Alltid mitt fel att han dricker
Allt är mitt fel när han dricker. Jag rör till hans tabletter fast det bara är han som ordnar med dem, jag förstör hans matlagning för jag diskar två meter från honom, jag är på allt för gott humör, han blir inte mätt fast jag lagat mat för den är inte tillräcklig varken i mängd eller smak. Allt jag gör eller säger vänds fel. Allt började när jag var på semester för fjärde gången på egen hand. Fick sms som inte var som det brukade och i slutet av sista semestern själv så fick jag ”du får ta dig hem från stationens själv för jag hämtar inte, jag är annanstans. Du förklara dig själv och huset delar vi sen. Katterna med.” Men när jag väl kom hem blev jag hämtad o då var han nykter och inget som hade sagts nämdes. Han kom helt enkelt inte ihåg. Inte heller vet han att han skickar elaka sms. På den sista semestern ringde jag till akut psyk från Grekland men de kunde inget göra om ingen av våra vuxna barn kunde får dit honom. O det gick inte för enl honom skulle de inget då veta, som om de inget visste sen innan pfff. Men nu är problemen snart mig övermäktiga. Idag tex tog jag med mig alla sprit i bagagen på bilen så han inget hade hemma. Det första jag fick höra när jag kom hem var att han ville ha lite vin till maten. Jo visst. Vin vid sju o kvar över åtta la han sig.. Så har helgerna varit; korkade upp en ny whiskey 08.30 och sen sova två timmar vid tio, mer sprit som gin o vin o sen sova vid 13 till halv fem. Låter det om mig då, då är jag förbannad. Tur jag lärt mig vara tyst. Ny på detta forum men jag vet inte hur jag ska göra. Han är hur kärleksfull som helst nykter men vill inte inse att han har problem, även om alla omkring vet. Far med fru, barn, vänner och arbete. Nu är vi snart vid vägs ände…. På en dag dracks en hel flaska 6, en flaska gin och en dunk vin. Tror helt enkelt jag behöver skriva av mig till folk som vet hur det är.