Att hitta tillbaka igen

Jag har vart här tidigare på forumet, för snart tre år sen. Då blev det ett alkoholstopp på tre månader som gjorde mig oerhört väl. Tog tag i så mycket uppskjutet under de tre månaderna, försökte ta ett helhetsgrepp om mig själv efter många år av destruktivitet, dåliga relationer, ångest, övervikt och skamkänslor. Men precis som de flesta av oss vet kan det bli överväldigande att bara sluta med alkoholen när alla obearbetade känslor kommer tillbaka, och av olika anledningar valde jag att inte fortsätta som helnykterist, dels för att jag tyckte det blev svårt socialt men också för att jag antagligen bara inte ville. Jag skulle säga att det fungerat bra i perioder men mindre bra i andra perioder. När nya kriser kommer - och det gör de ju alltid - blir det svårt att hantera alkoholen om man inte hunnit bygga upp nya välfungerande verktyg.

Jag trillade dock aldrig igen så hårt därefter, jag vet helt säkert att de där tre vita månaderna (som jag aldrig tidigare i livet haft) faktiskt gjort någon form av bestående förändring hos mig, som höll mig från att trilla rejält igen.

Jag har oftast fortsatt hålla igång med träning (livsnödvändigt för mig numera), gått ner all min övervikt jag hade samlat på mig genom åren, relationer fungerar bättre än tidigare, jobb ok - men nu känner jag ändå att det sakta börjat rasa neråt och jag nöjer mig inte med att må "bättre", jag vill faktiskt till och med må bra! Så jag behöver dra i handbromsen igen, och ta det därifrån.

Längtar åter efter de där ordentliga djupa, lugna andetagen och när man såg upp mot en klarblå himmel och kunde känna sig ett med vår värld. Vill fortsätta jobba fram mer långvariga strategier denna gång. För att ta hand om mig själv, mina trauman och för att bygga en starkare väg framåt.

Dag 7 avklarat.
Kram till den som möjligen läser ❤

@Andrahalvlek
Tack för ditt välkomnande. Jag har smugit runt här på forumet senaste veckan eftersom jag minns hur väl det motiverade mig sista vändan. Det släpper lite av den tunga skammen man går och bär som ett ok, ingen är dömande trots att man pratar om det mörkaste. Och sen finns personer som du - har sett hur fint du skriver och engagerar dig för många, stor eloge till dig ❤ Det där med skynda långsamt som du skriver är något jag behöver jobba med.

@Charlie70 stort tack för ditt inlägg och välkomnande 🙏 🌹 Ja, jag hoppas få känna de där lugna djupa andetagen igen snart.

@Vår2022 stort tack! Jag har ännu inte börjat kommentera igen i andras trådar, men jag har följt dig senaste veckan och sett din inspirerande utveckling och kraften du utstrålar 🙏 Så även om vi skriver för oss själva vill jag tacka för att du delat med dig av din resa 🌹 Grattis till dag 19 och som du säger - klarheten utan alkohol är något att längta till för att få det där perspektivet att överblicka sitt liv. Du gör rätt att bearbeta det med en psykolog. Senaste åren har jag själv en psykolog och jag hoppas nå bättre framgångar utan alkoholen.

Dag 9 (räknade lite fel igår, oviktigt men viktigt)

Vaknar upp till ungefär samma tillstånd jag känt senaste året. Senaste året som bestått av fysisk ohälsa (japp covid, post covid med mycket oklara symtom). Coviden som tvingade mig till inlåsning med mina demoner, stillasittande, skavande i svett och ångest. Månader. Mörker. Ensamhet som aldrig förr.

Fysiska hälsan är bättre men jisses vad jag känner mig sargad. Konditionen som jag fick innan coviden är såklart borta. Då tränade jag fyra gånger i veckan och höll mig trots demoner alltid flytande. Nu ligger jag och skvalpar vid vattytan. Över den med näppe. Träning var ett redskap. Jag hade behövt flera. Något jag jobbar på och vill fortsätta jobba på är snällhet, mot mig själv. Inte sparka på mig för att det inte gick bättre. Vem hade kunnat förutsäga pandemin? Vem klarar av isoleringen bra. Jag drack såklart inte i isoleringen för jag kunde ju inte ta mig till bolaget, men emellan sjukdomsperioderna där det var bäcksvart mörker inom mig blev det mitt sätt att bearbeta. Och jag försöker säga till mig att det är ok. Vi är inte perfekta men vi får försöka kämpa på och ta oss framåt.

