av ensam optimist

LitenSkär
mån, 2021-11-01 - 12:20

Åh bästa starka modiga @ensam optimist 💛
Va kämpigt du har haft det senaste veckorna! Skönt att höra att du känner dig mer stabil nu. Det är världens värsta bergochdalbana detta. Va bra stt du fokuserar på ditt nya liv, ditt nya hem. Det hjälper verkligen.
Det har också hållt mig uppe i två månader nu. Att gå igenom en separation anses vara en av de största livskriserna som finns och det känns verkligen så. Precis som du säger så är det mycket sorg och ilska som ska ut.
Jag upplever det själv som en skitlång förlossning med värkar som kommer och går. Stötvis kommer ilskan, sorgen, besvikelsen, rädslan men också hoppet och glädjen. Just nu är vi i utdrivningsskedet. Boendet är fixat och vi ska bara ut. Inombord skriker jag ”ta ut ungen, jag orkar inte mer!!!” Därför är detta forumet så bra. Här har vi våra barnmorskor som hej på och säger ”bara några krystningar kvar. Du orkar detta. Heja heja!”

Idag får han nyckeln till sin lägenhet och börjar flytta ut. Imorgon kommer hans pappa och hjälper till en vecka. Hela flytten kommer ta typ två veckor. Sen får jag min nyckel den 26e nov. Det känns helt underbart stt det nu börjar rulla. Jag sörjde huset jättelänge. Ville inte släppa taget. Nu ser jag så mycket glädje i mitt nya hem som jag ska till.
Igår dock så bråkade vi galet mycket!
Jag litar fortfarande inte på att han inte kommer dricka när han har barnen. Jag vill få till ett kontrakt runt barnen där vi skriver det vi kommer överens om. Där vill jag få med att ingen av oss ska dricka alkohol när barnen är hos oss. Jag vill ha det på papper. Han vägrade och sa att han aldrig kommer låta mig styra honom på det sättet. Jag exploderade av ilska. Efter all skit han har utsatt mig för kan han inte ens ge ett officiellt löfte att inte dricka när han har barnen. Det är det enda jag ber om. Han malde på om hur rädd han varit under hela vår relation. Rädd att bli lämnad. Rädd att inte duga och den destruktiva relatione vi fått. Och därför har han druckigt. För att orka. Nog kan det finnas en sanning i det men hela anledningen till min frustration och mina ord genom relationen har hela tiden handlat om att få bort alkoholen ur vår relation och att få hjälp i vardagen. Dela på sovmorgonen, laga mat, tvätta, städa, va med barnen. Jag har tagit i princip allt av det i flersa år.
Så när han tsr på sig offerkoftan, pga hans lidande av mitt humör (som är en direkt reaktion av att känna mig ensam, slutkörd och åsidosatt av alkoholen) så blir jag fly förbannad. Det är som att smälla någon på käften och sen känna sig förnärmad när den man slog blir arg. Han saknar fullständigt självinsikt. Han är helt plötsligt offret i den här relationen och vädjade med sorgsna rädda ögon att jag ska sluta kontrollera honom (be honom skriva kontrkat på att inte dricka med barnen).
Va fan???!!!
Tillslut erkände han att han tar hjälp nu sv både sin psykolog och beroende centrum och bad mig att snälla inte använda det mot honom. Jag fattar inte hur han kan vrida det så??? Detta är ju exakt det jag bönat och bett honom om i flera år men han har bara envisats om att fixa detta själv.
Nåja, nu ska jag sluta reljera. Behövde nog också prata av mig 😅

ensam optimist
sön, 2021-11-07 - 07:49

@LitenSkär känner så igen mig! Har i princip tagit allt som har med dottern att göra under åren. Det kommer bli plågsamt för dem båda att tvingas fixa det ihop framöver. Tror vi ska satsa på 3-4 dagar i taget till en början, också för att jag inte vill vara ensam en hel vecka. Har inga förhoppningar vad gäller alkoholen utan hoppas bara att han inser att om han dricker kommer han inte orka ta hand om vårt barn. Nu är hon 10 år och kommer säga till honom, bli arg vilket känns skönt. Kanske därför jag orkar säga stopp och lämna först nu. Hemskt detta att känna att man ska lämna över ansvaret för det käraste man har till någon som uppenbarligen inte klarar att ta hand om sig själv 😥

