av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Andrahalvlek
mån, 2021-07-12 - 11:18

@mulletant skrev:"Idag lever jag fortfarande med min man som är nykter sen nio år. Utifrån sett ser vårt liv likadant ut som förr men ’mönstret på talan’ är mycket annorlunda"

Tack för att du påminner oss! Jag är så glad för er skull ❤️

Kram 🐘

Torn
mån, 2021-07-12 - 12:35

@mulletant Härligt att du kikar in då och då och kommer med kloka inlägg!🤗 Det var nog jag som skrev om giftsymbolen. Alkoholen är ju lika giftig nu som för tio år sedan. Jag är så tacksam för att jag ” kom på” det för 1,5 år sedan. Det positiva är väl att drickandet bland yngre sakta men säkert minskar enligt undersökningar. Att vuxna dricker och ” tror” att det tillför dem något positivt är svårt att göra något åt. Men jag gör mitt bästa för att mina barn ska undgå att fastna för drogen. Allt börjar trots allt där, synen på alkohol när barnen växer upp. Det är ju faktisk långt ifrån normalt att tillföra kroppen ett gift.

Kram

miss lyckad
mån, 2021-07-12 - 14:07

Hej på dig MT🤗🤗..Det är så skönt att läsa om att ert liv fortsätter fint, och stabilt. Ja visst är beroendet likt medberoendet..Men ibland är det svårt att veta om det är ”snällhet” eller medberoende..Jag och en vän diskuterar det ofta..Jag gillar att serva folk..Precis som jag själv tycker om att bli upp-passad ibland. Det är ju när man vill vara till lags hela tiden, och man ljuger för att någon ska få dricka, ( eller har andra beroenden, eller sjukt beteende) och bränner ut sig i båda ändar samtidigt, som det blir sjukligt..Den perfekta partnern till en beroende som vill missbruka är ju en medberoende. Då behöver hen ju inte ändra på sig, och kan fortsätta tills döden skiljer dom åt..Detta gäller ju alla former av missbruk. Skönt att vi får insikter, och utveckling. Kram..🤗💫

Adde
lör, 2021-07-17 - 09:40

En bra artikel/inlägg om medberoende finns hos "Coaching & litteratur för anhöriga till personer med beroendeproblem" på fb. Skriven av vår alldeles egna Carina B <3

mulletant
mån, 2021-11-01 - 06:01

Snart elva år sen jag tog mina kanske viktigaste steg i livet. Tänkte på det när jag var vaken en stund inatt. Efter några år av aningar, misstankar, sökande, kontroll …. tvingades jag till den förfärliga insikten att mannen ’smyger, gömmer och ljuger’ … Att han är alkoholist - som min far. Försök att konfrontera, göra avtal, vara arg, vara kärleksfull, hota, skrika, gråta, böna och be förändrade ingenting utan skapade bara fler lögner.

Efter otaliga ’fattar du inte att jag står på tröskeln?’ - så gick jag i tanken att inte återvända.
Jag minns så tydligt hur jag kom hem en kväll och hittade en asfull man - som lovat vara nykter. Hur jag bar ut det mest nödvändiga till bilen medan han sov tungt i sitt rus. Hur jag väntade ut natten, fixade morgonkaffe åt en bakrusig man och sa att det var klart, gick tyst ut genom dörren och for min väg utan att tända lyktorna de korta sträcka jag var inom synhåll. Efter ett par mil, utanför min goda väns hus, ringde jag honom och sa att nu är det nog, nu har jag lämnat dig. På vägen hade jag lämnat pepparkaksdegen på trappan hos barnbarnen - vi skulle baka till advent. Skickade sms till föräldrarna och sa att jag var sjuk.

Smärtsamma minnen. Men det som vände mitt liv. Och makens.
Ett par år hade jag planerat att lämna. Tittat på lägenheter, skulle ha det välordnat… Men när jag slutligen gick, gick jag rakt ut i vintern utan att ha ordnat något alls. Visste att jag kunde bo hos vännen en tid.

Men det blev vändpunkten. Ett äkta löfte om nykterhet. Sann vilja. Det blev ett drygt år på vita knogar som kulminerade i ett rejält återfall inför öppen ridå - det som tidigare skulle inneburit bottenlös skam var det bästa som kunde hända. Det förde mannen till AA och genuin nykterhet. Ett par månader senare kom han hem efter att ha betraktat och begrundat sommarlivet i stan och sa: Idag förstod jag på riktigt att det enda jag behöver välja bort är alkoholen och då kan jag ha allt annat kvar. Så har det varit sen dess.

Ett halvår senare var vi på det första Landsmötet och jag kom till mina första Alanon-möten. En förunderlig och omvälvande upplevelse av gemenskap. Ganska snart förstod jag att mina djupaste sår fanns från min barndom med alkoholiserad far. I mitt eget 12-stegs-arbete har jag också insett mina egna beroendemönster; hur jag genom livet använt mat - helst i kombination med att läsa, se på TV eller spela nåt simpelt dataspel - som tröst, flykt, avkoppling. Ett sätt att bemästra en osäker eller stressig tillvaro och skapa lugn. Idag går jag på 12-stegs-möten i Alanon och FFA/OA. Så otroligt bekvämt nu när allt finns på nätet. För ett par år sen gjorde jag Stegen i Alanon och fick livsavgörande insikter om medberoende-/anpassningsmönster som är invuxna i mig från min tidigaste barndom. Något av det bästa jag gjort!

