Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Vi får se hur det går att skriva nu. Jag lider sedan ett par år av utmattningssyndrom och det tar sig i uttryck bland annat av "fågelkvitter i huvudet" när jag försöker tänka eller skriva, vilket är extremt frustrerande. Jag hamnade i utmattning efter ett antal år varit duktig mamma med stort engagemang för barnens skola och fritidsaktiviteter, full fart på ett krävande arbete etc. Förstår när jag läser i andra trådar att jag inte är ensam om att ha hamnat i alldeles för hög alkoholkonsumtion som ett resultat av detta.

Jag har under många år kunnat hantera måttlig alkoholkonsumtion (1-2 glas 4-7 dagar i veckan) men i samband med att jag fick utmattningssyndrom och var sjukskriven började jag dricka vin oftare. Framför allt i samband med att jag skulle göra något som krävde koncentration. Jag blev frisk, men det hände saker som gjorde att utmattningen i form av panikångest, koncentrationssvårigheter och en extrem stresskänslighet kom tillbaka. Sedan 2014 har allt varit en nedåtgående spiral, blev tröttare och tröttare, huvudet funkade sämre och sämre, ångesten blev värre och värre och samtidigt ökade alkoholintaget sakta men säkert.

För drygt två år sedan fick jag en ny VD och vi saknade samsyn i det mesta så vi kom överens om att jag slutar. Jag fick ett sjysst avgångsvederlag och tänkte att nu får jag möjlighet att vila och tänka efter och god tid på mig att hitta något annat. Bara veckor efter att jag hade slutat brakade det dock rejält och jag ramlade hela vägen ner i källaren. Det var egentligen här mitt osunda beteende började. Jag var ensam hemma och "unnade" mig ett glas vin på eftermiddagen för att lindra ångesten.

Mitt avgångsvederlag började närma sig slutet och det fanns inte på kartan för mig att söka jobb. Hur skulle jag kunna göra det när jag var fullständigt utmattad? Vilket jobb skulle jag kunna ta? Fanns inte en susning att jag skulle kunna skriva CV / personligt brev. Jag hade ett inledande samtal med Arbetsförmedlingen och förklarade detta. De var mycket förstående och tyckte att jag skulle kontakta läkare så att jag kunde bli sjukskriven. Sagt och gjort. Men, tror ni att jag fick någon sjukskrivning? Icke sa nicke. De bollade mig tillbaka till arbetsförmedlingen. Då hade jag fått en ny kontaktperson som sa att för att få A-kassa måste man söka jobb... OK. Då var det bara att börja kämpa (fast jag vet sedan mina KBT samtal att det är just det man inte ska göra när man lider av utmattning). Så jag började söka jobb. För att tillgodose arbetsförmedlingens krav. För att klara att skärpa hjärnan var jag tvungen att dricka vin samtidigt. OK, detta var i samband med att jag skrev ansökningar, alltså inte varje dag. Just i detta skrivande nu har jag rest mig flera gånger för att gå och hämta vin, då min hjärna vill ha det när jag skriver (men hittills har jag lyckats hejda mig).

Det var ju egentligen inte relevant för mig att ta en anställning på heltid. Jag gick en starta eget kurs på trygghetsrådet förra våren och för ungefär ett år sedan startade jag mitt företag. Det är jätteroligt, MEN. Det var mycket krävande arbete i samband med detta, så min vinkonsumtion ökade dramatiskt. Företaget går egentligen bra, efterfrågan finns och jag skulle kunna expandera kraftigt. OM JAG BARA ORKADE!!! URK! För att få ork har jag druckit mer och mer vin och nu under sommaren har det spårat ur helt.

Jag har länge velat förändra mina alkoholvanor men inte vetat hur. Hur ska jag få motivation? Hur ska jag kunna vara uthållig (har rättså kass impulskontroll) ? Det är många gånger jag tagit ett glas vin till frukost eller lunch bara för att det är ett sådant fågelkvitter i huvudet att jag inte klarar av att exempelvis ta fram en skål, öppna kylen och hälla i lite youghurt och sen hälla i lite müsli och ta fram en sked för att sedan äta. Det är så mycket att öppna kylen och tappa av lite från en box...Vinet stillade hungern.

Senaste månaden har jag haft mycket oro i kroppen på förmiddagarna och har vid ett par tillfällen druckit vin på morgonen bara för att stilla den.