ensam optimist
sön, 2021-11-14 - 20:36

Jag känner mig så ensam! Mannen dricker och är omväxlande snäll och elak. Snart får jag nycklarna till huset jag ska hyra. Vill inte lämna mitt hem men måste för här har en alkoholist slagit sig till ro. Han dricker inte så mycket men börjar redan strax efter han vaknat. Vinboxen blir lättare under dagen. 50cl 3,5or slinker också ner.. På något sätt känns det som om jag far mer illa än han, både fysiskt och psykiskt. Han dövar allt med alkohol och jag tvingas känna allt, även hans smärta. Jag är sååå inte värd detta! Längtar till framtiden när jag mår bra igen. Just nu sörjer jag en älskad människas död framför mina ögon...

LiveLoveLaugh
ons, 2021-11-17 - 09:05

@ensam optimist hej, Jag har precis hittat hit och ska försöka skriva lite, men det är svårt. Känner mig också ensam i denna situation, det är mycket man går o bär på.. Jag har läst din tråd, det svåraste är gjort, du har brutit upp, har en plan och det kommer att lösa sig, men det är lätt att säga, jag vet... Det är så sorgligt när den man älskar resignerat men jag börjar komma till insikten att det inte går att ändra en annan människa, ett beroende måste man själv vilja ta sig ur, och det STÖR mig!! jag önskar så att jag kunde komma på hur man kan få dem på andra tankar. Det är nog viktigt att tillåta sig att sörja, men det är så omänskligt samtidigt.
Ja, hang in there, eller vad säger man? /Varma hälsningar

LitenSkär
ons, 2021-11-17 - 19:16

Har du fått nyklarna nu @ensam optimist ?
Hoppas verkligen du har fått börja ditt nya fria liv 🌸
Ja det är verkligen en hemsk känsla att lämna över barnen när den där oron finns där. Jag hoppas verkligen han skärper till sig när han märker att hsn måste ta allt själv. Skönt också osm du säger att dottern kommer säga ifrån om det känns fel.

Vi har nu börjat med hela den karusellen. Nu har han flyttat ut helt och jag har fått vara själv i huset. Jag får mina nycklar till min lägenhet nästa vecka på fredag. Det känns helt underbart!!
Än så länge går det bra med barnen. De visar och säger att de älskar sin pappa och det lugnar. Men det märks att de är mer oroliga över lag då allt är i förändring och de egentligen inte vill flytta ur huset.
Men jag tänker att det kommer lösa sig med tiden.
Vi har tyvärr bråkat helt sjukt mycket. Han vägrar ge mig någon som helst insyn i eller lugnande ord runt drickandet. Istället hånar han mig och trycker på att jag har stora kontrollproblem som jag behöver söka hjälp för. Han målar upp sig som ett offer och hur glad han är att komma ur detta. Jag har exploderat av ilska flera gånger. Blir så djuuupt besviken på att inte bara ha upplevt allt jag upplevt genom åren utan även då i princip få i ansiktet att det inte var nått att reagera på. Det var till och med jag som var problemet från första början. Samtisigt som han haft den här inställningen mot mig så har han tydligen varit under utredning av socialen 🤯
För två veckor sen söp han ner dig rejält på stan. Mådde skitdåligt psykiskt och tog sig till tåget för att åka hem. Där stod han och grät öppet och vinglade runt, snubblade på perongen och höll på att ramla ner på spåret. Två personer fångade honom och ringde polisen. De i sin tur körde honom till psykakuten och där låg hsn över natten. Då de såg att han har barn så gjordes en orosanmälan och han fick också kontakta beroendecentrum. Han har utretts hos socialen och nu kvarstår bara att de måste kontaka mig också. Det var därför han idag berättade detta för mig. Så att jag ska veta varför socialen ringer mig imorgon.
Så allt detta har hämt samtidigt som han skäller på mig för att jag är orolig över drickande runt barnen. …😒

