av Mor i skutan

Mor i skutan
lör, 2022-02-19 - 19:21

Hejsan! Ny för idag här på sidan. Jag har märkt sen kanske två månader tillbaka att min sambo och pappa till våran 10 månaders bebis att han, enligt mig, dricker för mycket. Grejen är den att han sköter det snyggt. Han är ganska duktig på att kontrollera sin berusning och känner man inte honom skulle man inget märka. Men han har i alla fall sen en månad tillbaka druckit 3-5 st 50cl öl på 6,9%. Alla dagar i veckan. Mer på helgen. Sista veckan har han druckit 3,5 vilket gjorde mig glad. Tills jag upptäckte att han faktiskt skåpsdricker whisky också. Igår köpte han ett nytt lock öl, denna gången 5,2, men fortsätter även att dricka starkspriten.
Jag snokar och fotograferar flaskan för att se hur den ändras och innehållet minskas. Har antecknat sen en månad tillbaka.
Han blir inte arg eller otrevlig eller någonting så han tror väl inte att jag märker något.
Nu till det som gör mest ont i mig… om en vecka ska han gå hem på föräldraledighet.
Jag är så feg och konflikträdd och har inte sagt något än. Men kommer ju såklart bli tvungen att ta upp detta i veckan. Han får välja, att vara hemma med dottern eller dricka alkohol. Väljer han alkoholen, får han ytterligare val. Alkoholen eller dottern och mig.

Är jag överkänslig? Eller har han problem?

Li-Lo
mån, 2022-02-21 - 09:31

Hej och välkommen till oss Mor i skutan.

Du avslutar ditt inlägg med två frågor som många med dig ställt och ställer sig. Naturligtvis kan jag inte med säkerhet ge dig ett exakt svar. Det jag kan skriva är att du är i full rätt att bestämma vad som är okej och inte för dig. Om jag förstår dig rätt har du liksom försökt att samla bevis för det du redan vet. Utifrån de månader du beskriver gör du helt rätt i att lyfta detta med din partner. Du skriver att du tycker att det är obehagligt att lyfta frågan om alkohol, kanske för att du vet att det kan få stora konsekvenser? Det kan leda till separation. Att som vuxen "kräva" något av någon annan kan ta emot samtidigt gör det all skillnad då barn är inblandade. Om jag förstå dig rätt är det dina omsorg och ansvarskänsla som nu ger dig mod och kraft att ta upp detta. Du varken vill eller kan acceptera att ditt barn riskerar att vara ensam med en påverkad person.

Jag hoppas att du får fler svar här.

Ett tips om du vill ha är att initiera samtalet utifrån principerna i ett jag-budskap. Utgå från ditt perspektiv. Det du känner och vad du väljer och önskar. Att tillexempel inte lägga ett ultimatum i den andras kontroll utan i din. Typ:
"Om du väljer att .... så kommer jag ... jag säger inte detta som ett hot utan med respekt för dig. Så att du vet vad jag tänker och känner. Vad du väljer är ditt val. Detta är mitt."

Tystnad löser sällan något och du är modig som skriver och sätter ord på vad som faktiskt sker.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet