@Kungslilja Jag följer dig med intresse och tar del av dina mycket tänkvärda reflektioner. Jag har haft liknande tankar om hur relationer påverkas av den enes nykterhet. Min särbo har ofta ondgjort sig över hur tråkigt det var att hans ex inte drack och inte uppskattade mat och hur han uppskattar att jag inte är ”sån”. Nu när jag landat i en måttlighet definierad som ”väldigt sällan och väldigt lite” märker jag att det inte har påverkat honom mer än att han också dricker mindre. Eftersom jag fortfarande uppskattar hans goda mat och hans skämt (nåja) verkar han kunna förlika sig med att jag oftast dricker vatten. Jag är piggare, gladare och mår så mycket bättre nu och blir väl därmed en roligare partner antar jag.
För egen del uppskattar jag allra mest att jag numera sover så bra och vaknar utvilad. Det är den absolut största vinsten med att inte dricka. Den goda sömnen! Och glädjen över att leva!
Önskar dig fortsatt lycka till!

Rikan

@Kungslilja Besöket på beroende centrum gick bra. Har börjat äta Antabus för säkerhetsskull. Jag får se om det är något för mig. Det bästa är ju att nå den totala insikten utan hjälpmedel. Endast det kan ge mig ett hållbart helnyktert liv samt att kunna njuta av det. Hur har du det?

@Sattva & @knickan
Så fint med 2 historier där det ändå gått bra med att sluta med alkohol i en relation. Jag hoppas det blir samma för mig. Tiden får utvisa. Skulle det komma fram att så inte är fallet kanske det ändå är till det bästa. Tiden får utvisa. Oro i onödan skulle jag nog kunna kvala in till OS med *S*.

Toppen att mötet gick bra @Rikan *tummen upp* (i brist på gubbar och symboler)
Jotack bra, men jag tycker det är ganska kämpigt.
Som jag skrev tidigare tycker jag du är otroligt modig.
Hoppas antabus kan hjälpa dig. Jag har fått Naltrexone utskrivet. Vet inte hur länge det är tänkt att jag ska stå på det. Såklart man önskar (eller iaf jag) ett liv utan både alkohol och läkemedel. Jag tror att det handlar om att man vill känna sig så... "normal/problemfri" som möjligt. Å den andra sidan så om jag behöver stå på det hela livet för att undvika alkohol så får det vara så. Ungefär som en diabetiker tar sitt läkemedel livet ut. Nu är vi ju i början av vår resa så tiden får utvisa. Önskar dig en fin lördagskväll =)

Eftermiddag (18)

Jag var så trött igår kväll att jag inte orkade skriva en rad här. Kampen mot vinet var nog den värsta hittills. Att se de två föregående meningarna tillsammans gör fenomenet tydligt. Så bra ord i rad kan vara ibland.
Efter tuff och lång dag på jobbet kom dribblandet redan på väg hem. Hann gå så långt att jag i tanken gått från att jag skulle köpa en liten flaska vin, bara ta ett glas till att bilden i huvudet visade en stor, ibland flashar av en bib. Jag gick av på fel hållplats, systembolagshållplatsen och benen gick på autopilot. Jag vet inte exakt vad men helt plötsligt vände jag, gick åt andra hållet. Jag tror det var tanken om att jag visste att 1 glas blir inte 1 glas det blir allt och sedan gärna mer.

Dagen har rent arbetsmässigt varit lika tung. Blev vägen förbi Coop och en snart uppäten chokladkaka.
En notering jag har gjort idag är att nykterheten (dvs att inte vara bakis eller bakistrött/alkoholsliten) fått mig att bli lite tryggare på arbetsplatsen. Jag vågar ta mer plats. Jag har alltid, även om jag inte velat, tagit plats men alltid varit väldigt obekväm eller osäker och ofta ångrat att jag sagt ditten eller datten. Idag på arbetsplatsmötet sa jag det jag behövde säga utan att känna mig obekväm.
Oftast så har jag känt mig som en drottning när jag druckit vin. Eller nja, det är väl lite att ta i men jag har känt mig bra och självsäker. Men kan det kanske vara så att det egentligen är precis tvärt om? Ju mindre alkohol desto större utrymme för äkta självkänsla att få börja gro?
Har lovat åka iväg till särbo nu ikväll. Har inte lovat någon ankomsttid så varför inte prova någonting nytt: inte stressa utan lägga ifrån mig datorn, sätta alarmet på 15min och bara blunda. Vilken rebell jag är! *S*

Önskar er alla en bra start på helgen =)
Kram!

