Jag har druckit alkohol sedan jag var 15 år. Första gången jag drack blev jag plakat och sedan dess har jag alltid varit den som dricker för mycket. Av allt dåligt som hänt i mitt liv så är 95% beroende på alkohol. Jag har försökt att förändra mitt drickande många gånger men aldrig lyckats. Jag tror det är att när jag dricker ETT glas, så tänker jag redan på nästa. Skam, skuld, skador, sjukdomar. Ingenting har kunnat stoppa mig. Framförallt har jag aldrig sett sanningen. Aldrig riktigt erkänt för mig själv hur RIKTIGT illa det faktiskt är. Förra året skadade jag mig illa när jag ramlade (för jag var full) på en middag. Ändå tänker jag: nu ska jag klara av att dricka mindre! Men det går inte... Största skammen är när barnen (några få gånger) sett mig riktigt full och efteråt berättat att det var läskigt. Det enda jag kan säga om det är att jag iaf är glad att jag vågar prata med dem och vara transparent att jag drack för mycket och att jag ber så mycket om ursäkt. Detta med barnen är ändå den STÖRSTA skammen, men jag känner ändå att jag MÅSTE skriva om det, även om jag inte vill, för det är sanningen. På nyår hände det igen, och skammen vet inga gränser. Jag funderar över hur jag kan göra så här mot mig själv? Dagen efter nyår registrerade jag mig här, och detta blir mitt första inlägg. Jag behöver någon att skriva med så känner ni igen er skriv gärna.
Jag är livrädd att misslyckas igen. Så min strategi denna gång är en dag i taget, en utmaning i taget. (Min utmaning är inte vardagarna, då jag inte brukar dricka, utan mitt sociala liv. Jag går på mycket middagar och har vänner som också dricker mycket. Livet har kretsat mycket kring att laga mat och dricka vin.) Min dröm just nu är att vara helt vit under tre månader för att REFLEKTERA och fundera över vad och hur jag ska göra sen. Jag upprepar för mig själv - tre månader är inte mycket på ett helt liv, du klarar det, du behöver inte bestämma mer än så, sen får vi se om du lyckas komma på ett sätt att dricka måttligt! Men jag vägrar denna gång att skamma mig själv om jag misslyckas med just det, tänker att det är lättare att försöka igen om jag inte lägger för stor vikt vid den skammen också!
Svamligt meddelande. Men så är min hjärna just nu. Huller om buller med alla känslor på en och samma gång.

@Linalus Bra gjort! Kämpa på och klura ut goda alkoholfria drycker som kan ersätta suget. Bubbelvatten med funlight är min ersättning, andas eller ta en promenad. Suget försvinner till slut. Det är värst i början men blir mer hanterbar efterhand.
Ha en fin nykter lördag🌸

@vår2022 Tog mig igenom "sorgen" över min förlorade vän för igår iaf. Jag försöker att bara ta en stund i taget och bara "ha tråkigt" vilket jag tror är en stor del i att jag saknar... Jag har liksom en massa tillfällen som jag fyllt med alkohol för att "liva upp". Jag är en person med mycket energi och samtidigt så gör jag inte så mycket på exempelvis kvällarna. Svamlar på lite här men det är förvirrande att vända på alla stenar på en gång, och jag vet att jag måste ha tålamod och lita på processen, men det är lite jobbigt att inse hur STOR del i mitt liv alkoholen har (haft förhoppningsvis). Och med det sagt är det ju inte bara att hoppa upp ur soffan och "komma på" allt man skulle gilla att göra, för det vet man ju inte riktigt än... :(

@Linalus Det är en sorg att lämna alkoholen som varit en så stor del i ens liv och som gett dopaminskjutsar och livat upp. Man lämnar den är för att man ändå mår så dåligt av den. Man blir varse som du säger om hur stor del av ens liv den tagit. Massor av tid att fylla upp med annat eller att slå ihjäl tid. Tyckte att det mesta var tråkigt i början utan alkohol, då nästan allt gjordes tillsammans med alkohol. Visste inte vad som jag tyckte var kul utan alkohol. Jag började läsa mycket som jag inte hade tid till innan, det kunde jag inte heller för var ju blarig jämt. Började ta reda på fakta om alkoholets påverkan på hjärnan. Det gav mig jättemycket mer motivation till nykterhet. Såg/ser mycket serier för att slå ihjäl tid. Har hundar sår tar långa skogspromenader med dem. Till slut får man mer energi och nya rutiner. Fysisk aktivitet är också alltid bra, kör corepass hemma via youtube.

