Hej !
Jag vet inte vad jag ska göra. Min väninna har fastnat i alkoholträsket och har problem. Jag har försökt på alla vis att hjälpa och stötta henne för att sluta, men inget hjälper. Hon klarade sig någon vecka, sen var hon tillbaka i skiten i gen.
Jag har varit med henne på akuten och där hände inte mycket och hon fick remiss till en beroendeenhet. Dit fick jag inte följa med och efter två träffar påstod hon att terapeuten sagt att hon inte behövde gå där längre, vilket jag inte tror ett dugg på.
Hennes familj bryr sig inte, man och vuxna barn. De helt enkelt struntar i hennes problem och låter henne fortsätta att pimpla sitt vin och sin whisky.
Nu har jag backat från henne som vän och sagt att hon får höra av sig när hon vill ha hjälp och stöd....tills dess får hon klara sig själv...
Jag vet inte vad jag ska göra mer.....Hjälp mig...ge mig råd och tips..
Tack !

Lelas

Hej Prussiluskan!
Välkommen hit till forumet.

Vet du... tyvärr är det nog så att du gör rätt som backar. Hur smärtsamt det än är. Det var någon här på forumet (Mie? Märta?) som beskrev det som att "kasta mjuka kuddar under den som faller" - hur skall den personen då någonsin nå sin egen botten? Så länge det finns någon som kastar kuddar under din vän, så är det inte säkert att hon förstår allvaret i sin egen situation.

Du skriver att du har sagt att hon får höra av sig när hon vill ha hjälp och stöd. Hur tydlig har du varit? Har du talat om för din henne hur du tänker? Det kanske kan vara bra att vara tydlig mot henne med att du inte orkar detta längre, och att hon är välkommen att ta kontakt med dig när hon har sökt hjälp och varit nykter i en viss period (halvår?). Jag tänker att hon kanske behöver höra det, för att förstå att er framtida relation bygger på att hon är nykter, och att det är hennes eget ansvar att se till att ta sig ur det här... Eller?

När det gäller din väninnas familj så är det inte mycket du kan göra. Jag vet ju inte mer än det du skriver här nu, men kan det vara så att de struntar i hennes drickande just för att de själva har slutat att kasta mjuka kuddar under henne? Eller tror du att de blundar för problemet och mår dåligt i det tysta? Oavsett så är det som sagt inte mycket du kan göra där.

Känner du till Al-Anon? Det är som AA fast för anhöriga till alkoholister. Dit kan du (och hennes familj också såklart, om de skulle vilja ha hjälp) vända dig för att träffa andra i samma situation. Du behöver inte vara hennes familjemedlem för att gå dit, din roll som väninna är fullt tillräcklig. Du hittar dem på www.al-anon.se om du vill kolla var de finns och när de har möten.

Och... fortsätt läsa och skriva här, det är ett fint stöd att möta andra med liknande erfarenheter. :-)

Var rädd om dig!
/H.

Prussiluskan

Hej och tack för ditt svar.
Jag har varit klar och tydlig mot henne och nu vänder hon allt emot mig och talar om för mig genom mail, vilken elak människa jag är och hur jag klankar på henne osv osv...när det gäller hennes familj så tror jag att de blundar för eländet.
Jag är glad att jag har hittat det här forumet. Det kan vara skönt att få prata av sig och läsa hur andra resonerar.
Tack för att ni finns !

lillablå

Sitter i en en liknande båt som din, fast min är kanske lite mindre...
jag har en före detta arbetskamrat som just nu dricker på tok alldeles
för mycket... hon vet om det, skäms som en hund för det, men vill inte
ha hjälp...
hon fick en cancerdiagnos för drygt 2 år sen, de gav henne alla gifter
och strålningar som fanns, och 5 år att leva... nu har hon varit på efterkoll
igen och helt plötsligt säger de att antingen var diagnosen felaktig, eller
så tog cellgifterna bättre än väntat... för nu ser allt bra ut...
och det fick henne att falla ännu djupare... vem är jag nu? vem är jag när
jag inte är sjuka nn? hur gör jag nu?! kan jag lita på detta?!

tror att Lelas har rätt, kuddar förlänger bara fallandet... och reaktionen
från din väninna tyder kanske på att hon egentligen vet, fast hon gör vad
som helst för att slippa inse? lägga skulden på nån annan?

hur det nu än är så är det skit... hur jobbigt som helst...
men du har ingen skuld, du har gjort allt vad du kunnat och mer därtill,
och den enda som faktiskt kan hjälpa en alkis är alkisen själv..

fortsätt skriv, och läs, och kommentera, och välkommen hit
kram!
/k

mr_pianoman

Det är hemskt att säga, men man kan inte rädda någon som inte vill bli räddad. Det är den krassa verkligheten. Om man ändå försöker riskerar man att sjunka själv också.
Ta hand om dig!