Rikan

@Kungslilja Du klarade det! Så himla starkt. På väg in till Systemet och du vänder!! Du visade verkligen för dig själv att din kraft är större än den s.k alkoholdjävulens.Vi åt räkor härhemma, och till det brukar vi dricka vin. Så inte denna gång. Min sambo drack också äppeljuice. Det finns vin härhemma men oöppnade. Har inte känt något sug att smaka.Nu äter jag Antabus sedan i förrgår, så nu kan jag inte ens. Tror jag skulle klara mig utan Antabus som jag gjort nu några veckor så jag får se hur det vänt.Hoppas du får en skön helg med positiva händelser. Tänk på att du vann över alkoholbegäret. Det krävs maximal styrka för att klara det du gjorde. Jag har aldrig vänt i dörren någon gång. Nu går jag inte dit iallafall.

@Kungslilja wow, riktigt bra gjort! Det är just de där kamperna man får vara beredd på, och ge sig fan på att vinna! Dessutom, visst äter du naltrexone? Du hade inte ens fått den effekten du ville från vinet. Den tanken hjälpte mig flera gånger. När förskrivningen på medivinen var slut efter 4 mån kände jag mig fullständigt trygg att sluta. Har inte längre sug alls. Kan däremot bli extremt trött på det sättet du beskriver. Botar det med vila, nåt gott att äta, och ffa sömn.
Heja dig!!!💪💪💪

Snyggt jobbat med att låta bli vinet till räkorna @Rikan ! Det är ju annars en, tänker jag, betingad rätt vad gäller just vin. Att ni båda drack äppeljuice och inte enbart du måste också ha underlättat tänker jag? Hur kännas det att ha vin/alkohol hemma? Jag är säker på att jag inte skulle klara av det. Förlåt nu blev det många frågor.
Jag har aldrig heller vänt i dörren tidigare jag heller. En gång för säkert mer än ett år sedan hade jag plan på att ta en vit period. Då var jag inne, ställde flaskan i en låda vid kassan. Gick ut med dunkande hjärta. Fick en riktig ångestattack. När attacken var över åkte jag till ett annat bolag. Jag måste hålla mig så långt bort som möjligt helt enkelt *S*

Här är det lite molnigt ute men hopppas att solen skinit- och skiner på dig =)
Kram

Tack för hejjarropen @Sattva =)
Även för, även om det direkt inte var en påminnelse, så om att det kommer komma fler sådana kamper att vinna.
Jo precis, äter Naltrexone nu. Har vid tidigare tillfällen tänkt på det du skrivit om att jag inte skulle få önskad effekt just p.g.a det. Det har hjälpt. Någon enstaka gång har tanken om att "jamen dåsa, då kan jag ju ta ett glas bara för att det är gott. Kommer ju ändå inte vilja ha mer" slagit till. Men med handen på hjärtat så har jag nästan aldrig tyckt att det första glaset smakar bra.
Låter härligt det du skrier om att du nu inte alls har sug. Grattis och bra jobbat till dig! =) Kan tänka mig det ligger mer bakom det resultatet än endast läkemedlet?

Önskar även dig precis som Rikan här ovan, en fin höstsöndag. Kram!

Söndag morgon (20)

Morgon, vitgrå himmel.
Sedan jag slog upp ögonen vid 7.09 har ångesten börjat smyga sig på. Kunnat hålla den lite på avstånd genom att läsa och svara här i forumet. Det är inte ångest över alkohol utan arbetet.
Jag kan ärligt säga att jag HATAR måndagar. Eller rättare den katastrofala arbetsbördan måndagarna innebär. Med det sagt så punkt! (Ett tillägg över att jag är glad att systembolaget är stängt är på sin plats)

Jag har vagt tänkt över 2 saker senaste dagarna. Börjar med den minst farliga:
Borde jag inte gå ner lite i vikt? Dryga 2 snart 3 veckor kanske är lite för kort tid. Eller kanske har jag varit undernärd och att det är det som spelar mig ett spratt?

Så det farliga. Det jag verkligen inte vill skriva om:
Jag har inga problem med att erkänna att jag har ett alkoholberoende eller att jag missbrukar (sedan några veckor tillbaka har missbrukat alkohol för sista gången förhoppningsvis).
Men jag kan inte skriva: jag är... och så ordvalet för en person som har kroniskt alkoholproblem. Jag kan inte ens viska det tyst för mig själv. Jag har kunnat tänka tanken framför spegeln. Det är så långt jag har kommit.
Jag förstår inte varför. I vad haken ligger. Jag vet att det troligen i långa loppet mer stjälper än hjälper mig att inte kunna sammanfoga orden.
Ser ner på människor som precis som jag dricker för mycket gör jag inte. Många i min släkt dricker för mycket och vissa både nu levande samt bortgång har varit kraftigt alkoholiserade. Jag har vänner och bekanta som numera är nyktra till följd av kraftig alkoholkonsumtion. Jag tycker om dom hela bunten.
Finns det någon vinning i att kunna sammanfoga de orden? Eller går det precis lika bra med "jag är alkoholberoende"? För det klarar jag utan problem att iaf skriva och att vara öppen med här på forumet. (Inte än i övriga livet)
Jag är lite rädd för att trycka på spara måste jag erkänna. Samtidigt har jag lovat mig att vara sann och skriva om allt för att kunna ge mig en ärlig chans.

