av Ase

Ase
sön, 2021-11-21 - 17:52

@TappadIgen tack för grattis!💖
Jag mår otroligt mycket bättre än vad jag gjorde för tre månader sedan.
Gråt, skam och andra kännslor är som du skriver saker som ska vridas och vändas på för att kunna gå vidare. Efter varje dipp blir jag lite starkare.

Ase
ons, 2021-11-24 - 12:17

Jag tänker mycket på hur mina barn har påverkats av att jag druckit för mycket. Jag har ljugit så mycket för mig själv om att de inte märkt något. Normaliserat mitt beteende. Men det är klart att de påverkats. Jag växte själv upp med en alkoholiserad förälder och är otroligt medberoende i den relationen. Vi kan fortfarande inte tala om hur det har påverkat mig när jag växte upp och hur skammen föddes i mig redan då.
Jag vill inte att det ska vara så för mina barn men vet inte hur jag ska lyfta på locket så att de känner att det är ok att prata med mig om att jag druckit för mycket och hur det påverkat dem. Jag känner också en otrolig rädsla för vad de ska säga och vill verkligen kunna ta emot det som kommer på ett bra sätt. Men jag vet helt enkelt inte hur jag ska öppna upp för en dialog runt detta.
Vi har en bra relation vad det gäller annat och vi har ofta fina samtal om livet, vänner, kärlek och annat som är viktigt när man växer upp.
Är det någon här på forumet som har tipps på hur jag kan öppna upp för samtal om detta och hur jag tar emot det på ett bra sätt.

Varafrisk
ons, 2021-11-24 - 15:35

Jag tänker att man kanske ska prata med dem en och en. Fast till en ungdom i gymnasieåldern och en på dryga 20 år kan man ju prata mer snarlikt medan man till 12-åring får prata på ett annat vis men ändå med samma budskap.

Jag tror att vi vuxna gör det krångligare än vad det är, och då menar jag själva berättande, bara för att det är något allvarligt man ska berätta om.

Jag tänker att det gäller att fånga dina barn när de har tid inte när du har tid om du förstår hur jag menar. Ibland är bilen en bra plats att berätta på. Eller någon trygg plats. Säga att du vill berätta något om du känner att hen vill lyssna. Berätta på vilket sätt du nu vill välja…jag har ett problem/beroende/sjukdom…som innebär att du dricker för mycket alkohol…kan inte sluta ..åter igen vad du tycker känns bäst för dig….du kan därför helt enkelt aldrig mer dricka alkohol.
Säga vad det kan inneburit genom att lägga ansvaret på dig…vilket har inneburit att du inte alltid har varit den mamma som du ville vara pga alkoholen men att du älskar dina barn.

Det här är ju bara förslag…vet inte alls om det passar…men när du berättar kanske dina barn ställer frågor, berättar hur det har varit för dem.

Mina dotter var i ungefär samma ålder som ditt äldsta barn när jag berättade för henne min son var äldre eftersom han är fyra år äldre. De kunde förstå mina humörsvängningar vad de hade berott på. De kunde förstå att när de kanske känt att de hade gjort fel så berodde det inte på dem utan jag bar ansvaret för det. De blev inte arga men jag såg hur min son tänkte. Min dotter hade nog förstått tidigare att jag hade problem. Jag skämdes förfärligt, och jag grät.

Min dotter vet att jag är i ett långt återfall men min son har svårare att ta till sig verkligheten
, så har det varit för honom även när min man var sjuk i cancer.

Hoppas något kan vara till hjälp för dig🤗

Kram💗

Ase
ons, 2021-11-24 - 16:38

@Varafrisk Tack för fina råd💖.
Jag ska verkligen ta mod till mig och tala med mina barn.
Det betyder mycket för mig att du återkopplade på mitt inlägg.
Du är väldigt klok.
Kram

Varafrisk
ons, 2021-11-24 - 17:41

@Ase Tack snälla du💗Jag tänker att det kommer gå bra💪🏻Det viktigaste är att ta ansvaret att man inte har druckit pga barnen och det svåra att inte sjunka för lågt…för även om man skäms inombords …så ändå försöka visa att jag är en mamma du kan räkna med! Svårt att visa det om man inte tror det om sig själv…jag vet…men du kan!

Kram💗

Kennie
ons, 2021-11-24 - 22:16

Hej Ase,
Har just läst igenom din tråd. Grattis till tre nyktra månader och tack för många kloka tankar sedan i maj. Några av de senaste inläggen handlade om skam. Jag var på en yogahelg med tema självmedkännande, att vara snäll mot sig själv. Ledaren pratade bland annat om skam, att det är en så stark känsla för att den har funktionen att vi inte ska bete oss på ett sätt som gör att gruppen stöter bort oss. När vi levde som jägare och samlare var gruppen livsavgörande, och skamkänslan är därför så stark, och fortsätter att vara det även i vår tid, fast vi inte längre riskerar livet om vi gör något utanför normen. Ledarens poäng var att skam och flera andra starka känslor hör till vår art och har tidigare varit en evolutionär fördel. Så nästa gång vi plågas av skam kan vi vara lite snälla mot oss själva och tänka jaha nu skäms jag, det är jobbigt men typiskt homo sapiens... Den tanken har hjälpt mig att få lite distans till känslor som jag tidigare överväldigats av.

vår2022
tors, 2021-11-25 - 09:29

@Ase Jag har barn båda över 25 år. Jag skrev sms, de bor inte hemma och vi smsar mest med varandra, och berättade att jag har mått dåligt och att jag druckit för mycket vin pga det. Att det har blivit för mycket slentriandrickande av vin vilket blivit en ond cirkel, att jag mår bättre nu då jag startat en vit tremånaders period. Det känns fräscht och självförtroendet har blir blivit bättre. Vidare att det känns skönt att få det sagt för det är ju skämmigt men ni har ju sett och förstått. Det har gått för långt och har inte riktigt blivit som jag önskat det. Men nu är jag stolt över mig själv. Berättade också att jag gått med i denna chattgrupp, att det känns bra och att vi stödjer varandra.

Det var jobbigt att skriva detta men är överväldigad av responsen. De säger sluta skämmas, bra jobbat, bra att jag är med i forumet, att det finns goda alkoholfria alternativ mm.

Det känns så skönt att berätta något alla vet och samtidigt visa att jag tar tar ansvar. Att jag mår bra av att vara nykter med bättre självförtroende. Att säga att jag skäms men de vill inte ha en mamma som skäms och säger som jag gjorde när de var små, olyckan hände men det är ok, inget att skämmas för, nu glömmer vi det och går vidare.

Tänker att de har fullt upp med sina liv och tycker det är skönt om jag kan ansvara för mitt liv, att slippa bli för involverade. Jag får visa i handling att jag tar fullt ansvar att bli nykter. Om de vill prata mer är de välkomna. De frågar hur det går och jag berättar om allt positivt det för med sig.

Jag har våndats så oerhört med massor av skuld, har de fått allt de behöver av mig? Har jag varit tillräckligt närvarande? Hur har skilsmässa påverkat dem? Mm. Skuld äter upp oss och skuldtankarna är oftas inte sanna, det är bara tankar och vi formaterar om dem för att det ska skada oss så mycket det bara går.

Jag ska försöka att inte titta bakåt (djävulstankar) utan nu är det framåt som gäller. Det är aldrig försent att skapa bättre relationer. Relationen till mina barn känns närmare efter jag berättat då jag varit ärlig och visat att även jag kan vara svag och inte perfekt. Jag visar dem vägen hur man kan göra om och göra bättre och att man inte behöver begrava sig i skuld och skam. Ett beteende man önskar att de gör när de hamnar i trubbel, inte tvärtom.

Det går heller inte att jämföra den uppväxten jag hade mot deras uppväxt. De nära relationerna därifrån har inte varit närvarande, inte tagit på sig skuld och det egna ansvaret, de har gett skuld och skam, detta ger inte jag till mina barn.

Det här blev långt. Lycka till! Kram❤️

Ase
tors, 2021-11-25 - 10:23

@Kennie Tack för grattis!
Jag gillar ditt råd! Att använda humor är bra. Jag ska verkligen börja använda det i vardagen. Nu skäms jag, typiskt homo sapiens! Det ger distans och man kan skratta lite åt det istället.

Tack!

Ase
tors, 2021-11-25 - 10:32

@vår2022 Tack för svar!

När jag tänker efter så är det nog egentligen inte att prata med mina barn som jag är mest rädd för, jag vet att de kommer ta emot det bra. Det jag är mest rädd för är att jag talar om att nu är det förändring och så kan jag inte hålla det.

Kram

vår2022
tors, 2021-11-25 - 12:02

@Ase ja det kan vara svårare. Det blir en press att berätta och sedan hålla det, för mig blir det en bra press. Jag fokuserar på att aldrig dricka mer då jag vet att det bara leder mig till fördärvet igen. Har de märkt/sagt något om dina nyktra tre månader?

Ase
tors, 2021-11-25 - 12:40

@vår2022
Nej, de har inte det. Jag tror att syskonen pratar väldigt mycket med varandra och att de har en väldig trygghet i varandra. Men jag måste lyfta på locket och visa att det är ok att prata med mig också. Det kan vara så att de försöker skydda mig och jag tror att de är rädda för att göra mig ledsen. Men det är just det att detta är vad jag tror, jag vet inte eftersom jag inte talat med dem.

vår2022
tors, 2021-11-25 - 14:40

@Ase ja barn är lojala. Mina sa, det är ok, ingen fara mm. Det är något fint med att vara lojal också och den stärks av att man är öppen och pratar. Man kan säga att man ska gör sitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Du kommer på något sätt att prata med dem. Tror de kommer att uppskatta det🌺

