Jag är så less. På mig själv. På livet. På relationen. På familjelivet. På mitt drickande.
Jag har ett bra jobb, tjänar bra med pengar, har ett fint hus. Materiellt överflöd. Men jag är alkoholist. Allt eskalerade för något år sedan i samband med semester. Då blev det drickande varje dag. Efter semestern blev det varje helg, fredag och lördag.. Det har det varit varje helg sedan dess. Det senaste halvåret har det ibland utökats med torsdag också. Problemet är att jag inte kan sluta när jag väl börjat. Jag blir full som en kastrull. Däckar oftast. Vaknar med minnesluckor och minns inte när och hur jag kommit i säng.... Jag lever med konstant ångest över mitt drickande. Och rent krasst så är det enda som hjälper mot ångesten just alkohol... Sånt sjukt moment 22.
Jag önskar att jag kunde ta bara ett glas vin, men nej det kan jag inte. Då är det all in som gäller. Skäms så oerhört mycket för mitt beteende och att jag inte kan stoppa mig.

Sanningen är alkoholen har tagit sig in i alla möjliga situationer också. Vi har alkoholmissbruk i släkten och jag förkastade alltid deras beteende när de drack vin till maten på alla kalas, till lunch, en helt vanlig vardag framför tv osv men nu är jag likadan... Det innebär att det alltid är alkohol inblandat, i allt vi gör med min sida av familjen..

Min man dricker också mycket (och betydligt oftare, kan utan problem vara 5-6 dagar i veckan) men han blir inte lika påverkad som jag, kan stoppa och beter sig inte lika illa som jag. Dricker han när vi är iväg på middag eller liknande och jag är nykter (för ovanlighetens skull) så blir jag avundsjuk.

Jag mår så kass av detta... Vet inte vem jag ska vända mig till heller. Känner mig så oerhört ensam, skamsen och ledsen över att det blivit såhär. Längtar efter att dö (är inte självmordsbenägen) för då kommer jag att bli kvitt denna ångest över att vara jag.

Men jag har en jäkligt fin yta utåt... Tror inte att någon utifrån hade kunnat tro att jag har alkoholproblem..

Hej, känner igen mig. Mitt första steg efter att jag erkänt för mig själv att jag har problem med alkohol var att jag sökte hjälp på alkohol- och beroendeklinik. Träffade en läkare (digitalt) och hon var så fin. Jag fick campral mot suget. Tar de bibliskt noggrant och har tagit hjälp här i forumet av likasinnade. Är nu på min andra nyktra vecka. Det bästa jag gjort. Ångesten är nästan helt borta och sakta sakta börjar jag känna mig lite bättre. Inget Quick fix detta med att bli nykter.
Kram på dig.

@Snö. Hej 👋 Jag känner igen mig i många saker som du skriver om. Det värsta är ju att komma till den punkten att man försöker döva ångesten med alkoholen och så blir det bara ännu värre istället. Och ingen vet, så är det för mig också. Tror inte att någon kan tänka sig att jag är en alkoholist, jag förnekade det ju för mig själv också. Först när jag kunde börja erkänna sanningen om mig själv och mitt missbruks beteende och insåg hur illa det faktiskt var med mig så kände jag att såhär vill jag inte leva. Tog ett beslut att ta fajten för att bli fri eländet. Det är inte lätt, jag vet, men det går om man tar ett allvarligt beslut. Jag tror att det är så bra att du börjar röra dig här på forumet. Se dig omkring. Andra som går igenom samma saker, vissa har kommit längre än andra och har mycket tips, råd och pepp att dela med sig av. Vi sitter i samma båt och vi kan hjälpas åt.
Du är inte ensam 💓🤗

@Snö. Du är verkligen inte ensam. Igenkänning är stor. Jag har insett att jag är alkoholist och jag kan inte dricka alkohol. Allt eller inget. Det har eskalerat och toleransen ökat under säkert 10 år. Sista åren har jag och min man druckit varje dag😱. Min man kan också säga stopp men överkonsumerade han med. Jag kunde inte säga stopp. Till slut höll jag på att gå under, jag orkade inte mer. För två månader sedan fick jag nog och har varit nykter sedan dess. Sade till min man att vi måste göra detta tillsammans annars går det inte. Han gick med på det men dricker 3,5 öl. Ok för mig, det triggar inte min alkoholhjärna. Det är det bästa som kunde ske! Jag mår såå mycket bättre. Ångest, skuld, skam inte alls så påtagliga längre. Självförtroendet och självkänslan så mycket bättre. Ingen utifrån vet något och nu kan jag möta dem med högt huvud. Det är en kamp men så värt. Nu får äntligen den misshandlade hjärnan vila, möjlighet att återhämta sig och skapa balans igen.
Längtan efter att dö är skammen och det enda sättet skammen kan dö på är att bli nykter. Då försvinner den😁.
Kram på dig och kämpa på, vi finns här❤️