Kämpa på och ta små steg, någon liten aktivitet tex städa eller sortera något. Ha det gott💕

Måndag. PMS. Så sjukt irriterad. Så. sjukt. Irriterad.
Hur som helst, jag ser fram emot att imorgon laga en vegetarisk rätt och hoppas att få plats på mitt träningspass. Mitt första på mycket längre. Det, och att inte dricka är veckans mål.
Varje dag tänker jag flera gånger per dag, "varför behöver jag sluta?" och sen kommer det tillbaka till mig. Jag tänker, " tänk inte ens tanken" "bara gå vidare". Det är en resa detta. Att vilja skrika ut till alla att jag inte dricker just nu och att samtidigt inte vilja jinxa, eller säga till någon... Idag träffade jag en kompis som skrattade när hon och berättade att de hade middag igår och druckit 5 flaskor vin och lite drinkar på fyra pers. Då blev jag så glad att jag inte var den som druckit, jag blev också påmind på hur närvarande alkoholen är hela tiden. I allt vi gör. Men jag känner starkt att jag är inte den som kommer "praisa" nykterhet högt och tydligt. Jag bara är det just nu och hoppas på att det håller. Vad jag tycker och tänker om alkohol kommer förändras säkert dagligen och därför håller jag det lite för mig själv och med er...
10 dagar idag. Inte tänka, bara göra. Ser fram emot om några veckor. Om jag känner någon liten förändring. En sak vet jag, att sluta med alkohol kommer inte göra att alla problem försvinner, men det kan göra att jag är mitt bättre jag och kan tackla saker annorlunda. hm... Well see!
Trevlig måndag allesammans!

@Linalus Vad bra du reflekterar! Känner igen känslan när man vill skrika högt att man inte dricker, det är en hemlig kamp man håller på med, ett styrkeprov och brottningsmatch mot alkoholdjävulen. Sådan kraft man besitter som man inte visste att man hade, som man vill skrika ut. Tänk om alla visste hur stark man är. Men här kan man få skrika ut det och vi är många som hejar på i din kamp mot alkoholdjävulen, vi är i din ringhörna. Vi här vet vem du har att göra med och vi genomgår samma kamp. Det värsta är alkoholdjävulens fulspel och fusk, han kan börja fightas fast det just då är avblåst för paus, då måste man vara beredd igen att slå för att visa vem som är starkast.

Bra kämpat! Jag hejar på dig sju dagar i veckan💪💕

Hej Linalus 👋😊! Det du skriver om att inte tänka så mycket, utan bara GÖRA (dag för dag) vill jag bara säga har funkat fantastiskt bra för mig. Är helt förvånad över hur effektiv den approachen, i all sin enkelhet, är! Och nu, vid 40 dagar, har det definitivt skett en liten förändring. Avståndet till idén om att ta sig några glas vin, är mycket större nu! I början var det viktigt för mig att backa hem och stirra fokuserat på ”görandet”, så att säga. Nu kan jag kika lite hit och dit och delta lite mer fritt i livet som pågår, utan att jag känner att det då finns risk att bli peppad på/triggad till drickande 😄. Sannolikheten att jag skulle bli övermannad av ett drick-pepp är mycket lägre nu helt enkelt! Men precis som Vår2022 skriver ⬆️, så gäller det ju ändå att vara beredd på alla lurigheter som alkoholjävulen (jag kallar den för Tjatterfjanten i min tråd 😆) kan ställa till med… Grattis till 11 dagar idag. Fortsätt att inte tänka (😅) - bara gör! 💪🏼🌸✨!!