Den senaste veckan har jag kommit till flera insikter.
Jag har märkt att jag blir supertrött så fort jag dricker vin och att min trötthet numera inte beror på utmattning utan alkohol.
Jag har insett att det faktiskt finns riktigt stora hälsorisker och det på allvar (vilket jag tror kommer att vara den tanken jag vill komma tillbaka till när det blir jobbigt). Under de senaste 5 åren har jag gått upp i vikt mer än 20 kg (vilket är mycket för en tjej på 158 cm). Har en stadigt expanderande ballongmage vilket varken är sunt eller roligt.

Så, då kom det lite fågelkvitter... vad skulle jag skriva nu? Nä, jag går INTE och hämtar ett glas vin nu.
Jo, i onsdags gjorde jag en ansats att bestämma mig för att bli sundare både vad gäller mat och alkohol. Jag inbillar mig att det kan vara fördelaktigt att ta bort både socker och alkohol samtidigt. Så att man inte ersätter ett "sug" med ett annat. Jag har kört LCHF för och det fungerar bra för mig. Jag blir pigg, får energi och tappar vikt (dock funkade det inte förra gången, men då drack jag samtidigt en hel del alkohol, smart va!). Införde att jag inte får dricka alkohol förrän 18.00 och då inte mer än 1-2 glas vin. Det har gått ganska bra hittills. I förrgår blev det 3 glas vin (för att jag glömde av mig) och i förmiddags blev det ett halvt glas för att motverka ångest eftersom jag var tvungen att prestera något.

Mina mål är att få tillbaka min energi och min hjärna, bli av med min övervikt (visar mig helst inte längre) och att snart börja en vit period. Förhoppningsvis en ihållande sådan. Tills dess, en begränsad konsumtion på 1-2 glas per dag. Tycker förresten att jag redan märker skillnad i toleransnivåerna. Kan det vara möjligt?

Min stora utmaning är att jag har så kass impulskontroll. Jag är även mycket dålig på att ta motgångar. Någon som har några bra strategier för att hantera detta?

@Vinägermamman Välkommen tillbaka! Jag fanns inte här när du var här sist, det var ju ett tag sen... Jag har varit a-fri en ganska lång tid o har upptäckt det är rätt skönt att inte bara ha a-frågor att tampas med, mycket annat dyker upp när a-slöjan lättar.
Hoppas du känner dig peppad att ta nya tag nu o fortsätter att skriva här 🥰
🤗 Välkomstkram från mig

@Vinägermamman Hej! Jag skrev ett inlägg för att välkomna dig men det hamnade vid 2018... Du kan ändå läsa det på senaste inlägg, jag klantade mig väl på något vis 😫 Inte meningen förstås.
Hursomhelst så är det starkt av dig att komma igen 👍
🤗 Kram o förlåt en gång till för att jag klantade mig!

@majsan_nu Tusen tack för ditt välkomnande❤️ Inte ska du be om ursäkt! Det blev ju bonus med 2 kommentarer!
Vad härligt att du varit a-fri så länge. Hoppas nå dit också😊
Få se hur det går idag. Minsta stress så kommer ångesten och oron som en orkan.

@Vinägermamman Fint att du tar det så o dessutom uppskattar min klantighet!
Du får ta det lugnt o försiktigt idag - hoppas på en bättre dag imorgon eller kanske redan i slutet av den här dagen🥰
🤗 Kram från mig till dig

@majsan_nu Tack! Det kommer nog att gå hyfsat idag, men är inte säkert att jag klarar helvitt. Det viktigaste är att jag kommer igång och radikalt minskar min konsumtion och att jag inte blir så tvärförbannad på mig själv för att jag inte kan gå från 200 till 0 direkt.
Tack igen för att du engagerar dig🤗

