av Dearself

gros19
ons, 2022-01-26 - 16:38

Idag är allt nattsvart. Idag väller sorgen över mig och det känns åter som jag befinner mig i en ond dröm som jag inte vaknar ur. Har fått veta att min son kommer troligen aldrig att kunna gå, han är totalt förlamad i halva sidan. Det bästa vi visste som vi gjorde tillsammans var att gå i naturen, en promenad i skogen på morgonen när han var hos mig och det kommer vi inte att kunna göra mer. Han brukade ringa till mig och fråga om vi inte kunde 0ka iväg och gå någonstans och så blir det troligen aldrig mer. Jag kommer inte att få se honom komma gående emot mig. En ung stark och frisk kropp är förstörd för all framtid. Så grymt livet känns och inte kan jag vara hos honom.

gros19
ons, 2022-01-26 - 16:38

Idag är allt nattsvart. Idag väller sorgen över mig och det känns åter som jag befinner mig i en ond dröm som jag inte vaknar ur. Har fått veta att min son kommer troligen aldrig att kunna gå, han är totalt förlamad i halva sidan. Det bästa vi visste som vi gjorde tillsammans var att gå i naturen, en promenad i skogen på morgonen när han var hos mig och det kommer vi inte att kunna göra mer. Han brukade ringa till mig och fråga om vi inte kunde 0ka iväg och gå någonstans och så blir det troligen aldrig mer. Jag kommer inte att få se honom komma gående emot mig. En ung stark och frisk kropp är förstörd för all framtid. Så grymt livet känns och inte kan jag vara hos honom.

TappadIgen
ons, 2022-01-26 - 21:55

@gros19 Så oerhört ledsamt. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara i din situation så jag försöker inte. Jag konstaterar bara att ditt öde med din son berör mig och jag vet hur länge du har varit orolig och jag önskar att det kunde ljusna lite för dig i alla fall.

Rosette
tors, 2022-01-27 - 17:18

Hej gros19, beklagar verkligen detta, så så tungt och sorgligt. Vi finns här på det sätt vi kan över internet. Skriv om du vill direkt till oss på admin också om det är något du undrar eller vad som. På vilket sätt kan du få stöd nu, har du någon/några att vända dig till? Även om smärta och sorg kring detta inte går att få bort nu kan det vara en god idé att du ändå får stöd, sällskap, det du känner att du behöver.

Tänker på dig, ta hand om dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dearself
tors, 2022-01-27 - 21:00

Åh, Gros19!
Känner din sorg. Vad kan man med ord säga för att stötta i detta forum?
Jag hoppas du får träffa honom snart . Kanske kan det göra er båda starkare . Att få träffas och kanske att ni framöver hittar nya sätt att umgås som ger er energi och glädje.
Ni har precis som övriga säger haft det så tungt under så lång tid .
Du är en krigare och så även din son.’och orättvist är det.
Varm kram och ta hand om dig ❤️

gros19
fre, 2022-01-28 - 03:57

Tack alla för att ni bryr er, det värmer och jag inser själv att vad man säger i sån situation inte är så viktigt. Bara om man inte kommer med ord som,,nu ska vi vara positiva, under har skett förut osv. Jag skriver här i såna sitationer, pratar med en del vänner, men det som hjälpt mig mest är att prata med präster. Kamms som det här för stort för vanĺiga människor, inklusiva mig själv.

Självomhändertagande
tis, 2022-02-01 - 10:51

@gros19
Jag tänker på dig. känner så mycket med dig. Jag får upp en tanke som jag har funderat på. Kan ni skapa en ny plats i ett rum, där ni delar er upplevelse av skogen. Kan du ta in skogen till det rummet. Ta med kottar, renlav, mossa och annat, och sätt upp en affisch med träd. Och jag hoppas ändå att ni kommer ut till skogs tillsammans, men tills dess, går det att skapa lite skog där ni är.
Jag önskar dig allt gott. Fortsätt prata vidare med präster. Det tycker jag också har fungerat bra. Det brukar bli ett väldigt mänskligt samtal och som vi behöver dessa mänskliga samtal i fysiska möten, i en värld som är så utmanande.
Jag fortsätter att öva på att vara i nuet och det blir enklare för mig att leva då. Och så tänker jag på Tom Hanks i filmen Forrest Gump, hur han sprang när han inte kunde. Hur humlan flyger fast den inte kan. Men jag ska överdriva. Det är som det är. Men vem vet att det egentligen alltid ska vara så. Därför väljer jag att öva på att vara i nuet. För man vet ju aldrig hur framtiden blir.

Ragna
lör, 2022-02-05 - 19:07

Gros 19, tänker också på dig...
Förstår din stora sorg, livet kan vara så otroligt grymt. Det är svårt att finna ord. Många av oss här befinner oss i en mardröm, men din mardröm har blivit ännu värre, ännu mer verklig. Är själv i en djup grop just nu och har inte orkat skriva/läsa på ett tag. Men du ska veta att jag verkligen tänker på dig, på riktigt. Hoppas som Darself att du får träffa din son snart - kanske har du redan gjort det? Varmaste tankar till dig. Vill inte skriva något hurtigt som "under sker" och så vidare, som du nämner. Men önskar dig all styrka. Och bra att du söker dig till samtal som kan ge dig något. Kramar från Ragna

Dearself
sön, 2022-02-06 - 14:58

Ragna . Hur går allt ?
Här har han avbrutit insatsen som var . Det hände saker som gjorde att han inte kunde stanna.
Nu står allt på noll igen . Tror dock att själva missbruksbiten för stunden är lugn iallafall.
Kramar

Dearself
sön, 2022-02-06 - 14:58

Ragna . Hur går allt ?
Här har han avbrutit insatsen som var . Det hände saker som gjorde att han inte kunde stanna.
Nu står allt på noll igen . Tror dock att själva missbruksbiten för stunden är lugn iallafall.
Kramar

gros19
mån, 2022-02-07 - 21:41

Tack Nora, det går framåt, men det är så svårt att acceptera det som hänt. Saknar också väldigt mycket den han var. Någon jag kunde göra saker tillsammans med, diskutera saker, någon som hjälpte mig med det jag inte kan göra själv. Framför allt saknar jag hans tankar och hans intresse och kunskaper som han delgav mig. Alla är fokuserade på den han är idag och det är jag med, men jag känner en stor sorg och saknad över den han var. Denna veckan blir det en ny hjärnoperation vilket följs av en tid återhämtning och därefter rehabilitering, sjukgymnastik, logoped osv. Något som är väldigt svårt att förstå och som gör allt så mycket lättare är att han mår bättre än gjort på mycket, mycket länge. Alla förundras över det.

Nora81
tis, 2022-02-08 - 07:22

@gros19
Förstår att det är en chock.
En helt ny situation att förhålla sig till och acceptera.
Fint att han samtidigt mår bättre än vad han gjort på länge samtidigt som han går igenom det han gör.
Det är nog mycket att ta in för dig.
Stor kram ❤

Självomhändertagande
tis, 2022-02-08 - 10:08

@gros19
Jag hoppas att operationen går bra och allt som följer. Tänker på er båda. Tänker på din sorg och på din sons förändrade liv. Tänker på nuet och acceptans.
Jag ber om ursäkt för min tidigare kommentar som kan upplevas som hurtig. Det var inte min mening. Jag har tänkt på varför jag skriver så mycket här. Jag prövar verkligen peppa mig själv, efter en tung insikt om hur mitt medberoende påverkade mitt liv. Och jag tror att det kan röra sig om projiceringar. Jag önskar inte att andra får uppleva det jag gjorde. Det är min sorg. Jag övar på att vara i nuet varje stund och att acceptera att det är som det är just nu. Ibland känns livet så vansinnigt tungt, men när man minst anar det, så finns det ögonblick som blir magiska. Och de magiska ögonblicken är värda så mycket. Jag är så glad att höra att din son mår mycket bättre.

