Hej,
Jag är en veteran här på AHjälpen.
Nu har jag trappat upp mitt destruktiva drickande igen under en längre tid.
Jag vill inte längre lägga mer tid, ångest och lidande på alkoholen. Nu har jag försökt och testat måttlighet i flera år utan att lyckas, så nu tänkte jag faktiskt lämna detta träsk bakom mig för gott.
Behöver självklart pepp och stöd!
Mitt all ångest känner jag mig faktiskt glad över att det kommer en skön morgondag.
Ta hand om er! 🤗

Hej jag har vart medlem i snart tre år men jag skriver inte mycket. Jag har haft många återfall genom åren, men nu är jag redo är på dag 8 som nykter. Jag fick någ när min dotter på 15 kallade mig fyllo då förstod jag att nu har det gått för långt. Ha en fin kväll

Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Skriv och läs mycket på forumet, hårdplugga nyktra fakta, upplev storheten i nykterheten - det är mina tips. Men först ska du tyvärr må som du förtjänar några dagar 😢

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag idag har varit nykter 532 dagar, tjoho!)

@Garageper Här kommer lite pepp från en annan återfallsförbrytare.
Minns dig, och att det gick så bra förra hösten. Det där talesättet är sant – det är inte svårt att sluta dricka (/röka/knarka), det svåra är att inte börja igen :)

Jag har också lämnat tankarna på måttlighet, är nu på dag 24 och har stöd av ett rehab-program som löper i två år, där återfallsprevention ingår efter den första intensiva första fasen. (Jag har även tagit mig till AA, passar inte alla men jag tycker om det).

Lycka till, och fortsätt att skriva här oavsett!

Jag har också insett att måttlighet inte funkar. Jag har provat det i egen regi. Totalt misslyckat. Vissa dagar är suget svårt, men jag kämpar. Alkoholen tar mycket tid och är för mig jättedåligt socialt eftersom jag påtalar elaka, om än inte osanna, saker när minnet försvinner, får veta efteråt. Jag provar att tänka att det är bättre att vila när suget tar tag i en för att stressorerna blir för många.

Snart slut på detta år som jag kan säga varit ett riktigt skitår, men ändå haft sina ljusa stunder. Som vanligt lite upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka med tvära kast.
För att inte nämna parodin runt Covidhysterin.
Jag är rimligt trött på dessa meningslösa diskussioner och åtgärder som inte leder någon vart alls. Det är relativt hopplöst att stoppa ett virus med de verktyg vi (inte) har. Det får sprida sig bäst det vill och läka ut tills vi är immuna eller döda allihop. Tror dock inte det ska behöva hända då man knappt får symptom av det nya Omikron.
Själv har jag vaccinerat mig, varit ute och rest i Europa tre gånger under -21, med varierande resultat i både upplevelse, glädje och smärta.
Nå, det blir vad det blir men jag hoppas att -22 blir ett bättre år än det föregående på flera olika vis.
Just nu när jag skriver detta så har jag min 12:e dag utan alkohol. Det är givetvis skönt men det föregicks av kraftigt drickande på en resa jag kom hem ifrån i mitten av december. Ensam på egen hand i alperna för att åka skidor. Det gick inget bra, jag drack mängder av alkohol efter de dagar jag orkade åka skidor. Helt meningslös resa förutom att jag återigen då kanske fått nog. Så möjligen att det ändå kommer något bra ut från detta?
Under året har jag gjort en större utredning för ADHD. Den visar sig vara precis som alla trott, positiv. Det är både en lättnad och en sorg att som 57 år gammal få ett liknande besked så sent i livet och inte riktigt veta vad jag ska göra med det, eller hantera det?
Lägg därtill en diagnos på PTSD (PostTraumatiskStressSyndrom) så har man en cocktail som kan få vem som helst utslagen, hyper och bedrövad emellanåt.
Nu är det faktiskt så att jag INTE vältrar mig i självömkan och offermentalitet, det är också skönt att börja förstå och se saker för vad de är och har varit, varför jag ofta haft så svårt att förstå mig själv och mitt agerande. Min rastlöshet och impulsivitet är alltid närvarande och hur jag tyglat den är uppenbart, hård träning och alkohol.
Att alkoholen ger mig en kick är självklart, men den gör mig ALDRIG lugn bara mer speedad och mer idéer att förverkliga och drömma om.
Just nu är det givetvis magiskt skönt med 12 nyktra dagar, jag har varit här så många gånger förut och vet inte alls hur många dagar, veckor, månader jag ger det denna gång, det känns dock som jag kommer ha ett långt uppehåll.
För mig är vila något jag har väldigt svårt för och ensamheten är också märklig, fastän jag ofta väljer att göra saker på egen hand. Min fru och våra fantastiska barn är så stöttande och förstående. Vi har ett mycket bra liv ihop och det finns så mycket framtidshopp och glädje.
Just då utom när jag dricker och får hjärnsläpp med extrem bakfylla och ångest dagen efter så jag inte kommer ur sängen utan bara funderar på dödshjälp.
Helt makalöst sanslöst mönster som jag själv ser och föraktar men ändå inte klarar mig utan.
Nu kanske räddningen blir någon medicin, som jag ännu inte fått prova. Att jag är väldigt kreativ och skapande de stunder jag kan ha fokus är självklart kanon, men också det ganska jobbigt när jag får kämpa med att inte tappa tråden.
Jag har lyckats väldigt bra i livet men dipparna som kommer när jag är som högst upp, på grund av alkoholen, är ju extremt jobbiga.
I vilket fall som helst så är jag väldigt glad just nu, rastlös och lite orolig men jag vet varför och det beror lite (mycket) grann på sug efter alkohol, prestationslust, träningslängtan och att jag väntar på min kära att komma hem så vi kan käka en god lunch ihop.
Jag har inga planer på att någonsin säga "Aldrig mer alkohol" Det funkar dåligt för mig, den berömda "En dag i taget" får duga tills vidare och alla nyktra dagar är ju en seger för både hälsa och tanke.
Som rastlös själ vill jag gärna att kontot med nyktra dagar ska fyllas på fort som fan! Det får ta den tid det tar och till slut har förhoppningsvis hjärnan skapat nya tankemönster och kickarna hittar jag nog på annat håll.

