Idag kom jag till insikt...

Och idag skred jag till ytterligare handling...

Efter att ha läst mängder av trådar här på forumet igår, så insåg jag att det med stor säkerhet kommer kunna utgöra ett bra stöd för mig på min väg framåt. Det är dessutom otroligt inspirerande att läsa om era andras positiva steg framåt.

Jag har nu under förmiddagen anmält mig till Alkoholprogrammet, vilket jag tror kommer kunna ge mig inre styrka och kraft att gå vidare. Och gå vidare med äkta motivation. Jag behöver förklara för mig själv varför jag behöver det här och jag är van att att basera mina beslut på fakta och erfarenet (kommer mycket tack vare mitt jobb), vilket gör den här 'plattformen' till ett oerhört kraftfullt verktyg. Här finns allt - fakta, erfarenhet, goda exempel o s v.

Jag behöver klara det här. Jag behöver klara det här. Jag kan inte fortsätta som jag gjort hitintills.
Jag SKA klara det här!

// K

Jag har läst många av era inlägg @vår2022 och @Miss Mary Poppins. De gav mig en otrolig skjuts igår, och för det är jag tacksam!

Jag har nog någonstans fastnat lite i att ständigt förneka att jag har problem. Jag trodde att steget till att våga inse det skulle bli större, men den öppenhet som genomsyrar många inlägg här gör att jag vågar tro på det; jag är inte ensam och jag behöver verkligen inte blotta mig ensam. Vi (ni) är så många fler. Och för de flesta verkar det ju gå riktigt bra, om än med vissa bakslag.

Jag delar nog din resa @vår2022. Jag har nog kommit till insikt om att jag måste kapa banden med beroendet helt. Jag känner mig själv för väl för att tro på, att nivån "måttligt" kommer vara en hållbar kombo. Jag kommer inte kunna hantera det, inte kunna sluta när jag egentligen vill. Ett glas kommer bli två, som kommer bli tre, och så vidare...

Mitt mål kommer vara att sluta helt. Om inte av hälsoskäl, så av ekonomiska. Det är lite bakgrunden till att vår diskussion dök upp på hemmaplan. Jag blev helt plötsligt varse om hur mycket pengar jag faktiskt lagt på mitt drickande. Det var riktigt skrämmande läsning, när alla små utlägg lagts ihop.
Båda skälen är helt klart sådana som påverkar mitt inre välmående (och andras i min närhet). DET är i mångt och mycket det som min motivation att klara av detta bygger på.

Och som sagt, jag blir uppriktigt glad över alla kommentarer här inne. De ger mig styrka och tro på att det går att klara av det!

@majsan_nu Tack! Och skriva kommer jag absolut fortsätta göra. Det är sådant som sporrar mig till att fortsätta. En form av bekräftelse på att jag lyckas, på något sätt.

:-)

@SweBro Det brukar ju heta att "summan av alla laster är konstant", så det där har gäckat mig lite granna. Om det nu är så, vad skulle kunna bli det som eventuellt tar alkoholens plats för mig istället?
Oavsett om det blir Gott & Blandat, eller pisatgenötter, eller att samla på fingerborgar, så är det ett sekundärt problem menar jag. Så länge alkoholen inte får ha kvar den rollen för mig, har jag gjort ett stort framsteg!

Jag drack, om än måttligt för en gångs skull, på nyår. Sen lite på lördagen (faktiskt "bara" en glögg och en 3,5:a) och delade en flaska bubbel med frun på söndagskvällen (höll mig faktiskt nykter, för jag hade lovat att hämta henne på jobbet klockan 22.00). På måndagen - igår - brakade helvetet lös. Det blev min dag 'noll'. Och med tanke på vad jag rsikerar, måste jag se till att det inte blir flera dag noll i framtiden.

@Beer Jag anade det... :-P
Men jag uppskattar ditt svar!

Nu har ytterligare en dag gått och jag har varit nykter. Märkligt nog känner jag inget sug idag, men det tror jag är en kombination av allmän nedstämdhet och att det är så mycket annat som äter på mitt inre.
Jag sätter mig och skriver det här nu och tänker lägga mig i sängen med en film. Förhoppningsvis slocknar jag, för trött är jag. Av mängder av skäl.

Relationen mellan mig och min fru lade sig ju av förklarliga skäl på nivån 'mycket isig' efter gårdagens omtumlande väckarklocka. Jag förstår henne fullt ut. Det är klart att hon är förbannad och besviken, med all rätta, och jag tror det kommer kunna ta ett tag innan jag klättrat upp i förtroendetrappan igen. Det är mitt eget fel, så det är självklart något jag kommer få svälja och bearbeta på mitt sätt. Jag kan inte lägga skulden för de känslorna på henne. Även om vi två per definition är ett. "I nöd och lust" heter det, men jag är inte säker på att författaren tog höjd för den här typen av nöd när det skrevs...

