Jag har druckit alkohol sedan jag var 15 år. Första gången jag drack blev jag plakat och sedan dess har jag alltid varit den som dricker för mycket. Av allt dåligt som hänt i mitt liv så är 95% beroende på alkohol. Jag har försökt att förändra mitt drickande många gånger men aldrig lyckats. Jag tror det är att när jag dricker ETT glas, så tänker jag redan på nästa. Skam, skuld, skador, sjukdomar. Ingenting har kunnat stoppa mig. Framförallt har jag aldrig sett sanningen. Aldrig riktigt erkänt för mig själv hur RIKTIGT illa det faktiskt är. Förra året skadade jag mig illa när jag ramlade (för jag var full) på en middag. Ändå tänker jag: nu ska jag klara av att dricka mindre! Men det går inte... Största skammen är när barnen (några få gånger) sett mig riktigt full och efteråt berättat att det var läskigt. Det enda jag kan säga om det är att jag iaf är glad att jag vågar prata med dem och vara transparent att jag drack för mycket och att jag ber så mycket om ursäkt. Detta med barnen är ändå den STÖRSTA skammen, men jag känner ändå att jag MÅSTE skriva om det, även om jag inte vill, för det är sanningen. På nyår hände det igen, och skammen vet inga gränser. Jag funderar över hur jag kan göra så här mot mig själv? Dagen efter nyår registrerade jag mig här, och detta blir mitt första inlägg. Jag behöver någon att skriva med så känner ni igen er skriv gärna.
Jag är livrädd att misslyckas igen. Så min strategi denna gång är en dag i taget, en utmaning i taget. (Min utmaning är inte vardagarna, då jag inte brukar dricka, utan mitt sociala liv. Jag går på mycket middagar och har vänner som också dricker mycket. Livet har kretsat mycket kring att laga mat och dricka vin.) Min dröm just nu är att vara helt vit under tre månader för att REFLEKTERA och fundera över vad och hur jag ska göra sen. Jag upprepar för mig själv - tre månader är inte mycket på ett helt liv, du klarar det, du behöver inte bestämma mer än så, sen får vi se om du lyckas komma på ett sätt att dricka måttligt! Men jag vägrar denna gång att skamma mig själv om jag misslyckas med just det, tänker att det är lättare att försöka igen om jag inte lägger för stor vikt vid den skammen också!
Svamligt meddelande. Men så är min hjärna just nu. Huller om buller med alla känslor på en och samma gång.

Välkommen hit och grattis till ett beslut att vara nykter i 3 månader. En liten varning dock för att du redan nu bestämt dig för att dricka "måttligt" igen. Så gjorde jag ett antal gånger och det var inga som helst problem med att vara nykter en längre tid eftersom jag visste att jag skulle få dricka efter att min period var över.
Ta en dag i taget och njut av att din kropp anpassar sig till ett liv utan gift !

@Adde Hej och tack för svar. Behöver bollning!
Jo, kan tänka mig att det lät som jag hade bestämt mig för att börja igen, men så är det inte riktigt. Jag vågar bara inte stänga den dörren eftersom då skulle dessa tre månader vara så mycket svårare. Jag vill under dessa tre månader vrida och vända på mitt drickande och se vad jag kommer fram till om du förstår? OM jag hade sagt, aldrig mer, så hade beslutet idag varit så mycket större, och allt det som är jobbigt att tänka på hade känts så mycket större. Nu i början (inne på dag 6) så tänker jag att mantrat "tre månader av ditt liv är inte mycket" hjälper mig. Under den tiden tänker jag att jag har mycket jobb att göra...

Hej och välkommen :)
Jag förstår var du menar att säga aldrig mer kan kännas för stort till en början. Mitt mål är att aldrig mer dricka alkohol men jag tar det fortfarande efter 6 månader dag för dag och börjar varje dag med att lova mig själv att inte dricka något just den dagen.
Jag vet att många brukar få tips om alkoholprogrammet som finns på den här sidan så det kanske kan vara en bra början? Jag har förstått att många blivit hjälpta av det.

@Linalus Välkommen hit!
Ett bra första steg när ens vanor med alkohol känns ohållbara... Tre månader o sen utvärdera, behöver ju inte betyda hur du tänker fortsättningsvis! Även om du just nu tänker ett tillfälligt stopp, det händer en del vartefter tiden går...
Instämmer med tipset om alkoholprogrammet, det är hjälpsamt o ger många tankar o funderingar!💪
Även att ha en egen rådgivare som du kan bolla med...👍
Jag har varit en tid här på forumet, har en egen tråd, där finns många av mina tankar/funderingar...
Än en gång Välkommen!
Kram 🤗

Hej igen,
Ja, jag har börjat alkoholprogrammet och mitt mål är just att ta tre månader och sedan utvärdera. Jag tänker att min första månad ska gå ut på att STÅ UT och HITTA LÖSNINGAR på alla de utmaningar som kommer komma. Jag tänker att månad två reflektera lite över hur det har gått att avstå, säga nej, hitta nya vägar och hur jag känner mig kroppsligt och själsligt. Sen tänker jag att resterande två månader går till FUNDERA om jag verkligen vill börja igen.

