Hej på er

Detta är mitt första besök/inlägg på AH.
För att ge er en bild av hur jag resonerar och hur jag har bestämt mig för att jag vill sluta helt med alkoholen så skriver jag ett inlägg nedan, och när ni har läst det så ber jag er att återge era erfarenheter och vilka råd ni har att ge mig.

Så här kommer själva berättelsen:

Jag har tidigare försökt att trappa ner drickandet efter att anhöriga har föreslagit det. Detta har sin grund i att jag vid upprepade tillfällen har gjort saker som jag mycket starkt har ångrat i efterhand och haft enorm ångest över.
Men detta välmenande råd från vänner och familj fungerar uppenbarligen inte för mig, eftersom jag så småningom halkar tillbaka till de gamla vanorna av allt för hög berusningsgrad och med följande negativa resultat. Suget är helt enkelt för starkt för att hålla sig till ett måttligt intag.
Jag har funderat på att sluta helt i flera år nu, men inte tagit ordentligt tag i det samtidigt som jag har lovat omgivningen att jag skulle göra just det. Jag konstaterar i efterhand att det har handlat om stolthet och om vägran att se sig själv som alkoholist (jag kallar mig det eftersom jag känner ett psykiskt beroende).
Nu när jag är tio år äldre, nygift och man kan anta att både hus och familj står för dörren så är situationen annorlunda. Jag fick min fru att bli otroligt ledsen under helgen, i samband med en helt idiotisk snedfylla som hon blev varse när hon kom hem, så jag valde att lägga korten på bordet och erkänna mitt problem fullt ut.
Jag har liknande tankar att förklara precis samma sak för min familj, även om alkoholism för dem är väldigt stigmatiserad och där svaret är: "Ja men om du inte klarar av att dricka, sluta då. Det är ju bara självömkan att försöka skylla över det på något".
För min del upplever jag det som att alkoholism trots allt är en sjukdom, efter allt som går att läsa om det. Allt från att det beror på kemisk obalans i hjärnan till att det finns gener som triggar belöningssystemet onormalt mycket när vissa dricker.

Men jag står denna gång fast vid beslutet att jag vill sluta helt. Jag har gjort så att jag efter mitt löfte har varit öppen med drickandet, och samtidigt bara druckit för att slippa abstinensen för att göra övergången mjuk. Detta är ett råd som jag har fått, och därför varit ärlig med att jag gör det.
Men jag vill under denna vecka göra min första spiknyktra dag, och sedan uppleva min första nyktra helg på jag vet inte hur länge. Tror ni att det är realistiskt att ha denna plan, eller kan det vara så att ribban är lagd för högt och att jag först ut ska fokusera på nedtrappning en tid innan jag ger upp drickandet helt, som enligt det råd jag fick?

Mvh

Hej
Jag fick också rådet att trappa ner första tiden, vilket fungerade halvdant för mig. Jag bara satt och trånade efter mitt vin. Jag tog hjälp av alkohol-och beroendekliniken. Fick campral utskrivet och hjälp i form av samtal. Det har funkat för mig men jag hade verkligen verkligen bestämt mig. Nästa vecka är jag hundra dagar nykter.
Kunde jag så tror jag att alla kan sluta.
Kämpa på. Du måste ha pannben och ta all hjälp du kan få.
Heja dig!

@Kebne1

Tack för ditt svar. Kan jag fråga dig om hur campral fungerar? Vad är det som den gör så att säga?

Det är verkligen strongt av dig! Jag önskar att jag också ska kunna säga att mina 100 dagar närmar sig. För den här gången vill jag verkligen sluta. Jag känner att det inte finns några alternativ.

Heja dig också!

Campral tar bort suget. Den börjar inte funka omedelbart, det tar en vecka eller två men ger märkbar effekt, iallafall för mig. Glömmer jag ta tabletterna kommer suget ganska snart. För mig har det varit ovärderligt eftersom suget har varit det jobbigaste. Utan suget tänker jag inte mer på alkohol. Jag lovar: kunde jag sluta kan du också! Men du måste ha lite jävlar anamma i dig. Viljestyrka är A och O.

