Ja, ibland ingriper visst ödet...Och jag tror du har så mycket fint framför dig. Så häng i för allt du är värd och stå ut med känslorna. Jag tror oron man känner är ett maskerat sug efter att dricka. Beroendet börjar förstå att vanligt sug inte räcker och tar till nya metoder, utnyttjar vår rädsla för hur det ska gå. Men vi kan hålla oss fast i just nu. Just nu klarar vi.

Jag hade en lugn och stillsam fredag. Inget sug, inga känslostormar. Emellanåt har jag upplevt en ganska ovan men mycket skön förnimmelse av eufori som jag inte förknippar med vardagslivet. Någon form av välmåendeboost sköljer över mig när jag befinner mig mitt uppe i vardagliga sysslor. Jag blir nästan lite fysiskt upphetsad, vilket känns ovant.

Igår hade jag ytterligare samtal med min son. Jag har missat mycket i hans liv och varje pratstund som är längre än 25 sekunder känns som ett steg framåt. Jag har undvikit kontakt eller att se mina nära och kära i ögonen i åratal nu. Att våga möta dem idag är ett steg framåt. Jag mår bra av det, och jag märker att min son slappnar av mer när vi pratar än på väldigt länge.

Jag samlar på mig positiva känslor och vill fokusera på dem, även om det finns massor av negativa upplevelser och minnen jag innerst inne har behov av att skriva av mig för att lätta mitt hjärta. Just nu i det här ögonblicket är det i alla fall inget jag tänker göra.

Jag önskar er alla en fin lördag! 💗

Tack detsamma, fin lördag till dig med. Jag känner samma förundran över att vara så tillfreds med vardagen, att njuta av att gå till brevlådan, ta en dusch, vila en stund. Min teori är att jag förut alltid trodde jag behövde något mer för att njuta. Jag siktade alltid mot nästa vintillfälle och var inte närvarande i nuet. Nu mår hjärnan och kroppen så mycket bättre av nykterheten att när något känns bra så är det så mycket mer grundat. Vinlyckan flimrade förbi på ytan, glittrande och oberäknelig. Nu är det en lugnare glädje, mildare och beständigare. Till exempel glädjen över att kunna se de sina i ögonen, det är något att vila sig i.

@Kennie Tack för kommentaren, jag håller med dig. Det är en oväntad njutning att återupptäcka hur min kropp faktiskt fungerar och ATT den fungerar. Jag mår bättre på så många sätt nu och mina lyckorus är härligt överraskande när de dyker upp allt mer ofta. 😊

@Axianne Hej! Har ju gått några dagar sen du hördes av... Hoppas allt är bra med dig o att dagarna rullar på! Om du vill skriva något är i alla fall jag nyfiken på hur du har det!
För mig går dagarna en efter en, kämpigt emellanåt o lite bättre ibland...
Önskar dig en fin dag! Kram 🤗

@Kennie @majsan_nu

Hej och tack för att ni hör av er!! 😊😊😊
Jag har 67 dagar nykter nu enligt räkneverket och har faktiskt inte haft tid att fundera en sekund på alkohol. Jag har börjat nytt jobb och haft helt galet fulla dagar. När jag kommit hem på kvällarna har jag varit totalt utslagen, fysiskt matt och sovit som en brunbjörn i januari. På jobbet har jag dock hunnit med att gå ut med kollegorna igår kväll. Vi firade av en person som ska sluta (vars jobb jag fått) och trots att det fanns både bubbel och vin så lockades jag inte för en sekund att dricka starkare än Pepsi Max. Jag skyllde på att jag hade bilen med mig och tur nog ville ingen ha skjuts, eftersom det var en nödlögn. Jag hade inte lust att ta emot något trugande och jag kan ju inte låtsas vara muslim med tanke på hur mycket jag gillar fläskkött ... 😇

Jag känner mig så stark just nu! Det är en otrolig känsla att åter igen vara behövd, respekterad och värdefull. Att känna att jag hör hemma på arbetsplatsen och att ingen har någon som helst anledning att ifrågasätta min nykterhet eller undra över min fysiska status. Till min stora glädje är jag dessutom bra på att hålla en hyfsad diet. Inga godisfrossor på flera veckor nu, faktiskt. Jag har varit väldigt motiverad, inte minst för att min kropp verkligen behöver få lite mer hjälp att hålla mig vid liv.

