Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Tack fina FinaLisa! 💗 Så härligt att höra att du lyckas bra med ditt. Det är ju underbart att kunna ta ETT glas vin väldigt sällan vid speciella tillfällen men vara helt nykter däremellan. Det låter perfekt.
Just nu känner jag mig seg och bakis och dum. Men förhoppningsvis för sista gången i livet. I dag börjar min nyktra väg igen. Med bestämda tassar mot framtiden!

Hej välkommen tillbaks!
Klokt att börja om med nykterheten.
Hur kommer det sig att du började dricka igen? Var det på impuls eller var det ett val du gjorde? (Även om man kan diskutera huruvida det är ett val...🤔)
Kram🤗

@Knaskatten Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista - och du vet ju hur du ska göra. Du vet att du klarar av det. Du vet vilka vinster du får i och med nykterheten. Snabbt. Sen gäller det att hålla den medvetenheten levande över tid, påminna sig. Genom att hänga här tex. Jag tillhör inventarierna numer. 672 nyktra dagar idag, tjoho!

Kram 🐘

2022, Knaskattens år?
Ja, vi kan ju hoppas. Det har gått åt skogen med odrickandet de senaste dagarna, så nu tänker jag NYTT ÅR NY KATT och bestämmer mig för att det är då jag börjar.
Tänk så mycket plats i hjärnan jag kommer att frigöra när jag inte längre behöver debattera med mig själv om jag ska dricka eller inte. Just nu känner jag mig bara dum och trög och ofräsch. För mycket vin igår igen. Längtar till lördag då jag börjar med dag ett. Min sista, hoppas jag.

@VaknaVacker tack! Jag ”valde” att börja dricka igen. Tyckte att jag liksom hade ställt om min inställning till alkohol så pass att jag skulle kunna ta ett glas vin på någon mycket speciell dag väldigt sällan… Men så gick det ju inte nej.

@Andrahalvlek wow, fantastiskt! Och ja, tror att jag helt enkelt slutade hänga här och slutade påminna mig själv om hur mycket alkohol suger. Det ska jag inte göra om.

Jag tänker att jag inte förtjänar att ha min tråd här i vidare livet längre, utan borde hoppa tillbaka till förändra drickandet igen.

Välkommen tillbaka, Knaskatten! 💗

Hoppas innerligt att du får ordning på livet utan alkohol. Du har kämpat länge och vet att du kan.

Önskar dig ett fint och nyktert 2022!

Kram

Dag 1 (igen), 1/1-22
Hade en bra avslutning på 2021, som i övrigt inte varit så toppen. God mat och gott vin! Jag kände mig ganska färdig med det redan under kvällen.
Och idag har jag haft en väldigt bra första dag. Var oförtjänt obakis när jag vaknade och har haft en lugn och skön dag, med långpromenad, tupplur i soffan, träning(!!!!!! EJ igår om man så säger) och kombucha till middagen. Vilket gjorde att jag var en betydligt härligare fru och mamma som orkade spela spel och vara vaken och ha roligt istället för halvslumra framför en film.
Bra start, men tricket är ju att göra det igen och igen och igen varje dag. Just nu känner jag hopp.
Jag lyckades inte flytta min tråd, så jag kanske får hänga kvar här. Det är ju en del av det vidare livet att ramla och ta sig upp igen kanske?
@Vinäger TACK! Så skönt att du är kvar härinne. Ska läsa ikapp i din tråd. Gott nytt och nyktert 2022 till dig också!

Dag 2 hej å hå.
Ja, det finns ju inte så mycket att rapportera liksom. Det svåra är inte att fixa två ynka dagar (för mig i alla fall), utan att klara alla dagar för evigt amen. Just nu känns det lätt, men jag vet att det kommer att bli utmanande snart. Säkert redan i veckan (har en tendens att använda vin som ett sätt att slappna aaaaaaaav och lite trösta mig själv när jobbet är stressigt och det är det typ alltid) och ännu säkrare på favoritdagen fredag när jag vill UNNAMÄJ och fira att det äntligen är helg.
Har haft ytterligare en präktig dag med låååång promenad (trots ont i rumpan efter alla squats jag tvingade mig själv till igår) och en massa hemmajox: har äntligen kastat ut julen (tjoffs vad skönt att bli av med barren och allt pynt - nu vill jag ha VÅR tack) och tagit tag i lite surdegar såsom att rensa ett skräprum och åka till återvinningen. Otroligt glamouröst och spännande. Jag ber om ursäkt för enormt trist läsning. Men det känns skönt. Den här katten behöver mindre knas och mer präktighet.