Prussiluskan

Tack för att ni svarat. Jag kan berätta att nu har jag gjort mitt för denna person.

Efter att jag hade sagt till henne att jag backar nu tills du har tagit tag i ditt drickande på allvar och söker hjälp igen, så har hon trakasserat mig med sms, mail och inlägg på facebook. Jag hade beslutat mig för att inte svara varken i telefon eller på nätet.

Det slutade med att hon igår skrev ett öppet personligt meddelande till min vuxna dotter att hon ville berätta för henne att jag är otrogen mot min man. Jag blev helt förtvivlad. Påståendet är inte sant och som tur är så vet min man och min familj att det inte är sant, men alla andra som har kunnat läsa om det på facebook kan ju tro att det är så...

Jag är idag väldigt ledsen och det gör fruktansvärt ont i hjärtat att någon som man försökt stötta och hjälpa kan göra en så illa.

Idag fick jag ett mail från henne där hon ber om förlåtelse och att hon inte förstår vad som händer i hennes hjärna när hon dricker eftersom hon blir så elak och gör folk så illa och sen minns hon inte vad hon gjort.

Hon har tidigare gett sig på andra men jag trodde att jag som hennes bästa väninna inte skulle råka ut för detta, men jag bedrog mig.

Tack för ert stöd...

Där ser man vad alkoholen ställer till det med...

Din vännina blev säkert skitsur för att du som vän hade valt att ställa krav på henne,
och i fyllan och villan ville hon "ge igen på dig" med ett elakt inlägg på fejjan, sant eller inte, det var nog inte det hon var ute efter, utan "skadan".

Och om påståendet var sant, så hade det nog gjort mera ont för dig, men vilket det inte var, och det var ju bra.
Du står fortfarande med hedern i behåll, och hela det utkastet var ju bara ett dåligt underbyggt skaller,
och det står inte för dig att försvara detta utan mer att din vänninan måste komma med mera substansielt innehåll, hur vet hon det-typ.

Om någon kommer med en kommentar på FB så kan du ju fortfarande ta henne i försvar och säga att det var ett missförstånd,
men det skulle jag inte göra, utan säga som det är, att det var bara en dåligt utfall av en som inte var vid sina sinnens fulla bruk, dvs hon var full och arg.

Det är fortfarande sanningen, och hon vänninnan kan inte göra det ogjort eftersom man inte vet vilka som hann att läsa den kommentaren,
och därav berätta att det bara var taget ur luften, dvs osant och kanske en kommentar VARFÖR hon skrev om det...

Jag tror inte att hon kommer göra det officiellt eftersom hon kommer att röja sitt missbruk, utan hoppas att det förvinner ur människors minne...

Du å andra sidan kan när (om) du får frågan bara säga som det är, att det är en vän som inte har kontroll på sitt drickande bara...

Vad jag vill säga är att....det är inte ditt problem, det är hon som får stå för sina klumpigheter, det är väl bara att beklaga att du blir medberoende...
Men bär inte hennes börda, du kan nog bara råda om hon frågar, jag antar att moralpredikningarna inte längre hugger på henne...

Hennes val, och du kan välja att inte hjälpa henne att bära den skulden, så mår du bättre själv...

Jag har själv suttit i samma position som din vänninan, försökt varit Sherlok Holmes för att nysta reda på vad och var jag skrev något på nätet kvällen innan,
och ångesten har varit ett enda stort tarmvred...

Jag kan inte ta det tillbaka, utan bara säga sanningen..det var en tid då jag inte hade kontroll på mitt alkoholintag..
och försöka dölja sanningen med ytterligare en ny lögn, det orkar jag inte med längre...

Att totalt resignera för min sjukdom och låta ärligheten gå före lögn är den största frihet jag någonsin kunnat skaffa mig..
man önskar bara att fler kunde inse' samma sak...

