Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Välkommen till Stockholm
Vinäger du är en av mina äldsta forum vänner. Jag gillar verkligen att läsa dina inlägg för du är rak och ärlig. Jag har precis som du lyckats förändra min alkohol konsumtion via forumet. Jag är glad för att jag fått följa din väg här inne. Du är en av mina största inspirationskällor för att förbättra mig själv som person. En dag i taget 😉
/Mrx

Hej på er!

Ett tag sedan jag skrev sist. Saknar er, men har valt att uppdatera mer sällan. För min egen skull, främst, har fortfarande svårt med det kategoriskt svarta eller vita. Kikade i någons tråd och såg att det stod att man aldrig någonsin kan ta ett glas igen.

Ok...

Som de som följ mig vet, har jag redan från början varit helt inställd på att vara helvit. Då det inte funkade, trots fakta, förebyggande hemska exempel, flera månaders nykterhet, ett jävlar anamma och annat, ledde det till att jag nu är en sådan som inte dricker - i smyg och/eller på vardagar.

Och det funkar, fortfarande.

(Varning för ett inlägg som inte enbart handlar om att vara helnykter. )

Det är till och med så att jag blivit än mer övertygad under semestern. Var under en vecka hos goda vänner, vilka dricker mycket måttligt. Ett par glas vin till middagen och kanske någon öl under kvällen. Alldeles för lite för vad jag uppskattar egentligen, trots det fyllde jag inte på eller smögdrack jag inte en enda gång, även om tillfälle gavs. Flera gånger till och med.

Jag vet ju att om jag bryter min oplanerade överenskommelse med mig själv och, för all del, min man, är det kört. Då blir det lätt att ta lite till, smyga ännu en gång.

Jag dricker alltså i egentlig mening inte kontrollerat eller måttligt. Skulle nog aldrig klara av några regler om antal glas, lika lite som jag tidigare i längden klarade av att vara helnykter.

Ju mer jag läser här, desto mer förstår jag att min resa på många plan är tvärtemot andras. Jag har aldrig haft svårt att sluta - tvärtom. Älskar övertygelsen, har absolut inget sug, inkasserar fördelarna på löpande band. Så går det några veckor eller månader...

Till slut orkade jag inte gång på gång känna mig misslyckad.

Det ena ledde till det andra och jag bestämde mig för att dricka någon gång ibland, vilket i praktiken har landat i de flesta lördagar. Jag vill, som redan nämnts, åt berusningen. Om jag ska dricka ett (1) glas, kan jag lika gärna vara utan.

Kort sagt, jag verkar ha hittat min väg, även om jag är mycket uppmärksam på mina tankar. Tar emot dem, analyserar vid behov, men agerar inte på dem. Det är numera sällan som jag ens tänker tanken på att handla eller smyga.

Elva månader, snart ett år.

Dock utsätter jag mig inte för tillgänglig alkohol hemma. Allt är inlåst sedan fyra år och min man har nyckeln på sig. Helt enligt mina önskemål.

Råder absolut ingen med problem att dricka ibland, men som flera forskningsstudier visar, skräms vissa bort av den allena rådande helvita vägen. Många som inte klarar av att vara nyktra ger upp och struntar i allt. Det är förstås bättre att dricka lite än mycket. Så, om det absolut inte funkar att tänka nykterhet hela livet, är det bättre att ge det en chans.

Tycker jag.

Varafrisk, tänker att du skulle kunna vara hjälpt av tanken "inte i dag, men i morgon/på onsdag/på lördag/nästa vecka får jag". Vill ju självklart att du ska bli helnykter, men kanske det här sättet skulle passa i början. Det är smärtsamt att se dig så olycklig. Tyvärr var vi inte i närheten din stad under semestern. Vi får hoppas på en fysisk forumträff snart.

FinaLisa, kom inte i närheten av dig heller. Annars hade det varit superkul att ses alla tre. Skönt att även du känner att du hittat ditt sätt. Och att du är uppmärksam på förändringar i dryckesmönstret.

Flyktsoda, vilken fin överraskning. Framför allt att läsa att även du hittat din egen väg. Så glad för din skull. Tänk att vi hängt här mer eller mindre regelbundet under fyra år.

Blenda, blir lika glad varje gång du skriver något. Är så glad för att du äntligen hittat rätt. Önskar dig all lycka.

Majaela, tack för fina ord. Har förstått att det kan vara bra med lite balans här.