Det värsta är att jag är så OTROLIGT rädd att misslyckas. Återigen. Att stå där med den misslyckande skammen och hata på mig själv igen. Så mycket tid i mitt liv som gått åt till det. Jag litar inte på mig själv och det gör mig så ledsen och ängslig. Nu har det gått 6 dagar utan något och jag har trots allt redan varit på en middag och ett restaurangbesök där jag lyckats ta mig igenom det obekväma att "vara annorlunda" för vännerna. Inte dricka. Det är så märkligt att vara på den sidan. Jag är alltid den som ALDRIG tackar nej och är på g... Nu blir det annat och i och med det till en början en liten avig stämning när JAG tackar nej.
Är så rädd att misslyckas...

@Linalus Så bra att du redan provat dina vingar med att gå på middag o göra restaurangbesök! Måste kännas stärkande tänker jag... Det vet jag inte om jag ens vågat testa! Nu kanske när jag samlat fler dagar
Vad kan hända om du misslyckas annat än att du tar nya tag? Önskar att den känslan inte ska vara förlamande för dig! Du låter så stark trots din osäkerhet- jag hejar på dig o skickar en styrkekram!
Kram 🤗

Hej och välkommen hit, bra jobbat med dina dagar och din plan!
Precis som du började jag med tre månader. Hade kört vit januari de senaste åren men ville testa en längre period och i bakhuvudet fanns nånstans farhågan att jag skulle behöva sluta för alltid.
Just idag faktiskt- har jag varit nykter två år. Det har varit stundtals jobbigt men det har också varit mitt livs bästa beslut. Är tacksam. Främst över forumet som erbjuder så enormt mycket kunskap och erfarenheter. Läs här allt du kan. Ta till dig av råd som passar dig- men ta också till dig några som inte alls passar, finns så mycket smart-skap och roliga kloka personer här.
Du skriver mycket om rädslan att misslyckas. Var inte så rädd för det. På sätt och vis har det värsta redan hänt. Du har druckit dig till ett beroende. Nu har du tagit tag i det. Ett otroligt beslut! Kram och lite tålamod kommer här! 😍

Tack alla!
Alltså vet inte om ni känner igen er, visst det är svårt och utmanande med middag och restaurang, men suget att dricka hemma i sin "trygga", ensamma vrå, är ju också en "drömbild" man går runt med. Sjukt. Man är som Gollum med sin skatt, bara har ögonen för en sak, man vill va ensam med sitt skit/skatt.
Känner så många känslor på samma gång. Så fruktansvärt många känslor. Just nu känner jag mig ledsen. Ledsen att jag trolig aldrig mer kommer dricka. Min vän, mitt mys, min tillflykt. Men också min skam, min skuld och mina skadors tillflykt. Samtidigt känner jag mig som sagt rädd. Rädd att misslyckas. Rädd att inte klara av att stå emot. Känns mig som en liten liten figur som förtvivlat försöker bygga upp en rustning. Lappa och laga och så fort en bit kommit på plats så spricker rusningen på nåt annat ställe. Limmet är för dåligt och rustningsbitarna alldeles för tunga....

En dag i taget. Eller ett nu i taget.
Nyktra dagar ger hjälp på vägen.
Det är nog vad många upplever som magi mitt i allt som stundtals är svårt. Att ögonblick, stunder, livet bara uppenbarar sig. Livet överraskar!

Välkommen hit! Jag knatar hack i häl på @Seklart och jag uppnår 1 år och 11 mån på söndag, tjoho! Nykterhetsdagen känns viktigare än födelsedagen numer. På ett sätt föddes jag in i ett nytt liv. Ett liv där återkommande depressioner, ångest och oro drog sig tillbaka - och istället blev jag mer grundglad, grundnöjd, grundharmonisk. Idag kan jag verkligen njuta av vardagens små ting. Dagens långpromenader i solen tex, eller tvåtimmarssamtalet jag hade med min kompis samtidigt som vi promenerade. Lovely ❤️

Mitt förra liv var en enda lång transportsträcka till nästa fylla. Ibland blev jag knappt påverkad, ibland drängfull. Jag visste aldrig när det skulle bli vilketdera. Men när jag märkte att toleransen ökat enormt (drack 3/4 bib per kväll vissa kvällar, men då blev jag asplakat), samtidigt som minnesluckorna blev fler och fler, så fick jag nog. Detta liv ville jag inte leva mer. Det fick vara nog. Punkt.