Nu har tiden flugit, jag och barnet behöver frukost. Så valet mellan att trycka på spara eller ej är det enda som är kvar.
(Såklart en fin dag och kram till alla *kram*)
Ok here we go... 1, 2, 3....´spara´

Hej Kungslilja!

Din tråd är så intressant att följa och du är väldigt stark 💪🏼⭐️. Jag hejar järnet på dig!

Det var tankeväckande för mig att ta del av dina reflektioner kring hur det känns för dig att använda ordet alkoholist… Jag är lite tvärtom när det gäller att häva ur mig ord till höger och vänster. ”Hallå där - jag är fullblods-alkis!” basunerar jag ut lite då och då till mina nära och kära… Inte så värst eftertänksamt eller ens allvarsamt alla gånger (fastän problemet är jätteallvarsamt för mig). Kanske är det här med om/hur man väljer att ordsätta det hela, en del av en strategi? Oavsett så tror jag att det i själva verket nog har liten betydelse i förhållande till att komma till rätta med sig själv och problemet. Ord är bara ord och det har inte tagit mig varken framåt eller bakåt att strössla min situation med olika ”epitet”, om man säger så. Jag tror att du gör rätt i att vara ”ord-sparsam”, vara rädd om dig själv och helt enkelt fokusera på själva resan mot att inte dricka alkohol mer. Precis som du gör! Tack för att du delade med dig av den här funderingen. 💞

@Kungslilja Det där är en process. Jag använder oftast begreppet ”alkoholproblem” eftersom det beskriver verkligheten. Jag har problem med att dricka alkohol - det blir för mycket och för ofta - och jag får problem när jag gör det. För mig är ”alkoholproblem” snäppet innan ”alkoholist. Tips: Kolla in Craig Beck på youtube, han förklarar skillnaden väldigt bra.

Jag kommer nog aldrig ärligt tycka att jag är alkoholist, men min pappa var en alkis. Han dog till följd av sitt missbruk vid 61 års ålder. Det är stor skillnad mellan oss. Faktiskt. MEN jag traskade i hans fotsteg -och jag hade kunnat bli som han om jag inte hade satt stopp för drygt 600 dagar sedan.

Alkis är inget nedlåtande alls för mig, men man är inte sin sjukdom. Jag säger inte att min yngsta dotter är utvecklingsstörd heller. Hon har en utvecklingsstörning. (Eller intellektuell funktionsnedsättning (IF) som det heter med modernare term. Fast det tycker jag är lite fånigt, för mig är utvecklingsstörning helt oladdat. Det betyder bara att hon behöver viss hjälp och inte kan ansvara fullt ut för sitt liv - att jag är hennes goda man, att hon bor på ett LSS-boende och att hennes inkomst består av bidrag. Ren fakta, ingen värdering alls.)

Men som sagt, hur du tänker nu behöver inte överensstämma med hur du tänker om ett halvår eller ett år. Vi utvecklas hela tiden på vår nyktra resa. Den som lever får se hur det blir.

Kram 🐘

@Kungslilja God söndag!
Inför mig själv säger jag att jag är alkoholist, för då påminner jag mig om hur nära det faktiskt var att ramla utför stupet. Nej jag drack aldrig dagtid, eller tog en återställare på morgonen. Men hela mitt tanke- och känsloliv var styrt av alkoholen. På ett, ur mitt perspektiv, ett sjukt sätt. I vilket fall, jag kommer aldrig gambla och dricka alkohol igen. Saknar det inte, behöver det inte, vill inte ha det.

