av Tretorn

Tretorn
ons, 2021-10-13 - 19:34

Har skrivit här förut och haft problem många år. Förra helgen skrev jag ett brev till min fru att (efter vårt senaste snack för 1 år sen kring detta) att inget förbättrats. Jag har bara blivit bättre på att smyga, på att anstränga mig och visa mina bakis dagar att jag kan jobba och slita hemma och på jobbet för att intyga. Enda resultatet är att jag är mer sliten än nånsin och vem vet vilka inre fysiska problem jag fått i kroppen. Nu har det kommit till en punkt när jag inte orkar parera allt längre. Därav mitt brev och vårt snack. Sen åkte hon iväg en vecka med jobbet. Vilket har inneburit konstant kvällsfylla och hemsk bakfylla på jobbet. Jag klarade inte att vara ensam hemma helt enkelt. Har under 5 års tid bedyrat för min läkare att jag i princip är nykterist, då jag har dåliga blod och levervärden så de utreder och behandlar andra sjukdomar. Min läkare umgås och är vän till min familj, bor på liten ort så alla känner alla. Vilket gjort det jobbigt att erkänna. Ringde kry igår i hopp om att få medicin utskriven som gör att jag inte ger mig själv möjligheten att dricka. Satt med telefonen i handen i 2 timmar å vänta, betalade, för att under dålig uppkoppling höra att jag måste ta det med min husdoktor. Efter lite diskussioner sa jag att det inte kommer ske och avslutade ”hjälpen”. Skönt att inte va själv med barnen imorn utan få hem henne som ett stöd och pepp. Hur söker jag hjälp annars? Jag jobbar mycket och bor i glesbygd så finns inte AA hur som helst ja kan fara på. Är det värt att krypa till korset för min läkare att be om läkemedel efter allt?

Se klart
ons, 2021-10-13 - 22:53

Kan du vända på frågan och skriva:
Är det värt att resa mig upp och be om hjälp som jag verkligen behöver för att kunna leva mitt dyrbara liv så gott jag förmår eftersom jag är viktig, värdefull och behövd?
Kram!

Tretorn
tors, 2021-10-14 - 08:17

Det var en fin infallsvinkel att se det utifrån, tack! Hade lätt panik igår, idag blir man kramad av den här lätta ångesten vad man gör emot sig själv och sin familj egentligen. Strax iväg på jobbet, idag ska banne mig vara sista dagen jag jobbar bakis! Skönt att min fru kommer hem idag, jag klarar inte vara ensam med mig själv uppenbarligen. Med stöd och öppna kort hoppas jag kunna kämpa mig igenom kommande månad och förhoppningsvis känna mig stark att fortsätta så!

Det är inte lätt det här, men har läst här i flera år och flera verkar klara av att bryta sina vanor - så jag ska göra mitt yttersta jag med!