Sisyfos, söstra mi, lika klok som alltid. Älskar dina inlägg och kommentarer. Så lika vi är - och ändå så olika. Tack också för att du uppmärksammat min bättre forumpersonlighet. Tar inte lika illa vid mig själv som jag gör angående andra. Tar alltid de svagare i försvar - på gott och ont. Tycker att du kommit så långt och pratar om alla fördelar utan att vara fanatisk, bara fantastisk. Det uppskattar jag mycket.

Mrx, tack för uppskattande ord. Vi får se om det blir någon träff. Är alltid så upptagna med barn och barnbarn när vi är i Stockholm över dagen0. Så småningom blir det kanske ok med hotellweekends igen. Lovar att höra av mig i så fall. Grattis även till dig som funnit din väg. Vi är ganska många nu, där i bakgrunden.

En gemensam hälsning till alla er andra. Tänker på er, men väljer att endast kommentera i min egen tråd ett tag till. Framtiden får utvisa om det blir mera närvaro.

💗💗💗

Kram kram

Vad fint att läsa ditt inlägg @vinäger, det är så sällan jag förstår hur det funkar att dricka så som du gör, kanske funkar det för många- som inte skriver här. I vilket fall så tycker jag att det låter som du hittat din balans, en bra. Och blir glad när du tittar in även om det inte är ofta. Allt gott så länge! 🌸🤗

Se klart, en av mina favoriter här, tack! Har nämnt att jag tycker att du är ödmjukheten personifierad - och det står jag för.

Den sista att tro att det skulle gå att dricka som jag gör är nog jag själv.

För mig är det av ren självbevarelsedrift, den andra strategin funkade ju uppenbarligen inte. Jag var rädd att ramla tillbaka och till slut supa bort mig själv och därmed mitt liv.

Ha det gott, du med. 🥰

@Vinäger Så gott att läsa att du har det bra🥰Saknar dig! Ja…naturligtvis är helvit det bästa…men jag har inte testat den andra vägen. Är bara så rädd att om jag tex har klarat vara nykter tre dagar och tänker att jag får dricka den fjärde då kanske jag dricker den femte.

Hur som helst …kanske vi kan ses längre fram tillsammans m FinaLisa.

Ha det riktigt bra🥰

@Vinäger skrev:"Blenda, blir lika glad varje gång du skriver något. Är så glad för att du äntligen hittat rätt. Önskar dig all lycka."
Bästa kloka härliga Vinäger, tack så väldigt mycket och jag vill säga exakt samma ord till dig <3

Kul att höra ifrån dig igen Vinäger och kul att det fortfarande går bra.
Jag är inte helvit, jag är inte ”botad”, kommer alltid att behöva vara på min vakt tror jag. Kanske skulle det vara lättare om jag bestämt mig för aldrig mer, men nu har jag istället bestämt mig för att inte trilla igen. Där är jag ”aldrig mer”. Aldrig mer maktlösheten. Jag bestämmer. Det får vara gott så! Tror att man kan hitta egna vägar i det här.

Tack, mina fina vänner. 💗 Inser att det är fyra år sedan jag registrerade mig och skrev mitt första inlägg i Marans tråd.

Ju mer jag läser här, desto mer annorlunda känner jag mig. Nu är jag i och för sig inte helvit, men nykter för det mesta. Har varken nu eller då haft svårt att träffa påverkade människor på fest. Då många av våra vänner valt att bo på landet har bilen mer eller mindre varit ett måste. Jag har oftast anmält mig som chaufför. Är sprallig och pratsam även utan alkohol, så det har aldrig varit jobbigt. 😁

Överlag är jag väldigt "chill" som många beskriver sig som. Det har jag nog alltid varit. Retar sällan upp mig på småsaker och tar det som händer med ro. Som mina barn sa när jag frågade dem vad de fått med sig hemifrån: Att alltid vara lugn. Våga stå upp för andra, att se utanför sig själv. Ställa upp för dem som behöver hjälp, oavsett vad jag själv tycker... Typ... (Stolt morsa till en hel drös med fantastiska ungar, om någon nu missat det...).

Så det är inte alltid alkoholen som är boven, tänker jag...

Obs! Vill självklart inte romantisera drickandet, men precis allt blir ju inte perfekt utan. Läste just Lims känslomässiga inlägg om detta. 😘 Ibland är det svårt nog ändå. Även för mig. Blir så tacksam varje gång människor med flera års nykterhet skriver om sitt liv. Underbart, förstås, jämfört med när alkoholen styrde, men att det fortfarande finns vardagsproblem.