Åh tack alla för pepp. Jag vet ju någonstans att jag inte är ensam i detta. Hela min kropp skriker dock att jag vill fly, flytta långt härifrån, börja om, starta om från scratch i ett nyktert liv, långt bort från mitt nuvarande.

Nu stundar högtiderna och jag har redan nu ångest över dem (mer än jag brukar ha i vanliga fall). Jag har bestämt mig för att köra både på lillejul och julafton (så har jag en anledning att vara nykter liksom). Sen är det middag med vänner på annandagen (som är min födelsedag) . Vänner som inte spottar i glaset om man säger så. Jag vet inte vad jag ska ha som "ursäkt" då men funderar över att vara helt ärlig. Både mot dem och mot mig själv och säga att jag inte kan hantera alkohol och därför beslutat mig för att sluta. Känns bara så jävla skämmigt att erkänna det för andra på något sätt. Att jag skäms för mig själv och erkänt för mig själv är sin sak. Att göra det inför andra känns så oerhört läskigt. Tänk om jag inte klarar det, tänk om jag får en karatefylla ändå? Då ska jag skämmas dubbelt liksom. Och ha dubbelt med ångest, ånger och oro.

Har bestämt mig för att ringa vårdcentralen idag. Denna resa kommer jag inte att klara helt själv känner jag...

@Snö. Hej, Bra beslut att ringa vc, jag gjorde det, nervös när jag slog numret, men det släppte när
mottagningssköterskan sa "Men vad bra att du ringde och talade om detta, det var starkt gjort"
Jag var förmodligen inte den första och inte den sista heller som ringde i detta ärende.
Jag har en vän här som nyss förklarat för sina vänner att hon inte dricker längre, jag fick en tår i ögat när hon beskrev det i sin tråd. Det var så strongt gjort. Hon läser förmodligen detta så hon kanske dyker in med lite råd till dig, om hon inte hunnit det nu medan jag skriver.
I mitt fall vet alla vi umgås med att jag inte kan dricka alkohol utan att det blir ett smärre världskrig.
Så det finns aldrig alkohol i bilden när vi blir bortbjudna.
Det är snällt gjort av våra bekanta,, jag kan inte sitta på en fest nykter och se när andra dricker.
Lycka till och kämpa på.

@Snö. Jättebra att du ringt vc, ta all hjälp du kan få. Kan kännas knepigt i början vad man ska säga innan den egna skammen lagt sig. Det beror också på hur beslutsam du är över att inte dricka. Jag var ute med jobbet två gånger på middag, beställde alkofri öl. Ingen sade något om det, tänkte jag skulle säga att jag tänkt ta ett uppehåll då jag blir så himla trött dagen efter och att jag på senaste tiden inte mår så bra av alkohol och att jag avstår ikväll. Typ något sådant. Om dina vänner som inte spottar i glaset, trugar dig att ändå dricka kan det bero på att de själva känner att de dricker för mycket, och då trugar. Nu, efter ett tag nykter är jag tvärtom stolt över att jag inte dricker och kan säga att ”jag dricker inte alkohol, jag mår inte bra av det”. Är de mina vänner så accepterar de det och är glada för min skull.

Att vilja fly, som jag också ville, handlade för min del om att jag var rädd, rädd för att misslyckas och för att ”faeca allt”. Det är verkligen en tuff utmaning du står inför, att sluta dricka med stundande högtider och födelsedagsfest. Men att skriva här och att du kontaktat vc visar att du vill göra något åt drickandet, det är ett bra första steg.