@Knaskatten Då är det där du ska lägga fokus. Hitta nya sätt att koppla av och unna dig 🙏🏻 Min erfarenhet är att behovet av att unna sig i tid och otid klingar av efter ett tag. Nedvarvning i badkar varje kväll har blivit min grej. I början belönade jag mig med choklad varje kväll, men det lyckades jag bli av med till slut, men hela det första nyktra året åt jag choklad varje kväll som substitut.

Kram 🐘

Dag 3
Här händer ingenting spännande, utan Präktkatten tråkar på. Jobb idag och det var inte heller speciellt kul. Kan ingen bara betala mig för att vara ledig, tack? Kände för första gången nu ikväll att det hade varit trevligt med ett glas vin. Inte något okontrollerbart sug eller så, utan mest ett tecken på tristess tror jag. Har ju som sagt en tendens att dricka när jag tycker att livet är grått, allt är trist eller jag är stressad. Eller när jag vill fira. Haha! Alla tillfällen är tydligen bra.
Har ställt om lite andra saker nu vid nyår också, klassiska nyårssaker som att äta mindre socker och röra på mig mer. Det gör ju inte livet roligare direkt, så jag får kanske göra som du säger @Andrahalvlek och faktiskt unna mig och skämma bort mig själv lite. Hellre choklad än vin, liksom.
Jag har ju läst någonstans att man ska behandla nykterheten lite som en graviditet. Har skrivit om det förr, men det går ut på att man ska skämma bort sig själv på andra plan. Typ vila när man känner för det, sova lite extra, äta något gott osv. Och inte dricka alkohol, så klart.
Får se. Just nu väger jag fem kilo för mycket och skulle gärna se mindre trött och trist ut. Men som sagt, prio ett är att låta bli alkohol. Det innehåller ju en del kalorier det med, så en chokladbit kanske kan få slinka ner istället om det behövs.
😽

@Knaskatten Bra liknelse! Precis så ska man göra - behandla sig själv som om man vore gravid 🤩 Då är man extra tolerant för sina egna humörsvängningar, man tar alla chanser att vila och man kräver lite space från omgivningen. Och man dricker inte. Punkt. För man vet att resultatet är värt varenda nykter månad.

Kram 🐘

Hej!
Jag har ju också harvat runt här i några år. Hållit upp, druckit måttligt, druckit förmycket. Jag har glamouriserat vinet i soffan, vinet till vissa maträtter, festligheten i vin, men jag saknar numera inte alkoholen alls. Jag var så trött på tvångsdricksnde som jag ägnade mig åt. Jag tar enstaka glas nu ute. Ett. Det har inte varit många de 1,5 år jag inte har druckit skadligt. Men börjar tänka att de flesta sådana också är onödiga. Alkoholfriheten ger ett lugn som jag inte vill bli av med och jag tror att även små mängder påverkar negativt. Jag har under många och långa perioder hållit mig under riskbruk tidigare, men lugnet kom inte förrän med en lång tid helt utan.
När jag slutade nu senast gjorde jag fredagarna extra trevliga. Planerade maten, köpte blommor, gjorde fint. Det kändes så skönt och lyxigt. Minns inte om jag drack a-fritt, men jag dricker det rätt sällan numera. Tycker vatten är gott och fredagen/njutningen etc sitter inte längre i mat och dryck utan i att jag kopplar av. Jag medicinerade mest stress och trötthet med alkohol. Förklätt i ”oj vad gott och lyxigt till pastan”. Det känns som att du är där nu och har ledsnat ordentligt. Tänker att det handlar mycket om att tänka på ett annat sätt också och du har allt att vinna. Lycka till nu!

Dag 4
En dag som började bra med sol och bra energi, men sen blev det mörkt och trist och jag blev låg. Tyckte synd om mig själv som inte ”fick” ta ett glas vin och debatterade vilt om det i skallen. ETT glas vin herregud. Vaddå, ska jag ALDRIG få dricka igen? Nu kör jag en månad först så får jag se. Men måste jag verkligen ha en vit månad? Det är ju inte som att jag inte KAN sluta dricka, det är bara så himla tråkigt. Osv osv osv.
Jag har ju bestämt mig för att klara minst januari till att börja med, så jag bet ihop och försökte påminna mig själv om att det ju aldrig slutar på ”bara ett” glas vin och att det ju är därför jag gör det här.
Nu ligger jag i sängen och är stolt över att jag inte drack. Och glad. Är jag låg eller trött i morgon beror det inte på vin, och jag har ingenting att vara besviken på mig själv för.
Det hjälper enormt också att jag känner mig tvungen att gå in och rapportera till er osynliga människor som eventuellt läser. Jag känner något sorts ansvar.
Så tacksam över det.
Och så tacksam över att få några kommentarer också!

