av SthlmKanin

SthlmKanin
lör, 2021-12-18 - 08:39

Jag har levt med min man nu i 6 år.
Visste från början att han hade problem men alkoholen då han redan innan varit på behandlingshem 2 ggr.
Vi startade en relation som var kärleksfull men svajig redan i början.
Efter ca 3 år med mycket fylla och *kommer hem och hittar han dyng i soffan* så köper vi en tomt tillsammans (ja, redan innan hade jag försökt göra slut med honom men han och hans mor talade mig tillbaka) något år senare bygger vi ett hus. Jag ff osäker på förhållandet. Hans fylla fortsätter sporadiskt.
En jul kastar han ut julgranen med kulor och allt för att jag glömt byta vatten (luktade apa ni vet). Jag gjorde åter igen slut..
… Han och hans mor övertalade mig åter igen att komma tillbaka..
Nu har vi ett gemensamt barn på 9 månader.
När jag var gravid trodde jag (mer hoppades) jag att han skulle bli bättre. Någon gång i typ 6e månaden kom jag och min dotter hem (10 år från tidigare förhållande) från ett besök på museum. Han är dyng i soffan.. suck.
Ultimatum. Om du sätter alkoholen före din familj så är det slut.

.. han har sen dess druckit på helgen i snitt 4-5 öl/dag. Höll upp kanske 3 helger när det var nära förlossning.
Men annars samma sak vaaarje fredag, lördag o söndag.
Han blir ju inte full på samma sätt som innan då han drack en platta 50 cl / helg.
Men han blir berusad och jag bara väntar på smällen.. kanske kommer, kanske inte?
Vill inte att han ska ta hand om vårt barn då.. problemet är att han vaknar lättast endå på nätterna och tar henne (även om jag säger att jag gör det, att han ska väcka mig)

Går åter igen i tankarna på att lämna.. hur skönt det hade varit för mig och barnen att ha eget. Slippa räkna burkar.. slippa kolla hur mkt han köpt hem. Bara kunna åka iväg utan att vara rädd att han druckit när vi kommit hem.
Men barnet?
Hur gör man med barnet?
De 2 gångerna jag åkt iväg och ”roat” mig (middag med tjejkompisarna) så har han enda druckit när han är ansvarig för barnen.
Även om det ev är i mindre mängd.
Därav är jag säker på att om barnet skulle bo hos honom så hade han garanterat inte slutat dricka. Säkert druckit mer om jag lämnade honom.
Har pratat med terapeut, sa att jag behöver styrka att komma vidare och verkligen bestämma mig. Hon sa typ vara ”markera hur ofta han blir redlös i dina anteckningar sönder du hur ofta det blir”
….
Det blir ju inte ofta nu mer..
Men varje helg så kommer klicket från öppnande av ölen och kalla kårar längs ryggen. ”Är det denna helg han kommer bli redlös?”

Åsa M
lör, 2021-12-18 - 13:41

Du är inte överkänslig! Du är medberoende. Om det inte känns bra, så är det inte bra. Lita på din magkänsla.
Jag förstår helt och hållet din oro och om jag vore du hade jag funderat på vad jag får ut av att vara i en relation som får mig att må så dåligt, där jag dessutom ska oroa mig för mitt barns välmående. Hans sjukdom ska inte behöva få även andra att må dåligt, men det verkar den göra. Det är inte okej. Du måste ta hand om dig!