Det är en sorg att tvingas inse att man får ge upp alkoholen för gott. Därför bör man ta den processen i småbitar, låta sorgen skvalpa runt lite i sin egen takt. Först i höga vågor, sen i småskvalp. Till slut kav lugnt, bleke. En dag i taget med sikte på tre månader till att börja med är kanon. Hela det första halvåret tog jag ett nytt beslut varje månad. Man tänker annorlunda för varje nykter månad. Man ska ha respekt för den processen och låta den ha sin gång.

När man väl har genomskådat alkoholromantiken så känns det som man har fått ett trolleritrick förklarat för sig. I den stund man förstått, på riktigt förstått, så går det inte att göra oförstått. Man kan då inte förstå hur man kunde låta sig luras. Men alla måste den vägen vandra. Själv. Vi andra kan bara stå här i vägkanten och hejaropa glatt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek @Se klart @majsan_nu @starten på det nya
GRATTIS till era nyktra dagar och TACK för att ni svara och peppra lilla mig.
Som du skriver andrahalvlek. En sån sorg. Samtidigt som det finns glädje i att slippa alkoholens kedjor. Jag förstår vad du menar med vågor och småskvalp just i denna sekund - Tsunami!!!!!! Tungt hjärta.
Läste något bra idag på Holly Withetakers instagram (Författare till - Quit like a woman)

Bild på HOLLY som ser helt "blank" ut. Text:
"Last night someone asked me if there was a tool that helps manage the hard first few days of not drinking. There is a tool, and the tool is to burn.

The tool is to throw yourself into the fire of the absolute suffering you encounter when you break old habits, drop old terrible toxic patterns, decide to grow beyond what you’ve settled for.

We do not know how to suffer. We are padded things who cannot stand to be with pain, with loss, with heartbreak, with craving. We do not need another thing to pad it. We need to learn how to be with ourselves through the torture that is growth.

That is all breaking addictions really is. It is finally confronting your shit, confronting the things that have you by the ankles, finally saying absolutely not one more day, finally making the choice for ourselves. And when we do that, when we say “no more” and remove it, we can try and make it soft, easy, but that misses the point, b/c the point IS the burn. The point is to approach the edge of what we think we cannot handle, the point where we think we will absolutely break, and stay there, in it, on the dot. B/c, babies, that is the only place change can happen. Pema said: “Only to the extent that we expose ourselves over and over to annihilation can that which is indestructible in us be found.” If we really want to show up, if we really want to live, if we’re serious about growth and love, we have to throw who we think we are onto the fire, again and again. It hurts b/c it’s supposed to hurt. That is the design. We either cling to our shit and live in this forever dull ache, this low grade game, or we expose ourselves to suffering and have it all.

Here is a picture of my burning. Here is a picture of my detox from the push/pull cycles of love, from the ideas that another person’s love is worth more than loving myself. Here is me, learning how to suffer the standards I keep. Here is me not drinking at it, not getting high at it, not binging and purging at it. Here is me not fixing, not clinging, not texting her. Here is me staying, in pain, dying the death of an old tired habit, reminding myself it hurts because it should. Here is me, finding the indestructible."

<3

Hej!
Jag är också ny här som officiell medlem, men jag har varit inne och tjuvkikat i nästan två år. Har också tagit vita månader, och belönat mig efteråt med vin över att jag har klarat det.
Jag vet inte vad mitt mål är denna gång, jag har en idé men jag vill inte jinxa den, så jag håller den för mig själv. Det blir en dag i taget - varje dag utan att dricka är en bra dag.

"Alla förändringar, även de mest efterlängtade, har sin melankoli; för vad vi lämnar efter oss är en del av oss själva; vi måste lämna ett liv för att kunna gå in i ett nytt" / Anatole France

Jag hejar på dig! Du fixar det här!

Ett konkret tips är att genrepa tex en fest innan. Tänka ut varje tänkbart steg innan. ”Jag kommer dit och erbjuds en välkomstdrink och då ber jag om alkoholfritt, sen…” Tänk ut innan hur hela kvällen kan se ut nykter. Hjärnan är kass på negationer, så tänker man ”jag ska INTE dricka vin” är risken stor att hjärnan bara kopplar ”jag ska dricka vin”. Ordet ”inte” hoppas liksom över. Det är därför man istället ska formulera vad man ska göra på ett positivt sätt. Som man gör med små barn. ”Det här får du göra, gör så här…” Istället för att tjata på dem om vad de inte får göra.

Fokusera på samtalen, var genuint nyfiken på andra och på hur det ska bli att vara nykter på en middag. Du kommer märka att du har lika roligt. Till och med roligare, enligt min erfarenhet. Ytterst få bryr sig om att man inte dricker alkohol, och om de bryr sig så beror det på att de känner att deras eget drickande är ifrågasatt. Det är deras problem. Ta död på diskussionen direkt.

