Hej!
Är helt ny här, men känner att kanske kan jag få stöd här.
Min mamma är precis fyllda 65 år, hon har sen rätt långt tillbaka i tiden druckit rätt mycket men hanterat det bra.
Eller rättare sagt jag har väl skällt på henne nästa dagligen i 20 år att ta et lugnt.
Men nu är måttet rågat, hon har ett sommarhus i en annan del av Europa där hon föddes, jag och barnen skulle fira höstlovet med henne. Hon har då varit ren i flera månader innan dess. Hon åker en vecka innan oss och jag hör att så fort hon landar att hon är påverkad av sprit. Jag facetime'ar henne en morgon vid 0830 och ser att hon är plakat, hon bara vilar och slappar. Vi kommer ner på lördagen och då har hon "nyktrat" till men jag ser på henne att hon är lätt bakis. En hel vecka går när vi är där och hon dricker inget (som jag kan se) Hon hade även under tiden snubblat och mer eller mindre brutit handleden som var så blå. Det skyllde hon på att hon ramlade när hon skulle sätta upp gardinerna, men det finns ingen stege och när hon försa sig att hon snubblat in vardagsrummet, vi har ett trappsteg in tillvardgasrummet men det är typ 7 cm högt alltså inget steg man snubblar över. Vi åker hem lördag efter, redan när jag landat i Sverige 2 h senare så hör jag att hon redan är ful. Jag säger till henne att nu får det vara nog, detta är inte ok. Hon lovar att hon ska ta hjälp när hon kommer hem. Idag skulle hon komma hem, pratade med henne på morgonen och hör att hon är lite påverkad. Ringer henne när jag ser att planet har landat och hör att hon är med påverkad. Det visade sig att hon blev inte insläppt på planet och hon förstod inte varför. Jag sa rätt ut IGEN, men mamma du är full som ett ägg, då får man inte gå ombord. Hon blev ombokad till lördag, får se om hon kommer hem. Hennes sambo som inte är med är inte så förstående han tycker att hon är envis och inte vill lyssna. Men jag har bara henne, min pappa dog för 20 år sedan av alkohol. Hur får jag henne att förstå att hon påverkar mig och min familjs vardag, hennes barnbarn vet inte om något och jag vet inte om dom förstår heller. Hon har sedan min äldsta son föddes velat ha med honom på somrarna utomlands så att vi kan jobba och han kan vara på stranden, men vi har hela tiden sagt nej, då vi inte litar på hennes intag av alkohol. Har någon/Är någon i samma sits?

Ett väldigt ledsamt inlägg det här och jag förstår att du är både arg och ledsen.
Jag kommer från andra sidan och funderar lite på om du kanske kan ändra strategi. Hon verkar försvara sig och förneka. Hon verkar också hålla sig nykter när ni kommer ner. Det tyder ändå på att hon har viss insikt och förståelse. Hon struntar inte i det här.
Om du läser på beroendesidorna så kan du se hur vi skäms vi som skriver därinne. Det är så pinsamt det du beskriver om din mamma. Och jag gissar att hon skäms otroligt mycket. Så nu ger jag lite perspektiv som jag inte alls vet om de stämmer på din mamma, men som du kanske kan ha i åtanke. Hon har supit sig så full att hon ramlat. Hon är berusad 08:30.Hon är så full att hon blir nekad att komma med ett plan. Hon har väldiga alkoholproblem. De där händelserna du beskriver är så pinsamma och hon verkar ändå vara så pass kontrollerad att hon är nykter när ni är på besök. Så det finns visst hopp ändå tycker jag i det. Men hon är sjuk. Och jag gissar att hon skäms jättemycket. Att dricka på det sätt som hon gör är väldigt otäckt (tycker jag de gånger det hänt mig).
Kan du helt enkelt sätta dig ner med henne och beskriva hur orolig du är för henne. Bara ur den synvinkeln, inte i hur det påverkar dig och dina familj, utan din oro för henne. Och att du märker att hon inte klarar det själv. Att du såg att hon anstränger sig men att du vill att hon söker hjälp. Kanske kan du ta fram förslag på beroendeenheter hon kan kontakta. Bor ni i Stockholmsområdet kan hon kontakta Riddargatan 1. Du kan rekommendera henne det här forumet. Här finns också en tjänst hon kan använda om steget är för långt att söka hjälp.
Förstår att du är arg, ledsen och orolig. Men hon bestämmer inte riktigt själv och kan inte kontrollera. Jag gissar att hon behöver hjälp.
Men just nu är kanske lämpligt att lägga fram behandlingsalternativ om att söka hjälp. Just nu har hon troligtvis ångest över skadan hon fick, nekad flygning etc. Så lägger du fram det nu kanske hon lyssnar. Om hon nekar, ge henne papper och infomaterial. Gå inte i konfrontation. Det är ingen idé, säg bara att du hoppas att hon söker hjälp. För hennes skull, för din oro och ledsenhet. Kanske tar hon till sig. Hoppas det!

Li-Lo

Hej och välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Precis som ovan användare skriver så är du in en svår situation. Utdragen. Det är några dagar sedan du skrev och jag hoppas att du får svar av andra anhöriga för du är inte ensam. Det kan i kommunikationen med den som dricker var hjälpsamt att visa viss förståelse för dennes perspektiv och uttrycka sig i det vi kallar jag-budskap. Du vet sedan länge att tjat och skäll inte fungerar så du vill hitta andra sätt. De flesta som dricker vet mycket väl om att det ställer till det. Att hjälpa en person att sätta egna ord på för och nackdelar kan vara ett första steg. Typ: "Jag förstår att du har skäl att dricka och jag tror att en del även oroar dig mamma. berätta gärna om du vill." Eller: "Det är svårt för mig att se dig så här och jag oroar mig för om jag orkar ha kvar vår kontakt, jag träffas gärna när du är nykter jag vet ju att du klarar det, jag kan inte tvinga dig till något men jag hoppas att du väljer nykterhet igen." Hur låter något sådant för dig/er?

Du gör helt rätt i att söka dig till anhörigstöd för det är tufft att se någon dricka problematiskt. Vad finns det mer du kan göra för att må så bra som möjligt i detta? Ibland är det svårt att veta vad som är rimligt att göra, ta ansvar för och vad som i slutänden blir hjälpsamt. Din förståelse och omtanke gör kanske mest hjälp om det först riktas mot dig.

Hoppas du får fler svar snart och skriv gärna igen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet