Morgonnotering. Det innebär stora rörelser det här med att bli nykter. Man måste ha tålamod för att förskjutningarna och rörelserna ska bli kännbara. Har man inte det tålamodet kan man lätt luras att tro att "det inte blev så stor skillnad". Inne på fjärde månaden nu och först nu börjar livsförskjutningarna ge tecken ifrån sig. Detaljerna blev naturligtvis kännbara långt innan. Som fysiskt mående, bättre sömn och minskad oro/ångest. Det är som sagt mycket spännande att följa hur de här stora förskjutningar kommer att förändra mitt liv. Vill jag se det på djupet måste jag fortsätta på den nyktra inslagna vägen. Om jag inte gör det hamnar jag på ruta ett igen. Kram till alla!

@torpet Kan bara hålla med. Vid 6-7 mån märkte jag ett rejält skutt i utvecklingen, inte bara i mitt mående utan i mitt tänk generellt. Och hela det andra året känns som en räkmacka vad det gäller nykterheten. Det är som jag brukar tjata om så himla viktigt att man bygger nya nyktra vanor, sen krävs det inte lika mycket koncentration och tankekraft längre.

Kram 🐘

Åh vad bra skrivet! Att man kan bli medveten om detaljfördelar med nykterheten ganska tidigt och allteftersom. Men att man längre fram kan få uppleva större livsförflyttningar och rörelser i bra riktning… Det vill jag också vara med om!! 🤗✨

@torpet Hej o fint att du skriver om hur du har det o tänker!
Skulle vara spännande om du skriver något om de stora livsförskjutningarna, hur du menar o tänker... Vilka förändringar tänker du på?
Jag kanske fortfarande är i ett tidigare stadie men behöver nog komma vidare!
Skriv gärna o utveckla...
Kram 🥰

Eftermiddagsnotering. Utlandsjobb. Åkte på Covid trots två doser vaccin. Det är ju ingen fara på taket naturligtvis, men jag blev däckad som efter värsta fyllan :) Så det var en bra påminnelse om hur pissigt jag kan må. Sist jag var så under isen var när jag drack. Annars rullar nykterheten på. Har fullt upp med livet. Förstår inte hur jag fick plats med drickandet innan. Kram till alla!

”Har fullt upp med livet”- grattis! Då har man liksom klarat både teori och uppkörning 🚖 jag tror som du att en behöver vara uppmärksam resten av livet. Men om jag går till mig själv så är känslan av att vara på sin vakt- långt borta. Det jag däremot behöver vara på min vakt med, är stress, sömn, rimligt liv. Det saknade jag helt när drickandet eskalerade. Men den förflyttningen sker också lite oväntat. Först; måste stressa mindre- så inte dricka blir en utväg. Nu; behöver stressa mindre- så att jag mår bra och har ett bra liv. Att vara nykter på dag 750 som min app just informerade om. Det är INTE att ha en sko som skaver hela dagarna utan snarare ha en sko som efter lång tid- inte skaver. Jag är ingådd i nykterheten. Heja dig och tack för dina fina inlägg som berikar!

Morgonnotering. Hela sex dagar sedan jag skrev här senast. Nykterheten rullar verkligen på. Har fullt upp. På utlandsjobb fortfarande. Vintern börjar gå mig på nerverna. Dags för ljus och mildare vindar börjar både min kropp och mitt psyke anse. Det här med att vara nykter är precis som många skriver härinne. Det sker en förskjutning angående tiden. Hur den upplevs, vad den gör med en och hur jag är i den. Själva upplevelsen av att vara, att existera, blir ny. Det betyder verkligen inte att allt blir magnifikt och upplyftande när det kommer till detaljerna. Däremot är det som om livets bas och fundament liksom lyfter sig ur gyttjan, ur det solkiga, ur det tunga, sega och mördande. Som om livet lägger sig stadigt som en friliggande kropp. Mina kapaciteter växer också. Detta är mycket intressant. Det rädda och tveksamma har mindre plats nu. Allt blir stadigare. Både visioner och handlingar. Kram till alla och även styrka!