ensam optimist
fre, 2021-11-19 - 09:44

@LitenSkär har fått nycklarna och flyttar nu under helgen! Lämnar för att rädda känns det som. Just hånandet och att skylla på att vi skulle ha kontrollbehov känner jag så igen! Ständigt detta, men tror de projicerar sina egna känslor på oss. De skäms och saknar kontroll och det är superjobbigt för dem!
Måste säga @LiveLoveLaugh att detta forum gör underverk för att få uttrycka känslor man har svårt att få ur sig. Så skönt att läsa andras reaktioner och livshistorier, få följa med andra på vägen. Det lugnar och gör att jag känner mig mindre ensam. Det finns många som upplever samma/liknande både förr, nu och kommer i framtiden. Vi får stödja varandra! Svårt också att vara stark och rakryggad när den beroendesjuke gör allt för att övertyga oss om att vi är de sjuka. Men vi gör rätt, vi känner rätt och de enda sättet att hjälpa alla I familjen är att sluta möjliggöra och börja synliggöra. Bara det kan få dem att kapitulera och ta emot hjälp!
Ha en härlig helg, utifrån förutsättningarna, och skäm bort er. Det är vi värda!! ❤❤

ensam optimist
fre, 2021-11-19 - 10:06

@LiveLoveLaugh eller hur att det känns omänskligt! Sörja en vuxen man som väljer att sakta ta livet av sig framför alla, med alkohol?! Men vi som inte är beroendesjuka kan aldrig förstå hur stark demonen är. De tror inte att det går att leva utan alkoholen utan tror de ska dö om de slutar. Tror de är oerhört rädda! Stör mig också något otroligt på att jag inte når fram, inte kan hjälpa honom på annat sätt än att sluta hjälpa så att säga. Vansinnigt svårt och ett mantra man får upprepa flera ggr per dag.
Stor kram och välkommen hit! ❤

LitenSkär
ons, 2021-11-24 - 23:15

Ja detta forumet är ett enormt stöd och allas historier ger så bra persketiv på alla delar av den här resan.
Helt fantastiskt @ensam optimist att du fått nycklarna nu!! Hur känns det stt ha din egne fristad nu ☺️
Jsg får mina nu på fredag 🥳

ensam optimist
lör, 2021-11-27 - 21:01

@LitenSkär Det känns sådär, dubbelt! Skönt att komma hem och det är lugnt och skönt, inga överraskningar. Samtidigt är det så nytt för mig att bara tänka på mig själv. Längtar efter familjen, försöker känna mig bekväm i bara mitt eget sällskap. När det känns sådär går jag ut och går eller tränar. Då kan jag lite lugnare vara hemma ensam sedan.
Hur känns det för dig?

ensam optimist
mån, 2021-11-29 - 10:35

Bor nu själv och har vårt barn några dagar i taget. Allt är nytt så vi prövar oss fram. Måste bara erkänna att hur mycket det ens behövdes att flytta åtminstone ett tag så är detta inte alls vad jag vill. Jag vill bara hem, gråter, saknar min man. Min bästa vän i världen. Är så ledsen så vet inte hur jag ska komma framåt.

ensam optimist
lör, 2021-12-04 - 23:06

Kaosartat telefonsamtal med mannen. Han låter inte berusad men har säkert druckit vin ikväll. Säger att jag svikit honom, att jag gjort slut. Projiceringar deluxe. Han sviker genom att inte söka hjälp, han gjorde slut och ville skicka in skilsmässopappren. Han påminner mig om att vi inte är ihop även om vi fortfarande är gifta. Försöker vara stark men det är så jäkla smärtsamt. Att argumentera och bråka med någon som inte tänker klart och logiskt. Kan liksom höra att han ljuger för sig själv, och försöker övertyga mig om att lögnerna är sanna. Framförallt handlar det om vad jag har gjort. Alltid jag som gjort eller sagt något. Just nu vill jag bara ha tillbaka vårt hus och bo där med vårt barn. Kan han inte bara krascha snart??!

ensam optimist
fre, 2021-12-10 - 15:53

Min man har själv tagit kontakt och varit hos en psykolog samt berättat för sin chef att han mår dåligt och vill ha hjälp! Det är ett ofantligt stort steg och jag är så glad! För några veckor sedan skulle han aldrig i livet ha gått med på att prata med någon för "man kan inte prata bort fysiska problem".
Det kommer krävas enormt mycket arbete men någonstans får man börja. Jag har mitt egna boende och känner mig trygg där. Kommer stötta honom om han vill. Sen får vi se vart livet för oss!