(Att läsa människors negativa inlägg om många gånger livsavgörande medicin gör mig dock skogstokig. Så lätt att tycka till om man inte själv haft det behovet. Därmed inte sagt att det inte skrivs ut för ofta, för mycket och utan att alternativ behandling getts. Men att såga det rakt av... Grrr...)

Jaja...

Nu går jag mot ett år som personen som inte dricker - i smyg, alltså. Att det fortfarande funkar känns helt fantastiskt. Kanske vågar jag en dag prova att vara helvit igen, men än så länge känns det helt ok som det är just nu.

Ha det gott alla fina forumkompisar. 💗 Saknar er, men väljer att skriva sporadiskt och i min egen tråd. Känns som att jag håller på att fasa ut mig själv härifrån. På gott och ont.

Kram kram

Hej @Vinäger! Du är en av dem som jag känner mest samhörighet med när det gäller förhållandet till alkohol. I min tråd "Dricka lagom - går det?" skriver jag om att det som för mig kanske motsvarar ditt smygdrickande har varit mitt vardagskvällsensamdrickande. Genom att läsa och skriva här och framförallt registrera i kalendern har har gjort att jag blev medveten om vad jag höll på med och hur riskabelt det höll på att bli. Nu har jag inga problem att låta bli på vardagkvällar och jag har skurit ner rejält på helgerna och även i sociala sammanhang. och det känns helt rätt. Nej jag vill inte vara helvit om jag kan kan vara måttlig och det vet jag att jag kan. Lycka till med ditt sätt! Skriv gära, jag läser alltid när du skriver.
Kram

majken_r

@Vinäger Godkväll🌙 Läser runt och ramlade på dig, detta inlägg. Slår an en sträng i mig av igenkänning. Funderar mycket på vägen framåt. Och av dig fick jag ett fint och viktigt perspektiv att ha med. Tack🙏🏼

Grattis till 4 år!
Jaja, jag har koll på att det inte är 4 vita år, men fyra forumår.
Jag känner ju igen mig i ditt förhållande till alkohol. Vi är lika, men olika där. Men jag tänker att vi har en erfarenhet gemensamt och det är den där totala kontrollförlusten och desperationen. Det man absolut inte vill uppleva eller kännas vid. Just den tror jag har att göra med olika saker för dig och för mig. Jag tror att din ångestproblematik påverkar och jag tror att min smärtproblematik påverkar. Det kräver rätt mycket blockering av våra förnuftiga delar av hjärnan att säga åt den att vi inte tänker lyssna trots att den signalerar fara å färde.
Så varför skulle den lyssna när den behöver alkohol och vårt förnuft säger nej.
Nu har vi hittat lösningar på det båda två. Jag tror faktiskt inte att någon av oss kommer att hamna där igen. Det är det jag menar när jag skriver att jag vill att alkohol ska vara en ickefråga för mig. Jag kan inte riskera att bli besatt av den igen. Varken om jag skulle dricka eller om jag inte skulle dricka. Helvitt är måhända den bästa lösningen för alla, men jag tänker att det också måste ses i sin helhet. Hur såg det ut innan det blev ett problem? På vilket sätt drack vi och i vilka sammanhang. Hur ser det ut runt omkring oss?
Så för min del landar jag i: mycket sällan i sociala sammanhang. Och när nu min reptilhjärna har tagit över och jag druckit som medicin så är det inte en fullkomlig katastrof. Jag fortsätter bara inte med det. Den kommer jag att behöva ha koll på och det gör jag genom att se till att må bra i övrigt.
Det skulle vara enklare här på forumet om man kan fira sina dagar, eller ta ställning mot alkohol, men jag tänker att vi är olika och att alla tillför något. Du med din brutala ärlighet har varit väldigt viktig för mig och för många andra.

Tack för all respons. 💗

Nu är det ett år sedan jag smyghandlade på Systemet. Ett år sedan jag blev en sådan som inte dricker - i smyg. Hur det gick till - hur jag lyckades - vet jag inte.

Min målsättning redan från början var helnykterhet. Har ju varit den som aldrig haft svårt att sluta, även efter extra hårt morgon-till-kväll-drickande. Dock har jag aldrig lyckats hålla min nykterhet mer än några månader. Har aldrig alkohol tillgänglig, men det går att dricka det mesta om man tappar kontrollen... 😨

Nedanstående text skrev jag för fyra år sedan, men den stämmer lika bra nu, trots att jag inte är helvit. Skammen och ångesten var svår att bära när jag drack varje dag.

