av Dearself

gros19
tis, 2021-11-30 - 11:46

Jo Dearself jag har en ny verklighet att förhålla mig till och på ett sätt är det lättare. Min son befinner sig i trygghet just nu, kan ju inte ens förflytta sig. Jag kan besöka honom när jag vill och han mår bättre och bättre. I början var det mycket ångest, men man tog ut all medicin han hade i samband med stroken. Självklart är det mycket som oroar mig men det handlar huvudsakligen om en framtid jag inte vet något om. Har besökt honom dagligen för att få honom att minnas verkligheten han levt i, det som varit positivt och för stt minnas människor han känt/känner. Nu är det dock besöksförbud pga pandemin och det oroar mig att jag inte kan besöka honom.

Du önskar en fridfull jul med familjen med glädje och gemenskap. Precis det man inte har med ett barn som lever ett så destruktivt liv. Smärtsamt för det är vad julen är för många, men inte alltid. Undrar lite hur din vuxna barn är delaktiga i bekymren för din son? För min del försökte jag hålla hans syskonen utanför och det var nog inte så bra. Trodde jag skyddade dom men det har framkommut nu att dom eller åtminstone den ena hade velat vara delaktig (tvillingar men ena systern fick syrebrist under förlossningen). Har tänkt att hon skulle ha svårare att hantera situationen men jag har kanske fel. Idag är dom delaktiga och det gör att vi känner en gemenskap och tar hand om varandra.

Frågade min son tidigare vad det var som gjorde att han i stort slutade med droger. För det första hade han nog inget beroende, utan det var en "hopplös" livssituation som gjorde att han hade behov av flykt. Själv sa han att det fanns ingen konsekvens ingen enskild händelse som gjorde att han valde bort drogerna. Kanske är det så för de flesta att det är inte en konsekvens utan många och en dag är bägaren full helt enkelt.

Minns den förfärliga oron jag bar på och som du förmodligen bär på. Pratade också med en mamma vars son dog i missbruk för flera år sedan och det hon minns är också denna tärande oro så långt från en fridfull jul man kommer. Allt har ett slut men vi vet inte hur. Önskar dig verkligen en fridfull jul det har du förtjänat.

Dearself
fre, 2021-12-03 - 20:58

En dag i taget. En fot framför den andra . Så är det ibland . Mina andra barn har svårt att förstå detta och har lite fullt upp med sitt eget , mitt uppe i livet som de är. Det finns en grundkärlek och jag vet att de kommer finnas om han tar sig ur det men de är inte ”i det ” och vill inte alltid prata så mkt om det vilket jag förstår.
Ikväll är det en manifestation mot psykisk ohälsa kl 22 på tv. Jag vet att det är föräldrar med som förlorat sina barn till droger . Flera som jag haft kontakt med.
Just därför kommer jag gå alltid göra det som känns mest rätt för mig oavsett medberoende el inte . Sätta gränser men kärleksfulla sådana och alltid finnas där. I grund o botten handlar missbruk om psykisk ohälsa och dåligt mående och så länge jag har min son i livet kommer jag hoppas och försöka stötta . Alla får hitta sin väg.
Just nu känner jag lite mer hopp . Det går väldigt upp och ned även för mig .
Jag vet att han vill ur detta . Och jag hoppas han hittar styrkan.

gros19
lör, 2021-12-04 - 13:17

Alla får hitta sin väg, håller verkligen med. Det går inte att följa en manual hur bra den än är. Självklart finns det att lära av alla teorier,,men ingen är fullkomlig även om dom som genomgått behandling med lyckat resultat ibland tycks tro det. Har tyvärr upplevt det många gånger och det har då gällt tolvstegsbehandling som jag för övrigt tycker år en bra behandlingsmodell. Tror det handlar i första hand om motivation och sen finns det olika modeller och man får göra en individuell bedömning av vilken metod som passar bäst. Att som du alltid finns där tror jag kanske är det allra viktigast. Träffade en gång en jättesympatisk flicka, med ett omfattande beroende. Frågade henne vad det var som avgjorde att hon blev nykter och drogfri och enligt henne var det viktigaste att hennes mamma alltid fanns där. I övrigt hade hon genomgått tolstegsbehandling och därefter fortsatt med NA. Du känner din son bäst och har en vädigt sund inställning tycker jag. Skönt att du känner lite hopp.🌹

