av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tors, 2011-07-28 - 20:14

..nykter som vanligt, har min sista semestervecka och....
Har koll på läget, mitt läge alltså...

Håller på och bygger om bryggan som vinterisen tog med sig en bit av, det känns tråkigt att den bli färdig lagomt till nästa vinter dock...
Vi har sprungit på lösa brädor hela sommaren, och halkat och slagit oss om vartannat, men idag och möjligen imorrn så...

Jag har fortfarande kontrollen om mitt egna liv, låter inte sådant som gör mig ont nå mig...
Har häcken full av projekt som visserligen stressar mig, men det är jag som är min egna förman och tillika chef...
Och jag behöver ingen alkohol för att "kontrollera" mig själv, jag äger mig själv, och det är helt enkelt så skönt...

Sitter just nu under partytältet och väntar på att grillen ska bli glödig, med en bira i min hand, en nollbira såklart...
Har precis hällt upp alkoholhaltiga drycker till mina andra närvarande familjemedlemmar, är fortfarande bartender men med den stora skillnaden...

Jag suktar inte på de andras drycker...!

Och så länge jag håller mig nöjd med det jag kan dricka, så håller jag mig i en väldans bra kondition...

Så är mitt liv, just nu, i detta nu'et, och allt bara rullar på, som det ska...

That's it!

Berra
lör, 2011-07-30 - 01:13

Den motivationen jag har funnit ligger enbart hos mitt egna välbefinnande...
Jag är lika mottaglig för mina egna positiva inputs som en gammal gnet är med sina sparade pengar, det ger mig ett mervärde...
Det blir lite svårt att med ord förklara...

Men varje kväll jag går och lägger mig så känner jag en tacksamhet att jag inte har burit mig illa åt, mot andra eller mig själv...
Och jag vet att morgondagen kan bli hanterbar...

Ikväll har jag suttit nykter och detaljstuderat våra vänner och släkt som suttit ute med oss under partytältet och groggat...
Deras försvarstal mot/med sig själva har emellanåt varit nästan skrattretande...
Man pratar procenter hit och procenter dit, hur duktig man var och smuggla tidigare när det var tuffare tullar osv...
En snubbe fick ont i magen av all sprit och blev genast ett hackoffer, stackars honom, vekling!

Här sitter man med ett gäng semester/helg-alkisar och ingen har någon som helst koll på någonting...
Munnen tragglar på och det ligger som någon sorts psykologiskt lock över allting, ingen vågar pratar allvarligheter...
Ingen ser det jag ser, ett gäng med små-alkisar som har sitt egna samfund, man pratar inte om det man borde prata om...
Måste vi samlas runt alkoholen som det enda limmet i våran samvaro, kan vi inte bara få vara naturliga i den roll vi har som nyktra..?

Måste allt vara galej och skepp ohoj och det enda givna samlingspunkten och en självskriven lag på bordet alkohol och groggvirke,
Så löser sig resten av kvällen, folk blir "galna" och en massa grejor händer, och "underhållningen" är i full fart...

Själv lyssnar jag på den stilla regnet som pickar på vårat tälttak, jag riktar mina tankar inåt, och tänker...

Är jag nöjd med min nya roll?
Svaret blir positivt för min del, men man undrar ju hur alla mår just nu vid läggdags, och hur deras morgondag ser ut...
Jag vet hur känslan är, man är inte den stoltaste av alla varelser på jorden, munnen har gått för mycket och man ångrar nog mer än hälften...

Jag ångrar ingenting, inte nu...inte sen...

Min morgondag är som att hålla en fjäril fångad i en av mina nävar, jag kan släppa den och mina ångest-tankar när jag vill,
Jag behöver inte ens fånga den för att kunna släppa den, för jag vet att jag redan har min morgondag...
Och jag kan stilla se på min fjäril flyga fritt utan tilltufsade vingar...

Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?

/Berra

mulletant
lör, 2011-07-30 - 03:07

När jag läser din text och särskil de avslutande raderna "Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?" så är svaret att du känns som en tvillingsjäl. Mitt-i-natten-hälsningar / mt

lillablå
lör, 2011-07-30 - 15:43

Hej!
Vad är det som får dig att tro att dina råd om livet inte har nåt att göra med alkoholen?
Alkoholen är ju ett sätt att slippa själva livet?! så råd om livet är ju råd om spriten?!

Om inte annat är du skitviktig för mig, som inte vill supa mig redlös, utan bara vill få
ett så lugnt och gott liv som möjligt, du ger mig perspektiv, du ger mig anledningar,
du ger små tips och tricks för ett skönt lunk i livet!