Vita lögner är helt okej, en vit månad är ju vanligt nu i januari. Hälsosatsning är också okej att skylla på. Jag skyllde på bilkörning hela första året. I början är man skör och vill inte outa. Det tog tre månader innan jag berättade för någon enda människa IRL, vilket blev min vuxna dotter som bor på annan ort så vi träffas inte i vardagen. Jag lever själv och jag blev nykter precis när corona bröt ut.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jättebra tips! Jag har redan börjat visualisera hur jag sitter med alkoholfria drinkar och vin osv och njuter av det. Alltså som du säger inte negationer utan försöka vända de ”tråkiga” tänkarna till nåt bra.
Håller ickså med dig och att inte outa. Jag har börjat med ssri för ångest (undra varför??!! Haha) så jag kan skylla på det. Har inte ens berättat för min man. Som du @cthd, jag vill inte heller jinxa…
Nu har det gått en kväll till och jag lyssnar just på
”Quit like a woman” och undrar hur man tänkte när man började hälla i sig den där skiten…

@Linalus Hej! Att visualisera funkar jättebra för mig. Jag ser mig själv dricka en alkoholfri öl, smakar gott tycker jag, äta, prata och ha roligt. Jag känner mig så stolt och nöjd över mitt val. Vet ju också hur skönt det ska bli att vakna pigg och fräsch nästa dag då jag är nykter. Har varit nykter drygt 10 veckor och fick dividera med mig själv många gånger i början. Alkoholdjävulen är slug, snabb och blir lätt på. Har man en bra plan och strategier som man håller sig till blir det enklare. Jag drack vin varje dag senaste åren och det är en sån otrolig lättnad att slippa planera, smyga, smussla och ljuga mer. Att sluta dricka är bland det bästa jag gjort i mitt liv och de närmaste som är de enda som vet om detta irl, är så stolta och stöttar mig i mitt beslut.

Kämpa på och lycka till💪🌸

Jag tänker också som ni skriver att något som känns viktigt är också att hålla kontakten och reflektionen upp genom att skriva här är känns viktigt. Jag tänker om man skriver något varje dag nu i början när allt känns nytt och skrämmande så blir man ju hela tiden påmind om vad man gör.
Jag har aldrig gjort en sån här stor förändring i mitt liv tidigare. Är fortfarande rädd att jag inte har det i mig. Att jag inte kan vinna över min hjärna. Vågar inte lita på mig själv... Egentligen vill jag liksom skrika ut till världen "I'm a non- drinker!" men litar inte på att det håller...

Lyssnar på boken "Quit like a woman - the radical choice not to drink in a culture obsessed with alcohol" och blir faktiskt nästan stum. Det är ju inte sant vad vi lärt oss sen vi va små. Alkoholen är en del av allt som ska upplevas "firas" (nyår), "Avslappnat" (efter bastun, på spat, "när du vill va dig själv"), "kärlek" (bröllop), "sorg" (begravning)... Är det inte egentligen helt sjukt???

@Linalus Jo, det är helt sjukt att alkohol är så förknippat med olika situationer. Ju längre på den nyktra resan du kommer, ju mer uppenbart kommer detta bli. Så har det blivit för mig iaf. Jag använde/r just det där att säga att jag inte dricker som ett sorts säkerhetslås mot alkoholen. I början inför min familj, och allteftersom i fler o fler sammanhang. Jag kände mig säker på att jag aldrig skulle dricka igen nån gång kring 3 mån, kanske tidigare. Nu i höstas kände jag mig såpass trygg i min identitet som nykterist att jag med stolthet passade på att säga det i andra situationer när tillfälle fanns. Nu senast jag var på VC frågade ssk om alkoholvanor. Känns så himla gott att det står att jag är nykterist i journalen💪(det var inte mitt ordval, men det stämmer ju).
Vad jag vill ha sagt, är att man förändras under resans gång. Jag fick många gånger rådet härinne på forumet att ha tillit till processen, och det rådet skickar jag vidare till dig!

Klokt som du säger att ta en dag i taget annars kan det bli övermäktigt. Det sista min terapeut på behandlingen sa till mig var : Varje morgon, innan du kliver ur sängen, så lova dig själv att inte dricka just idag oavsett vad som än händer !
På så sätt lade jag till dag för dag, vecka till vecka, månad till....ja du fattar :-)

FREDAG och oron och ängslan tar över lite igen. Hur ska mitt liv nu bli? Brukar dricka några glas rött på fredagkvällen o just i denna sekund inser jag att det finns inget att ersätta det med. Jag tycker ju att vin är gott… blir ledsen över förlusten. Famlar runt o huvudet o letar efter vinsten… jag som kände mig så stark i förmiddags.
Hur mår alla ni?