av lillamaggan

lillamaggan
lör, 2021-12-25 - 20:17

Har nått en punkt i livet då jag inser att jag inte vill dricka alkohol igen. Tyvärr har jag ett sånt socialt nätverk där alkohol är normaliserat och då menar jag inte på ett problematiskt sätt egentligen. Utan att de jag umgås med kan hantera alkohol och dricka ”ett glas till maten” utan problem. Vilket i och för sig borde vara en bra sak! Men för mig blir det bara svårare att förklara eller ”rättfärdiga” varför inte jag skulle kunna ta ett glas till maten eller i sociala sammanhang.

Jag kommer från en familj och släkt med alkoholproblem. Alla mina minnen från firanden och fester kantades av fylla. De vuxna söp och barnen lekte i bakgrunden tills det blev sent och det var dags för sista fyllot att ragla hemåt.

När jag blev vuxen försökte jag ta avstånd från att dricka tillsammans med min egen familj. Tillsammans med andra gick bra, men inte tillsammans med dom som inte kunde hantera spriten. Tyvärr behövde jag ibland hälsa på hemma för att fira jul eller kring andra högtider och firanden.

En jul satt min mamma och bjöd min partner på blanksprit vid köksbordet efter julfirandet medans jag ammade vår dotter och grinade hysteriskt. Min partner kommer från en helt nykter familj och har en sund relation till alkohol, han är en av de som ”bara kan ta ett glas till maten”. Så han nöjde sig såklart med en snaps och sedan var det bra med det. Min mamma och hennes karl söp tills han däckade vid bordet.

Även när min mamma hälsat på hemma hos mig i vuxen ålder har det spårat ur. Hon har haft med sig vin och druckit när vi andra gått och lagt oss.

Jag är trött och less och känner typ att jag måste göra ett ställningstagande. Vet inte om det låter konstigt. Men det är som att jag påminns om all skit och ångest när jag själv får alkohol i kroppen. Det triggar något, även om jag själv oftast kan hantera alkohol nuförtiden. Förr drack jag för att bli full, men upplever inte att jag någonsin haft ett missbruk. Nu för tiden dricker jag mest kring olika helgen och firanden av olika slag. Skulle aldrig få för mig att dricka mitt i veckan eller en helt vanlig fredag om det inte är middagsbjudning osv. Jag dricker mest i sociala sammanhang och då känner jag nästan en press kring alkoholen, typ att det ”krävs” av en att dricka.

För varje gång jag druckit det senaste har jag mått sämre och sämre. Känns som att alkoholen triggar mitt mående och jag mår illa när jag tänker på det. Alkoholen har börjat skapa ångest hos mig. Dela för att sömnen blir kaos numera när jag dricker plus att jag mår fysiskt illa dagen efter. Sedan tänker jag på mina barn och om något skulle hända när jag är full. Jag vill kunna ”rycka ut” och finnas Sörbom de behöver mig! Jag minns tillbaka på ångesten när jag var liten att inte kunna komma hem från kompisar för att ingen kunde köra. Eller att jag behövde gå hemifrån för att jag var rädd för dom som var fulla. Jag får panik på tanken av att utsätta mina barn för samma sak som jag utsattes för.

Droppen för mig var när jag drack senast och mådde så fysiskt dåligt att jag hade svårt att ta hand om mina barn. Jag vet inte vad som hände! Jag brukar sällan bli för full och sällan bli så dålig som jag blev då. Sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Jag har aldrig sett mig som alkoholist. Däremot har jag många gånger tänkt att jag kanske har anlagen för att bli alkoholist eller att jag i alla fall riskbrukar eller att min relation till alkoholen är problematisk.

Jag är i alla fall säker på att jag ogillar alkohol och vad det gör med människor starkt. Och jag vill inte ha alkohol i mitt liv längre!

Jag tror att jag behöver någon att anförtro mig åt och prata med men jag känner mig så ensam och skamsen. Har så svårt att bryta normen kring alkohol och säga som det är till människor omkring mig. Säga att jag har en problematisk relation till alkohol och att jag inte vill dricka igen.