ensam optimist
fre, 2021-12-24 - 14:24

Hoppades på en måttlig alkoholkonsumtion av min man under jul. Gick med på att fira ihop. Nu står jag här och det dracks rödvin i smyg redan till frukost. Två steg fram och ett bakåt. Denna resa tar tid men hoppet lämnar mig inte! Däremot kommer jag inte stanna hos honom resterande juldagar utan vara hemma hos mig eller annan släkt. Jag kommer först! Låt honom sitta där med sitt vin o sin ångest

Principita
lör, 2021-12-25 - 11:31

Så svårt att hålla sig bort från den man älskar. Men faktum är att när han dricker vet jag inte vem han är. Den är inte den jag älskar. Personen som dricker misshandlar mig emotionell, anklagar mig för att han dricker, bortse från sitt ansvar och lägger det på livet, på mig, på vädret, på julen. Så låg.
Tog tid för mig att våga använda ordet… ”alkoholist”. Hur kan den här underbara mannen jag älskar vara ”alkoholist”?! Hur kunde jag inte se det hela? Hur kunde jag vara så korkad? Jag har alltid identifiera mig själv med att vara ”smart”, stora delar av min identitet bygger på att jag är väldig smart… ändå, såg jag inte det som var så uppenbar.
Genom att försöka finnas till gick jag tillbaka till delar av mig själv jag hade lämnat bakåt. Känner mig förödmjukat, förminskad. Det är som att han väljer en annan som inte är jag, gång på gång. Han ljuger, han sviker, han luras… när blev jag en människa som behöver stöd för andra som älskar någon som är alkoholist? Jag… jag som är stark, en sann överlevare, som tagit mig genom helvete för att vara den jag är… det är som om även jag har blivit en annan person för att han är alkoholist.
Att vara från honom är helt tvärsemot det jag anser att kärlek ska vara… men jag känner hur han drar mig ner… och jag som är så stark, en sann överlevare… jag kan inte hamna i en depression igen, hamna i mina destruktiva beteende som jag jobbar så hårt varje dag för att inte låta ta över. Då blir det en situation där det är antigen han eller jag. Men jag gör med min kärlek för honom? Jag antar att jag behöver omplacera den i en hobby eller något 🥲. Känner mig lika patetisk som den person han är när han dricker..

ensam optimist
mån, 2021-12-27 - 22:34

Känner mig helt tom. Kan varken känna direkt sorg eller glädje. Är så evinnerligt trött...
Funderar på att fira nyår ensam i mitt nya hus. 2021 var definitivt det värsta året i mitt liv. Vet inte längre om jag vill ha tillbaka min man ens om han skulle bli nykter... Som han drack/dricker nu under julhelgen så ser jag inte att det finns kvar något av honom jag älskar. Det är bara ett svullet ansikte med rödvinsfläckiga läppar och kläder. En person utan framtid, inga drömmar, bara ett dövande. Önskar det gick att prata med honom men det går inte. Det kanske är så här det känns när accepterar. Det blir tomt. Hoppas att morgondagen blir bättre, jag är inte van vid att känna så här.

Ullabulla
fre, 2021-12-31 - 10:10

Hej ensam optimist.
Jag har varit med i forumet länge och har en egen smärtsam resa bakom mig.
För mig var min alkoholist min drog.
Den jag behövde för att kunna fungera och vara trygg.
Utan honom var jag ingen och mitt liv var inte värt något.

Att jag var i den sitsen att jag var beroende av en man jag mådde dåligt av ville jag inte acceptera.
Precis som a personen som är beroende av det som får de att må dåligt.

Att greppa detta tog mig många år.
Du är på rätt väg, stakar ut ditt nya liv där du och dina barn är i fokus.
Håll blicken högt och fortsätt att hålla fast oavsett vad din fd säger eller gör.

Freda ditt livsrum så gott du kan.
Jag kan än känna smärtan jag bar över besvikelsen och frustrationen att det inte blev som det kunde ha blivit.

Missmodet i mig och längtan tillbaka till det som ju faktiskt var bra.
Men om du komprimerar er sista tid tillsammans så kanske du ser klarare på hur det faktiskt är nu?

Lättare kan sätta gränser osv.
Lycka till och gott nytt.