Men det känns. Det smakar. Salt, av tårarna. Det gör ont ända in i märgen och det är väl samtidigt både en räddning och något som ligger latent och som skulle kunna väcka djävulen och suget i mig igen. Det får bli en dag i sänder framöver, en dag itaget med att mota fan i dörren. Jag hoppas dock verkligen att det någon gång kommer ändra sig, för om det här blev utfallet av att vakna upp så vet jag inte om jag faktiskt gillar det. Däri ligger tvivlet om det var en så smart idé att ge upp drickandet.

Innerst inne vet jag nog att det var det rätta beslutet. Det kommer visa sig vara det rätta beslutet. Det som stressar min själ, är att jag inte ens kan gissa hur länge den här känslan av tomhet - och avsaknaden av min allra bästa vän - kommer stanna kvar. Jag sätter min tro till att det blir så kort som möjligt. Men att inte veta är frustrerande.

Jag uppdaterar alkoholkalendern med den andra tomma rutan och loggar ut. Det har varit en tung dag.

God natt!

@vår2022 Det är bättre idag!
Den isiga relationen är nog lika isig, även om vi har kunnat prata om en del saker som inte varit kopplade till drickandet. Det är ett litet framsteg, även om det såklart är en lång väg kvar.

Något som däremot är riktigt bra, är att jag har haft fullt upp nästan hela dagen. Det har gett effekten att jag lyckats kunna skjuta grubblet åt sidan för en stund och bara fokusera på mina insatser. Och med grubblet följde tydligen även suget med. Märkligt nog har jag inte ens tänkt på alkohol idag, trots att vi både gick förbi systemet och pratade om diverse drycker på jobbet.

Nu är jag hemma och här pågår någon form av storstädning i McCharthy style. Jag känner igen det, jag funkar precis likadant. Är man arg, irriterad, sur eller bakfull, så städar och röjer man. Jag funkar likadant, så jag håller mig lite i skymundan nu när frun ränner som en stormvind i huset. Hon har alltid gjort detsamma när jag varit den som städat (och för PK-anghängares inre frid kan jag säga att det är jämställt på det planet i det här huset).
Jag sitter här och läser - och skriver med, uppenbarligen. :-)

Jag hoppas att kvällen blir som igår, minus alla känslor. De kanske kommer, det får ge sig då. Men jag hoppas att den blir lika fri från sug och behov. Igår drack jag te och sjönk in i en gammal klassisk rulle jag sett antagligen så många gånger att det skulle kunna uppfattas som skadligt. Ikväll tar jag vid med ett Youtube-maraton. Det kommer upp många intressanta förslag i högerspalten, och man måste ju bara se dem. Tänk om de försvinner?!

Hursomhelst är jag hoppfull om att det blir ytterligare ett nyktert dygn. Det vore en underbar avslutning på dag 3!
Jag är övertygad om att det kommer lyckas.

Risken finns nog att jag skarvar på med mer tankar och känslor senare ikväll. Just nu känns ganska tomt, men faktiskt bra...

En vecka!
Jag är faktiskt lite småstolt nu, men alldeles nyss skrev jag in den sjunde registreringen med "0" i alkoholkalendern.

Det har såklart inte varit någon enkel resa, men jag har lyckats sysselsätta mig med saker som gjort att jag kunnat tränga undan suget. Det största problemet har nog varit sömnen. Jag har sovit ganska dåligt den här veckan. Men det är nog en kombination av alla saker på en och samma gång; van att somna lullig, drömt en massa (vilket jag normalt inte gjort tidigare) och det faktum att familjelivet här hemma inte är sig riktigt likt.
Det sistnämnda kommer ta lång tid, det har jag förstått nu. Men jag ser det lite såhär, att om jag klarar av att rida ut den stormen utan att ta till flaskan, så borde jag tamejfan klara av nästan vad som helt i framtiden. För mig är den kombon en sjuhelvetesprövning just nu.

Men jag har hittat ett par nya kompisar. De heter Netflix, mörk choklad och te. Te, som jag inte druckit på säkert 15-20 år. Men det funkar! Starkt Lapsang, riktigt jävla starkt. Det luktar och smakar så pass att jag måste tänka på det när jag dricker det, istället för på annat... :-)

Imorgon börjar en 'riktig' vecka på nytt. Det kommer kommer krävas en del trix för att undvika fällorna där. Det är inte precis uttalad nolltolerans bland de närmaste kollegorna, så jag har funderat en hel del på vilka argument jag ska använda mig utav för att "släta ut" det nya konceptet för mina närmaste. Vi har ju haft en viss nivå, så det är klart att det kommer undras om jag helt plötsligt säger -Nej, tack!
Nåväl, vi har dock ändå pratat om att ta en vit januari, så det borde inte vara något märkligt med att jag faktiskt gör slag i den saken. Då har jag köpt mig lite mer tid för att fundera på hur jag ska lägga upp det efter det.

Sju dagar. Imorgon blir det åtta!

Tack allesammans!
Igår blev det en åtta i protokollet (kalendern). Det känns ruggigt bra faktiskt!

Visst är resan inte på långa vägar någon dans på rosor. Förutom suget, så är min dekorerad med en massa andra utmaningar och problem. Det har jag skrivit om. Men jag är samtidigt övertygad om att även dessa kommer lösa sig, även om det just nu känns avlägset.