Kennie
lör, 2021-12-25 - 22:37

Jag tycker att du resonerar väldigt klokt kring alkoholen. Min egen erfarenhet är att jag har mycket mindre oro och ångest nu när jag inte dricker. Jag drack inte heller så ofta, även om det mot slutet började dra iväg, men upplever ändå stor skillnad i måendet. Om man inte vill gå in på tankar och rädslor kring alkoholism så kan man ju säga till sina vänner att man avstår för att man sover så dåligt och inte mår bra av alkohol. Sånt kan ju komma med åren. Sen tycker jag verkligen inte att du har något att skämmas för. Du är klok och rädd om dina barn, det ska du vara stolt över! Sen tycker jag att du ska lita på din känsla att du behöver låta bli alkoholen. Jag tror vårt undermedvetna varnar oss innan det blir kris och hjälper oss att undvika katastroferna om vi lyssnar och agerar. Läs runt här på forumet och bygg upp en stolthet över att våga ifrågasätta alkoholnormen och gå din egen nyktra väg!

vår2022
sön, 2021-12-26 - 10:52

@lillamaggan Håller med om det @Kennie skriver. Du tänker klokt och tar ett ansvar kring alkoholen. Om du dessutom mår så dåligt både fysiskt och psykiskt är det klokt att inte dricka alkohol. Kan känna igen en del kring dina barndomsminnen med fulla vuxna och många gånger bråk och rädda barn. Det är hemskt och traumatiskt! Mina barn har flera gånger sett mig full och det känns oerhört jobbigt. Finns alkoholist gener i min familj och tror jag har fått ärva detta. Mitt drickande har eskalerat under årtionden och jag har ofta druckit för att dämpa olika känslor. Senaste åren har jag druckit varje dag. Jag är beroende och kan inte hantera alkohol, barnen är vuxna nu. Jag fick nog och ska fortsätta leva ett nyktert liv, alkoholen bara förstör allt och har ingen plats hos mig längre. Nu är jag stolt och säger att jag mår inte bra av alkohol och att jag inte dricker alkohol.

Du ska vara stolt över att du inte vill hälla i dig gift. Att du tar tag i detta och inte gör något för att andra vill det. Du bestämmer över ditt liv och tar egna beslut. Andra kommer att respektera det. Har upptäckt att ingen egentligen bryr sig om att jag inte dricker, det sitter i mitt huvud, de flesta bryr sig bara om sig själva.

Bra beslut! Var stolt!💕

Sisyfos
mån, 2021-12-27 - 09:25

Det finns andra trådar här som beskriver liknande mående av alkohol. Lims t.ex heter alkoholist och nykterist igen kropp eller nåt sånt. Hon har varit nykter nu i många år, men beskriver det där ångestpåslaget av att dricka i början av sin tråd. Finns i ”det vidare livet. ”
Människor som har en sund relation till alkohol har sällan problem med att andra inte dricker, så jag tycker och tror att du kan säga som det är att du mår dåligt av alkohol och har valt att inte dricka. Det är inte en så stor grej egentligen. Och om du får frågan kan du ju ha en plan b och välja vad du vill säga. Läs lite här i trådarna särskilt i Det vidare livet, så får du extremt många argument för att inte dricka alkohol.
Och det är förståeligt att du tycker att familjens förhållande till alkohol är hemskt. Kanske är det så att du har börjat grubbla över det nu när du har egna barn.
Du verkar i alla fall väldigt mogen och förståndig. Lycka till!

lillamaggan
fre, 2021-12-31 - 01:03

Första ”utmaningen” är avklarad. Har umgåtts med min sambos sida av familjen där ett glas vin som sällskapsdryck är rätt stående inslag. Jag var så rädd att jag skulle falla dit och ta ett glas för att typ inte känna att jag skulle behöva förklara mig eller bli ifrågasatt. Hela kvällen drack jag olika alkoholfria alternativ istället! Smakade inte en droppe ens från min sambo som tog ett glas vin till tilltugget!

Vill bara tacka er på forumet som skriver så fint och förstående! Det känns så bra att ha hittat en plats där det är ok att öppna upp sig och att det finns andra som verkligen förstår vad man går igenom.

lillamaggan
fre, 2021-12-31 - 23:06

Dag 2 av nyårsfirandet och lägger mig spik nykter! Har bara skålat i god alkoholfri dryck ikväll också. Dock inte ”outat” mig än. Drack även dryck som såg ut som det de andra drack och i likadant glas, för att slippa förklara mig. Vet inte om någon fler känt/känner samma sak när ni slutat dricka, men känner typ att andra förväntar sig att ma ska dricka och annars måste man typ förklara sig.

Under kvällen ikväll ringde också min mamma och var märkbart onykter. Tillbaka kom klumpen i magen och känslan av att vilja skrika och lägga på luren och be henne aldrig ringa igen i det tillståndet!

