Hej på er
Detta är mitt första besök/inlägg på AH.
För att ge er en bild av hur jag resonerar och hur jag har bestämt mig för att jag vill sluta helt med alkoholen så skriver jag ett inlägg nedan, och när ni har läst det så ber jag er att återge era erfarenheter och vilka råd ni har att ge mig.
Så här kommer själva berättelsen:
Jag har tidigare försökt att trappa ner drickandet efter att anhöriga har föreslagit det. Detta har sin grund i att jag vid upprepade tillfällen har gjort saker som jag mycket starkt har ångrat i efterhand och haft enorm ångest över.
Men detta välmenande råd från vänner och familj fungerar uppenbarligen inte för mig, eftersom jag så småningom halkar tillbaka till de gamla vanorna av allt för hög berusningsgrad och med följande negativa resultat. Suget är helt enkelt för starkt för att hålla sig till ett måttligt intag.
Jag har funderat på att sluta helt i flera år nu, men inte tagit ordentligt tag i det samtidigt som jag har lovat omgivningen att jag skulle göra just det. Jag konstaterar i efterhand att det har handlat om stolthet och om vägran att se sig själv som alkoholist (jag kallar mig det eftersom jag känner ett psykiskt beroende).
Nu när jag är tio år äldre, nygift och man kan anta att både hus och familj står för dörren så är situationen annorlunda. Jag fick min fru att bli otroligt ledsen under helgen, i samband med en helt idiotisk snedfylla som hon blev varse när hon kom hem, så jag valde att lägga korten på bordet och erkänna mitt problem fullt ut.
Jag har liknande tankar att förklara precis samma sak för min familj, även om alkoholism för dem är väldigt stigmatiserad och där svaret är: "Ja men om du inte klarar av att dricka, sluta då. Det är ju bara självömkan att försöka skylla över det på något".
För min del upplever jag det som att alkoholism trots allt är en sjukdom, efter allt som går att läsa om det. Allt från att det beror på kemisk obalans i hjärnan till att det finns gener som triggar belöningssystemet onormalt mycket när vissa dricker.
Men jag står denna gång fast vid beslutet att jag vill sluta helt. Jag har gjort så att jag efter mitt löfte har varit öppen med drickandet, och samtidigt bara druckit för att slippa abstinensen för att göra övergången mjuk. Detta är ett råd som jag har fått, och därför varit ärlig med att jag gör det.
Men jag vill under denna vecka göra min första spiknyktra dag, och sedan uppleva min första nyktra helg på jag vet inte hur länge. Tror ni att det är realistiskt att ha denna plan, eller kan det vara så att ribban är lagd för högt och att jag först ut ska fokusera på nedtrappning en tid innan jag ger upp drickandet helt, som enligt det råd jag fick?
Mvh