Naturligtvis måste du ju känna att du skriver för din egen skull, annars visar du ju bara
ett klassiskt medberoendebeteende... om jag bara skriver lite till så kanske hon/han
slutar dricka, tänk om jag inte skriver, faller de tillbaka i sitt drickande då? =)

Oavsett hur du gör, så kommer jag alltid förknippa forumet med dig, din tråd kommer
alltid finnas kvar och hjälpa många, även om du inte uppdaterar den nåt mer!

Största möjliga kramar!
/k

Berra
mån, 2011-08-01 - 00:10

Helgen är passé, och imorgon börjar arbetslivet igen..
Mina semesterveckor är slut och nu återstår 11 månader i karantän igen..
I väntan på livet?

Jag funderar mycket på min livsituation, är jag nöjd?
Borde jag vara det?, eller har jag högre ambitioner än så?
Vad är mina mål, vart ska du hän?
Jag är drillad till att alltid söka mig högre höjder, aldrig vara nöjd, någonsin.
Och när jag inte når dem så är jag missnöjd med mina insatser, alltid...
Att aldrig vara nöjd med sig själv sätter sina spår...
Förtreten gör att man måste dämpa sina känslor på något sätt,
Mitt sätt blev alkoholen, det fungerade ett tag...
Tills dess att livet blev ohållbart, det fanns inget kvar att leva för...
Det räckte inte att enbart göra sig kvitt drickandet, orsakerna till mitt drickande fanns ju kvar, och behovet också...
Antingen så återföll jag till mitt sätt att dämpa mina känslor,
Eller så gjorde jag åt något till alla anledningar...
Jag förändrade mitt förhållningssätt till mig själv...
Jag strider med mina gamla vanor varje dag, mina grunder gäller inte längre, jag är på djupt vatten hela tiden, och ingenstans samtidigt...

Jag vet hur jag återgår till mina gamla vanor, återgår till drickandet, och fortsätter vara missnöjd med mig själv...
Så jag "tvingar" mig vara nöjd med det jag har gjort...
Morgndagen måndag hatar jag, jag vet att den som oftast går emot mig,
Och det är inte mycket jag kan göra åt det, acceptera det möjligen...

Men jag ligger nyduschad och nyrakad i sängen och luktar jättegott!
Och jag kommer inte vara bakis i morgon bittida...

Jag har gjort vad jag kan för att göra saken bättre,
Och det är jag nöjd med...väldigt nöjd faktiskt...

Jag kunde ju ha druckigt, suttit uppe halva natten och trott att livet lekte...
Men jag har slutat leva i en falsk illusion...
Verkligheten känns...verkligare...

/Berra

Berra
tis, 2011-08-02 - 00:07

Dagen gick smärtfritt, inte en aphjärna på jobbet som kunde göra mitt liv surare, frid= bra!

..men hallå kvällen...
Gaswiren gick av på Söndagskvällen när jag skulle bara testa att dra igång hojjen efter mina semesterveckor...(rosta av ..skiten)
Ringde importören, nähej!, inga wirar hemma, från Kina sa'ru?
(Könsord) och vad gör man då, testar ett lagningskit på Biltema, så rush iväg direkt efter jobbet...
Tog butiken längre bort för att slippa köerna, och vad händer...vägarbeten, sådär två mil långa!!!
Hem, slafsar i mig käket, och sedan ut på garageinfarten, en kvart, sedan får man stå med ficklampa och de enda som håller mig sällskap är myggj*vlarna, suck!
Drar in härket, och knösar in mig i garaget...
Plockar bort en massa sidoplåtar
För kort, men h...te, kortar av höljet, fastnar i vinklarna, trådarna glider isär, sticker mig...blöder...

Absolut ingenting går min väg, allt bara jävlas (gud måste hata mig..)

Får tokspel när det är själva höljet som fått sig en knäck av ett buntband, så det är omöjligt att snik-laga...
Sätter en skiftnyckel i gipsväggen på en meters avstånd i garaget, svär och lever rövare,
och om gud fanns här nere så skulle jag fista honom med skiftnyckeln (den stora)...

Okey, Måndagar är inte min favoritdag, men jag trodde att det bara var på jobbet det fick skita sig totalt...

På vägen ut ifrån garaget så kände jag en sådan frustration....att en bärs skulle nog ha suttit fint!
Men vaddå, en nollbira, varför då?

Plötsligt så kommer det en ah'a-upplevelse, det är ju inte biran jag vill ha, utan alkoholen...
Går in i köket och tömmer sodastreams-flaskan ända ner till botten, Ha! där fick du törsten, så du teg...

Så det spelar ingen roll, hur jävla pissed man än blir, det finns fortfarande ingen ursäkt för att ta till alkoholen...

Berra går till sängs ikväll, visserligen väldans upprörd, men inte förstörd...

Jag har kontrollen...