Försöker att bara tänka att det är hennes val och inget jag kan eller vill vara en del av. Försöker bara gå vidare och fortsätta med mitt. Hon och jag är båda vuxna och jag har inget ansvar för hennes val!

Vill också passa på att önska alla ett gott nytt (nyktert) år! 🎆

fröken_fri
lör, 2022-01-01 - 09:56

Här var vi hemma själva min man och jag. Men det kändes ändå bra att få ta ett glas a-fritt rött till maten och att skåla i a-fritt bubbel. Så konstigt att man ska behöva förklara sig varför inför andra, det skulle nog göra mig arg om jag hamnade i den situationen, och det kommer jag ju att göra också, får väl bita mig i tungan då 😠 Ledsamt att du kände så med din mamma men som du säger så måste ju var och en välja sin väg i livet, och kanske blir hon inspirerad av dig och börjar fundera i samma banor. Jag önskar dig ett riktigt bra och lyckligt nytt år @lillamaggan

🤗💓🌸

vår2022
lör, 2022-01-01 - 10:11

@lillamaggan Det är så bra att du följer din väg efter dina egna beslut. Du kommer bara att bli starkare och starkare och en vacker dag säger du ” alkoholfritt tack!” Som den självklaraste saken i världen.

Helt rätt att din mammas val är hennes och inte något du ska belasta dig med. Kanske säger du en vacker dag även till henne ” trevligt att du ringer, men i fortsättningen vill jag bara prata med dig när du är nykter”.

2022 blir året då du tar taktpinnen och gör dina egna val om hur du vill ha det🥰💫

lillamaggan
lör, 2022-01-01 - 21:14

Dag 3 på denna långhelg! Valde en tuff helg att testa på nykterhet. Dagen efter nyårsfirande idag med 3-rätters, bubbel i glasen och vin till maten. Jag som älskar både bubbel och vin och gärna testar nytt.
Största utmaningen kom när värdinnan hällde upp rosé och serverade ett glas till alla precis som det brukar vara, alltså hamnade ett glas framför mig med utav bara farten. Jag lät sambon dricka ur sitt glas, sedan bytte jag glas med honom när ingen såg.
Jag övervägde att dricka upp det själv. Det var ett litet glas (mindre än jag ”brukar” dricka) tänkte att så lite gör inget! Men jag stod emot impulsen och tänkte att jag ska inte bryta detta för ett glas..

Tänkte på det att jag har hela 2022 framför mig nu och den första dagen har nu spenderats nyktert!

lillamaggan
mån, 2022-01-03 - 23:10

Tillbaka till vardag och verklighet igen! När vanliga dagar kommer och långhelgen är slut känns nykterheten som världens självklaraste grej! Jag är orolig att när helger kommer (framför allt storhelger) kommer jag tycka att jag satt för hög ribba med att säga alkoholfritt istället för måttfullhet.
För mig har nog aldrig måttfullheten varit problemet utan mer ångesten och känslorna förknippade med alkohol och drickande överlag!
Känner mig som en hycklare när jag å ena sidan bannat föräldrarna för sitt drickande när jag själv dricker alkohol. Svårt att förklara! Men jag har alltid sett deras drickande som problematiskt med fyllor framför oss barn som barn inte ska behöva vara en del av.
Gaggiga vuxna som raglar, svamlar och luktar bakis dagen efter.
Själv har dom bara sagt att dom är vuxna som väljer själv och att det är lugnt så länge det inte skadar andra.(vad dom nu tänker att det ska betyda)
Senaste gången jag drack var fruktansvärd och avskräckte mig verkligen. Efter den gången har jag smakat någon klunk av en folköl men inte vågat ta något mer.
Det känns ungefär som med snus eller röka! Jag blir vansinnigt snus/rökfull och mår skit! Provade snusa igen för ett par år sedan efter långt uppehåll (många många år) och det var katastrof. Att ta en snus eller en cigg känns absolut främmande och något som aldrig kommer ske!
Lite samma känner jag med alkoholen just nu. Har en sån obehagskänsla när jag tänker på hur berusad jag var sist. Det är verkligen ingenting jag vill vara med om igen. Och så sjukt att det hände, för jag brukar aldrig tappa kontrollen så! Jag kan verkligen sällskapsdricka i vanliga fall och vet när jag ska sluta.