Kram och kämpa på❤️

Heja dig! @Snö.
Bara att du ringer vc är ju så stort! Nu är du på g.
Jag var/är också så osäker på vad maniska säga. Skammen är ju så stor. Jag triggades att dra av mig plåstret när en nära vän trugade mig. Jag sa som det var ”jag dricker inte mer”. Sen får jag se hur det blir i andra sammanhang, vad jag säger. Min närmsta familj vet, även om jag inte berättat detaljer att jag sippat vin varje dag de senaste åren. De vet bara att jag blivit nykterist.
Binär många här inne som går/har gått i dina skor. Du är inte ensam. ❄️❤️

Onsdag. Jag är slut i huvudet. Har haft migränanfall på jobbet. Det är full rulle där. Massor som ska fixas och trixas med innan jag går på semester. Saknar vikarier och flera i personalstaben som är sjuka plus att vi fått mer att göra. Perfekt inför helgerna... Jag har redan jobbat 8 h övertid denna veckan.
Köpte hämtmat med maken och ätit hemma. Han frågade om jag ville ha ett glas vin i väntan på restaurangen på att maten skulle bli färdig. Jag tackade vänligt men bestämt nej.

Har nu landat i soffan och varenda cell i kroppen skriker att det hade varit så förbaskat skönt att ta ett glas vin eller en whiskey. Dämpa ångesten, oron, känslorna, bli dåsig och trött. Somna med den där välbekanta och trygga känslan av avslappning och att släppa kontrollen. Men nej, jag vet ju att huvudvärken blir ännu jävligare i så fall. Det är onsdag (jag dricker inte på vardagar, men det har hänt) och ska ju för bövelen inte börja nu.

Jag har kommit på mig själv med att tänka att en stor anledning till att jag dricker är att jag slipper tänka. Den lägger ju sordi på känslorna (för stunden i alla fall). Min ångest och min oro. Alkoholen, den tar bort klumpen i magen liksom. Borde kanske försöka att hitta bättre sätt för att ta bort dem...

@Snö. Precis så gjorde jag också, tippade i mig pilsner varje dag, för att slippa tänka, få sova och inte drömma en massa konstiga drömmar.
Drömde gjorde jag säkert, men det var inget jag kom ihåg när jag vaknade.
Kämpa på, bra att du säger nej!
Det är stort!

@Snö. Du verkar ha det tufft just nu. Ja alkoholen tar bort klumpen tillfälligt men klumpen blir bara större och större. Det är en ond cirkel. Har i julstressen så många gånger tänkt, just i denna situation brukade jag dricka för att lindra, sluta tänka/stressa, hjärnan har blivit programmerad att jag dricker vid stress/ångest/oro/ilska. Nu håller jag på med att programmera om den genom att inte dricka och inte belöna med alkohol. Man måste som du säger hitta bättre sätt, och för mig innebär det att finna vad som stressar mig och varför samt sätta ord på det. Det kan jag endast göra om jag är nykter samt klar i huvudet.
Hoppas du mår bättre när du blir ledig, kämpa på!💕

@vår2022 Jo, lång höst med mycket överallt. Både privat (har ett barn med diagnos vilket tär på hela familjen) och på jobbet. Det har varit väldigt praktiskt/enkelt att döva med alkohol. Känner så igen mig med just uttrycket att lindra. För att slippa eller orka ta sig igenom det som är jobbigt. Egentligen borde jag kanske skaffa en terapeut eller psykolog eller nått för att hitta en balans i tillvaron men jag vet verkligen inte när jag ska hinna med det. Har egentid 1 h i veckan, när jag är iväg och gör någonting bara för mig själv (en aktivitet som dessutom inte innefattar alkohol). Det är all tid som jag kan undvara. Resten av min lediga tid innefattar att somna på soffan (måndag - torsdag) eller somna på soffan pga att jag är asplakat (fredag-lördag). Jag är så fruktansvärt trött...
Kom på mig själv med att jag nästan önskade att barnen skulle ha covid så jag slapp fira jul (de har nyligen varit med i smittspårning pga sjuk personal på skolan) och därmed slippa behöva vara social och trevlig..... Ska bli skönt med semester men jag är rädd för att jag ska tappa styrkan och dricka alkohol i tid och otid. Vet redan att maken kommer att göra det. Han brukar öppna en öl kl 10-11 på morgonen när det är semester och sen är det igång...