Nä, det går inte att bara sluta just nu, som det gick 2018. Jag lyckades dock minska intaget igår med nästan 90%. De senaste åren har det hänt väldigt mycket tråkigt och svårt och jag har inte klarat att hantera det utan bootsen av vin. Jag har konsumerat alldeles för mycket vin på daglig basis, och de senaste åren med start på förmiddagen, och sedan i vintras även sprit. Givetvis blev inget bättre av detta, och det visste jag. Jag brottas med känslor som saknad och ensamhet, är ledsen för min egen oförmåga. Oförmåga att känna uppskattning och vara glad, att ha framtidstro, att kunna vara en givande och inte tärande partner, att vara en förebild för mina vuxna barn och inte det kadaver jag är idag. I dessa känslor finns sedan en tid bara en lindring, alkohol. Det är helt vansinnigt. Jag vet det. Allt är i obalans och jag måste få min egen balans igen. Jag måste på något sätt gaska upp mig, skrapa upp spillrorna av mig själv. Men jag vet inte hur. Jag jobbar på det. Jag är dålig på långsiktighet och att jobba mot långsiktiga mål. Försöker lära mig. Jag vet dock nu, med mycket större tydlighet än 2018 att så här kan jag inte fortsätta. Har inga problem med A i sociala sammanhang. Men det är ensamsupandet, och fr a smygsupandet, alkohol som medicin, som måste bort. Är jag väl där skulle jag tycka att det vore rätt fräckt att skippa det helt, att våga vägra alkohol. Det tar nog ett tag innan jag är där, men jag hoppas innerligt att jag ska lyckas. Idag blir inte heller någon helvit dag, men förhoppningsvis väsentligt vitare än annars.
Ursäkta detta långa inlägg och hoppas ni har en bra dag☺️

@Vinägermamman
Det är extremt jobbigt, utmattande och tärande att vara fast i alkoholen. Jag var det oxå och det livet vill jag inte tillbaka till! Det är en enda lång planering och roddande för att man ska få så mycket tid med flaskan/BiBen som möjligt. Inget annat var mer intressant än det. Å var jag borta så längtade jag hem för att kunna dricka.
Att sluta är ett stort beslut, man måste gå helhjärtat in i det. Det är inte lätt men oj vad det är värt det!!
Det är toppen att du dragit ner på mängden nu. Läs mycket här och skriv själv, det hjälper och sporrar mer än man tror. Du är värd ett bättre liv, ett liv i frihet. För med alkoholen som bästa vän är vi fångar.
Heja på! 🤗

@Rehacer Tack snälla för ditt svar. Vet att man måste gå all in på något sätt. Är klen och utmattad och rädd att jag inte orkar. Men jag ska försöka pränta in i skallen att så länge jag inte gör radikala förändringar kommer jag gå en alldeles för tidig död till mötes och jag kommer inte ha något roligt liv under tiden. Men Rom byggdes inte på en dag. Det måste få ta tid. Tror förresten att det var i din tråd jag läste en kommentar om att vi dricker alkohol för att vi ska orka det vi inte orkar, och blir mer och mer utmattade och när man sedan slutar får man än mindre ork. Skulle vilja säga att det är huvudet på spiken för mig. Det är så det började och sedan har det bara blivit värre. Och utmattningen nådde sin botten i somras. Tack igen för ditt svar😊. Önskar dig en fin fortsättning på dagen!

@Blenda Ja, attans att vi ska vara så många som känner igen oss i varandras historier, vi får försöka ändra fortsättningen på våra historier till det bättre och känna igen oss även där😉

I förmiddags tyckte jag att jag skulle ta en klunk gör att få bort hjärtklappningen. Sagt och gjort. Hade inte tålamod att försöka härda ut…🙄 Hejdade mig som tur var efter det och i eftermiddag tog jag en tur till plantskolan och köpte sättpotatis😀.
Senaste året har det inte direkt hört till vanligheterna att jag kan köra bil på en eftermiddag, något jag retat mig på mycket men inte haft förmågan att ta kontroll över.
Så det känns som en miniseger.

Skillnaden nu jämfört med förra gången jag var här är att jag egentligen inte har så många måsten. Därför hoppas jag ha bättre förutsättningar att lyckas nu.

Idag har jag tillåtit mig att lägga tid och läsa många trådar här. Hade glömt hur inspirerande, imponerande, stöttande, underhållande, ja you name it, ni alla här är.
You rock! 🥰💪🙌

Önskar alla en fin fortsättning på dagen!