Idag är det blå himmel, men det känns grått. Jag behöver hålla ut, för jag vet att det blir bättre.

Kram på er.

@majsan_nu stort tack 🤗 Sviterna av covid känns nu hanterbara, men oron därefter är jobbig, oron att min kropp blivit "förstörd" och aldrig kommer fungera helt normalt igen, tanken lamslår mig.
Gäller ju att iallfall försöka förändra det man kan, därför är jag här nu, alkohol är knappast det bästa för vårt immunförsvar om inte annat 😊
Vi kämpar på ihop 🤗

@Torn stort tack för meddelandet och visad omtanke 🤗
En tanke när du skrev att inget gott kan tillföras med alkohol - så för för egen del har det (tyvärr) inte stämt, jag tror att det beror lite på utgångspunkt, miljö och grundresurser. Men det är ju en annan sak att fråga sig om det positiva överväger allt det negativa, och där är nog onekligen de flesta gångerna svaret nej. Så som alkoholens plats sett ut senaste månaderna - absolut inte.
Problemet för mig om jag ser alkoholen som roten till allt ont blir att förväntningarna på det nyktra livet blir för höga - vilket för mig leder till besvikelse. Balansen är ju att hitta positiva saker som kan ersätta de positiva med alkoholen (som det såg ut för mig) för att då slippa allt det negativa. Jag har all respekt dock för att alkohol för en annan bara är dåligt.
Jag tar detta dag för dag och vill komma till punkten där jag har en klar blick och vill hitta tillbaka till glädje. Men att tänka "aldrig mer" blir för mig för tungt just innan jag lyckats ersätta alkoholens plats med annat.

Nu kan jag ha svävat iväg helt här 😅 Men mycket tid går åt grubblerier en dag som denna.

Stort tack iallafall till alla som kikar in och jag vet att allt är med goda intentioner ❤

Ikväll blev det väldigt nära. Ställde in planer för att slippa vara omkring alkohol med helt klart tuffaste dagen hittils. Pms påverkar helt klart men vad annars som skaver vet jag inte. Tog mig ut på en promenad och unnade mig sen en himla massa sötsaker. Det gick över, iallfall ikväll. Lyssnar på en ljudbok, "Tänka klart" av Annie Grace nu och ska lägga mig tidigt. Nya tag imorgon 🌱

@vår2022 tack för att du tar dig tid att skriva här trots att min tråd går ganska mycket i moll just nu från min sida 😊 Och för ditt pepp 🥰 Jag inspireras av din motivation och blir glad av att läsa om dina framsteg! När mitt huvud lugnar ner sig lite mer kommer jag kunna tillföra mer även i din tråd 😊 Just nu känner jag mig som ett mörkt moln som är rädd att färga av det mörka på andra, vet inte om någon kan känna igen sig.

Du har absolut rätt i att det krävs tid för att inöva nya vanor. Öva öva öva och att ge det tid.

Jag borde vara tacksam över att denna gång var utgångspunkten i mitt drickande inte lika mörkt, men jag kan tyvärr inte känna det. Jag har de senaste åren tagit flera pauser här och där, utan större besvär, och mängderna har aldrig blivit detsamma som för några år sen. Någon form av spärr/stopp har funnits. Däremot har inte spärren för vilka tillfällen man dricker funnits alltid, och det är den som oroat mig. Nu när jag tagit paus tror jag att pga att mängderna jag druckit inte vart så stora som sist - så har också det där lyckliga ruset av nykterheten som kroppen ofta skapar tidigt (för att man ska hålla sig nykter) lite har uteblivit. Idag är måendet värre än någon annan bakfylla jag känt. Tror det handlar om så mycket mer än alkohol, men problemet kvarstår - jag vet inte var jag ska ta vägen av oron. Kanske har jag inte samma motivation som sist? Kanske är inte nykterhet något jag vill ha nu innan jag fått hjälp för andra besvär? Jag får absolut inget gjort idag.