/Berra

Berra
tors, 2011-08-04 - 10:57

Och precis som om ingenting hade hänt, så har det ju det också...
Vadå?, det där lät ju klurigt, eller hur...
Nja vad jag försöker säga att det "stillsamma" livet man numera innehar som nykterist, visst har sin highlights...

Det händer visst små saker i livet när man inte dricker, men inga stora orkaner som röjer runt som när man är bakis.
Och det är man ju tacksam för, att det bara stormar i ett vattenglas...
Tacksam för all de saker som INTE händer när man har druckigt, ja ni vet, jag har ju berättat om det hur många gånger som helst...
Det blir ett lugnare och behagligare liv förutan alkoholen, några kanske tycker att det händer för lite...
De borde prova på fallskärmshopp eller liknande så får de lite för sina adrenalinkickar istället, minnen man minns...
Eller tvärsom, som en polare jämnt sade...

(Det här märket) är smaken man alltid glömmer! (Med hänseende på alkoholens produktnamn), haha!

Det finns mycket historier som är sammkopplade med just alkoholen, då det "händer" grejor...

Men bara för att man har blivit nykterist så behöver man inte gå i nunnekloster, jag har lärt mig att uppskatta andra saker...

Rofylldhet t.ex, hur ofta sätter man sig ner och upptäcker saker och ting runtomkring en, varför händer det sig sisåhär?
I mitt stressade förortsliv så är det så mycket man ska leva upp till, andras och egna förväntningar, för att vad?, passa in?

Igår kväll så stressade jag mig fram till en rofylldhet, ja det låter knäppt, helknäppt..
Hade bestämt mig för att just då så skulle jag vara kantarellernas största rovjägare, att få en lugn stund i skogen..
Men det blev inte så, jag var tvungen att åka hem och fixa käket till ungarna efter det att jag hade varit iväg och handlad, sedan diska osv...
Kommer ut lagomt till skogen där man i stort sett behöver en ficklampa för att kunna se något, suck!
Dessutom var det så knastertorrt så de få (1) som hade stuckit upp sin fruktknopp hade begått hierakiri, den var torkad och klar...
Så i år är det inget bra kantarellår, och det blir ingen bra återkoppling med att lubba runt bland grönsakerna under sommaren, trist!

Annat då, jovars haft en liten incident med frugan...
Var helt enkelt tvungen att tjacka en ny eläktronisk mojäng ( som man bara måste ha..) som jag och grabben hade monterat upp i smyg,
men klantarslet till grabb hade ju inte mockat undan kartongen, och frugan med sin specialiserade luktsinne för just kartong avslöjade oss på 37 sekunder..
Korsförhöret gick igång och Berra fick med näbbar och klor försvara sitt inköp inför KO...
bara för att hon inte är intresserad och villig att lära sig nya absolut måste-prylar...
Man har ju fått vara läromästare åt henne när hon fick ärva min gamla mobil, vad är det här för grej?, intärnätt, vad ska man med det till?
Hennes intresse för nya media är väl lika stort som mitt klädintresse, typ noll!
Förstår inte att hon får spelet när hon hittar en insydd skjorta i garderoben med kragslag a' la 70-talet.., måste ju vara hippt idag.

Men jag skiter i det, det är viktigt att man hänger med i utvecklingen, och att ungarna får ta del av den så att de inte hamnar på efterkälken....
Och visst är det skitviktigt att man kan styra TV'n med sin ajfån, ett riktigt Ilandsproblem, eller hur?

Men det handlar mycket om att kunna kittla och stimulera sina sinnen, allra helst när man inte kan göra det kemiskt längre...
och man ska vårda sina intressen, och drivs det inte av sladdar eller av batterier så är det inte intressant, det är min utsago..

Så länge jag håller mig nykter, då har jag kontrollen över mitt egna liv...

/Berra

vana
tors, 2011-08-04 - 11:08

som när jag häromdagen skulle låsa upp min cykel vid staketet till kolonilotten efter att ha vattnat.
...får syn på två fjärilar därborta på grannens stockros som idkar kärlek.
Sån fascinerande naturupplevelse....hade kameran!!!!:)

vana
tors, 2011-08-04 - 11:38

mycke pianoman.Verkar intressant men lite komplicerat att lägga in bild.....sonen får hjälpa till...

vana
tors, 2011-08-04 - 12:04

jag har konto på flickr o har ansökt om att bli med i flickrgruppen.Då ser jag hennes bilder där med :)

Lelas
tors, 2011-08-04 - 12:08

Kul, vana! Häng på Fotosöndag - det är jätteinspirerande, som sagt!

Och, vilken läcker bild på fjärilarna!

/H.

