Har sökt till beroendeenheten i Stockholm via min vårdcentrals hemsida och fått tid där för läkar- och psykologbesök. Detta är dock på distans då jag bor i en annan region. Så nu har jag även kontaktat socialtjänsten i min hemkommun samt AA i den stad där jag bor så kanske det kan hända saker lite snabbare.

Detta är något jag vetat ska komma. Men jag har flyttat fram datumet hela tiden. efter sommaren, efter semestern, efter det o det...
Sedan i december har jag o maken gjort så att jag bor i en lägenhet må-to och på helgerna bor hela familjen i vårt hus. Planen med detta var att vi båda behövde skaffa oss energi för att sedan komma framåt efter lång slitig period.
För några veckor sedan kände jag att det var dags att vända på mitt beteende. För gissa vad som är skitlätt o göra när man är ensam!! Efter att jag kännt att kroppen börjat ta stryk mm så sökte jag hjälpen i Stockholm för ett tag sedan..
I helgen släpper dock mannen att han vill separera... Jag kan inte andas längre och har skakat i flera dagar nu. Idag kunde jag inte ta mig till jobbet. Jag kan inte göra detta utan honom. Han har bett mig många gånger att ta hjälp och nu när jag äntligen var där så har han börjat gå vidare. Jag klarar det inte. Han och vårt liv och våra barn är ju allt jag har. Utan dom kommer jag hamna i ett svart hål.
Jag behöver hålla honom i handen genom den här resan.. Och när resan är slut kommer vi ha ett fantastiskt liv som väntar på oss för det HAR vi förutom alkoholen som förstört en massa.
Just nu sitter jag i huset och han är väl snart på väg hem. Jag känner mig så lurad på något sätt och hade jag vetat detta hade jag aldrig flyttat från första början. Det var ett gemensamt beslut vi tog för att det skulle bli BRA.
Allt känns så trasigt just nu.. Igårkväll fick jag ringa till psykjouren för jag hade panik. Jag vågar inte vara själv för jag är rädd för mina tankar. Och tar dom över och jag dricker är jag rädd för vad jag i fyllan o villan tar för beslut.
Det är därför jag sitter i huset. Och hoppas få vara ynklig och liten och att han ska krama mig och se att nu är det allvar. <3

@thebottenisnådd Hej och välkommen hit! Oj, din situation känns jobbig.
Jag har inte varit i närheten av detta,, men du har stöd av många här.
Det tips jag har att ge är, Håll dig nykter.
Lätt för dig att säga kanske du tänker nu.
Det är en svårighet i sig,, jag vet,, men det underlättar vidare problemlösning.
Skriv gärna hur det går för dig,, så försöker vi stötta så gott det går.

@thebottenisnådd
välkommen hit! Låter som en jättejobbig situation. Enda jag kan säga är att du är starkare än du tror och att det finns stöd att få. Om du går på AA-möten kan jag tipsa om onlinegruppen Andrum som går varje kväll klockan 20:00 på Zoom. Fina möten för bara kvinnor som jag tror du kanske skulle gilla. Stor kram!

Vilken mardröm! Jag förstår precis hur lurad du känner dig. Hoppas verkligen att du nu får hjälp. Idealt vore ju om ni skulle kunna ta er vidare tillsammans. Men den hemska sanningen är att var och en kan ansvara bara för sig själv. Jag tror att du måste hitta en egen styrka att klara detta, annars kan det inte bli bra. Önskar dig krafter!