/Berra

Prussiluskan

Hejsan och tack för era svar.

Jag har inte orkat vara här inne sista tiden.

Min fd väninna fortsatte att trakassera och förtala mig till min dotter och min man över mail och hon slutade inte förrän jag hotade med att polisanmäla henne för förtal. Hon påstod att jag var otrogen mot min man helt öppet på facebook,och i mail till min man och dotter, vilket inte ens är sant. Så nu håller jag tummarna att det ska vara lugnt framöver.

Det som gör så ont är att hon kunde vända allt emot mig och sen hitta på lögner för att verkligen försöka att skada mig. Det för att jag satte ner foten och sa att jag inte ville han kontakt med henne förrän hon tagit tag i sina problem igen. Hon blev hatiskt för att jag kom på henne med att ha börjat dricka igen...

Det är jättetråkigt att det skulle bli så här, vi som var som "systrar". Nu finns hon inte i mitt liv längre..kommer aldrig någonsin att förlåta henne hennes falska förtal om mig...tur att min man vet att det inte är sant och även mina barn..min man och jag träffades på äldre dar och har ett jättebra äktenskap, så det finns inte ens anledning att prassla bredvid...

Vet inte om jag ska vara arg eller ledsen.....känns som det kokar i bröstet på mig....

Tack för att ni finns och att ni "lyssnar"

Prussiluskan

Du ska inte alls behöva koka...!

Du står fortfarande oförändrad i ditt sätt att förhålla dig till din vän, men du tar ingen skit!
Det är hon som står för förändringen och det är hon som bär ansvaret till erat "gräl"...
Du står utan ansvar, och du vet var problemet ligger, i hennes drickande, eller hur?

Så ta ingen skit, och du kan numera säga som det är, det är falska anklagelser påhittat av en före detta bästis som har börjat missbruka alkohol,
och nu har det snurrat till det ordentligt för henne, och du bara tar din egna heder i försvar...

Alla hennes utfall är bara ett resultat av hennes missbruk, dvs inte ditt skapade problem...
Man brukar säga att det aldrig är ens fel att två personer träter...men i just detta fallet så är det så...

Koppla bort henne för tillfället och hon har två uppgifter att fylla innan hon tar din kontakt igen...
Sluta kröka och be om en ordentlig ursäkt, sedan är det upp till dig att sedan godta den eller inte...

Det är bara hon som sår grus i sitt egna maskineri, du behöver inte ens ta dig i ditt försvar...

En mygga som biter dig och suger ur dig vet du vad du gör med...?
Slår ihjäl och sprätter bort den, samma sak med din väns problem...
Bettet kliar ett tag, men den myggan biter dig inte igen, inte hennes problem heller...

/Berra

Prussiluskan

Jag har inte varit in här på ett tag nu, men känner i kväll att jag har ett behov av det. Min fd väninna har härjat vilt nu i några dagar. Hon har ringt på min mobil och pratat in på mobilsvar, men jag svarar inte.

Jag blev så rent ut sagt förbannad så jag tog och skrev ett långt mail till hennes dotter och det blev på nästan 4 A-4 sidor..det slutade med att jag fick svar idag...att jag skulle lämna dem ifred och att det inte var några nyheter jag kom med. Tack för den, tänkte jag...nu har de vänt det som att det är jag som "stör".

Nu känns det i alla fall ganska bra för nu kanske hon är borta ut mitt liv.....för idag har det varit lugnt...

Förstår nu att hennes familj har nog vetat det här i många år, men försökt att "tysta" ner det och låtsas som det inte existerar att hon har problem.

Det är bara att hoppas att hon kan få hjälp innan det är alldeles för sent.....men jag finns inte med där....och det känns så skönt.....

/Prussiluskan

Alla vägar och alternativ som leder till en förändring ÄR oftast bra, du gjorde på ditt sätt, och det misstolkades för att alkisen togs i försvar...
Ja det blir oftast så i blodsband, men det kunde man ju nästan ha räknat ut, blod är tjockare än vatten, även om det så är promillat...

Dina "klagomål" nådde sin källa...
Men....du fick till en förändring, och det var det viktigaste, och du har nog förlorat en vän, en exvän, en alkoholiserad och terroiserande ex.vän...

Du får din frid, och vad hon gör med sitt liv kan du ju inte påverka, trots din all din telefonsupport du tidigare har haft med henne...
Att acceptera det du inte kan påverka...

Du har gjort ditt nu, ditt tålamod är uttömd, och vem vet, en dag kanske hon vaknar ur sitt mardrömsliv, blir nykter och ser sina brister,
och kanske åter hör av sig, nykter och ber om förlåtelse, kanske...kanske...
En liten dröm som kan slå in, men rent statistiskt kommer det mest troligen att eskalera, hon kanske super ihjäl sig...

Men fortfarande, du har gjort ditt, ditt ansvar slutar här, du sätter punkt och går vidare med ditt liv...

Ringer hon igen, så avbryter du direkt hennes samtal och säger att alko-supporten har lagt ner sin verksamhet, och hon är välkommen att ringa imorgon om hon är nykter.
Och så lägger du på, utan att vänta på ett svar..
Det kan låta abrupt, men det handlar om ditt välmående, och då lyssnar man inte på något svar..
Du har din gräns och den ruckar ingen på..

Och en sak till, vanligt blod är mycket tjockare än blod utspädd med alkohol...

/Berra

Prussiluskan

Vill bara meddela er som följt min historia att i morgon blir det en polisanmälan på min fd väninna. Hon fortsätter att förfölja och trakassera mig på alla möjliga och omöjliga sätt...det har börjat bli väldigt otrevligt...

Lelas

Nämen, fy tusan.... Men du gör rätt som anmäler och som markerar.

Stå på dig.

/H.

Prussiluskan, att sätta gränser ÄR bra, för dig och för henne.
Tänk på att vara saklig i anmälan så att det inte bygger på en massa känslor,
ja med mer än att du känner ett stort obehag och förföljd.
Antal tillfällen med datum och tider och i saklig form vad som har uttalats.
Hot ska alltid anmälas, och nu gäller det att sätta ner foten, med en duns!

Sluta att känna empati med henne, den är förbrukad och nu koncentrerar du allt omkring dig.
Hon kommer att få ett rättsligt efterspel, och du värnar om din frid..

Du har rätt och hon gör fel, alltså hejjar vi på dig.

Lycka till!

/Berra

Prussiluskan

Tack för att ni bryr er!. Jag har i min anmälan lämnat med fakta uppgifter och kopior på det som hon har gjort. Har även personer som ställer upp och vittnar och visar vad hon skrivit till dem om mig. Hon har brutit mot tystnadsplikt och skrivit kränkande saker om mig på offentliga forum inom tex landstinget. Hon är farlig och har gett sig fan på att hon ska förstöra mitt liv, tydligen.
Ska bli intressant att få se om polisen tar upp ärendet eller om de lägger ner det....och tycker att det inte är något att bry sig om..vi får se...det skulle ta ca 1 månad innan jag hör något.
Tack för att ni finns ni okända vänner.
Prussiluskan

Stigsdotter

...hur en vän plötsligt blir till någon man inte alls känner! Tänker på dig och håller tummarna för att det ordnar sig till det bästa!

Prussiluskan

Hej på er som stöttat mig. Nu är det ett år sen jag skrev här och efter polisanmälan så blev det lugnt. Allt lades ner, men hon fick veta att hon var polisanmäld och om hon fortsatte så skulle ärendet tas upp igen. Det har nu varit lugnt ett år, men nu börjar hon så smått slinga sig in på mina sidor på internet igen. Facebook har jag blockerat henne på men jag släktforskar och på dessa sidor är hon in och gör elaka kommentarer, när jag har skrivit något. Hon passar sig för att rikta sig direkt till mig men jag som vet hur allt är, ser ju direkt att hon menar mig och att kommentarerna är riktade till mig.
Nu har hon snart hållit på i två år och jag har inte varken sett eller pratat med henne på den tiden.
Nu skiter jag totalt i henne, men innerst inne så är jag rädd att hon ska ställa till något.
Hon har även börjat ställa till det för andra och inte bara mig...genom att maila till arbetsgivare och ljuga om en anställd osv osv...
Ville bara uppdatera lite hur det är...
kramisar från
Prussiluskan <3

Lelas

Hej! Kul att höra av dig! :)
Men, tråkigt att höra att det inte riktigt har löst sig ännu. Ingen av er mår ju bra av detta. Men, det enda du kan göra är att fortsätta som du gör, tror jag. Håll fast vid din linje, det kommer att funka så småningom.

Godnatt! :)
/H.