Hej, vänner!

Så fortsätter vägen framåt. Jag och maken rör oss tillsammans vidare. Vi ägnar mycket tid åt olika samtal - med varandra, med terapeuter, med samtalsgrupper... Ibland känns det som att det inte går en enda dag utan att vi har inbokade saker som handlar om det här. Och då måste det få vara tror jag.

Livet är bra. Det ljusnar för varje dag, både i vårt liv och utanför fönstret. Har ni tänkt på att det inte mörknar förrän vid 18 nu? :-)

Men, jag är så trött och så sårbar. En vän som också lever med en relativt nynykter man sa "Jag saknar extrahud." och det känner jag så väl igen mig i. Jag är van vid att vara stark, ha kontroll, prestera på topp hela tiden - men nu har jag knappt kraft att hålla mig upprätt. Jag har inte kvar min extrahud. Nästan inte ens min vanliga hud... Saker som innan skulle ha runnit av mig som ingenting går nu rakt in i min öppna bröstkorg.

Och därför räcker det med minsta lilla grej så tappar jag orken. En sån sak dök upp nyss, så nu tänker jag lägga mig på soffan och stanna där resten av dagen. Kanske kommer jag att gråta en skvätt, kanske kommer jag att somna. Men, jag kommer åtminstone inte få något mer gjort som har med jobbet att göra idag (jag har ett hemmakontor, på gott och ont).

Samtidigt så vet jag att det inte är värre än så. Det här kommer inte att knäcka mig på det hela taget, men just nu tänker jag tillåta mig att vara svag och sårbar.

/H.

Lelas

Hälsa gubben tillbaka! Han måste inte alls svara, men det är ju en bra grej att han tänker och skriver, även om han aldrig publicerar det.

Kram!
/H.

Lelas

Inatt, vid fem, vaknade jag av att det var ett förfärligt väsen under min säng... och där var katten och en skata i full färd med att försöka ta livet av varandra. Jösses vad snabbt jag vaknade! Dessutom är maken hos sina föräldrar (efter gårdagens eftervårdsträff) så jag hade bara två händer...

Skatan försökte gömma sig i tvättkorgen, så då passade jag på att slänga en handduk över den. Katten såg jätteförvånad ut och undrade vart hans byte hade tagit vägen. Jag lyfte ut tvättkorgen i trädgården, och när jag drog undan handduken så flög skatan iväg snabbt som tusan. Sedan lyfte jag ut katten också, och stängde kattluckan så att han inte kunde komma in igen.

Och så gick jag och la mig igen. Men det var svårare än jag trodde att somna om. Dels var det väl adrenalinet antar jag, men tankarna började också snurra. Inte om de stora livsfrågorna, utan om skatan och katten. Skulle skatan klara sig, eller led den? Skulle katten bli sur på mig när han insåg att han inte kunde komma in igen? Tänk om han skulle få för sig att springa ut på vägen...?

Så dumt. Tänk att lägga så mycket onödig oro på något sådant. Alltså, jag menar, det är superviktigt för mig att min katt mår bra (och inte blir överkörd) men det finns ju ingen anledning att tro att han skall fara illa av att luckan är stängd några timmar.

Men så kom jag att tänka på en grej som kvinnan som leder anhörigträffarna sa för ett tag sedan. Hon menar att vi medberoende är mästare på att alltid tro det värsta om allting. Vi ser trafikolyckor framför oss så fort någon inte har ringt tillbaka, vi ser våra nära dö i hemska sjukdomar om de behöver gå till vårdcentralen... Och dessutom är vi mästerliga på att koppla det till våra egna handlingar och lägga skulden på oss själva. "Om jag bara hade... Om jag inte hade... Om..."

Då, när hon sa så, så tänkte jag att jag nog inte gör så. Jag brukar känna mig ganska lugn och realistisk. Jag oroar mig inte för speciellt många saker.

Men, som sagt, i natt fick jag nästan nojja av tanken på vad som kunde hända med katten för att jag hade stängt luckan... Hm. Tänkvärt. Det tog inte så lång tid att somna sedan, och jag sov gott i flera timmar till. Och när jag kommit upp och öppnade luckan så hoppade katten in direkt och sa "Kurr kurr, mmmmm, fffrrrrr - hej här är jag!"

Ha en bra dag vänner, det skall jag ha!
/H.

märta

Vilken historia, ser framför mig hur du kämpar med katten och skatan, hahahahaha....