Ragna
mån, 2021-12-06 - 23:21

Jag tänker på er och har läst igenom alla era kloka och förtvivlade inlägg igen. Båda era situationer är omänskligas. Även om problemen ser lite olika ut finns samtidigt så otroligt stora likheter i våra situationer/"missbrukshistorier"
inte minst när det gäller den ständigt närvarande oron och rädslan som man egentligen inte orkar leva med. Just nu befinner jag mig själv i en brunn av ångest och hopplöshet och tycker att jag själv även börjar bli mer och mer virrig, svårt att hålla reda på mina egna mediciner t ex (2 blodtrycks och en ssri). Har också fått propavan till natten, har tagit en för en stund sen. Just nu är min man hos min dotter. Orkar inte just nu skriva om de senaste händelserna, men det är aktuellt med (frivilligt) behandlingshem. Men jag har tyvärr tappat hoppet helt, hoppas det kommer tillbaka. Ibland känns det som om det är bättre att "ge upp" så att säga, utgå ifrån det värsta. Samtidigt tror jag inte jag klarar det eller om det är bra. Ni har rätt i att alla får hitta sin väg, men också i att det är viktigt att alltid finnas där, tror jag. "Drömmen" är att kunna göra det utan detta ständiga lidande. 4-5 år i mitt fall nu.

Ragna
mån, 2021-12-06 - 23:32

PS. Vill också bara säga att det känns som om min dotter delvis blivit personlighetsförändrad, "hårdare". Hon kan säga otroligt elaka saker till mig (tror i och för sig att det oftast varit i abstinensfas). Hon är också ofta mycket arg på vissa personer som försöker hjälpa henne. Kanske inte så svårt att förstå, egentligen, men det är "sättet" och uttrycken som känns annorlunda, känns lite som om hon inte är hon längre. Något som också skrämmer mig.

gros19
ons, 2021-12-08 - 19:56

Funderar lite på om du berättar för din dotter hur du upplever henne. Jag har självklart inga svar men i mina öron låter det som att din dotter har svårt att hålla er ifrån sig och det som ni kanske representerar. Hon håller konflikten utanför sig. Har svårt att tänka mig att inte även hon har en sida som ser samma som ni dvs att hon utsätter sig för livsfara genom sitt beteende. Ofta gör vi anhöriga och behandlare att man kan hålla sina motstridiga sidor, känslor utanför sig istället för inom sig, vilket skulle kunna leda till förändring. Samtidigt är det säkert så att ett mycket omfattande missbruk kan leda till hjärnskador och personlighetsförändringar. Blir berörd av att se hur illa du mår av det hela och hur du försöker hitta strategier som ska få dig att må bättre. Vet inte om det är ett hälsosamt förhållningssätt. För min del är det enda som hjälpt mig när allt varit nattsvart är att stanna kvar i denna "outhärdliga" känsla och låta den ebba ut.

För övrigt fick jag ett väldigt glatt besked idag. Min son hade skrivit sitt namn. Tänk vad som kan göra en lyckad dag.

Ragna
tors, 2021-12-09 - 19:06

Tack för fint och - som vanligt - klokt svar, Gros. Tror det ligger mycket i det. Känns lite mer insiktsfullt än det där vanliga standardrådet "låt personen själv ta ansvar och tänk på dig själv i stället." Och ja, jag VET att hon har en sida som vet att hon utsätter sig för livsfara, och att den sidan inte vill att det ska vara så, att hon lider och är rädd,. Allt är en balansgång, men jag tog också stort intryck av det du skrev om den unga kvinnan som berättade hur viktigt det var att hennes mamma hade funnits där för henne. (Nu menar jag absolut inte att det är en motsättning mellan att "finnas" för någon och det du skriver om att vi anhöriga och behandlare kan göra att man håller sina motstridiga känslor utanför sig i stället för inom sig.)
Gläds med dig åt beskedet du fick, mitt i ert mörka.Hoppas det kommer fler. Stor kram.