"Jag vill slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor."

Försökte läsa ikapp i en del trådar, men det är en hel del. Ber att få återkomma, för nu har det hänt grejer här som jag reflekterat mycket över det senaste året. Tänker på er alla, som ni vet, men har av olika anledningar inte orkat hänga kvar mer än genom en egen uppdatering då och då. Men vem vet, kanske kommer lusten tillbaka...

Även jag, trots att jag fortfarande dricker ibland, har forumet att tacka för att jag kommit till den plats i livet där jag är i dag. Där jag mår bra. Där jag känner mig fri. Där alkohol blivit en icke-fråga i mitt vardagsliv. Äntligen!

Tack för att ni finns! 💗

Kram kram

@Vinäger 💗
Godmorgon! 🤗
Så härligt att se dig igen om än lite kort😊 Skönt att du mår bra!
Saknar dig verkligen som jag skrev till Sisyfos tidigare i veckan...
Ser framemot att du hör av dig snart igen! Kram kram 💚🤗💚

Trevligt att se dig igen Vinäger och skönt att det går bra. Dina ord har betytt rätt mycket för mig. Mina vinmärken på Överkastet har fått en helt annan nyans och det kommer inga nya fläckar. Skönt!

Tjingelin vinäger!
Kikar in och läser dina senaste inlägg. Du verkar vara på en plats som du ska vara på just nu, härligt. Jag är ju heller inte helt vit, men dricker mer och mer sällan. Det fungerar bra, förutom när jag hade en hemsk ångst härom månaden :(
Kul att "höra" av dig igen.
Kram

Hej på er, ett extra hej till Rosa-vina, kul att höra från er alla. 💗 Tack för hälsningar, det värmer.

Nu har det gått en dryg månad sedan min senaste uppdatering. Läser ibland, följer mina "gamla" vänner. Skriver inget extra längre, kommenterar bara i min egen tråd. Men jag tänker på er, ofta. 💗

Nu står jag i ett vägskäl vad gäller forumet. Har sedan länge skrivit mest för att försöka hålla en slags balans i det svart-vita tänket som i mina ögon kommit att prägla forumet alltmer.

Självklart är helnykterhet det bästa för alla, men om man inte fixar det, tycker jag att det är bättre att dra ned på sin konsumtion än att ge upp och dricka massor - för att man ändå inte klarar att bli helt vit.

Detta kan dock upplevas provocerande för en del, trots att det finns forskning som visar att det är just så det kan bli för den som söker hjälp och helnykterhet erbjuds som enda alternativ.

Precis som kloka Sisyfos varit inne på, skulle jag aldrig ifrågasätta dem som valt helnykterhet som mål. Ifrågasätter sällan andras val överhuvudtaget. Varken här eller i det vanliga livet.

Nu undrar jag ärligt om min resa skadar mer än gör nytta här. Forumet har ju enligt mig som sagt gått mer och mer mot att det endast är helvitt som gäller. Tanken att det fanns en nytta med att finnas som alternativ känns längre borta än någonsin. Självklart tror jag inte att det jag skriver är avgörande för en massa människor, men vet också att vi i vissa fall är lättriggade.

Själv har jag alltid haft helnykterhet som mål, aldrig haft problem att sluta, mått toppen under en lång tid, men... När jag efter några månader alltid trillat dit på värsta förnedrande sätt, valde jag till slut den näst bästa vägen. (Den som alltså inte fungerar, enligt flera, trots att vi är många här nu.) Det vill säga att dricka ibland. I mitt fall aldrig på vardagar och aldrig smyghandla. Aldrig!

Det har nu gått mer än tretton månader sedan jag handlade något. Superstolt över mig själv, men känslan av att det jag lyckats med inte uppfattas som något stort infinner sig ibland. Hur bra jag än mår och hur nöjd jag än är med mitt val.

(Och, ja, jag vet att det inte finns några forumkrav ‐ och ska heller inte finnas - att man får heja på dem man vill, att man letar upp likasinnade.)

Hur har jag då fixat att inte smygdricka? Jag klarade det ju aldrig förr, trots många försök.

För mig handlar det främst om tillgängligheten. Här är allt inlåst sedan fyra år, har själv bett min man ha nyckeln på sig.

Men handla då? Hur har jag klarat att inte kila in på Systemet när jag varit i närheten, till och med gått förbi?