@Tikka den där sömnen är så knepig. Man sover skönt på något sätt när man är berusad. Man somnar fort, man vaknar inte mitt i natten och inte kan somna om för tankarna mal i huvudet, man kan sova längre än 3-4h... Men ändå vaknar man och är som om man aldrig har sovit. Jag har smartwatch med sömnregistrering och även om jag sover 7-8h när jag druckit så ser jag att större delen har jag haft hög stressnivå och min djupsömn är jättelåg, trots att jag upplevt att jag sovit superhårt.

Tack, det blev vatten och kaffe ikväll. Ingen whiskey eller vin.

@Snö. Det du berättade om maken gör mig orolig,, du kommer att få det riktigt jobbigt.
Kan du inte få honom att ställa upp lite för dig nu när du försöker sluta dricka.
Jag har en fördel där, ingen alkohol finns i mitt hem, det var bara jag som tippade i mig.
Du kommer att få stålsätta dig för att klara detta.

@Tikka Maken är inte sugen på att ge upp något drickande tyvärr. Jag är mentalt förberedd på att denna resa kommer jag att få göra ensam. Å andra sidan så är det jag som mår dåligt av att dricka, inte han. Så jag måste ta kontroll över mig själv och mina problem. Jag har egentligen inte så mycket bekymmer när han sitter och dricker öl på typ vardagar och söndagar. Mitt problem är framför allt att låta bli alkohol när det är mycket för mig mentalt samt på fredag-lördag.

@Snö. Låter verkligen tufft! Risken är väl att du kör slut på dig och riskerar utmattning tycker jag det låter som på din beskrivning. Har vuxna barn men minns hur körigt det var i småbarnsåren med allt. Det är nog jätteviktig att du ändå prioriterar lite mer tid på dig själv för att du ska orka med allt. Jag gick hos psykolog när barnen var små, dels för att min dåvarande relation inte heller var bra. Det var givande att få prata. Mitt alkoholdrickande eskalerade sedan under 20 år. Går även nu hos psykolog och det hjälper mig mycket samt att jag är nykter.
Prioritera dig själv för att du ska må bra❤️

@vår2022 Risken är oerhört stor att jag håller på att bränna ut mig. Därför är jag så glad att jag får semester nu. Sa till min chef att får jag inte semester så kommer jag bli sjukskriven för jag är slut. Sen innebär semester tyvärr en jäkla massa inplanerade familjeaktiviteter, parmiddagar med vänner, firande hit och dit... Saker som jag å ena sidan tycker är fantastiskt skoj och ser fram emot men å andra sidan vill jag typ åka på klostervistelse, retreat eller sätta mig i en avlägsen stuga långt bort från allt och bara andas och vara...

Var jag ska få tid till att gå och prata med någon vet jag inte. Det får liksom inte plats i livspusslet med heltidsjobb, småbarnsliv och familjeliv.
Jag tänker att min första prio som är 100% bara för mig själv är att jag ska bli nykter. Jag gör faktiskt inte detta för någon annan (vilket kanske låter sjukt egoistiskt) utan faktiskt för att JAG ska må bra. Att människor runt omkring mig också kommer att få en vinst i att jag är vit är bara en bonus. Huvudsaken är att jag mår bra. :)

Går du hos psykolog privat eller via region? Här är köerna gigantiskt långa om man ska gå via vc... :(

@Snö. Du är verkligen inte egoistisk, det är mer egoistiskt att dricka och också destruktivt. Precis som du säger kommer även andra runt om dig må bättre när du mår bättre. Det är tufft att få till tid för sig själv i din situation men att hålla i allt är tuffare när du inte mår bra. Kan du prata med din man om att du behöver få tid till exempel att gå till psykolog, om du nu vill det? I en relation behöver man tillsammans hjälpa varandra att få sina behov tillfredsställda, i nöd och lust. Finns det någon aktivitet du kan ställa in för att få vila? Eller att mannen går själv?

Jag går privat hos psykolog, har tur att jag har råd med det, tänkte först att det är dyrt men det handlar ju om mig och mitt mående. Den summan lägger man lätt på annat utan att blinka, tex alkohol.

Kämpa på, du kommer att hitta din väg❤️

En vän till mig tog hjälp via Mindler. kry har också bra psykologer. Kanske inte optimalt men en start tills du får hjälp via vc. Kämpa på @Snö. Det blir bättre för varje dag utan A❤️❤️❤️