Ville bara titta in hos dig och tacka för de fina sakerna du har skrivit om mig på forumet. Jag blir så himla glad och stolt. Ha en fin dag du också vännen

Kram Märta

Lelas

Gulledu. :-) Jag skriver bara sanningar om dig - du är en hjältinna ju!

Och ja, det var nog en syn... särskilt den delen där jag bar ut tvättkorgen i trädgården... för jag hade ju inte ens hunnit dra en morgonrock runt mig... Tur att vi har en utgång på baksidan och att grannarna sover så dags. ;-)

/H.

Lelas

Hej!
Jag fick just en anledning att tänka lite på Alin - minns ni henne? (https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…)

Hon och jag har kontakt på Facebook, och jag tänkte bara passa på att säga att hon har det jättebra. Hon mår kanonfint, och har till och med drabbats av kärleken igen. Det strålar lycka runt hennes statusrader!

Så, hon är ytterligare ett exempel på att det går att ta sig upp ur gropen. :-)
/H.

Mie

Hälsa till Alin...med en stor KRAM... / Mie...

Lelas

Det skall jag göra, Mie, det blir hon glad av! (Fast hon är ju redan rätt så glad på det hela taget, som sagt.)

/H.

Lelas

Och Alin svarar:

"Skickar med dig en hel hög med kramar till alla på forumet :)"

:-)
/H.

Lelas

... att höra maken, när telefonen ringer sent en fredagskväll, säga i luren: "Punktering? Självklart är ni välkomna att sova här! Åh, så roligt att ni kommer hit! Det var ju alldeles för länge sedan! Nej då, vi går inte och lägger oss än. Då ses vi om ett par timmar!".

Hade det varit för ett år sedan hade jag blivit nervös av det där (och han hade absolut inte låtit så glad och entusiastisk heller). Jag hade genast börjat analysera om han var nykter nog, om han skulle klara att hålla sig vaken ett par timmar till, om hemmet var i skick att visas upp, om jag själv skulle klara att sätta på mig min trevlighetsmask...

Men, när det här hände igår så kände jag mig bara lugn och otroligt glad över att de fina vännerna som vi inte har träffat på länge skulle komma hit och stanna över natten. Det är otroligt vad mycket bättre jag mår nu. :-)

Kram, alla!
/H.

PS. Dessutom har jag just skördat gul lök, rödlök, schalottenlök, potatis, sockerärtor och morötter som maken har odlat till oss. Det är också lycka! :-)

Lelas

I går kväll, strax innan jag skulle gå och lägga mig, blev jag ledsen för en sak. Det hade varken med alkohol eller maken eller något sådant att göra (man drabbas ju faktiskt av saker som gör en ledsen även om maken är nykter!), men det gjorde mig hur som helst ledsen.

Så när jag stod i badrummet och borstade tänderna så var mina ögon röda av tårar. Det var ju inte en speciellt snygg syn, men då slog det mig en sak... Vad länge sedan det är som jag grät.

Jag är en gråtande person, jag gråter ofta och mycket. Så naturligtvis har jag gråtit floder under resan mot ett nyktert och med-o-beroende liv. Men, som sagt, det är ett bra tag sedan sist.

Härlig insikt! :-)
/H.

Lelas

Jag är lite av ett fan av So you think you can dance... Och i fredags var det en dans som handlade om en kvinna som vill lämna sin man för att han inte är snäll mot henne, men hon klarar inte av att ta steget. Eller gör hon det ändå till slut? Jag tänkte så klart på alla er som slits mellan viljan att stanna och viljan att lämna... Barbalala, Tussilago, Alexandra, Klumpen, Curry... och alla ni andra.

Här är dansen, till er.

Kram!
/H.

NejTack

Ja nu har jag fått gråtit floder igen....
.... och skrattat hejdlöst!

Det måste se skitfult ut här där jag sitter på jobbet och "smygsurfar" skrattar och gråter och samtidigt emellanåt!
Hahahaha ;-) Tur att jag är själv här.

Jag måste bara få ge dig en stor kram som orkar skriva och berätta om ditt liv.
Du har gjort min dag värdefull idag med dina berättelser.

Tack!
Kram N.T

Lelas

Nämen, tack, vännen. :-)

Det är ju tur att jag bidrar med skratt också, mitt i all gråt. :-)

Kram kram!
/H.