Dag 2 - omtag 1

Kanske inte förvånar så mycket vart det sist var på väg att gå... Paralyserad samtidigt som det fanns saker jag absolut var tvungen att göra hittade jag ingen bra väg vidare just då. Det blev inte speciellt mycket alkohol, men jag lossnade från min paralys av ångest och löste mina akuta ärenden. Jag förstår självklart att utgångsläget inte hade vart lika illa om inte alkohol funnits med från början men jag känner inte att det finns så mycket orsak att vara arg på mig själv nu när jag ändå kommit ut på andra sidan i ett bättre utgångsläge och mer motiverad. Nu är det full fart framåt som gäller.

I dag mår jag ganska bra, ser fram emot allt bra som förhoppningsvis får växa och ta mer plats nu när alkohol inte kommer finnas med i bilden på obestämd tid. Alla avgörande beslut skjuter jag på framtiden - här och nu vill jag absolut inte dricka, känns bra så och är pepp!

Kan förövrigt starkt rekommendera boken "Tänka Klart" av Annie Grace för de som inte redan läst den. Boken är utformad för att medans vi läser den påverka vårt undermedvetna till att inte vilja dricka alkohol och jag tror faktiskt att den kan ha gett effekt! Den berör faktumet att vi dricker trots att vårt medvetna jag alltid vet att det inte är bra för oss, alla negativa aspekter av alkohol som finns och trots att vi ofta inte vill det. Att vi gör det ändå beror på processer i vårt undermedvetna, som påverkas mer av normer i samhället (dryckeskulturen, vanor osv), men att genom att läsa/lyssna på boken kan dessa påverkas. Värt ett försök till alla som inte redan läst den som sagt! Jag själv tror att jag t om kommer läsa om den ett par gånger för ännu bättre effekt!

Önskar alla en fin dag! Tack för alla fina meddelanden också - kommer återkomma med svar ❤

@majsan_nu
Stort tack för att du tog dig in och skrev. Läste och uppskattade mycket just att få känna att någon förstod den där förlamande känslan. Vi kämpar på! Kram på dig <3
@Mirabelle G-S
Uppskattade också att läsa att du kände igen dig hur det är att vara utan de där topparna efter att ha slutat med alkohol. Och att bli påmind om det som du säger - fokusera på de små sakerna man klarar av. Och att inget hjälper om man lägger till alkohol i en sådan tillvaro. Och också att det gäller att bromsa om det finns risk att man tar på sig för överväldigande projekt som bara blir stressande och övermäktiga. Men att ändå ta små små steg mot en bättre tillvaro, och acceptera att stora förändringar kan ta tid. Kram på dig <3

@vår2022
Depphjärnan har jag med läst, den är intressant! Tror det i allmänhet är väldigt bra med böcker som utmanar våra invanda sätt att tänka, just när vi kämpar med att bryta mönster och vanor. Jag har även slukat boken "1 %-metoden av James Clear som ger handfasta tips på hur man bryter vanor och skapar nya, känner mig inspirerad! Tack för att du kikar in här <3

@Andrahalvlek
Ja precis, jag läste faktiskt engelska versionen med och tror också på det du beskriver, att det räcker inte med vårt medvetna jag, vi styrs av så mycket underliggande processer, och försöker vi inte påverka dem så kan det nästan bli omöjligt att ta oss framåt. Jag har därför också börjat med böcker om självhypnos, där man försöker påverka den undermedvetna perceptionen av vår självbild. Precis börjat så vet inte hur det kommer hjälpa, men får återkomma där ;) Och samma här, behöver också hårda fakta och vetenskap för att känna mig motiverad till förändring. Kram på dig <3

@Illaute Misstänker att du kanske skrev i fel tråd, men det gör inget - du är så välkommen så :) Kämpa på, varje dag blir det lite lite bättre!

Dag 8 och denna gång går det bättre. Dels har jag inte lika mycket "måsten" omkring mig, utan mer tid att slösa på just ingenting när stressnivån blir för hög, men den har också börjat lugna ner sig. Tankarna känns redan klarare och största delen av tiden tänker jag inte på alkohol över huvud taget, väldigt skönt. Det kommer såklart komma stunder då impulsen att dricka dyker upp, därför försöker jag ändå vara förberedd på det och förhoppningsvis arbeta fram strategier som förebygger att man halkar.