Dearself
tors, 2021-12-09 - 20:33

Ragna. Min son har också varit personlighetsförändrad och hård när det var riktigt illa. Tänker att dels handlar det om att ni är ett hot mot henne när allt hon vill är att missbruka . Sedan är det dig hon är mest trygg med och då blir det du som får ta hennes dåliga mående.
När det varit kaos med min son och jag känt mig maktlös har även mitt dåliga mående gått ut över min mamma när hon försökt stötta mig. Det har kunnat varit så att hon sagt nåt för att vara snäll men att jag känt att hon inte förstår alls vad det handlar om och då har jag i stunder när jag varit slutkörd och ledsen skrikit åt henne trots att jag vet att hon menar väl.
Med det vill jag säga att jag tror inte det är ” bestående ”. När hon mår bättre tror jag det kommer förändras .Min kille är inte så mot mig nu när det är lite lugnare .
Sedan vill jag berätta , med tanke på att jag vet att du även oroar dig över hennes jobb och dylikt .
Jag hade samma oro kring min sons boende. Att han skulle bli vräkt.
Vilket han till sist blev .
Nu kan jag känna att det märkligt nog är till det positiva .
När han hade egen lägenhet kunde han missbruka 5- 6 veckor i sträck , varje dag. Det var så fruktansvärt . Jag åkte dit för att se om han levde ofta .
Mot slutet blev det bara ett tillhåll för andra som inte hade lägenhet . Han drog till sig alla pga att han var snäll.
Lägenheten blev allt annat än en trygg punkt .
Pga att han hade den ville han också hem snabbt hem från alla behandlingar då han ville klara sig själv .
Nu står han utan lägenhet och måste ta hjälp av samhället med boende o kring det är det krav. Dessutom orkar han inte droga mer än några dagar då han inte har en plats att vara på utan är beroende av andra vilket gör att hans perioder istället för flera veckor är 3-5 dagar istället .
Med det vill jag säga att det jag var mest orolig för har faktiskt visat sig vara till ” hjälp” istället vilket jag aldrig kunnat tro .
Och Gros , vad fint att höra att det går åt rätt håll. Så mycket bättre än för nån månad sedan.
Ta hand om er båda! Och jag håller tummarna för att vi alla kan få lite gemenskap och lugn veckorna som följer .
Jul och nyår brukar vara tuffa tider för oss anhöriga .
Kram

Ragna
mån, 2021-12-13 - 02:45

Kunde inte somna, så jag gick upp och skriver lite i stället. Det ni skriver ger mig så mycket, förutom detta att dela erfarenheter som också känns väldigt givande (även om man förstås inte önskar att andra ska behöva leva under dessa hemska förhållanden).
"Hårdheten", Dearself, tror jag beror mycket på abstinens/sug. Hon är inte heller så alls när hon mår bättre, tvärtom. Men det finns nog också en stor stresskomponent (hänger så klart ihop med abstinens bl a, men min dotter är allmänt ganska stresskänslig, speciellt när det gäller social stress, även om hon har klarat sitt rätt socialt stressande jobb väldigt bra innan drickandet liksom tog över helt.
Tror det ligger mycket i det du säger, Dearself, att ibland kan det man fruktar mest faktiskt vara till hjälp. Och det tangerar det du skrev. Gros, om att min dotter kan ha svårt att hålla oss (och vissa engagerade öppenvårdsbehandlare "ifrån" sig och därmed får svårare att hålla sina motstridiga känslor "inom sig", något som jag som sagt också tror det kan ligga mycket i.
Samtidigt är ju rädslan för allt som kan hända ett ständigt gissel, som ni båda vet alltför väl. Min dotter har ju också pratat en hel del om att hon inte vill leva längre och även om självmordstankar (under svåra dryckesperioder). Och det är mycket annat som kan hända henne... Ibland kanske något helt annat än det man oroar sig mest för. Gros, jag hoppas att du har fått lite fler positiva besked när det gäller din son; att han ska kunna "komma tillbaka". Tänker massor, massor på er båda. Kram i sena natten, blir nog tvungen ta en sömntablett nu. Försöker hålla nere på sådana, men ibland är det omöjligt.

gros19
tis, 2021-12-14 - 15:21

Jo det finns nätter då det är svårt, omöjligt att somna och då kommer alla hemska katastroftankar. Inget som avleder. Har också fått sömntabletter och vill inte heller använda det om det går att undvika. Något som känns bättre är att använda melantonin ett sömnhormon, inte beroendeframkallande och man kan ta det vid behov.

Som Dearself skriver ofta är det som vi är mest rädda för kanske lösningen på problemet. Ibland, definitivt inte alltid, tänker jag på om det finns en osynlig makt som styr, som har ett syfte vi inte begriper och så lägger vi oss i och förstör det hela. En av alla tankar jag har. Sedan kan jag också att den här makten om han finns är en elak djävel.