Lelas

Jag har just tagit ett jobbigt beslut och ett stort steg - jag har lagt ut en annons om att jag säljer min älskade träbåt som jag har haft och renoverat under de senaste 13 åren. Hon är min pärla och ögonsten, men det fungerar inte längre att ha kvar henne för jag kan inte prioritera en gammal träbåt när det är så mycket annat i livet som kräver min uppmärksamhet och mitt fokus. Så hon har blivit eftersatt under de senaste åren, och någon annan behöver ta över för att fortsätta hålla henne vid liv.

Men, fy tusan så jobbigt. Jag älskar verkligen den där båten som om det vore en familjemedlem. Knäppt, kanske, men sant.

Hur som helst - mitt i det eländet så är det ren och skär lycka att bli omkramad och tröstad av min fina nyktra älskade make. Han finns ju kvar här hos mig, och dessutom som sig själv nu för tiden! Åh, vad tacksam jag är för det.

/H.

barbalala

Jag och min man (-exman.?.-) gav bort en gammal älskad träbåt för 10 år sedan på grund av att vi inte mäktade med att vårda henne som hon var värd. Hon fick ett fint hem! Det blev en glädje, för vi såg henne sedan många somrar efteråt på fjärden och hon hade det fint! / M

Lelas

Härligt, barbalala! :-) Det är ju så jag önskar mig.

Kram!
/H.

Lelas

Godmorgon! (Ja, klockan är halv elva och det är onsdag - men jag har fortfarande semester! :-)

Jag blev, precis som Berra, lite förvirrad av att forumet har ändrat form lite... men det kan jag ju lära mig att hantera.

Men - det funkar inte helt bra heller... Magnus - jag får ett felmeddelande högst upp ovanför forumet. Jag gjorde en skärmdump men kan inte infoga den här. Däremot kan jag markera och kopiera in texten, så att du kan se den:

user warning: Unknown column 'n.nid' in 'on clause' query: SELECT DISTINCT ofu.Name as name, nm.node_id FROM old_forum_users_node_mapping AS nm INNER JOIN old_forum_users_table ofu ON nm.old_forum_user_id = ofu.UserID INNER JOIN node_access na ON na.nid = n.nid WHERE (na.grant_view >= 1 AND ((na.gid = 0 AND na.realm = 'all') OR (na.gid = 5618 AND na.realm = 'content_access_author') OR (na.gid = 2 AND na.realm = 'content_access_rid'))) AND ( nm.node_id IN (5408,5025,5331,5320,5023,5407,5270,5360,5392,4378,4345,5401,5399,5388,5379,5296,5393,5287,5236,4732,5380,5371,5363,5372,5349) )GROUP BY nm.node_id in /var/www/sites/all/modules/custom/alko_migration/alko_migration.module on line 187.

Sedan verkar inte markeringarna med lila och blåa pluttar funka heller, för de har liksom flippat helt här. Inlägg som jag har läst är markerade som olästa, och tvärtom.

Jag använder Safari på Mac, och har inte testat i andra webbläsare. Eftersom jag själv jobbar en del med webdesign så tänkte jag att du vill veta det här...

Tack för att du lägger tid och energi på att hålla forumet igång, det betyder mycket för oss, som du vet. :-)
/H.

PS. Hur jag mår i övrigt? Finfint! :-)

ahstudtest

Jag håller på med vissa säkerhetsuppdateringar av systemet (drupal) som inte har gjorts på länge. Det har strulat till saker lite. Förhoppningsvis är det tillfälligt. Jag ska kolla det där felmeddelandet.

Ha en bra semester!
/magnus

Lelas

Tack, Magnus. :-)

Idag har jag gjort något som nästan kändes som en ritual. Vi har ett uthus här på vår tomt, och där har det funnits en hel mängd "lik" i form av tomma flaskor, burkar, boxar... ja, ni fattar. För ett tag sedan gjorde maken ett ryck och sorterade i olika sopsäckar (heja honom, jag var och är jättestolt över honom!) men sedan har vi inte kommit oss för att åka med det till tippen - förrän idag.

Så, nu är uthuset tomt på den typen av skräp (det finns ju en del annat, såklart, men...) och det känns bara helt självklart. Även om det som sagt var lite av en ritual så var det inte förknippat med några jobbiga minnen att slänga allt det där, det kändes bara som ett helt naturligt steg i vår process. Odramatiskt. Och just därför väldigt skönt. Äntligen.

/H.