Min första hjälp, då för många år sen, var när jag att jag hittade Alkoholhjälpen och forumet. Där fanns Adde och Berra, vuxna, nyktra män. Det gav mig hopp! Jag började skriva och här skrev jag mig under flera år igenom den svåraste tiden. Otaliga gånger har jag skrivit att forumet var min livlina och pennan/datorn mitt redskap. Så oändligt tacksam. Så många vänner jag hittat här, vänner jag fortfarande har kontakt med på olika sätt. Här formulerade jag också mitt livsmotto som jag följer än idag: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Inte enkelt men möjligt.

Idag lever jag kvar i huset jag lämnade och har en lägenhet där jag vistas ibland när det är praktiskt eller när jag vill vara för mig själv. Äktenskapet är ärligare och relationen närmare än någonsin. Livet bjuder fortfarande alla utmaningar som hör livet till men jag har verktyg och förmår oftast ta det lugnt, en sak i taget och det viktigaste först. Nästan alltid lever jag i sinnesro.

Sällan skriver jag här, läser emellanåt och blir extra glad när nån av mina gamla vänner lämnar spår i nån tråd. Det här forumet har varit avgörande för att jag orkade ta makten i mitt liv. Jobbet har jag gjort själv med stöd i olika gemenskaper. Det var fint att skriva. Sammanfatta.
Sätter punkt här, så tacksam🙏

Andrahalvlek
mån, 2021-11-01 - 07:39

Stort tack för att du berättade din berättelse ❤️ Så hoppingivande och inspirerande. Din mans ord bär jag med mig: ” Idag förstod jag på riktigt att det enda jag behöver välja bort är alkoholen och då kan jag ha allt annat kvar.” Ditt mod att bara ge dig ut i natten bär jag också med mig ❤️

Kram 🐘

mulletant
mån, 2021-12-06 - 12:24

För tio år sen satt jag vilsen hos min vän. Tidigt på morgonen hade jag lämnat mitt hem och min man för att inte komma tillbaka för mer än att hämta mina tillhörigheter. Det mest nödvändiga och några kära ting hade jag tagit med mig. Jag var helt inställd på att leva mitt eget liv.
Det blev inte så. Det blev helt annorlunda, en vändning till ett nytt liv.

Maken lovade nykterhet om jag kom tillbaka och jag gick med på att försöka. Ett ganska knackigt första år, han var nykter på vita knogar och jag fortsatte titta efter en egen bostad. Några korta återfall, jag konfronterade direkt och han avbröt. På Valborg ett drygt år senare drack han sig berusad och det blev hans egen vändpunkt. Den här processen ser jag mycket klarare i backspegeln än när jag var mitt i.

Dagen för tio år sen var en av de svåraste i mitt liv - men värd allt. Utan att ta de där stegen hade det aldrig vänt, det är jag ganska säker på. Utan min envishet, tro och tillit och utan Alkoholhjälpens forum hade inte vändningen fört dit jag och vi är idag. I augusti 2012 var jag på mina första Alanon och öppna AA-möten, sen dess har det blivit många - numera på zoom.

Dagen för tio år sen var gråmulen, idag är det strålande sol. Just för idag kan det vara en metafor för hur livet förändrades. Idag vet och förstår jag mycket mer om vilket drygt jobb det är att välja nykterhet (oavsett vilken drogen är, det finns många substanser och beteenden att droga på) - lika bra att jag inte visste det då, det kunde skrämt mig från att våga. Idag vet jag att valet är för en dag i taget och varje dag. Det skrämmer mig inte, idag tar jag ansvar för mitt liv och låter andra ta ansvar för sitt.

Jag avslutar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv - det enda liv jag har rätten och makten att förändra.
Tack Alkoholhjälpen, tack mina forumbrorsor Adde och Berra som fanns här redan då. Tack alla som följt mig längs vägen, en liten bit eller länge, ett fåtal finns kvar här - ni ska veta att ni betyder mycket för mig.
Med tacksamhet och kärlek ❤️🙏 / mt

Li-Lo
mån, 2021-12-06 - 13:37

Mulletant!

Glädjen sprider sig, precis som dagens klarblå himmel över horisonten då jag läser ditt inlägg som så fint berättar om vikten att få dela och ta emot. Det förunderliga i att vi behöver varandra för att få syn på oss själva.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

mulletant
mån, 2021-12-06 - 15:33

Tack @Li-Lo!
Det är fint att få dela med sig av positiva erfarenheter. Kanske förmedla hopp.
Jag insåg efter ett tag att mina djupaste sår har rötter i min barndom med en far som var alkoholist och en medberoende mamma. Lyckligtvis många ’friska’ välfungerande människor i min närhet. Stegarbete i Alanon har hjälpt mig att göra mig fri från mycket skam och dysfunktionella mönster. Jag kan inte nog understryka hur mycket det här forumet har betytt för mig, här började mitt tillfrisknande och hit återvänder jag, om än sporadiskt.
I tacksamhet / mt