Tankarna går ju desto mer åt annat, allt det där man skjutit på framtiden. Försöker hantera stressen, alla snurrande motstridiga tankar, sortera, prioritera - och hejda viljan att ändra allt på en gång. En sak i taget. Skriver listor. Försöker meditera kortare stunder varje dag. Samla mig. Sortera igen. Djupa andetag - och ta mig vidare, en dag i taget. Checka av en box i taget på min lista, men börja med det enklaste.

Jag känner dock att det är ganska akut med att försöka fylla på med lite mer roliga saker i mitt liv. Sånt jag inte orkat med, skjutit upp eller struntat i. För att förebygga eventuell tristess och förlamande depression. För just nu har jag energi, vill passa på innan det eventuellt vänder. Det enda jag tvingar mig till är att varje dag åtminstone gå en promenad. Jag vet att det är viktigt och gör skillnad. Dagsljus, frisk luft, gärna musik eller bok i lurarna. Får perspektiv och energi av det, det varar inte hela dagen, men en stund och det är gott nog.

Tack alla som kikar in här och hejjar på för er med - just nu lite i bakgrunden men snart blir jag mer aktiv här. Kramar från mig.

@vår2022 Håller helt med dig ☺ Och framförallt får vi ökade chanser att se dessa små ting och uppskatta dem om vi är nyktra och tar hand om oss själva och hushållet mer den energi vi har ☺ Önskar dig en fin dag ❤

Dag 10, första löppasset på länge igår och känner att mycket känslor som vilat börjar komma tillbaka igen. På vägen hem stod jag och tittade på en fantastisk himmel och kände mig mer levande än på länge. Tänker nästan inget på alkohol längre och tror kanske inte att jag kommer uppdatera så mycket här framöver.

Men väldigt tacksam för alla som skrivit och hejjat på mig, vi ses en annan dag ❤ Önskar alla en fin vecka!

Ps. Fibblan, min gamla forumvän, ifall du någon gång trillar in här och ser detta - tänkt på dig ibland och undrar hur du har det, hoppas du mår bra ❤🤗

Tack @Vår2022 och @Andrahalvlek 🤗

@Illaute som du säger är det viktigt att vara lite på sin vakt men ändå njuta av det vilosamma läget så mycket som det går. Vara nöjda över de hälsosamma valet vi tar för oss själva, varje dag 😊 Kram 🤗

Dag 14, just nu mår jag toppen, vilket jag i sin tur blir stressad och rastlös av då det är ovant. Hur konstigt är inte det att bli stressad över att må bra?! 😂 Antagligen handlar det om rädsla för att det ska vända, men tusan, ska försöka skaka av mig det.

Funderar över vad för goda festdrycker man prova på julen i år, för vin blir det icke! Ska bli härligt att vakna upp nykter på juldagen ✨

@starten på det nya tack för tipsen, visste faktiskt inte att San Pelogrino fanns i andra smaker, ska testa! Julmust tycker jag tyvärr är för sött 😔 Jag är en sån som tyckte om vin med minsta möjliga halt socker.

Ja men precis, alla känslor som man inte stött på på ett tag orsakar nog också en inre oro. Jag hoppas helt enkelt få mer av den varan framöver så kanske man vänjer sig ☺ Det går ju väldigt mycket upp och ner nu, och det svajiga kan kännas jobbigt. Har dock inget alkoholsug och det känns skönt. Iallafall skönt med igenkänning ☺

Tack så mycket ni andra och bra jobbat ni med ☺ Kram 🤗

Dag 21 och blir en kort kvällsnotering.
Toppen som dök upp vid två veckor vändes ganska snabbt till något slags mellanläge, varken topp eller botten. Nu har det börjat gå lite mer mot det mörka, men är ändå glad att en hel del oro börjar lägga sig. Tankarna är inte lika förvirrande och ofokuserade. Nykterhet känns just nu för mig självklart men det är en hel del att ta tag i som man skjutit på. Också lite gamla minnen som dykt upp som nog behövde komma upp. Det sägs ju att känslor växer när man försöker förtränga dem så är fast besluten om att låta mig känna, låta mig vara ledsen ifall det är sådana känslor som dyker upp. Det får vara så just nu och alla känslor passerar tillslut, hoppas jag.