Det blir dock något lite bättre för varje dag som går. Både de alkoholrelaterade problemen, som de familjerelaterade.
Jag säger lite som många av er andra; jag tar en dag i sänder och varje nolldag är en bra dag!

Det är tisdag idag. Den kommer flyta på utan problem, nyktert. Det kan jag nästan lova redan nu.
Sen räknar jag med att både onsdag och torsdag går i samma anda. Fredagen får jag ta när den kommer, för den och lördagen kommer säkerligen kräva en del trixande, på sådant sätt att jag måste hitta sysselsättningar som flyttar fokus från det sedan många år inarbetade vanedrickandet till annat. På torsdag blir det däremot tvåsiffrigt. Och 10 är ju snyggt, men 14 är två veckor och ännu snyggare. Det blir min motivation än så länge - jag SKA klara två veckor. Sen blir det till att sätta nya mål...

Tills nästa inlägg, ha det så gott!

Jag tänker att det är på sin plats med en liten uppdatering här:

Jag har varit inne och läst en hel del, men inte kommit till skott med skrivandet själv. Av en mängd olika skäl.
Jag kan däremot säga att det för min del faktiskt går bra, om jag får säga det själv! I går registrerade jag en nolla för 15 dagen i sträck. Jag klarade således mitt mål på både tvåsiffrigt (10) och två veckor (14). Nu är siktet inställt på 20. Sen tänker jag 25 o s v.

Jag har lyckats sysselsätta mig med massor av andra saker, som på ett mycket positivt sätt lyckats få mig upptagen med annat och riktat mina tankar på helt andra saker än alkohol. Det känns bra. Men jag bävar lite för de mer riskfyllda situationerna, t ex middagar (utöver de vanliga vardagsvarianterna) och sociala tillställningar med kollegor etc.

I helgen uppstod dock en liten infekterad diskussion hemmavid.. Jag levde i tron om att alkoholfri öl skulle kunna vara ett godtagbart alternativ och ersättning för den äkta varan. Så när suget under middagslagningen faktiskt kom smygandes, tog jag en sån. Likaså med en till när det skulle ätas. Och det funkade faktiskt för att dämpa begäret.
Min fru var inte hemma då, utan kom senare på kvällen. Och när hon kom hem från jobbet blev det liv i luckan. Hon menade att det inte var okej med alkoholfritt, om mitt mål nu var att avstå helt.
Jag delade (och delar) inte helt denna uppfattning, för jag har nog resonerat lite som så, att alkoholfritt skulle kunna vara en bra "räddning" i de risksituationer jag kan se framför mig enligt ovan. Men eftersom en del av dealen mellan henne och mig är att jag visar att jag menar allvar med det här, så får jag nog snällt skippa även alkoholfritt...

Här önskar jag lite inspel från er andra; hur resonerar ni kring alkoholfria alternativ?

@cthd Jag har nog missat just den tråden, eller detaljerna i den tråden.

Jag delar synsättet till viss del. Alkoholfritt kan nog utgöra en trigger, men även en "räddning".
Det där kommer jag få fundera på närmaste tiden, men för nu väljer jag för säkerhets skull bort även det...

Dags för ytterligare en uppdatering!
Jag har varit ganska dålig på att främst skriva, men även läsa, härinne senaste veckorna. Det har varit fullt upp på jobbet, vilket trots allt är kul. Hellre att det är lite för mycket på bordet, än att det inte är något alls. Visst, "för mycket" är ofta en säker trigger för att ta till alkoholen som avkoppling, men jag har lyckats se till att arbetsuppgifterna varit förenade med sådant som gjort att jag inte kunnat dricka (bilkörning m m).

Hursomhelst är jag ändå välidgt stolt över mig själv, för jag håller fortfarande nollan!!!
Med den senaste registreringen är jag uppe i 43 alkoholfria dygn, och eftersom jag satte som delmål att hålla nollan till april, så känns det som om det skulle kunna gå vägen. Både dit och ett bra tag till.

Visst har resan kommit med utmaningar. En del av lite större karaktär finns fortfarande kvar på "bevakningslistan", de där festerna, AW:arna o s v. Men har jag klarat mig så här långt, så kommer jag säkert hitta sätt att ta mig igenom de där andra med.

När det gäller diskussionen om alkoholfritt, så har jag förlikat mig med det faktum att även dessa är strukna som alternativ. Jag orkar helt enkelt inte ta den fighten, utan viker mig och anpassar mig med andra alternativ. Jag har bland annat börjat uppskatta bubbelvatten. Det har aldrig varit min grej tidigare, men jag har nu upptäckt att det fungerar som en ganska bra all round-dryck till det mesta. Till och med till ost- och charkbricka...

Jag ska försöka bättra mig med skrivandet och försöka ha något bättre kontinuitet framledes. För min del är det ett sätt i processen att övervinna alkoholen. Och förhoppningsvis kanske det är någon som tycker det är intressant att läsa om min resa framåt?!