@Annabell @vår2022 @Se klart @Sattva @Andrahalvlek
Tack för pepp och svar allesammans! <3 Är så tacksam att ni tar er tid att läsa och svara. Man behöver det... så mycket... <3

Drömmar.
Drömmer så fruktansvärt mycket nu. Gör man det? Det värsta är att jag drömmer om alkohol... Drömmer om "reklambilden". Drink i solen, skrattande vänner och middag, öl i skidbacken. Jag stannar där, för fantasin kring detta är inte bra för mig. Jag blir lite skraj, kommer jag börja igen efter tre månader? (Mitt mål var helt vit tre månader för att hinna tänka och reflektera hur jag ska ha det sen). Ser framför mig att jag lurar mig själv att jag klarar det och sen är man tillbaka i den evigt jobbiga skitspiralen igen. Därför börjar jag nu visualisera ett år vit iaf. På det året borde jag hunnit tänka både framåt och bakåt och upplevt alla brännande situationer man kan. (Midsommar, middagar, fester, Aw)

Sötsug.
Helt GALET sugen på godis. Varje kväll. Något ni känner igen? Kan liksom inte hejda mig själv... Slutar man med det ena börjar det andra liksom...

PMS.
Denna skitgrej gör inte saken lättare. Eller hur?!!

Peace and love

@Linalus I drömmarna är det ditt undermedvetna som processar. Sannolikt är det den alkoholromantiska bilden som spökar hos dig fortfarande. Men tankarna lyfter inte glaset - du bestämmer!

Drömmarna kommer att stilla sig med tiden. Jag drömde väldigt mycket alkoholdrömmar i början, men i mina drömmar kaskadkräktes jag så då är dina drömmar att föredra 🤣 Försök inte tvinga bort varken tankar eller drömmar om alkohol, utan låt ditt undermedvetna processa på i sin egen takt. Konstatera bara faktum ”okej, nu drömde jag om alkohol igen” och sen tänker du på något annat.

Kram 🐘

@Linalus En sak till. Jag åt choklad varje dag hela mitt första nyktra år som nykter. För mig funkade det som en brygga över till det nyktra livet. Chokladen gav mig tröst, belöning och mitt belöningscentrum i hjärnan fick bli lite nöjd också. Så ät du choklad och godis så mycket du vill, det finns tid att ta itu med det också framöver. Viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

Jag har också ätit godis, glass, efterrätter- särskilt under mitt första nyktra år. Samt odlat frön. Köpt kläder som jag inte kan visa en enda människa eftersom det är hemarbete som gäller… ändå.
Det är klart att det är ett substitut, precis som @andrahalvlek skriver men det är okej. Inga barn blir deppiga av att jag slevar i mig lite ben and jerrys om kvällarna. Inga deadlinens blir än mer stressiga. Jag blir kanske lite tjock men jag blir troligen inte dement av den där glassen.
Jag har matchat med att gå extra hos tandläkaren. Och ibland med att springa. Överlag har jag inte så sträng syn på mig själv längre. Tittar på mig själv med rätt så snäll blick, för det mesta. Nu är det väldans mycket enklare att stå emot sug. Hjärnan tar lite tid på sig att ställa om. Numera kan min hjärna helt på egen hand med lite hjälp av cola zero med is och citron- framkalla samma fredagskänsla som ”förr”. Skillnaden är att jag vaknar på lördagen med euforisk lördagskänsla- också.
Det tar lite tid. Vi vill att allt ska gå snabbt och jag har inte stött på så många ”av naturen tålmodiga” på detta forum. Men vi kan lära oss. Kram, och heja dig. 🤗

@Linalus Håller med om det som @Andrahalvlek skriver om drömmar. Kämpiga drömmar första tiden som nu ändrat karaktär, och jag minns dem heller inte så mycket längre. Håller också med om att bara acceptera drömmarna, så far tankarna på dem oftast iväg. PMS tiden är som tur förbi, men kan tänka mig att den inte gör det roligare😝.

Öj, vad mycket godis jag stoppat i mig! Har tänkt att det får vara så just nu, något substitut måste man få stoppa i sig! Har börjat träna mer och det har givit lite effekt, äter inte både smågodis, choklad och glass på en gång, försöker välja endast något av det. Tänker att det är något man får ta itu med när den andan faller på.