Sen kvällsnotering. Fortfarande utomlands. Stadigt nykter. Nu är jag i ett läge där jag behöver ta en par livsavgörande beslut. Trots nykterhet inne på femte månaden har jag svårt att lita på mitt omdöme och mina känslor. Känns som när jag försökte ta beslut under dryckesperioder. Svajigt, impulsivt och nyckfullt. Mycket märkligt. Trodde att jag skulle vara skarpare nu efter dessa nyktra månader. Vet inte om detta är "livet" eller om det är så att jag behöver vänta ännu ett par månader innan jag riktigt kan lita på mig själv i beslutsfattandet. Någon som har liknande upplevelser i bagaget? Kram till alla!

Vet inte om ditt beslut gäller om du ska fortsätta på den nyktra vägen eller försöka nått annat? Efter att ha läst här på forumet så har mitt beslut om total nykterhet forever gett mig en slags ro, en inre frid på nått sätt. Även om hjärnan mellan varven vill förhandla med mig.
Jag tycker allt är enklare med ett bestämt beslut. Jag kan slappna av och bara vara. Som någon av ”de lång-nyktra” här i forumet skrev. Precis allt blir bättre med tiden som nykterist.
Där vill jag vara.
Lycka till med ditt beslut, vad det än blir.

@torpet Utgår från att du menar andra livsavgörande beslut i mitt svar och inte om du ska fortsätta vara nykter eller inte. Det utgår jag ifrån då jag tycker mig ha uppfattat att det finns saker att ta itu med i dina nära relationer. Jag upplever inte att min personlighet har förändrats under min tid som nykter drygt 3,5 månader. Det är tillgången till känslorna och inte fly från dem som förändrats. Nu vet jag inte hur din personlighet ser ut men om du är lite svajig och impulsiv så är det inte så konstigt att du känner så nu när du närmar dig något slags beslut tänker jag. Om tankarna om beslutet medför stora förändringar i livet är det inte konstigt om det känns svajigt och impulsivt. Det kanske måste till en stor förändring för att du ska må bra i livet. Sådana förändringar är ju jätteläskiga. Kanske är det så att du håller på att våga tänka tanken ut om ditt beslut, inte flyr från det genom att dricka? Att det håller på att landa på riktigt inom dig och att det är dina äkta känslor och din vilja?

OM det är så, ska du lyssna på dem och ta dem till dig, då håller du på att staka ut en ny riktning i ditt liv och då är det värt att följa din nya riktning. Du kommer att veta när det är dags och du kommer också veta att alkohol inte hör hemma i denna process. Det var mina tankar och erfarenheter. ❤️

Hej alla och tack för inlägg! Nej, det handlar inte om beslut angående nykterhet eller ej. Det beslutet är redan taget. Det är nyktert som gäller. Jag är bara lite förvånad att inte nykterheten gjorde dessa livsavgörande beslut lite enklare. Eller att det likson skulle kännas mer pragmatiskt och just "nyktert" när jag vägde de olika alternativen för och emot de olika möjligheterna. Men så är inte fallet. Jag antar att vissa val i livet ÄR svåra. Hur nykter man än är :)
Jag tänker också att en ny riktning (som följd av ett beslut) inte kommer från ingenstans. Jag anar att jag mer eller mindre undermedvetet redan har haft den nya riktningen som en möjlighet, eller ett sätt att, som @vår2022 säger, må bättre. Men huga va läskigt det är med de här oåterkalleliga besluten... Kram till alla!