Det låter ju helt fantastiskt, för det är just suget som jag är mest oroad för. Kunde man bara bli av med det så är mycket redan vunnet där.
Min motivation kommer sig av att jag inte vill se att min omgivning får ta konsekvenserna av något som JAG har ställt till med. Det får vara slut med det nu för det känns så orättvist gentemot dem, och för min egen del så sköljs jag över med dåligt samvete när ruset avtar och minnena börjar berätta för en vad man har gjort. Jag fixar helt enkelt inte att uppleva det igen, och jag vill inte bli lämnad ensam av alla som betyder något för mig.
Har som ett andra steg bestämt mig för att ta kontakt med beroendecentrum idag för att få hjälp.

Nu kör vi på med det här!😊

@Påvel Hej och välkommen hit! Mitt drickande har eskalerat under många år och till slut drack jag varje dag, en flaska vin och mer på helgen. Tog till slut också återställare på morgonen. Allt utåt sett bra med familj, jobb, hus och livet i ordning. Har försökt dra ned men till slut insett och medgivit att jag blivit beroende. Jag kan inte ta ett glas för jag vill alltid ha mer, minst hela flaskan. Till slut orkade jag inte mer varken fysiskt eller psykiskt och kände att livet håller på att gå åt helvete. Det är nu drygt 4 månader sedan jag slutade och det är det bästa beslutet i mitt liv! Jag mår sååå otroligt mycket bättre på alla sätt och vis. Jag slutade tvärt, abstinens första veckan som blev bättre typ dag 5. Sov dåligt med mycket tunga drömmar en tid och ont i huvudet emellanåt. Ångest, oro och skam lade sig efter första veckan då det var en produkt av drickandet. Suget efter alkohol poppar upp då och då och som @Kebne1 skriver är viljestyrkan att stå emot A och O. Det tar 3-6 månader för hjärnan att få balans och återhämta sig och till slut lugnar belöningssystemet att skrika efter alkohol. Det ligger så mycket vanor i drickandet, jag drack till allt, som behöver göras om. Träning, mindfulness och att inhämta kunskap om alkoholens påverkan på hjärnan har motiverat mig att sluta dricka. Jag har inte ätit Campral men vet att det hjälpt många att komma över suget. Jag jobbar med mig själv och orsaker till mitt drickande då jag som nykter får tillgång till mina känslor då de inte dövas med alkohol. Det är spännande att lära känna sig själv, våga vara kvar utan att fly, sluta vara självdestruktiv, ta ansvar och hantera livet.

Kämpa på och skriv här om med och motgång, det har hjälpt mig otroligt mycket till att fortsätta till ett skönt nyktert liv som nu levs på riktigt.💪🌷💕

@vår2022

Tack så mycket.

Det känns verkligen bra att få lära sig mer om era upplevelser och erfarenheter kring detta ämne. Det är första gången i mitt liv som jag överhuvudtaget har kontakt med andra människor som är i samma sits.

Heja dig! 😊

@Påvel Hej o välkommen hit säger jag också! Bra beslut o bra att ta all hjälp du kan få 🥰
Själv har jag varit a-fri ganska länge o är helt nöjd med det! Även om det kan vara kämpigt mellan varven - det är smällar en får ta 💪👍
🤗 Styrkekram från mig

@Påvel Ingen i min yttre omgivning vet om mitt beroende. Min man är min stora support och vi köper inte hem vin mer, det skulle inte gå utan hans stöd och om sug kommer är det otroligt effektiv att nämna det för honom. Typ, nu skulle jag vilja ha ett glas vin, få säga det högt och höra honom säga, nä nu kör vi på det här och du klarar det! Vips så är suget borta! Nu kommer inget sug på det sättet längre, mest reflektioner på att i den och den situationen brukade jag hälla i mig ett glas och då brukar jag undersöka varför jag gjorde så. Har även berätta för närmaste familjen att jag slutat dricka och det är stolta över mig. I situationer med vänner och alkohol har jag sagt att jag inte dricker för att jag mår bättre utan. De frågar hur länge jag ska vara utan, jag säger så länge det känns bra. Jag vet att det är for life.