gros19
ons, 2022-02-16 - 16:56

Tack självomhändertagande. Det finns magiska ögonblick och jag upplever många sådana nu. Egentligen är det, hur konstigt det kanske låter, väldigt bra just nu. Det är mina katastroftankar om framtiden som plågar mig. Så att leva i nuet är det enda som fungerar. Min son har genomgått sin operation och hans skallben har satts tillbaka. Allt har gått bra och han har inte ont. Nu handlar det om rehabilitering och väntan på att komma till ett sjukhus där man är inneliggande för att få största möjlighet till träning. Så det du skrivit så mycket om självomhändertagande - att leva i nuet övar jag också på och det finns inget annat alternativ om jag ska må bra.

Ragna
tors, 2022-02-17 - 01:21

Åh Gros, jag tror att jag kan förstå dig. Nu handlar det ju bara om att leva i nuet för dig, och det är fantastiskt att du verkar orka öva på det och att det ändå, trots allt, är bra just nu.
För oss är allt åt h-ete. Blir bara värre och värre. Jag känner att jag ger upp, vill ge upp, men kan ju ändå inte det såklart.Eller kan jag?
I morse var vi övertygade om att hon var död, att hon låg död hemma. Orkar inte förklara varför just nu men det fanns goda skäl. Vi åkte dit i taxi, jag kände mig stel, kall, overklig. Funderade på hur jag skulle känna, hur det skulle se ut, hur jag skulle reagera. Men - hon var inte död, däremot drängfull. med stora rödvinsmustacher. Massor av halvfulla boxar och flaskor. Missat alla möten med jobb och efterbehandling mm. Hon har på fyllan träffat någon kille som har narkotikaproblem och är småkriminell på olika sätt, för ganska länge sen, han hade tydligen varit där på natten. Tror hon mötte honom utanför Systemet en gång. Han är dömd för en massa stölder, verkar också både sälja och köpa knark. Tror mest tabletter och "rökheroin", osäker på vad det är. Min dotter har ju hittills bara använt alkohol. Hon minns ingenting av natten. Hon minns ingenting av sitt samtal med sin chef i går förmiddag.Det är så mycket hon inte minns, trots att hon kan låta relativt "normal" i samtal när hon är berusad.
Jag har haft mkt samtal med socialtjänsten, som verkar reagera och beredda att agera. Tycker faktiskt att den ansvariga socialsekreteraren är väldigt bra att prata med. Vi får se hur det går nu. Men är alltid beredd på det värsta. Och tyvärr, mina föraningar verkar ofta stämma. Tror inte det är något mystiskt med det, det är väl små signaler man blir känslig för.
Era inlägg ger mig alltid lite mer styrka. Många styrketankar till er också, särskilt till dig Gros19 just nu.

gros19
fre, 2022-02-18 - 18:55

Ja Ragna, i dagsläget är det nog bara LVM som gäller. Minns också hur fruktansvärt förfärligt det var vid de tillfällen jag trodde min son var död. Hur allting bara stannade upp och upplevde nog liknande känslor som du all fokus var på lever han eller ......... och kan nog beskriva det som ett robotliknande tillstånd. Alla dessa hemska händelser har påverkat mig så jag vågar inte lita på att saker kan bli bra, inte glädja mig åt framgångarna för förr eller senare går det ändå åt h-vete. Man blir till slut programmerad så. Du tänker som många gånger tidigare om det är möjligt att ge upp och jag tror inte det. Man hoppas väl på så sätt slippa ifrån dom outhärdliga känslorna. Ett LVM nu, inte minst för din skull, är nog vad som behövs. Bra att du har kontakt med en socialsekreterare du kan samarbeta med och jag har lite funderingar pp vilket stöd du får från Nämndemansgården?