Hej alla och tack för inlägg! Nej, det handlar inte om beslut angående nykterhet eller ej. Det beslutet är redan taget. Det är nyktert som gäller. Jag är bara lite förvånad att inte nykterheten gjorde dessa livsavgörande beslut lite enklare. Eller att det likson skulle kännas mer pragmatiskt och just "nyktert" när jag vägde de olika alternativen för och emot de olika möjligheterna. Men så är inte fallet. Jag antar att vissa val i livet ÄR svåra. Hur nykter man än är :)
Jag tänker också att en ny riktning (som följd av ett beslut) inte kommer från ingenstans. Jag anar att jag mer eller mindre undermedvetet redan har haft den nya riktningen som en möjlighet, eller ett sätt att, som @vår2022 säger, må bättre. Men huga va läskigt det är med de här oåterkalleliga besluten... Kram till alla!

@torpet När du funderat färdigt o det kanske inte är så bråttom har du nog klurat ut en väg att gå...
Men är det så då att du inte kan ändra dig, det är så svårt när jag inte har en aning vad det handlar om? Måste du bestämma inom en viss tid förstår jag om du dessutom känner stress! Om det inte är bråttom hinner du ju tänka flera varv...Och att tänka för länge kanske inte heller är bra?
Själv är jag känslomänniska så jag skulle nog gå på min känsla men det kanske heller inte är klokt...
Ja, det här blev ett snurrigt inlägg som du kanske inte har så mycket nytta av...
Det skulle vara så spännande att få veta vad det handlar om!
Jag tror iallafall att du kommer att fatta ett klokt beslut 👍
Kram från mig till dig o lycka till 🤗

Den gången ett livsavgörande beslut känns lätt att ta ska man nog bli lite fundersam faktiskt. Det är nog klokt att tänka både en och två gånger, våndas, fundera. 5 månader är lång tid som nykter och bra jobbat, men det sker en utveckling hela tiden när man inte dricker. I början är det mycket fokus på alkohol (eller avstå från alkohol) för många, sen blir det ofta mer på inre processer. Kanske blir man ännu lugnare, ännu säkrare ju längre tiden går. Med livsavgörande beslut tycker jag att de ändå brukar fungera så som att om man väl har bestämt sig så är det en lättnad. Är det välgrundat så är det. Och när man väl har bestämt sig så har man ett mål. Men det kanske inte är nån brådska heller?

Hej alla och tack för inlägg! I mitt fall är det nog tyvärr fråga om krav på ganska snabba puckar i besluts tagandet. Dessutom är besluten oåterkalleliga.... "Värsta" tänkbara scenarion med andra ord...:) Men som ni skriver: Finns inga rätt svar på dessa frågor. Men det är väl det som definierar ett svårt beslut. Annars är det ju inte ett svårt beslut. Jag får hoppas att den lilla tid jag trots allt har på mig kommer att duga som verktyg i min process! Och min intuition. Kram till alla!

Morgonnotering. Igår kväll när jag kände mig överkörd av för mycket i skallen var första gången jag märkte att jag VERKLIGEN började förhandla. På mysig/trevlig lokal. Efter en hel dags gott arbete. Tusen beslut att fatta om en massa andra saker (de livsavgörande besluten jag skrev om förra veckan). DÅ, erkänner jag, kom det; suget. Dörren öppnades till förhandling. Inte på vid gavel. Men tillräckligt för att jag skulle känna nyfikenheten över vad som fanns på andra sidan. Sedan snart fem månader nykter är det ju inte konstigt att detta händer. Att tycka det är konstigt skulle bli att vara FÖR hård mot mig själv. Däremot blev jag aningens matt faktiskt. Jag frågade mig hur ofta den känslan ska komma på besök och med vilken frekvens? Är det nu de vidunderligt komplexa, psykologiska mekanismerna leder in mig i ett sorts avslappnande? Är det först nu jag kommit till den punkten? Är detta början på att jag ska börja förhandla? Frågor. Jag fortsatte kvällen med mitt bubbelvatten och gick hem och sov sedan. Tacksam över det nu i morse naturligtvis. Igår kväll var dock den rationella kopplingen till morgon tacksamhet långt bort. Jag sket i den kopplingen i känslan igår kväll. Helt klart. Men jag avstod. En dag i taget. Kram till alla!