Tror att det handlar om samma tänk som hos alla som aldrig tar första glaset. Jag törs inte frångå mitt beslut att inte smygköpa. Då är det kanske kört. Jag riskerar det helt enkelt inte. Är rädd att snabbt hamna i det dagliga smygdrickandet igen. Och dit vill jag INTE. Aldrig mer.

Alkoholen har på vardagarna blivit den icke-fråga jag eftersträvat.

Som sagt, jag är vid ett vägskäl. Efter fyra år, de två-tre första som mycket aktiv i både min och andras trådar, funderar jag över min närvaro här.

Skriver inte detta för att få sympatier angående mina tankar, utan är uppriktigt tveksam. Så mest en retorisk fundering.

I vilket fall som, vilken väg jag än tar, vill jag än en gång tacka alla fantastiska människor som gjort och gör forumet till vad det är.

FinaLisa och Sisyfos, ni har varit med mig länge, länge, i både glädje och sorg. Tack för det. 💗 Varafrisk, åh, jag hejar extra på dig. Tack för din ärlighet. 💗 Charlie och Rosa-vina, kul att ha fått följa er. 💗 Mrx, Mirabelle, Mary, Kennie, Tofu, Se klart och alla alla andra som jag mött genom åren, tack för att ni finns/funnits. 💗 En extra tanke till Skillnad/-en. Du betydde så mycket för mig den första tiden. Vet att du var svårt sjuk senast vi hördes och befarar det värsta. 💗

Massor med kramar till er alla 💗

majken_r

@Vinäger har läst ditt inlägg ett par gånger idag. Det slår en an en sträng av igenkänning i mig. Så himla bra gjort att du håller dig till din plan. Liksom jag till min. Klart du ska vara stolt. Det är riktigt fint jobbat 🙌🏼

@Vinäger 💗 Blir alltid glad när du uppdaterar. Och att du har hittat din väg till måttligheten är ju fantastiskt.
Själv känner jag mig ganska mätt på alkohol, det lockar inte på samma sätt längre även om suget kan komma över mig ibland. Men då beror det mest på stress eller oro. Har ingen lust att dricka vin på helgen blir bara slö och får ont i huvudet...
Jag förstår om du funderar på att avsluta din aktivitet här på forumet. Har själv tänkt i de banorna men känner ändå att det är mysigt med gemenskapen med några av de "gamla" men även med en och annan ny. Så det får vara så här tycker jag.😊
Vi får se vad som händer framöver.

Lycka till Vinäger 💗 Du finns alltid i mitt hjärta, min allra första forumvän! 🤗😘 Stor Kram!

Hej @vinäger, så fint att du skriver!
Jag behöver såklart inte skriva att ”vi som vill dricka måttligt” finns som en egen rubrik för jag tror inte du menar att man ska skilja på grupperna utan samverka.
Samtidigt förstår jag ditt dilemma. Du har lyckats hitta ett sätt som fungerar för dig- men som i viss mån bygger helt på samma tänk som att klara nykterheten (eller, det skriver du ju själv vad dum jag är). En kontroll, låsa skåp och veta med dig att inte smygköpa- inte en gång, utan aldrig.
Sedan klarar du måttlighet de gånger du önskar. Och det är på något vis det som växt fram under din tid här.
Kanske är det inte konstigt alls, att vi kommer till vägskäl? Du skriver att du läser ibland men utan att du har behov av det- det är liksom inte här din balans eller nykterhet upprätthålls. Och det är ju som det ska.
Efter det vidare livet - här eller irl- kommer ju det verkligt vidare livet. Där är inte jag, än. Men påväg, med säkerhet. Vi blir ju ”påväg” när vi slutar med vårt beroende och börjar med annat- att leva.
Jag tänker inte säga hejdå till dig, nej det vill jag inte. Du var den allra första som skrev i min tråd. Kan du förstå vad det har betytt? Tacksam är jag för den flytbojen i stormigt hav.
Jag har som vanligt inga råd. Att du skulle göra någon ”skada” här tycker jag (och med säkerhet varenda en här) låter helt tokigt.
Hela forumet kryllar av olika sorter, erfarenheter och önskningar. Ett nyktert, vitt, grått? Men inte svart igen.
Vi vet alla vad vi inte vill. Vägarna dit är möjligen inte outgrundliga men då och då känns de för mig- nästan obändliga trots de krokiga vägarna. Människor vill det goda livet, du och jag och var och en som har kommit och gått här, det har vi gemensamt, det är värdefullt för mig!
Så- hejdå blir det inte från mig ❤️