Hej
Jag lever ensam och gilla vin.
Jag dricker bara på fredag och lördag och jag dricker ej mer än 9 glas per vecka.
Sköter jobb och allt kring barn
Men har ocd och adhd och är en orolig själ som tror det värsta om mig hela tiden.

Hej!
Har du märkt någon förändring i hur du dricker? Att dricka fler än tre enheter per tillfälle eller fler än nio per vecka räknas som du vet som riskbruk. Men håller du dig under det och inte upplever att du vill dricka oftare så har du nog inget fysiskt beroende. Men att alltid dricka både fredag och lördag är i mina ögon lite farligt, då lär man hjärnan att avkoppling och helg alltid måste inkludera alkohol, och det blir ett psykiskt beroende tänker jag. Du nämner andra problem, det kan ju vara så att de skulle lindras av alkohol frihet. Har du testat att vara nykter en längre period, typ tre månader?

Varför undrar du om du har problem med alkohol om du ligger under gränsen? Jag tänker att undran kommer för att det är något som skaver. Jag önskar att jag hade tagit tag i det ordentligt första gången jag funderade. Då såg min konsumtion kanske ungefär ut som din kanske. Så varför undrar du? Jag vet nu att jag inte ska dricka alkohol varje helg och att 3 glas på en kväll är för mycket. Jag tror inte riktigt att jag mår bra av alkohol alls och det var kanske den känslan jag hade första gången jag funderade och läste här. Sen följde år av trasslig relation med alkohol.
Du skriver att du har OCD och adhd. Vi är fler oroliga själar här som dämpar och medicinerar med alkohol, så jag tänker att det är när man börjat medicinera med a som man ska börja fundera. För mig är nu 9 glas per vecka alldeles för mycket, eller 3 per gång (4,5 dl). Jag får ångestpåslag av alkohol nu när jag mycket sällan dricker.
Och ja, jag tror att många som vanedricker på helgerna borde sluta. Fördelarna utan är att man är piggare och mer fokuserad och orkar göra roliga saker.

Hej igen,
Ja, jag har ju inte hela bilden av hur du lever. Men det är inte alls hela Sverige som dricker varje helg. Jag menar inte att man måste vara alkoholist om man gör det, men just om man känner att man inte kan njuta av helgen om man inte går dricka vin så kan det vara bra att minska och se till att vanan inte blir för stark. Själv lurade jag mig länge med att det var mitt vinintresse som var det viktiga, inte alkoholen i sig, men jag började sen känna att jag liksom skapade situationer när det var ok att dricka: god mat, fint vin, alltid städa iordning köket på kvällen, borsta tänderna, då kan man ju inte vara alkoholist.. Tänkte jag då, men nu vet jag att det var just vad jag höll på att bli. Du kanske inte alls är där, och i så fall känns den tanken bara orimlig, inte hotande, stressande eller irriterande. Känn efter hur det är för dig, bara du kan veta.

@Kennie
Ja jag vet att jag ej är där.
Jag är en orolig själ som fundera mycket om allt.
Tror alltid det värst om allt.
Tex ha jag ont någonstans så tror jag det är cancer.
Det är ju det tvångssyndrom är. Att man tänker hela tiden ’tänk om’.
För 20 år sedan kunde jag dricka pga av jag hade så mycket tvång.
Men så är det ej nu.
Det bröt jag jätte snabbt.
Jag dricker inget vin som ej är gott .
Då håller jag ut det.
Jag jobba med alkohol.
På ett av Sverige kända bryggerie och är aldrig sugen på att ta en öl. Jag kan ej dricka öl längre pga av en gbp operation.

Ja, det känner jag igen mig i, att alltid tro det värsta. För mig var det mycket kopplat till stress, när jag hade för mycket på gång började jag oroa mig mer. Var hos en bra kurator som sa att det jag verkligen behövde göra var att se till att skära ned på måsten, att se till att gå tid för vila. Det har hjälpt mig mycket. Om du bara dricker ett par glas gott vin och inte hela flaskan på en kväll och inte ökar mängden eller hur ofta så håller jag med dig om att alkoholen inte är ditt problem. Men man blir trött av att oroa sig, det vet jag.. Har du provat meditation eller yoga?

Hej,
Att springa kan ju vara väldigt bra både för kroppen och psyket. Och KBT kan säkert också ge dig verktyg att hantera ångest. Och så kan man ju tänka att vi är programmerade att oroa oss eftersom vi människor tidigare levde som jägare och samlare och var tvungna att förutse och undvika faror för att överleva. Så vi får vara snälla mot våra hjärnor och tänka ok, nu är jag stressad och orolig- typiskt homosapiens... 😊