av cila

cila
sön, 2021-11-28 - 13:16

Hej! Jag har en dotter med sjukdomarna alkoholism, narkomani, (bipolär sjukdom) och borderline. Snart 30 år. Hon har varit i flera behandlingar, på behandlingshem, mm. Hon var ren nov 2019-juni 2021. Efter det lite oklart, men hon nekas vård i 6 månader. I veckan brättade hon att hon ”tar en öl” med (nya) kompisar på helgerna. Säger att hon har kontroll. Vi är väldigt oroliga hennes syskon, hennes pappa, min sambo o jag. Vi har varit tydliga med det. Jag vet dock inte hur jag ska vidare, hur vi kan vara tydliga. Var ska vi dra gränsen? Om vi bara ”lever på som vanligt” stöttar vi hennes missbruk. Att säga att vi inte har kontakt så länge hon inte försöker vara ren känns läskigt. Jag har sagt till henne att jag ska höra av mig när jag vet hur jag förhåller mig. Men känner mig osäker. Vad säger ni?

Tröttiz
sön, 2021-11-28 - 15:52

Jag har pratat med en nykter alkoholist som menade då jag själv funderade, att vad man än gör ska man inte "täcka upp" med pengar eller mat.

En gräns jag satte för mig var att om jag det minsta misstänkte onykterhet så svarade jag inte i telefon, och förklarade hur jag kände. Men att välkommen att ringa då du är nykter, pratar gärna med dig då och nämnde goda nyktra sidor. Den gränsen satte jag både för honom och mig. Hade sån lust att svara i början men kändes bättre med tiden.

Dearself
sön, 2021-11-28 - 17:24

Hej

Osäker på vad du menar när du skriver att hon "nekas vård i 6 mån" ?
Har hon varit "instabil" i sin nykterhet sedan joni 2021?
Jag tror inte ni kan göra så mycket mer än det ni gjort. Vara tydliga med att ni inte ser det som ett "alternativ" att hon tar en öl och vad ni känner för oro kring det. Ni kommer antagligen märka snabbt om det spårar ur.
Har ni nåt att vinna på att säga att ni inte vill ha kontakt? Jag tänker har det hjälpt tidigare.
Har själv en son med allvarliga beroendeproblem och diagnoser och skulle inte säga upp kontakten med honom. Däremot kan jag välja att inte prata med honom när han är påverkad.
Jag gissar att hon "tror" att hon klarar att dricka. Det är nog hennes beroendehjärna som gärna vill att det ska vara så. Ett fåtal klarar ju det efter en länge nykterhet men det flesta gör det inte.

Hoppas det går bra!

cila
sön, 2021-11-28 - 21:48

Tack @Dearself !

Jag uttryckte mig lite oklart. Hon får inte vård för borderline pga återfall i somras.

Det svåra är att veta när hon är påverkad eller inte, därför en utmaning att sätta gränsen. Jag tycker inte det är ok att hon dricker när hon inte träffar eller kommunicerar med mig heller, det känns som en typ av medberoende. Väldigt svårt.

gros19
sön, 2021-11-28 - 23:16

Som jag uppfattar det behöver din dotter vara helt nykter och drogfri för att få behandlling för sin bordelineproblematik. Är det inget bekymmer för din dotter att hon inte får behandling? Förstår du är bekymrad när din dotter börjat dricka även om det just nu inte är i någon större omfattning så är väl risken stor att hon inte kan kontrollerar det och att konsumtionen ökar.

Att hitta ett förhållningssätt är väl det vi föräldra till barn som har missbruksproblematik hela tiden letar efter. Tror inte att det finns något som är "rätt" förhållningssätt, men man bör ju inte underlätta ett missbruk. T.ex. har du fått förslaget att inte stötta din dotter med pengar och det bör man nog vara försiktig med. Tycker mycket handlar om vad man själv orkar med. Att ta avstånd tycker jag handlar om att försöka undkomma dom plågsamma känslor man som förälder tvingas bära. Förstår inte riktigt avsikten med att ta avstånd. Tänker du då att det skulle göra din dotter motiverad att sluta? Mitt råd är att tala inte om vad din dotter ska/bör göra , det väcker ofta motstånd. Berätta istället vad som oroar dig.

gros19
sön, 2021-11-28 - 23:20

Vill bara berätta att det finns en föräldrartråd i forumet, startad av Dearself. Du kan välja om du vill skriva där eller fortsätta din egen tråd. Välj det som passar dig bäst.

cila
mån, 2021-11-29 - 08:03

Tack! @gros19 Jo jag har slutat ”låna ut” pengar, har genomgått medberoendekurs, läst mycket mm. Hon vet vad kag oroarvmig för men hävdar att hon har kontroll, har aldrig mått så bra, skuldbelägger oss i familjen för att vi oroar oss. Jag tänker att det att informera henne om att hon får välja oss eller alkohol/droger är det som återstår. Det känns inte som ett sätt att undvika det som är jobbigt, utan som ett mycket jobbigt, svårt och läskigt sätt att förhålla sig. Jag vet inte vad jag ska göra.