Svaret som kom var bra men kunde ändå läsa mellan raderna att det inte var helt poppis. Särbon har som sagt (vad jag vet) inga problem med alkohol och ändå.... vad mycket ett helnyktert val kostar, att ändå bli, om inte direkt så indirekt ifrågasatt. Nästan som tabu att inte vilja dricka utan en legitim anledning. Så märkligt! Jag har själv inte haft den inställningen till dem som, av vilken anledning som helst, valt att vara nyktra i mitt sällskap oavsett om det varit enkel middagsbjudning, fest eller utekväll.
Det känns som att jag bryter mot en normaliserad kodex. Rädslan över att genom att avstå alkohol bli lämnad utanför, av särbo, av vänner... tankarna drar iväg. Kort och gott går väl att säga att det händer väldigt mycket både inom- och utom en själv som en inte var beredd på.
Det är obekvämt att medvetet börja ta plats.
Tänk att jag ger mig själv plats =) wow!

Ögonlocken på väg ner. Innan dom sluts en önskan om vårt allas välmående och kram.
/KL

@Kungslilja Så härligt att läsa om din utveckling! Jag hade en oro i början av nykterheten hur mitt o makens förhållande skulle bli. Vi hade dtuckit mycket ihop. Att vara nykter fungerar bra, och han dricker mycket mindre. Ofta oroar man sig helt i onödan!
😍⚘💥🌷💫🌟