Ha det riktigt gott, tack du som läste och skänker mig en tanke. Kanske det fanns någon hjälp till dig i detta också?
Någon kanske känner igen sig till och med?

Kramar
GP

@Garageper Håller inte med dig i ditt resonemang om covid. Jag hade gärna behållt två äldre närstående som dog tätt efter varandra i covid innan vaccinet kom. Nu är jag glad att de äldre nära runt mig har fått tre sprutor vaccin och hoppas de får vara kvar ett tag till. Sedan har jag haft andra yngre närstående, träningsmänniskor, som varit vansinnigt sjuka i covid, det också innan vaccinet. Men upp till ett år efter och lika långt för att känna sig helt återställd. Så hur sjuka vi blir av covid varierar, men förhoppningsvis ska vaccinet ge lindrigare sjukdom.

Förhoppningsvis blir det bättre för dig med ny medicin som gör ditt liv bättre😀

@vår2022 Det var tråkigt med dina äldre anhöriga.
Nu tänkte jag mig inte skapa en Covid tråd här på forumet men alkoholen tar betydligt fler liv och de sköra skulle dött av något annat i sinom tid. Hade detta varit en vanlig influensa som spridit sig så som Covid gjort så hade dödstalen och de sjuka varit mångdubbelt fler.
Det är fortfarande hysteriskt och de åtgärder vi försöker oss på är meningslösa i längden.
Jag hade själv en extrem influensa för många år sedan som tog mer än ett år att hämta mig från.
Så självklart fattar jag och vet att det slår olika mot olika individer.
Livet är inte rättvist, så är det bara, vi får leva med det.
Ledsen för alla som drabbats på det ena eller andra sättet givetvis, alla mina sympatier till dem.
Ville mest skriva om mina egna upplevelser, tankar och min egen alkoholresa, inte så konstigt att covid fick utrymme det också. Lämnar nu ämnet i kölvattnet för gott.

Sköt om er.
GP

Känner igen mig @Garageper . Många många återfall eller hur man skall se det, under många många år. Men som nån sa, något är det sista och jag hoppas det är nu. Jag har också lurat mig själv med måttlighetsideer men torskat varje gång. Min sambo dricker lite fredag lördag men jag klarar inte det. Nu gäller en dag i sänder - och tacksamhet.