Annars är det nästa fråga, kampen om vad min son ska bo, få för hjälp osv. Erbjuden ett katastrofalt förslag dvs att han ska bo på ett stödboende för aktiva missbrukare som gärna delar med sig. Självklart ska kommunens alla resurser vara tillgängliga men det är inget alternativ punkt. Annars mår han bra, är delaktig och vaken och gör framsteg enligt personalen. Fortfarande besöksförbud så jag kan ju inte själv uppleva det. Allt har ett slut viktigt att tänka på tycker jag.

gros19
tors, 2021-12-16 - 01:39

Min tur eller otur att inte kunna sova. Alla oklarheter om var han ska ta vägen som färdigvårdad. Ibland säger kommunen, som är ansvarig när han skrivs ut det ena förslaget och ibland ett annat, vilket man även förmedlar till personalen på avdelningen. Ena stället accepterar jag inte för det motsvarar inte hans behov och han skulle utsättas för stor fara där och på det andra stället finns inga lediga platser. Som jag ser det återstår det första, som inte ser till hans behov om som är mycket farligt. Tröttnade på detta så sjag skrev tillbsocialnämndenss ordförande det brukar ha effekt och jag tror man går direkt ansvariga
Chefer.

Verksamhetsscefen för psykiatrin har hört asig angående anmälan efter som min son skickades hem med alla syntom,, inte minst denna förfärliga huvdvärk sammans med mycket svära smärtor i hjärtat

Rrk

Dearself
tors, 2021-12-16 - 20:28

Hoppas på bra besked. Tänk att det ska behövas en anhörig som orkar ta kampen . Hur skulle det gå annars när han själv inte har förmåga ? Tur han har dig !
Kram och ta hand om dig/ er ❤️
Här är det lugnt och lite ny planering framåt som jag hoppas kan bli bra .
Tacksam varje lugn dag och tänker det kanske kan få bli bra tros allt även om det tar lite tid .

gros19
tors, 2021-12-16 - 22:10

Skönt att du har lite lugn och ser lite ljust på framtiden, men vad svårt det är. Jag har haft på känn att något är på gång vad det gäller min son och mycket riktigt man planerar att han ska flyttas till ett stödboende för aktiva missbrukare som gärna delar med sig och det ska ske imorgon eftermiddag fick jag veta ikväll. Det är att utsätta honom för livsfara och det är man fullt medvetna om. Vad händer med hans hjärna om han får i sig alkohol eller droger, stiger upp från rullstolen, ramlar. Han dör, hjärnan är oskyddat pga att han saknar skallbenet. Droger kan orsaka fler blödningar i hjärnan osv. Vem skickar man till ett stödboende för missbrukare som haft hjärnblödningar, är rullstolsbunden och som inte kan kommunicera med sin omgivning. Inte dom andra elva som är färdigvårdade på sjukhus och väntar på en plats på ett korttidsboende, knappast sin lilla mamma eller socialchefen som fått en hjärnblödning och behöver rehabilitering. Jag måste stoppa detta. Hur vet jag inte men tidigt imorgon åker jag till kommunkontoret och ber att få prata med någon kommunpolitiker. Känner att jag måste med alla medel stoppa det här och får jag inte gehör så får jag nog vända mig till tidningen och att dom finns på plats när han kommer. Inget jag vill men han måste komma bort från drogerna annars dör han. Pkacera inte honom där han riskerar att få ytterliggare en stroke eller skada sig pga att han saknar skallben. Vad är det för människor som kan göra så här?

starten på det nya
tors, 2021-12-16 - 23:00

Hej. Jag håller vanligtvis till på andra sidan forumet men brukar läsa här också lite då och då.
Om jag skulle varit du hade jag tagit ett allvarligt snack med ansvarig läkare och fått det dokumenterat att de ser vilka risker det skulle medföra för din son, det kan skrämma dem till att ändra sitt beslut. Ett annat förslag få tag i överläkaren gör samma sak där.
Vem har fattat beslutet? Har det varit en vårdplaneringen? Jag tänker att det bör man väl ha rätt till för att kunna planera framöver?
Vet inte alls om det hjälper dig, men det är de tipsen jag kommer på och jag beklagar verkligen att det ska behöva vara en sådan kamp med sjukvården, ibland skäms man lite för att arbeta inom den.