Ha det gott🌷💕

@vår2022 @Se klart @Andrahalvlek Tack igen för fina svar. Kan inte fatta att det är så mycket som händer och så många tankar att tänka när det bara gått 12 dagar. Fram och tillbaka, hit och dit, sug och avsky. Känner mig helt snurrig i bollen av allt jag hinner tänka på en dag.
Utmaning - Dagens utmaning var tjejmiddag.
Det hela började med att vi skulle gå och ta något på stan innan vi gick på middag hemma hos en vän. Jag styrde det till ett fik så det inte blev fördrink. Känner mig så avslappnad på ett fik. Alla dricker kaffe och jag behöver inte vara "utanför". Sen började det snåriga när vi kommer på middagen. Inte för att jag känner SUG utan för att jag är så upptagen med att veta vad jag ska säga och hur jag ska smuggla in mitt eget dricka.... Jag lyckas haspla ur mig att jag slutat för ett tag och att jag har med egen dricka. Pust. En milstolpe iaf. Sen blir det middag och då kommer suget. rödvin till maten är det bästa jag vet, och jag ifrågasätter i mitt huvud "och här sitter jag med min lemonad".... Kändes så "ogott" och jag kände mig verkligen utanför... Jag satt där och kände mig utanför en stund och sen släppte suget. Sen efter ett tag studerar jag hur andra dricker, och ser till min förvåning att många dricker så långsamt. Jag var ALDRIG en sån. I samma veva upptäcker jag att jag REDAN druckit upp min flaska lemonadbubbel (750cl) och tänker "om det var vin som förut, såklart jag redan hade varit full då"! Efter en stund kan jag släppa mina helt uppslukade tankar kring alkoholen och vara med i samtalet, jag skrattar och njuter en stund. Märker att volymen höjs i rummet och jag börjar känna mig trött. (det kände man ju inte av innan) så jag gick hem. När jag kommer hem går jag in till min dotter och säger godnatt och hon säger förvånat - Vad du luktar gott mamma, jag älskar din lukt. Då känner jag mig stolt. Hon är glad att jag inte är "annorlunda" och luktar illa när jag kommer hem från middag. Det känns fint.
Imorgon kan jag gå till jobbet, ha varit på middag dagen innan, och känna mig pigg och klar. Vilken vinst!

Hejja alla ni också som kommit så långt. Jag hoppas att jag bara blundar och kör på, till att börja med dessa tre månader. Men gärna längre.

Trippelt Grymt jobbat! Att du vågade träffa dina vänner, prata om ditt problem och att du sen stod emot frestelsen att dricka. Kom ihåg att du kan till nästa gång. Njut av din bakisfria dag! 🙌👍🤗

@Linalus Bravo👏. Du fixade utmaningen galant! Det kommer bara att göra dig starkare till nästa gång. Tycker du ska ha ögonen öppna under resans gång, som du ser lär du dig så mycket om dig själv hela tiden😀. Tänker på uttrycket, det är inte målet som är viktigt utan resan på vägen dit. Resan är upp och ned, hit och dit som du skriver men ack så mycket lärdomar och självinsikt man får på vägen. Din dotters reaktion är guld värd och så betydelsefull❤️

Dag 21
Så här länge har jag inte varit nykter sedan jag var gravid. Det är egentligen en svindlande tanke. Att alkoholen snurrat runt i mina ådror år ut och år in. Inte varje dag, men alldeles för mycket. Vilket kaos den har ställt till. För några månader sedan blev jag sjukskriven för jag blev utmattad av min GAD (Generellt ångestsyndrom) och jag fick börja med antidepressiva. Vid nyår bestämde jag att nu får det vara nog med alkoholen. Nu så här 21 dagar AF så undrar jag egentligen vad som är vad... Fick jag ångest av alkoholen? Har det varit boven i mitt drama hela tiden?
Funderar en del kring relationer till andra när man inte dricker. Det är så jäkla klurigt. Man vill inte basunera ut att man inte dricker, samtidigt vill man ju prata med sina vänner om allt man lär sig och tänker för DETTA ÄR JU DET STÖRSTA SOM HÄNT på väldigt länge. Det är ju den största förändringen jag gjort i mitt liv iaf...