av Mi74

Mi74
sön, 2021-10-17 - 12:16

Jag och min sambo har känt varandra i 30 år. Vi har så gott som vuxna barn, två kvar hemma.
Jag är helt ny i detta forum. Känner att jag måste ventilera mina känslor, tankar och tvivel med andra i min situation.
I flera år nu har jag tyckt att min sambos alkoholvanor är ett problem. Han har (vad jag vet) bara druckit när han varit ledig och egentligen inga enorma mängder. Och som han alltid försvarar sig: Han blir aldrig otrevlig. Dock har det ofta gått rent åt skogen när han druckit, tex: spytt ner allt runt sig, kissat på golvet, slagit sig så han fått söka vård, okontaktbar, osv. Han blir även väldigt fjantig när han dricker (blir väl de flesta iofs) och väldigt, vad ska man säga, jag hittar inte ordet, men bara han har rätt, han "kör över" alla andras åsikter. Jag anser även att han blir rent ut sagt korkad!
Under årens lopp har vi haft detta ämne uppe till diskussion vid flera tillfällen och försökt hitta olika strategier för drickande, ex att han tar med eget när vi är hos andra. (Så han vet hur mkt han dricker) , att han bara ska dricka öl, osv. Men alltid blir nåt fel, jag blir ledsen gång på gång. Allt resulterar i att jag blir på helspänn redan innan han druckit, jag kan aldrig slappna av och reagerar på minsta lilla. Vad som fick mig att verkligen, verkligen förstå att det faktiskt inte ÄR jag som inbillar mig, var en händelse i augusti där det kulminerade med alkohol i kaffekopp kl nio en söndagsmorgon.....och sen sov han ruset av sig mellan 10.00-15.00 ungefär...där och då ställde jag ett ultimatum (vilket jag försökt göra tidigare med) att nu måste han ta tag i detta, annars lämnar jag.
Han har tagit kontakt med AA och varit på några möten. Han har inte druckit sen augusti. Fast i torsdags märkte jag beteendet som jag alltid märker när han dricker, dock förnekar han....
Det här med tillit....att lita på, att vara ärlig...
Sen tvivlet...att ständigt tvivla på sig själv; Är det JAG som inbillar mig? Överreagerar jag? Och: Har jag rätt att ifrågasätta? Rätt att ställa krav?
Nåväl, vi har alltså kommit såpass långt att han sökt stöd, jag vet inte hur framtiden ser ut och hur det kommer bli. Lång väg kvar...och jag mår inte alls bra i detta, har svårt att prata med honom om det. Det är väldigt omtåligt och skört.
Förlåt långt inlägg, men behövde få fram lite bakrund.

mus-lusen
sön, 2021-10-17 - 12:30

Allt det som faktiskt händer när han dricker tyder ju på att han inte kan kontrollera sin alkoholkonsumtion och därmed har ett problem .
Jag kan varmt rekommendera djävulsdansen , en bok jag har läst där jag har kommit till insikt väldigt mycket om just olika sorters alkoholmissbruk.
Du har rätt att ifrågasätta och ställa krav och nej du överreagerar inte. Ska du däremot ställa ett ultimatum , så vad säker på att du inte kommer att bryta det . Jag har 10 års erfarenhet av det här och jag har gjort så många misstag . Ställt ultimatum och sen inte hållt dom för jag inte klarat av det . Jag är själv medberoende till min partner som är missbrukare.
Men efter att ha nått väldigt dåligt en längre period så sökte jag upp ett anhörighetsstöd i vår kommun. Har varit på ett samtal än så länge . Men jag är glad att jag tog hjälp för att få rätsida på mitt liv . Jag är bara i början på en lång resa , men jag har iallafall börjat .
Varma kramar 💖

Mi74
sön, 2021-10-17 - 13:43

@mus-lusen Tack för ditt svar med tankar och reflektion. Det är ju just det där med ultimatum. Att stå fast vid vad man säger. Sååå svårt! Men känner att jag nått vägs ände nu, orkar inte mer, så jag hoppas jag kan vara "hård". Sen kan det ju bli bakslag och man måste ju kämpa tillsammans. Men det viktigaste för mig är att han INSER att han har problem OCH att han aktivt jobbar för att få rätsida på det.

Tröttiz
sön, 2021-10-17 - 15:36

@Mi74
Hej. Jag är också inne på det där om ultimatum som @Mus-lusen skriver. Ställ inte ultimatum som du inte kan hålla. För honom blir det ju som att,
" Aha! hon säger så men jag kan ju ändå sen göra som jag vill". Så kan det "smitta" i någon annan sak och han tänker att, hon säger en sak men gör en annan och jag kan göra vad jag vill ändå... ! Ultimatum som inte hålls hjälper vare sig honom eller dig. Låter hårt kanske men så ser jag på det, men välment. 💕

Jag tänker att du inte överreagerar, för ens upplevelse om något kan INTE vara fel. Den upplevelse man har om något så har man ju ...

Jag ställde krav, satte gränser. Gjordes dock sent. Men - det var snarare för att vårda mig själv då jag började uppleva att hans beroende alltför mycket började påverka mitt välmående. Jag drogs ner. Jag kom till en gräns.
Men hade svårt att t ex säga nej till att träffa honom för en tid sedan. (vi är vänner) Men då hade jag tidigare gjort gjort upp i mitt huvud att för mitt välmående ska jag inte träffa honom vid onyktra tillfällen. Efteråt kändes det bra!

Sköt om dig, hitta på trevliga saker. Sätt upp gränser vad du tycker är okej och inte, var rak och tydlig.
Kanske en idé vore att försöka frångå frågan du ställer dig som att kan jag ställa krav på HONOM?🤔 Att i stället fråga dig själv vad som är okej för dig och sätta gränser, att du sätter för dig gränser till det du mår dåligt av. Att du för DIG stänger ute det jobbiga, att flytta fokus. Äsch, kan inte riktigt tänka och förklara bra ... 🤯 😔
Ta hand om dig! 💕
🌺

Mi74
sön, 2021-10-17 - 16:49

@Tröttiz Tack för ditt svar och dina tankar. Det är bra att du är hård mot mig, skriver ärligt och rakt. Är ju därför jag vänt mig till detta forum. Jag beöver stöd, hjälp och tankar från andra i liknande situationer som mig. Är väl så det har varit fram till nu, att jag försökt ställa ultimatum som jag sen inte kunnat hålla då jag egentligen inte vill lämna...Nu har jag dock kommit till stupet då jag inte orkar lägga mer av min energi offra mitt välmående mer på detta eviga problem! Han har ju tagit till sig lite iallafall då han faktiskt tagit kontakt med det lokala AA, så en bit på väg är vi åtminstone! Sen får vi se vart det leder...
💕