@majsan_nu

Tack så mycket till dig med!😊

Jag blir inspirerad av er alla.
Jag känner att det här kommer att bli jättebra, för det positiva i det här är att nu när jag verkligen förstår vad det är som förstör för mig, då kan jag göra den här resan och förändra allting. Det känns redan som att jag får eran hjälp och stöd, så stort tack!😊

@Påvel
Fint att du uppskattar o får inspiration av det jag/vi skriver 👍
Det är så bra med forumet, få o ge inspiration, tips o en massa kunskap!
Du kommer både få o ge inspiration 🥰
För oss "gamlingar" är det bra att bli påminda om hur det var i början av det a-fria livet...
Skickar en styrkekram 💪o en lyckatillkram från mig 🤗

Välkommen hit.
Jag känner igen mycket av det du skriver.
Har försökt att dricka mindre, och klarar det ett tag, men faller sedan snabbt in i ökade antal glas som slutar med berusning och minnesluckor och ångest.
Så jag har bestämt mig att sluta helt. Jag ser det som en svår allergi. Man äter inte bara lite jordnötter om man är jätteallergizk. Ingen tycker det är konstigt att folk tackar nej om de riskerar att kvävas av en halv nöt.
Så varför ska det vara så svårt att stå emot alkohol?
En dag i taget har varit det bästa för min del.
Idag ska jag inte dricka.
Jag vet inte hur morgondagen ser ut, men idag jag alkoholfri.
Varje morgon tar jag ett beslut.
Och jag unnar mig gott att dricka, utan alkohol.
Svalkande läsk, lyxiga teer, godis. Motion.
När jag på kvällen vill dricka vin kan jag istället gå en sväng, det hjälper mig.
En dag i taget. 5 alkoholfria månader imorgon.

@Surkärring Det är strongt av dig. Jag hoppas att du klarar av att hålla dig på den inslagna banan. Styrkekramar till dig!😊

Senaste tillfället jag drack var igår. Inte för att bli berusad, utan bara för att jag fick sådana abstinensbesvär att jag ville lindra det värsta av det. Jag orkade helt enkelt inte härda ut det utan vare sig medicin eller något annat att tillgå, så det fick bli några folköl.
Men sen när det blev natt så låg jag och skakade och svettades hela natten, och kände mig tillslut så dålig framåt småtimmarna att jag hade god lust att sätta igång igen av samma anledning som igår, men avstod. Från eftermiddagen började det kännas bättre, men det kommer en otrolig trötthet i vågor som får mig att nicka till, men det är ingen egentlig sömn. Jag antar att man får dras med såna här saker ett tag framöver nu. Det är ändå väldigt skönt att de där svettningarna har försvunnit. Hoppas att det inte kommer tillbaka igen, för det var en väldigt otrevlig känsla.

@tikka hade liknande abstinens som du har, vill jag minnas. Tröttheten känner jag igen. Jag sov som aldrig förr första tiden. Sen kom irritationen. Sen lite trist-känsla. Läst runt här och de flesta har liknande symtom. Bara du klarar den första jobbiga veckan med den akuta abstinensen som ju är fysisk så blir det lättare sen. Jag höll mig sysselsatt hela första tiden. För mig var pulshöjande aktivitet den bästa men där är vi ju alla olika. Jag sprang, hoppade rep, badade isbad. Aktivera hjärnan i form av spel kan också hjälpa. Det handlar om att bryta tillstånd. Hoppas du orkar kämpa på!

Hej på dig @Påvel! Som @Kebne1 skriver så hade jag lika symtom som dig, sov dåligt, svettades som en idiot på nätterna. Svettningarna försvann gradvis efter 4-5 dagar, dock var sömnen dålig i flera veckor. Irriterad och less på allt var man ett tag.
Jag proppade i mig magnesium och vitamin B1 i två månader efter ett tips från läkaren, förmodligen hjälpte det kroppen att återfå lite balans. Först efter två månader måste jag säga att all abstinens försvunnit, och sömnen är åter till det normala.
Nästa vecka "firar" jag (och @Kebne1) 100 dagar som nyktra. Jag måste säga att jag mår riktigt bra nu, och har inget som helst sug efter alkohol längre. Har upptäckt att man kan göra saker utan alkohol också,, det var helt otänkbart dom senaste åren, allt gjorde man med ett beroende. Det enda jag inte gjorde påverkad var jakt.
Lycka till, och som @Kebne1 sa,, du måste stålsätta dig!