@Sisyfos jag minns dig 💗. Ditt förhållande till alkoholen låter ju perfekt i mina öron. Att kunna ta ett glas vin men stanna där - eller knappt ens vilja ta det… Det låter som en befrielse. Jag har alltid varit av eller på, aldrig klarat det där måttliga. Men hade så gärna velat.

@Andrahalvlek visst är det en bra liknelse? Ska påminna mig själv om den om och om igen. Tack för att du finns här och är klok.

😽

Dag 5
Nej fy. Idag har varit svår. Trist. Huääää. Tyckte MYCKET synd om mig själv som inte ”fick” ta ett glas vin till maten. Tror att jag dessutom är på väg in i ett par dagar av PMS så just nu känns allt bara meningslöst och trist. Var typ gråtfärdig.
Hahaha, hur patetiskt?! Egentligen är det ju helt sjukt. Jag har inte utvecklats mycket sedan jag grät i mataffären efter godis när jag var tre år tydligen.
Men senare på kvällen fick jag någon sorts ryck och körde ett yogapass. Tränar normalt aldrig på kvällen eftersom jag normalt alltid har druckit vin. Och då kände jag en sabla tacksamhet. SÅ bra att jag inte drack.
Måste fortsätta. Det kommer att vara tufft, speciellt i några hormonfyllda dagar nu (och kanske speciellt för Herr Knaskatt stackarn). Jag får bita ihop. Håhå. 😿

Anonym26613

Snyggt jobbat 🥳💚🥳💚🥳 Om det skulle vara lätt att sluta, så hade nog inte alkoholen varit den miljardindustri som den är. Folk blir rika av att andra inte kan låta bli. Ush!!
Så här efter ett år utan A hemma, så finns inga vanor som påminner mig om att dricka. Nuförtiden förknippar jag inte A med TV, avslappning, städning (sjukt va 😅) eller mat. Då är det "busenkelt " att vara nykter. Så det kan vara också ett mål. Att du slutar för en månad. Och sedan inte dricker hemma? För mig var det en viktig pusselbit att fatta.

Ha en fin röd dag 🥳💚🥳💚🥳

Dag 6
Fortsatt MYCKET synd om katten. Så mycket självömkan just nu, vackert är det icke. Jag vet ju att det är en process att ställa om hjärnan och belöningssystemet. Jag är ju van vid att ge små kickar varje dag så att hjärnan blir ”glad” för att sen halka ner på en lägre glädjenivå dagen efter som behöver piffas upp med ännu mer vin, vilket resulterar i att jag blir ännu lägre nästa dag osv osv i en ond spiral. Klart som tusan att det känns supertråkigt att bryta mönstret och plötsligt inte få min lilla pick me up i form av fejkglädje på flaska. Stackars katten.
Dessutom är det fredag i morgon. Håhåjaja.

@Miss Mary Poppins du har helt rätt! Skulle det vara enkelt hade vi inte hängt runt här heller. Det är ju många saker som ska sluta att förknippas med vin, alltså. Och jag minns ju från förra gången att det först funkade på riktigt för mig när jag slutade känna just att jag saknade något, att det var synd om mig, att jag inte fick osv. och istället började känna att alkohol var något jag inte ville ha, som jag var ”för bra” för, som jag valde bort för att jag VILLE inte för att jag måste.
Jag behöver nog försöka ställa om inställningen lite så att det inte ska vara en sån kamp. Men får nog vänta tills PMS-dagarna är över. Jag är ingen superhjälte, herregud. 😹
Just nu känns det för jobbigt att tänka att jag aldrig mer får (återigen detta offer-ord) dricka, så min deal jag har slutit med alkoholhjärnan är just en månad till att börja med. Att inte dricka hemma mer känns JÄTTEJOBBIGT så det kanske vore helt rätt grej för mig? Usch, då måste jag ju gå ut.