@Annabell @Andrahalvlek och @Sattva tack för era svar.
Har under dagen som gått låtit frågan få ligga och bearbeta passivt. Har förstått att det finns flera sätt att förhålla sig till frågan och tänker att jag så småningom kommer landa i vad som blir väst för just mig. Kanske försöker jag lättvindigt skjuta undan den men har för nu tagit beslut att låta det ligga lite på framtiden. Fokusera på här och nu, bekanta mig med den konstanta nykterheten, kämpa mot begäret som när det bjuder upp till dans hela tiden vill mig åt det motsatta hållet.
Dagen har varit tuff. Inte direkt suget på vin, det har infunnit sig vid några tillfällen men överskuggats utav en bergochdalbana i andra känslor. Jag har varit glad, ledsen, glad, uppgiven, glad, arg, uppgiven, irriterad, glad, orolig och just nu känner jag mig tom och ledsen.
Träffade min särbo en stund och den kvällsstunden på grund av alla känslosvallningar blev inte bra. Eller jag vet inte om den blev dålig men jag tror det, att jag sabbade kvällen på grund av humöret. Att jag inte var glad och tillgänglig. Jag är nog rädd för att inte duga som jag är. Ytterligare en känsla som jag tidigare kunnat trycka undan med hjälp av en förträfflig berusning. Det känns som om jag passerat in i medelåldern men har endel omogna känslor eller kanske bättre beskrivet outvecklade sidor kvar. Jag vill tro att även de kommer bli bättre utan alkoholen som blockering. Jo, jag tar mig ann utmaningen men ska villigt erkänna det ska bli skönt att få börja med huvudet på kudden några timmar.
Med tillförsikt och kram till er!

Åh vad jag känner med dig och dina rader 💕.
Jag vill inte ens vara med min särbo för tillfället för vi möts inte mentalt.
Imorgon blir det en ny dag som jag måste se som en lyckodag trots sorgen.
Styrkekram 💕

Tack @Annabell =) Jodå, jag susade förbi i ett nafs! Måste erkänna att jag gärna hade hoppat av i farten ;p
Hoppas även du har dragit alkoholen vid näsan (eller kanske blivit snuvad på den, hur som) och går en nykter och skön sömn till mötes?
Kram*

Måndag kväll (21)
Eller vänta...21 dagar blir ju 3 veckor! Vad både fort och långsamt tiden har gått, eller går.
Har idag gjort följande noteringar:
1) Kom till arbetet. Stort manfall på en MÅNDAG. Stressen sköt i höjden = tänkte på vin redan 07.46.
2) På vägen hem riktigt supertrött = tänkte på vin.
3) I affären när jag funderade på att göra diverse matlådor under kvällen = såg mig pyssla i köket i sällskap av en flaska vin.
Stress = vinsug, trötthet = vinsug, matlagning = vinsug. Tre områden att lära om och lära rätt i.

Fortfarande orolig för det här med särbon. Vet inte om det är jag som inbillar mig och kanske genom det skapar någonting som egentligen inte hade funnits alls. Vi ska ses imorgon. Ska försöka slappna av och lägga oron åt sidan.

Vidare har jag funderat på om det är viktigt att kartlägga när/hur jag började min strålande vinkarriär. Om en sådan kartläggning kan vara till någon nytta. När jag var yngre drack jag inte i alls i princip. Jag var sedd som den tråkiga som på sin höjd tog en öl eller en drink tills jag var en bra bit över 20. När jag fyllde 20 hade jag inte ens haft tanken på att köpa hem någon alkohol till gästerna som alla tyckte jag var en riktigt udda filur *S*. Det fanns så mycket annat roligt i livet då, inget utrymme för något vindrickande på hemmatid. Nu ser ju livet annorlunda ut med barn och allt vad det innebär. Äsch! Såklart finns förklaringen till hur det blev som det blev någonstans mitt emellan då och nu men egentligen så är det idag och framåt som har direkt avgörande betydelse (gissar jag? rätta mig gärna om jag tänker knasigt).

I dag har jag inte övat på att på ett positivt sätt ta plats. Däremot har jag heller inte känt mig...´í vägen´ utan bara varit. Det har varit väldigt skönt. Slippa tänka att jag säger eller gör någonting tokigt för att hjärnan är alkoholslö.

Vet att jag skriver det här i princip varje inlägg men jag är såååååå trött. Sover fortfarande som en kratta och vaknar jag vet inte hur många gånger varje natt. Jag förstår att sömnen, om än störd, måste vara mycket bättre än den jag tidigare fick av att dricka mig till sömns. Längtar efter den morgon jag får vakna pigg och utvilad =)
En annan sak jag skriver i precis varje inlägg är någonting om hur glad jag är över att ha hittat hit. Och så brukar jag vilja skicka en kram till alla.
Så kom det med i kväll också ;)
//KL

@Kungslilja Grattis till 3 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Nu har du det värsta bakom dig, nu blir det lite lättare för varje dag. Men det är viktigt att komma ihåg hur illa det var - för helt plötsligt börjar alkoholdjävulen viska i ditt öra: ”Det här gick ju lätt, du har nog inga problem, ett glas kan inte skada”. Ryt då ”NEJ” tillbaka. Börja aldrig förhandla!

Kram 🐘