Torn
tors, 2021-11-25 - 16:41

@Ase Jag funderade en del på det där med barnen i början. Men efter bla råd här så lät jag det ta sin tid. Vill dom ha reda på något så frågar dom. Vi har pratat om det när dom har undrat något. Det viktigaste var att de kände sig riktigt trygga med att jag inte skulle börja dricka igen. Det tog nog ett halvår eller så innan de riktigt hade fattat, och vant sig vid att jag aldrig tänkte börja dricka igen.😅 Det som har varit bryr dom sig inte alls mycket om. Huvudsaken är nuet och framtiden. Numera är det mig dom vänder sig till, eftersom dom litar till 100 procent på mig.Detta eftersom jag alltid kan köra bil, aldrig är ” grinig” eller trött. Detta har min fru märkt av, vilket har resulterat i att hon insett hur idiotiskt det är att välja alkohol framför sina barn på helgkvällarna. Hon dricker även mindre själv numera pga detta. Mina barn som är i tonåren är även skeptiska till alkohol, och vill inte testa att dricka. Vilket jag bara ser som en stor fördel, och har gjort att dom sköter skolan perfekt och har bra betyg. Win win på alla fronter har det blivit här i min lilla familj sedan jag slutade dricka för gott. 😀 Så tänk inte för mycket på sådant, så länge du inte börjar dricka igen är allt lugnt, och barnen är nöjda och glada.

Kram

Ase
tors, 2021-11-25 - 20:10

@Torn tack för återkoppling😊.
Ja, så kan man ju också göra så klart. I handling genom att vara nykter visa att man är att lita på. Så kanske det andra kommer av sig själv.
Jag vill att de ska känna att det är ok att prata om allt.
Det är jätte bra att få lite olika sätt hur andra har gjort.
Att alltid vara körbar som du skriver tycker jag också är skönt och det känns tryckt om det skulle hända något.

Rehacer
tors, 2021-11-25 - 22:04

@Ase Jag tänker lite som dig att jag vill berätta men att jag samtidigt är skeptisk till det OM jag inte skulle kunna hålla mig nykter. Jag kommer inte berätta något nu, det får komma när det kommer. Jag är inte redo än. När vi är det får vi vara lika modiga som @vår2022, fantastiskt bra jobbat! ❤️

Det där med att berätta får mig att minnas när vi hade vårat prat med min pappa om hans alkoholvanor. Hur otroligt allvarligt, krystat och skamfullt det var - minns det som något fruktansvärt. Han blev ledsen och skämdes så mycket, han blev så tagen på sängen av att alla i familjen hade samlats för att konfrontera honom. Men det ledde fram till ett nyktert liv för honom. Ett fantastiskt liv utan A. En negativ jobbig mörk upplevelse ledde till något ljust och bra, för oss alla.
Vi har alla olika resor och våra erfarenheter skiljs åt. Men jag hoppas att vi alla landar i nykterhet och att vi hittar förlåtelse både för det vi gjort våra kära och för att de kan förlåta oss.
Kram

Sisyfos
fre, 2021-11-26 - 07:21

Jag har öppnat upp för samtalet flera gånger med mina barn. Första gången var första gången som jag hade slutat. Då sa jag att jag slutat dricka och fick frågan om varför av sonen. Förklarade att det blivit för mycket och att det inte var bra. Men det beror väl på hur drickandet sett ut också. Jag har druckit mig berusad när de sovit och druckit i smyg. Sen vid några tillfällen varit berusad på helt fel tid. Aldrig varit elak eller jobbig, utan skämts som en hund för min berusning. Jag höll ju mig inte nykter sen utan har haft några återfall. Inga långa perioder. Jag tänker att det som är viktigt är att faktiskt lägga korten på bordet om det. Min dotter vill inte prata alls om det nu, för jag har återfallit för många gånger. Det har varit enstaka tillfällen på slutet, men hon blir grymt besviken och jag förstår det. Jag har ”gett henne tillåtelse” att prata med andra. Tänker att det också är viktigt att det inte är en hemlighet. Det är pest och pina när man inte lyckas bevara sin nykterhet såklart. Sonen har missat de här återfallen. Min pappa smygdrack som jag. Inga skandaler eller så. Periodvis för mycket, ibland vid konstiga tillfällen. En familjehemlighet och han vägrade ta ansvar eller erkänna. Vi konfronterade och han nekade. Jag har också nekat i stunden, det är så pinsamt. Men berättat sanningen sen för förnekelsen och hemligheten gör större skada tror jag. Osäkerheten, känslan av att inte kunna lita på, det är det som gör mest skada tror jag. Pratar du om det, så vet de att de kan fråga. Klarar du det inte (vilket du gör) får du stå för det. Du försöker, kämpar på. En bra sak med det är att man faktiskt också kan prata om farligheten med alkohol och droger. Att de behöver ge akt på hur de reagerar om de provar. Att jag använt det som medicin har jag berättat.
Så, ja berätta. De behöver ha möjlighet att prata om det. Lycka till!

Ase
fre, 2021-11-26 - 10:15

@Rehacer Tack för fin återkoppling.
Det är så bra att få läsa hur andra tänker och gör. Ja, det är verkligen modigt av dem som pratat med sina barn. Jag är nog inte riktigt där än heller men så småningom så ska jag ta mod till mig.
Stackars din pappa men vad bra att det fick ett lyckligt slut.