@vår2022 precis som du har jag också vart inne på att söka väldigt mycket information, lyssnar på böcker och vart ganska pepp egentligen. Som du säger är det sen mycket känslor som tränger på. Försöker acceptera dem men också blivit att jag då börjat gråta mitt i kollektivtrafiken, på konsert och alla möjliga platser 😅 Som en toka 😅 Men det mycket minnen som sagt, oro, problem som behöver lösas. Och de kommer ju inte försvinna om jag dricker, den saken är säker. Tack för att du kikade in, önskar en fin dag ✨

@Sisyfos tack för att du kikade in och delade med dig ✨ Uppskattar mycket alla tips och tankar.
Nej covid och postcovid var inte en trevlig period och är fortfarande i det och får reaktioner som verkar autoimmuna ibland, och samma sak som fått mig att dricka har motiverat mig att sluta, jag vill inte äventyra immunförsvaret helt enkelt. Men en period var jag så deprimerad och orolig så jag helt enkelt inte brydde mig. Jag är glad att jag tagit mig ifrån det mörkret. Jag tar just nu ett helt apotek med vitaminer, och tror mycket på hur kropp och sinne hänger ihop. Att inte kunnat träna har vart det värsta för mig då det alltid höll mig i balans. Jag försöker återuppta det just nu men kroppen säger ifrån många dagar. Får försöka ha tålamod och ta det i takten som krävs. Och kanske försöka fokusera mer på just avkoppling och promenader.

Närvaropodden är bra, den har jag också lyssnat på, men kan vara värt att lyssna igen så tack för tipset.

Just nu känner jag att jag skulle vilja testa alkoholfritt vin, mitt minne förut är att de ofta är för söta också för min smak men värt att ge nytt försök, ska kika på Natuero, tack för det tipset med.

"Hjärnan fixar och trixar och jobbar och det är bra om den kan göra det utan kemiska substanser", helt rätt. Jag har en grundproblematik som t ex depressionsanlag som fanns innan missbruket, men det talar ju inte för att alkohol är bra, snarare tvärtom. Det är riktigt tufft ibland men jag håller i. Tack ❤ Och lycka till själv!

Tack @Tackohej att du kikade förbi och alla stöttande ord och hejjarop är välkomna 🤗 Jag ska inte ge upp än!

Dag 27 och min PMS är helt klart min största trigger, klarar jag detta så klarar jag nog vad som helst. Allt känns hopplöst och förgäves, varför gör jag detta, varför finns jag ens? 😅 Som det syns kan jag förstås se orimligheten och humorn i tankarna, och vet att det blir bättre om några dagar. Skulle vilja söva mig själv tills dess, men då det inte går får jag ju bara ta mig igenom det.

*23 ska det stå, fick lite väl fort där

Tack fina ni, gulliga ni är 🤗 Uppskattar mycket att ni kikade förbi ❤ @majsan_nu vi får kämpa på med vår oro, som du säger så gör alkohol det inte ett dugg bättre!
@vår2022 ska sätta mig med en film nu och prova ut lite alkoholfria drycker jag köpt ☺

Det är redan lite bättre efter en promenad med musik i lurarna. Insåg att jag tidigare använde musik mycket mer som utlopp för känslor, att lyssna på hårdrock/metal t ex kan omvända sorgsna känslor till ilska ifall det är där känslorna hör hemma och sedan känna hur det ventileras ut ur kroppen (ibland nästan bokstavligen och kan visas som gåshud 😅). Jag tror jag vart ledsen för mycket senaste dagarna där jag egentligen borde vara arg, och istället för att trycka undan med alkohol är jag väldigt glad att jag tog hand om känslorna istället. Det kommer nog vara svajigt kommande dagarna men det kommer gå. Några timmar sen kändes det olidligt men nu redan lite bättre, dokumenterar här så att jag senare kan gå tillbaka och läsa och påminna mig själv om faktumet att alla känslor passerar, det gäller att hålla ut.