Mie
sön, 2011-08-07 - 12:48

Att låta livet bara finnas i mej.. runt mej & överallt gör att jag kan andas fritt.... <3

Berra
sön, 2011-08-07 - 13:14

Kul att någon saknar mina inlägg, trots att jag inte har så mycket att säga om alkoholen...
Min vardag och helg är ju ett förutom denna dryck, och hur livet påverkar det i det "äkta livet", det riktiga livet, det jag inte kan fly undan...
Min helg är som vanligt på sommarhelgerna på landet, detta arbetsläger!!!
Inte alls lika mycket förknippat med ledigheten som med alla arbeten, på gott och ont...
Min gamla regel om att ingen öl fär drickas före tolv existerar inte längre, och jag bröt mot den i alla fall, då!
Den regeln slipper jag att ta hänsyn till nu...
Äntligen är bryggarbetet avklarat, den slog hela sommarens projektplanering i stöpet, jag borde ha blivit skitförbannad och stressad över detta, men icke...
Nöjd är jag i alla fall...

Sommarens (nästan) första regn kom nu på förmiddagen...och vad gör jag, går ut naturligtvis för att se den gulbrända gräsmattan få suga i sig de dyra dropparna.
Gräshopporna har slutat spela, men de borde ju vara glada, det blir ju mer gröna grästrån att mumsa på...
Sitter under partytältet och lyssnar på de sista dropparna, ser rödvinsfläckarna på vaxduken och tänker...Ha! De där är ju knappast mina i alla fall...
De är svågerns som hade svårt att pricka glaset i går natt i skuggan av stearinljusen, han är säkert sur och vresig nu på morgonen...
Sågklingan gick igång nu först kl 13 på dagen hör jag från huset här intill, det lär väl komma en del svordomar när han inte är på humör...
Men det är inte mitt problem, jag drack inte en massa rödtjut igår, och har sovit gott utan varken mardrömmar eller bakfylleångest...
Ser däremot en del cigarraska efter både honom och mig, och det är väl någonting som jag inte är så stolt över, att fortfarande vara slav under rökandet...
Men det har inte alls samma konsekvenser för mig och mina anhöriga som alkoholen skapade, även om det kanske är svårare för kroppen att ta hand om...
Det ska bort, men en sak i sänder, en dag i taget...

Hej hopp där kom det en skur till, och jag bara myser, lyssnar på tältdukens regnsång, känner mig som en av naturens observatörer...
Jag mår bra i min situation vid varje tillfälle, man får inte glömma bort att leva också, ett av mina råd till mig själv...
Jag kan inte styra allt, inte naturens nycker, men min egen nykterhet, en god gränssättning att kunna råda över och acceptera...

Man skulle kunna säga att detta är en helt vanlig Söndag i Berras nynyktra liv, men det är det inte ...utan en ny Söndag i Berras nya (nyktra) liv...
Man tar in det som går och det man vill ta in, impulser och sinnesintryck, ångest och skuldkänslor släpps in med sin baneman alkoholen...
Genom att neka alkoholen tillträde till min mun, så håller jag också ångesten och skuldkänslorna borta, och en större del av mitt liv..förblir mitt...

Kan det vara så enkelt?
Ja det kan det, det kommer inte huxflux, men tiden att hinna upptäcka vad som är viktigt i sitt liv har alkoholen haft lång tid på sig att bryta ned...
Och det är som med en god middag, det får ta sin tid...om det ska bli gott, hungern försvinner knappast under tiden, det är bara en enda stor förväntan som är jobbig.

Jag känner ett lugn över min framtid, jag vet att inte både mitt egna liv och alkoholen får plats där samtidigt...
Visst har jag ett sug, det kan jag inte förneka, men jag har en förståelse också...

Om jag slutar leva idag, så lever jag inte heller imorgon...

/Berra

mulletant
sön, 2011-08-07 - 13:52

du och dina betraktelser! -"Berras Betraktelser":) - är viktiga här. Även för alkoholister och medberoende är livet mer än drogen och beroendet. Du har en förmåga att väva in vardag och helg i nykterheten på ett sätt som jag tror att många kan känna igen sig i.
Jag tror ni som har ork, engagemang och utbyte av att vara långvariga här betyder mycket som hopp och förebilder... Du, Adde, Mie, viktoria, lillablå, Fenix, Lisamari, märta och vana... och nån som jag säkert tappade bort just nu som Lelas och Pianomannen t ex .... Ni har blivit mina vänner ... Jag vågar tro att vi är viktiga för varandra och många andra ... och jag hoppas alltid när någon ny ansluter sig att h*n ska hitta stöd till uthållighet i vägen till frihet från alkohol och medberoende. Att läsa, skriva och dela här betyder... gör skillnad för att använda ett "innebegrepp". Kram, och kraft inför måndagen till dig och andra läsare! / mt