En annan sak som slagit mig är att jag faktiskt känner mig fantastiskt skärpt och bright. Jag fattar snabbt, sätter mig lekande lätt in i komplicerade frågeställningar och har bidragit på möten med förvånansvärt smart input. Men om jag tänker efter har jag ju inte varit helt nykter på jobbet nästan alls på åratal. Om jag på vita knogar tagit mig igenom en arbetsdag har det ju varit för att få dricka mig till sömns på kvällen, vakna med illamående och ha mer fokus på att inte visa någon att jag var bakis än på själva arbetsuppgifterna.

Det är så skönt att vara nykter!!

Kram till er alla!! 💖💖💖

@Axianne Så härligt, det var just ett sånt svar vi ville höra! Ett riktigt lyft för dig. Då kan jag vara lugn, förstår varför du inte hinner skriva så mycket! Fortsatt Lycka Till på nya jobbet!👍
🤗

Fint att höra! Och vad roligt att det går bra på jobbet! Hoppas att du också hinner varva ned och ta hand om dig, kanske extra viktigt med lugna helger nu. Och att hinna titta in här, åtminstone för mig har det hjälpt mig att hålla fokus på att det är viktigt för mig att vara nykter. Jag känner som du att man är mer skärpt nykter, har mycket större kapacitet till att lära nytt och tänka kreativt. Ta hand om dig och kom gärna med uppdateringar när du orkar!

Dag sextionio. Sjuttio dagar nykter i morgon. Det är helt fantastiskt!

Jag smakar på orden och njuter. Just nu är det egentligen inte ett dugg svårt eller utmanande att avstå från drickandet. Men ibland får jag en släng av olust mitt i euforin. Som igår på eftermiddagen. Jag kom på mig själv med att nästan snubbla in i ett betingat alkoholistbeteende när jag ställde undan min kaffekopp för att gå hem från jobbet. Det fanns en dunk med vin kvar efter firandet tidigare. Jag var ensam på kontoret på fredagskvällen och skulle egentligen ha gått därifrån men jag stirrade på vinet samtidigt som jag undrade för mig själv varför åsynen av den öppnade bag-in-boxen får mig att känna pulshöjning.

Jag tror inte att det som angrep mig var ett sug, utan snarare en minnesbild av hur jag så många gånger brukat sno av det som finns på jobbet eller var det nu är jag befunnit mig ensam med alkohol. Hur jag gripits av sug, ångest och habegär samtidigt som jag spetsat öronen och börjat planera för min attack av vinförrådet. Jag brukade lyfta på vinboxen och känna efter hur tung den var och greps av en form av äckel kombinerat med vällust om det var mycket vin kvar i den. Sedan brukade jag i tankarna planera för hur mycket jag skulle våga ta utan upptäckt, eller om jag kunde sno med mig hela boxen för att ersätta den med en annan när jag kommer tidigare till jobbet. Det innebar förstås en vända till Systembolaget men även att jag kunde tömma hela den befintliga, samt halva den nya och sedan ställa tillbaks resten.

Många sådana tillfällen med återställande av firmasprit, öl, vin eller annan alkohol har det blivit med åren. Efter en julfest för några år sedan var jag kvar sist för att "städa" och visst gjorde jag det. Men jag drack också fem-tio bräddfulla kaffemuggar med starkvinsglögg och flera julöl under tiden. Ingen visste ju hur mycket det var kvar när alla gått hem, så jag återställde inte det jag druckit upp. Ibland har jag hällt billigare sorter i flaskorna för att jag inte haft råd att köpa lika fin sprit att ersätta med, som den jag druckit upp.

Jag skäms verkligen över allt detta och igår när jag stod där och glodde på vindunken i pentryt så hade jag verkligen ingen lust att dricka. Tvärtom så mådde jag illa av tanken på hur jag brukade hälla upp och svepa i mig rödvin ur kaffemugg direkt vid köksbänken när chans gavs.

Jag är tacksam för varje nykter dag som går nu. Jag har aldrig varit troende och hade svårt för hela Gud-prylen när jag gick på AA-möten, men idag tackar jag Gud för att jag får slippa den skit jag varit fast i under så många år som hade kunnat vara de bästa i mitt liv. Jag är tacksam över att det kommit en vändpunkt medan jag fortfarande har något kvar och inte hunnit förlora allt, som jag ju var på väg att göra.

Jag hoppas jag kan fortsätta på rätt väg och vet att jag kanske inte alls förtjänat den chans jag fått. Jag gör mitt bästa för att ta vara på den och att vara en bättre människa än jag varit. Jag ska verkligen göra mitt bästa!

Ha en underbart fin lördagskväll alla härliga människor här! 💝💝💝

Jag tycker verkligen att du är värd denna chans! Och att fundera över hur man agerat tidigare tror jag är viktigt, vi får en chans att välja att göra annorlunda. Jag vet inte heller vad jag tror om Gud, men det känns skönt att få tacka ibland, och att be om styrka eller hjälp när ingen handfast hjälp eller lösning syns. Och att få leva fullt ut, utan bedövning, är vackert men innehåller också viss oro och smärta. Att acceptera det känns stort för mig, och ger en känsla av frihet.

Åh, jag blir väldigt berörd av det du skriver. Jag har inte så mycket tro med mig i livet, men har på egen hand snickrat ihop ett litet kapell för mig och min tillit. Och även en plats där jag kan be om hjälp.
Jag tänker på det du skriver; att du kanske inte förtjänat den chans du fått.
För mig. Jo. Du är en människa med ett okränkbart värde. Du är viktig. Du är värdefull. Du gör något enastående med den chans du fått och OM vi föreställer oss en gud i nån himmel så är jag säker på att hon håller en hand både över- och under dig. Gå måste man ju göra själv, varenda steg. Men att våga vila lite i; livet som det är vill inte ont, livet som det är vill leva, växa, andas, framåt.
Önskar dig en massa kraft och styrka, heja dig! kram 🌟

Åh, jag blir väldigt berörd av det du skriver. Jag har inte så mycket tro med mig i livet, men har på egen hand snickrat ihop ett litet kapell för mig och min tillit. Och även en plats där jag kan be om hjälp.
Jag tänker på det du skriver; att du kanske inte förtjänat den chans du fått.
För mig. Jo. Du är en människa med ett okränkbart värde. Du är viktig. Du är värdefull. Du gör något enastående med den chans du fått och OM vi föreställer oss en gud i nån himmel så är jag säker på att hon håller en hand både över- och under dig. Gå måste man ju göra själv, varenda steg. Men att våga vila lite i; livet som det är vill inte ont, livet som det är vill leva, växa, andas, framåt.
Önskar dig en massa kraft och styrka, heja dig! kram 🌟

God middag alla! 💜

76 dagar nykter enligt räkneverket och jag har glömt bort att räkna, så jag var tvungen att kolla! Livet rullar på och jag har under denna tid gått från att vara en arbetslös, urfattig, sängliggande, nedsupen och nedgången kärring utan framtidstro till att vara yrkesverksam, professionell, alert och respekterad kvinna med hopp om framtiden!

Nykterheten har inte varit något som helst problem, märkligt nog. Kanske för att min motivation den här gången var grundad i att jag faktiskt inte såg något annat val än att sluta. Alternativet hade varit spikrakt mot att supa ihjäl mig. Jag försöker ta alla chanser till ett bättre liv nu och med min nya livsstil har mycket kommit på köpet. Jag sköter mig på alla sätt. Borstar tänderna och duschar som en normal person (som fyllekärring sket jag i det) och går till jobbet fint sminkad och välklädd varje morgon vid 7-tiden. Jag äter nyttigt och har inte frossat i godis som jag brukar. Tvärtom har jag helt undvikit både snacks och sötsaker. Jag har börjat promenera lite och är inte lika lat som jag varit under de senaste åren. På det hela har mitt liv blivit så oerhört mycket bättre nu och jag är så tacksam för att jag belönades med ett nytt jobb trots att jag trodde att jag aldrig mer skulle komma tillbaks ut i arbetslivet.

Jag är så glad nu, men lever försiktigt och tar en dag i taget. Jag utsätter mig inte för risker och undviker allt som har att göra med alkohol. Jag har talat ut med mina barn och de är medvetna om att jag inte vill se att de förvarar alkohol i vårt hem. De är glada för min skull men fortfarande fulla av tvivel. Igår kväll kom min son och bultade på dörren. "Har du tagit min påse???" frågade han upprört. Han hade varit på bolaget och ställt påsen på något smart ställe, men sedan glömt bort var den stod, så han trodde förstås genast att jag tagit hans alkohol eftersom jag tömt hans förråd så många gånger (och nu erkänt samt bett om ursäkt). När han insåg att han flyttat systemkassen själv blev han synbart lättad och gav mig en kram. Jag förklarade att jag lätt kan acceptera att han tror det värsta, och att han gärna får vara på mig vid minsta misstanke att jag dricker.

Jag önskar er alla en fortsatt fin helg! 💜💜💜

@Axianne Kan bara instämma med Ase! Det är ju fantastiskt så bra det går för dig 👍 Du berättar så beskrivande o inspirerande också! Ser fram emot ditt nästa inlägg! 🤗 kram