Dag 7
Vill inte vara en gnällspik, men alltså. I dag var det SVÅRT. Ska ärligt säga att om jag hade varit ensam hemma skulle jag ha druckit. Men nu var Herr Knaskatt där och ”förstörde” allt. Jag tjurade och tyckte synd om mig själv. Sa att det ju inte var att jag inte KAN låta bli, bara att det är så himla tråkigt. Han föll inte för det, utan kvittrade glatt att han inte tyckte att det var några problem att ta en alkoholfri öl. Och då kunde ju inte jag vara sämre. Jag blev på riktigt DEPPIG och tyckte att hela fredagskvällen var bortkastad. Så jäkla omysig.
Intressant sen att mitt sug och min längtan efter vin bara försvann efter middagen. Då var jag istället glad över att jag inte hade druckit. Vad är det som händer? Så knäppt att vara så kluven. Å ena sidan vill jag verkligen vara alkoholfri nu, å andra sidan försöker jag deala med mig själv hela tiden och försöka hitta kryphål för att kunna dricka.
Tack och lov att jag har en partner som har ett 100% obekymrat förhållande till alkohol och som hjälper mig att dricka mindre. Om jag hade varit ihop med mig själv skulle jag dricka vin varje dag.

Alltså - Förlåt Knaskatten! - men du är rolig du 😂😂!
Jag vet, jag förstår, du har det inte roligt nu, jag har själv varit där 😣.

Men vilken underbar självdistans du ändå har, så bra du skriver och beskriver!
Dubbelheten, att tycka synd om sig själv, att bli deppig, att försöka hitta kryphål och samtidigt tycka att -Det här gör jag bra!
Det märks att du varit med ett tag.

Jag skrattar också av igenkänning i mycket av det du skriver, framför allt:
@Knaskatten skrev:"Att inte dricka hemma mer känns JÄTTEJOBBIGT så det kanske vore helt rätt grej för mig? Usch, då måste jag ju gå ut." Ja, fy för den lede 🤣🤣🤣.

Du har klarat en vecka nu, det är grymt!! För som du säkert redan vet, första veckan är värst men du har fixat den galant. Grattis!!
Så den här gången klarar du det!
Snart ligger du ihopsnurrad på soffan och bara kurrar över att vara nykter på fredagar - ja nykter alla dagar! Lapar te eller något annat gott 😋.

Kram!

Dag 8
Hahaha skulle precis gå in och GNÄLLA ännu mer över att jag även fick min lördag totalsabbad av nykterhet, men så läste jag din kommentar @Soffi och blev istället fnissig. Skönt att det framgår att jag inte är en surkisse rakt igenom i alla fall. Jag brukar vara en så glad person att folk till och med kan irritera sig på det, men ge mig en vecka med pms (eller som idag mensvärk) och nykterhet och jag är tydligen Ior.
Jag vet ju att det är värst i början. Att jag ställer om min vinmarinerade kropp och hjärna till att klara sig utan skiten. Och när jag är över krönet kommer jag återigen att bli en självbelåten jävel som glatt sippar på kombucha (som dessutom var SLUT I AFFÄREN idag, en sån skymf!!!) och känner sig frääääääsch.
Just nu vill jag hellre vara en vinhagga för vinhaggor has more fun, tänker alkoholrösten. Som jag inte ska lyssna på.
Tror att jag måste göra hemläxan bättre och börja läsa en massa böcker och trådar igen och faktiskt suga i mig anti-alkoholpropaganda lika girigt som jag brukar suga i mig pinot noir. Så att jag slutar glamourisera alkohol och istället ser det för vad det är: gift. Som är gott.
Nåväl. 8 astråkiga dagar avklarade, hurra!

Dag 9
Har varit inne och läst min egen tråd igen för att "suga i min anti-alkoholpropaganda" som jag uttryckte det igår. Pratade nämligen med Herr Katt för en stund sen och sa att "jag tänker nog ändå att jag tar den här vita månaden men sen kanske jag får dricka på fredagar och lördagar, men inte vardagar", och då sa han "men så säger ju du varje gång, men det blir ju inte så. det är supertrist, men det är alltid en slippery slope med dig".
HRMPF tänkte jag förnärmat. Sen läste jag min egen tråd.
Och herreguuuuuuu så många omstarter och "den här gången" och nya regler och bestämmelser jag har varit igenom. Ingenting har ju faktiskt fungerat förut. Förutom att helt enkelt inte dricka.
Shit.
Jag VILL ju inte aldrig någonsin dricka igen!
Så himla trist ju.
Men det verkar som om det är där jag är tydligen.