Dearself
tors, 2021-12-16 - 23:29

Bra med tipsen ovan!
Det låter fruktansvärt . De på stödboendet ( personalen) har väl heller inte kompetens för detta . Kan din son kommunicera tillräckligt för att uttrycka vad han vill ? Annars måste ju någon representera honom tänker jag. Det låter fullkomligt galet på alla sätt .
Du är en kämpe o om nån hittar rätt trådar att dra i så är det du! Allt styrka i detta till dig!

gros19
fre, 2021-12-17 - 00:37

Nej personalen saknar kompetens och det säger dom också. Nej min son kan inte uttrycka vad han vill och som förvaltare ska jag föra hans talan. Det har varit vårdplanering och på den bestämdes att han skulle komma till ett korttidsboende för personer som behövde rehabiliteras innan dom kom hem. Det var tänkt en lång placering tills man hittat något lämpligt permanent boende.

Självomhändertagande
fre, 2021-12-17 - 08:08

Har läst en del av denna tråd på morgonen. Ville läsa vad som hänt med din son gros19. Att stå maktlös och prata med personal som inget kan göra. Eller inget vågar göra. Många vet inte vad de kan göra. Ibland möter man eldsjälar i livet. Du tänker bra, om kommunkontoret och tidningen. Jag tänker också på verksamhetschefen. Och jag tänker att du och ni andra här är eldsjälar, för era barn. Ni får kämpa så mycket. Men glöm inte heller er själva. Ge er själva det ni behöver. Och jag är inte förvånad om fler i er omgivning har det svårt. Det är bara inte alla som orkar vara öppna om det, eller ens vet hur de ska bära sig åt.
Ni väljer att se och för det vill jag tacka er, för att ni ser. Mamman till mitt ex valde att inte se. Och om det är något som jag har svårt för, så är det just det. När någon lever i förnekelse.
Men det behöver finnas en balans. Att känna andetagen. Att få paus. Att sitta med någon som bara lyssnar en stund. Att uppleva fikastunden. Ni vet väl att präster kan vara fina att prata med.
Ta hand om er alla, trots alla svåra utmaningar i livet. Och fundera gärna på, hur kan jag vila trots alla utmaningar, just nu?

gros19
fre, 2021-12-17 - 20:39

Tack självomhändertagande. Jo jag har haft kontakt med präster sedan min son blev sjuk. Det var bra samtal förutom med en präst som visste hur allt fungerar och vad som är rätt och fel. Litar inte på personer som vet utan jag litar på människor som tror. Utan tvivel är människan inte klok sa Tage Danielsson och jag delar hans uppfattning.

Efter att jag känt att något är på gång vad det gäller min son gjorde jag vissa efterforskningar igår och det visade sig att ett stödboende för aktiva missbrukare hade fått information om att han skull komma dit följande dag alotså idag. T.o.m. hans säng hade dom flyttat. På kvällen får jag ett samtal och information om att min son skrivs ut från sjukhuset följande dag och sia till stödboendet. Jag blev så upprörd och ledsen ooch tänkte att detta måste jag stoppa. Han som inte kan gå, inte kommunicera samt saknar halva skallbenet är totalt skyddslös och behöver tillsyn dag och natt så han inte skadar sig, vilket troligen skulle resultera att han dog, ska inte bo tillsammans med aktiva missbrukare. Dessutom var det extra "festligt" där för det var pensionsdags. Under natten skrev jag ett mail till en områdeschef och bad henne läsa upp det för ansvariga för det här beslutet, vilket hon gjorde. Ställde en del frågor bl.a. om man skulle placera sin rullstolsburna mamma som inte kan kommunicera på ett stödboende för missbrukare eller socialchefen som fått en hjärnblödning och behövde rehabilitering. Sedan åkte jag till kommunhuset tidigt på morgonen och berättade historien för en kommunpolitiker som omedelbart kontaktade ansvarig chef. Sa också till henne att hör jag inget från dom innan tolv så går jag till tidningen som kommer att vara på boendet när han kommer. 11.20 får jag ett samtal min son har fått en plats på ett boende enligt mina önskemål och han flyttade dit idag. Fick ett samtal från områdeschefen som jag skickat mailet till och hon sa att det mailet gjorde att man äntligen förstod vad man sysslade med. Givetvis gjorde en engagerad politiker nytta också. Förhörde sig också senare under dagen om allt hade blivit bra och jag var nöjd.