Hej!
Jag tänker att många av de problem som du upplever att alkoholen lindrar kanske ändå egentligen orsakas av alkoholen.. Det att inte känna glädje till exempel, det är så många som beskriver hur vardagsglädjen kommer tillbaks efter någon månads nykterhet. Själv blev jag också av med mycket oro och humörsvängningar.
Efter vad många här delat så är det också mycket enklare att inte dricka alls än att försöka hålla konsumtionen nere. En viktig del för att bli av med alkoholproblem är att se igenom lögnen att alkohol löser våra problem. Om vi fortsätter dricka lite lever man undermedvetet kvar i det tänket tror jag. Släpp sargen och ge det en chans, bara gör, det kommer att gå bra!

@Kennie helt enig med dig. Har insett att problemen orsakas av A. Till skillnad från förra gången när jag var här och då hade målsättningen att minska för att sedan dricka normalt, är min vision nu att jag inte vill vilja dricka alls igen. Idag blev det faktiskt bara den där klunken i förmiddags. Jag har just nu bara lätt oro, och jag är mycket förvånad av att min hjärna redan nu känner sig bättre.
Tack för din respons🤗

Sömnen var sisådär inatt, men är ändå pigg idag. Har gått utan problem idag egentligen. Ingen A sedan klunken igår förmiddag. Kommer lite sug när jag ska utföra praktiska saker. Det är där jag haft mitt största problem.
Har hejdat mig med tanken: ”men hallå, hur tänker du egentligen??? alla andra kan ju jobba utan A! Skärp dig. Gör det lite långsammare så ska det nog gå bra”

Ska förresten vara chaufför ikväll. Det har inte hänt på flera år på en redagkväll.

Önskar alla en trevlig start på helgen ☀️

MÅNGA REFLEKTIONER, och ursäkta.
Jag kommer nog att skriva väldigt många och långa inlägg här i tråden. Framförallt nu i början. Men att skriva ✍️ är för mig att memorera mina tankar och en del i processen. Kanske kan de även vara till hjälp för andra.

FÖRRA GÅNGEN, 2018, när jag var här hade jag en helt annan motivbild. Då var huvudmotivet att gå ner i vikt och bli piggare, där minskad A var en del, tillsammans med kost och motion.

JAG ÄR NU LIVRÄDD att jag ska tappa den för mig i skrivande stund kristallklara och oåterkalleliga motiv-, men framförallt MÅLBILDEN.

Det totala uppvaknandet kom i måndags, när jag hade ett samtal med en psykolog om mitt mående. Depression, trötthet, oerhörda kognitiva problem, och om jag ev skulle börja med antidepressiva igen. Jag nämnde inget om min A-konsumtion.
Psykologen menade att dessa långvariga fr a kognitiva besvär, kan ju inte bero på de orsaker jag trodde, och att jag borde göra en hälsoundersökning. Där och då trillade poletten ner att allt är orsakat, åtminstone mycket kraftigt förstärkt av A, det har pågått mycket längre än jag trott, och jag insåg att du är det bara att BRYTA, kavla upp ärmarna och göra jobbet. Alternativet är en destruktiv väg till en tidig död.

SOM EN BLiXT FRÅN EN KLAR HIMMEL förstod jag hur jag blivit denna spillra av mitt forna jag och att A bär hela skulden.

OCH LIKA KLART ser jag vägen ut. När jag betraktar denna spillra är det inte intressant med A. Den känns helt ovidkommande. Kan jag få tillbaka mitt forna jag är valet mycket enkelt. Kan jag hålla fast vid denna insikt kommer jag kriga mot varje impuls.

Nu ska jag fortsätta att läsa era trådar. Det är så mycket klokt som skrivs som känns SÅ hjälpsamt för mig. Förhoppningsvis kan jag skriva några hjälpande ord till er, men ibland får man inte till formuleringarna och då är det bättre att låta bli!

Kram! Hoppas ni oxå kan njuta av vårsolen idag☀️

@Vinägermamman Skönt att målbilden blivit så uppenbar för din del. Mina bekymmer känns enkla när jag läser om din situation - och även många andras - här. För egen del är jag inne i dag 2 av alkoholfritt, så upplever mig inte kunna vara rådgivande alls. Men var medveten om att det är många här på forumet som läser det du skriver och som är med dig i sinnet. Kriga på!

@MrWiseGuy Tack för ditt pepp. 🤗
Förringa inte Din egen situation. Vi är alla olika individer och reagerar/upplever saker på vårt eget sätt.
Bra jobbat att ta tag i din situation och bockat av dag 1. Gick det bra med dag 2 oxå? Kämpa på du oxå💪