Det blev långt det här skrev verkligen bara från hjärtat som det kom. Känns som att allt är upp och ner och andra stunden tänker jag att vad tusan! Det är väl bara att skita i att dricka! Samtidigt som jag vill ha ett sunt förhållande till alkoholen så är den förknippad med så mycket skit!

vår2022
tis, 2022-01-04 - 08:31

@lillamaggan Det är bra att sätta ord på sina känslor, skriver man ned dem blir det ännu tydligare vad man känner, det händer bra saker i hjärnan när man gör det. Dina föräldrar hade inte ett sunt förhållande till alkohol och tog inget ansvar för sitt drickande, de tog avstånd från sitt handlande och kom med svar att de var vuxna och väljer själva. Det de inte förstod är att vara vuxen är att föregå med gott exempel och vägleda sina barn, och inte heller att man kan skada psykiskt. Inte förstod de heller att de är rollmodeller och att barn apar efter sina föräldrar, vare sig man vill eller inte. Dock kan man som du när man bli äldre ifrågasätta detta handlande och att man någonstans inom sig inte mår bra. Även om du inte har problem med måttfullhet är det ändå en varningssignal om tappar kontrollen, och som man ska ta på allvar som du gör. Det kan ju inträffa fler gånger. I mitt fall, innan jag blivit beroende och drack dagligen, hände det titt som tätt att jag tappade kontrollen, hjärnan ville emellanåt dricka för mycket och jag hängde inte med. I min barndom hade de vuxna inte ett sunt förhållande till alkohol och jag hatade det, ändå började jag dricka för mycket och glorifiera alkoholen och var till slut beroende av skiten.

Ett sunt förhållande till alkoholen i mitt fall är att skippa den. Du kommer att hitta din väg till ett sunt förhållande.
Ha det gott💕

lillamaggan
tis, 2022-01-11 - 20:53

@vår2022 så kloka ord! Tack för svar som verkligen sätter ord på hur det känns.

Har slagits med så många tankar på sistone! Återkommer ständigt till någon slags vilja att ha en ”normal” relation till alkohol och att kunna ta ett glas vid något tillfälle. Samtidigt som jag rent logiskt kan tänka att det är en sjuk tanke ha behov av att stoppa i sig något så onödigt!

Jag har tagit ett glas vin sedan helgerna. Nöjde mig med ett glas och valde att inte lägga så stor vikt vid det. Måste blicka framåt och komma överens med mina hjärnspöken och besluta mig för hur jag ska ha det.

Just nu är jag fortfarande inställd på nykterhet. Ambitionen är att inte dricka alls! Jag tror att jag kommer ha svårt att hålla mig till att dricka måttfullt vid vissa tillfällen och är livrädd för att tappa kontrollen. Just nu är det obehaget som håller mig från att dricka. Tänker typ som när man blivit matförgiftad och förknippar en viss maträtt med tillfället man blev sjuk.

Jag fattar inte hur svårt det ska vara att släppa tanken på att ”ta ett glas ibland” ungefär som att det på något sätt ens vore nödvändigt att ta det där glaset.

vår2022
tis, 2022-01-11 - 21:27

@lillamaggan Hej, kul att du hör av dig😀. Tänker på det sista du skriver om att du har svårt att släppa tanken på att ”ta ett glas ibland”. Vissa beskriver här på forumet, som jag uppfattat det, att de blir låsta av att behöva ta ett slutgiltigt beslut om sitt drickande, eller att sätt upp målet att inte dricka mer. Att det skapar en slags press och ångest, ifall de skulle misslyckas och dricker och då misslyckas man också med sitt givna löfte. Att det fallet skulle kännas så tungt. Att man inte vill riskera detta misslyckande. Kanske behöver du inte bestämma dig just nu? Kanske kan du bestämma att du inte ska bestämma något just nu? Det är ju också ett beslut. Låta det bero så kanske du kommer till bättre klarhet om hur du vill göra?

lillamaggan
lör, 2022-01-29 - 21:17

@vår2022 Åh, tack så mycket för ditt svar! Känner verkligen att forumet hjälpt mig så mycket under den korta tid jag varit med! Har vid ett tillfälle tagit något glas, men inte så att jag blivit mer än salongsberusad eller tappat kontrollen. På sätt och vis känns det som att jag inte lyckats.. men det är ju utifrån att jag tänker mig total nykterhet. Är så kluven och vet inte hur jag vill hantera det här med alkohol. Ena dagen tänker jag att jag klarar mig utan, nästa att jag vill ha en sund relation och kunna dricka måttligt!