Kram till alla där ute ✨

@vår2022 stort tack 💕

Haha ja så skönt att få utlopp för känslor på mindre destruktiva sätt även om man kan känna sig lite som en tonårig med attitydproblem för stunden 😄 Önskar dig en fin dag ✨🤗

När jag kom tillbaka till detta forum var det med viss tveksamhet. Jag har vart sökande efter ett sammanhäng där man får vara ok som man är även om det innebär tillfälligt svag, svajjig och på ostadiga ben. Jag har växt upp i ett hem som vart ganska rörigt och där vardagen bestod av bråk och föräldrar som var upptagna med sina egna problem som också väldigt ofta gick ut över mig. Känslan var otrygghet och att jag aldrig var ok som jag var. Blev väldigt kritiserad och sällan uppskattad vilket lett till att stora problem att tycka om mig själv och acceptera brister och svaghet hos mig själv. Som vuxen har jag ofta omedvetet försökt överprestera och oavsett hur bra det gick så kände jag mig aldrig nöjd eller duktig. Det finns självklart många detaljer i detta men i terapi försöker jag jobba med den egna självbilden och att vara noga med att acceptera att jag inte alltid kan vara stark, duktig och det finns inget som heter perfekt.

När jag nu är i mitt kanske mest svaga tillstånd och nykterhet är prio 1 känner jag att det är väldigt viktigt vad jag omger mig med. Jag behöver känna att det är ok att jag inte har alla svar just nu utan att jag behöver ta det som det kommer, fokus är idag och närmaste tiden - har inte tagit några som helst beslut om att fortsätta dricka om en eller några månader - för jag väljer att inte ta några avgörande beslut alls. "För alltid"-beslut triggar mig och får mig att överväga att sluta tänka här och nu och det av det som jag har framför mig. Här och nu vill jag inte dricka utan jag vill ta hand om mig själv - och jag vill känna mig duktig och glad över det beslutet, till och med riktigt duktig. Inte dålig för att jag inte bestämt hur mitt liv ser ut om ett år - inte för att jag planerar att dricka då - men för att jag är inte tillräckligt stark för ett sådant beslut just idag.

Jag blir väldigt glad över alla fina meddelanden i min tråd, alla fina människor som väljer att komma in och stötta och peppa för det man lyckas med. Men i andra trådar kan jag ibland få känslan av ett annat fokus, av att svaghet är fult, och det pikas och förväntas att man ska sitta på alla svar och vara lika stark och självklar som en person som vart nykter flera år. I och med min bakgrund där min största kamp är just pressen jag lägger på mig själv, triggas jag oerhört av det. Och då jag vill lägga mitt fokus på här och nu och vara glad för alla framsteg, även de små - i samråd med min psykolog som uppmanat mig till det, så tror jag kanske att jag måste hålla mig ifrån forumet ett tag. Det tar ner min energi och jag kan inte låta något göra det just nu. Det är ju bara några få som uttrycker sig på det sättet, finns annars så mycket oerhört fina fantastiska människor här 🧡 Men tyvärr räcker det ju ibland med några få för att göra hela skillnaden när man har det som sämst. Det gör att jag tänker till hela tiden innan jag uttrycker mig och blir orolig över eventuell tolkning. Ofta undviker jag att skriva. Jag får kanske återkomma när jag känner mig starkare och åter orkar jobba med vad jag tar in av min omgivning och inte, just nu finns inte kraften.

Kämpa på alla där ute och tack igen alla som kikat förbi och spridit kärlek
🧡 💛 💚 💙

@Tackohej precis, tror det handlar mycket om "förbudstänket" som inte riktigt faller väl hos mig. Dock inte läst boken än men mycket forskning inom ämnet och även utbildad med yrkeserfarenhet inom området. Min erfarenhet är att förbud eller enbart skräckpropagering inte fungerar tillräckligt vid missbruk utan snarare positiv förstärkning och stöd. Jag tror dock på att sätta upp mål för egen del, men de behöver vara förankrade i sin egna vilja och att alla klokheter inte kommer med en gång, det kan krävas arbete för att ta sig dit. Och allas resor ser olika ut. Jag har läst en del av Annie Grace också för egen del och det har påverkat mig i väldigt bra riktning.

Jag förstår precis hur du menar 😊 Att ta kontrollen över sitt liv istället för att benämna sig som en slav under missbruket. Tycker det låter som du har jobbat fram mycket klokheter och är säker på att du har de redskap som krävs för den nyktra vägen då du känner dig redo 😊❤ För att du vill och väljer det, för ditt eget mående och för att bereda väg framåt i livet 😊 För att du förtjänar det, det gör vi alla. Var glad av att se dig med här!

@majken_r tack för ditt inlägg och kram tillbaka 🤗

@vår2022 och @majsan_nu - tack för era inlägg!