Hej,

Det här blev långt.

Vill börja med att säga att jag tycker denna sida är jättebra. Och jag skänker en tanke till alla er (och mig själv) som kämpar. 💪💪💪
Men.
En sak som slår mig när jag läser trådar här, är att en majoritet som skriver har ett faktiskt beroende och i de fall man avstår från alkohol upplever svår fysisk abstinens.
Jag skulle dock gärna läsa mer om de som jag som kanske inte utvecklat ett fysiskt beroende ännu, och samtidigt vill ändra sina vanor. Men det kanske ligger i problemets natur; Att man i sin tidiga högkonsumption inte erkänner för sig själv och dessutom skriver i ett forum på nätet. Men många skulle nog, som rubriken lyder, reflektera och börja prata om det i tid.

Jag själv då?

Jag har tidigare skrivit här då jag en lång tid reflekterat över min alkoholkonsumtion. Som jag inser är för hög och successivt ökat, främst genom ett glas till här och till där. Och till det lite för mycket vardagsdrickande. Även om det varierar så innebär en typisk vecka med max konsumption för mig kanske 2 glas vin en onsdag, 2 glas vin en torsdag, 3 glas vin samt två GT och 2 Rom en fredag, och något något mindre en lördag. Kanske två glas vin en söndag. Detta är min maxvecka om jag inte skulle gå bort på middag eller fest då det kan bli lite mer. Fest och middagar är dock rätt sällan. En ”maxvecka” sker dock absolut inte alla veckor. En normal vecka håller jag mig till lördag och söndag. Med ungefär ovanstående konsumtion för respektive dag.
Till ovanstående ska läggas att jag i stort sett aldrig dricker mig ”packad”. Ovanstående dryckesmönster har jag haft i många år, men med en viss ökning över tid.

Jag inser, eller rättare sagt, anser att jag dricker för mycket och vill därför dra ner på det. Men det har varit svårt. Detta då alkoholen varit ett så trevligt sätt att få tyst i skallen och att koppla bort en stund.

Som jag skrivit i en annan tråd så tror jag dock att jag inte är fysiskt/kemiskt beroende av alkohol, utan snarare att det är ett inlärt beteende att koppla av/ner/bort med hjälp av alkohol. Detta påstående bygger jag på att jag har erfarenhet av abstinens från att sluta snusa och vet vad det innebär med skakningar/huvudvärk/sömnproblem/ilskaetc. Jag befinner mig nu på min 14:e dag utan alkohol och har inte upplevt ett enda symptom på abstinens. Däremot har jag känt på fredag eftermiddag på väg hem från jobbet, samt en lördag eftermiddag att det skulle varit så oootroligt gott med ett glas vin, en öl eller en GT eller 2. Detta då det är de bästa stunderna på veckan. Men eftersom jag nu tänkt att prova ett uppehåll på ett par veckor, så stålsatte jag mig till att göra annat. Tex på fredagen när suget var som värst så tog jag kidsen och åkte och åt Thaimat, och när vi var klara så där vid 19-tiden och åkte hem, så var suget 100% borta. På samma sätt på lördagen så kröp suget på framemot 15-tiden, och en drink i solen vore helt magiskt. Fastän jag inte alls kände för det så stålsatte jag mig än en gång, och drog till gymmet. Och när jag var klar, svettig och full av endorfiner så hade jag inte längre något sug/eller lust att dricka något. Middag och sen en kaffe på det dög fint. I veckan valde jag att aktivera mig med två olika sportevenemang, och därmed dök tanken på att ta ett glas inte ens upp.

På något sätt är det som om det finns ett tidsfönster då suget sätter in. Stär jsg bara ut under denna tid så klarar jag mig.

Med ovanstående vill jag tipsa om att den miljö du vistas i kan ha stor betydelse för huruvida du dricker eller inte. Går jag hemma och inte har något på agendan så blir det lätt att man häller upp ett glas av slentrian.

Tipset är därför att byta miljö när suget kommer. Det finns dessutom forskning som visar på betydelsen av missbruk och miljö. Leta upp ett Ted-talk om detta på tuben om intresse finns.

Med detta vill jag också poängtera att jag avser verkligen inte att förminska några problem eller förenkla något.

Allt gott!

Hej!
Jag är nog en av dem som slutade innan det fysiska beroendet hunnit utvecklas. Jag drack i genomsnitt tre dagar i veckan. Så inga fysiska abstinenssymptom när jag slutade. Men jag var definitivt psykiskt beroende och hade jag fortsatt var det bara en tidsfråga innan det fysiska hade skapats. Sen har jag jobbat mycket med mitt tänk kring vad som ger mig njutning och faktiskt lyckats programmera om hjärnan till att njuta lika mycket av annat. Kaffe, naturen, en god efterrätt, Wordfeud, Loka Chrush. Numera har alkohol ingen plats i min vardag. Jag dricker ett (1) glas någon gång, men det går ofta månader mellan de tillfällena. Jag är så glad att jag såg igenom självbedrägeriet att alkoholen är vad som ger livet guldkant- det var verkligen beroendet som talade...

Hej,
intressant läsning!
Men, jag uppfattar att du i alla fall har utvecklat ett beroende, inte fysiskt men det jobbigaste och starkaste - det psykiska. Jättebra av dig att tidigt inse att du behöver förändra ditt drickande, jag tror att många som dricker som du faktiskt inte upplever att de har något problem, då de inte dricker varje dag. Det gjorde inte jag heller i början. Kom på mig själv ibland med att jag kanske drack för ofta, och tog då tag i det; jag har haft vit månad, haft längre perioder där jag inte druckit.
När jag nu slutade, efter av att ha kommit upp i en daglig konsumtion av 1-2 flaskor vin, kände jag ingen fysiskt abstinens. Det som var jobbigt var min hjärna, som behövdes sysselsättas med andra saker. Just som du säger, man måste komma ur det, genom att tänka/göra något annat.

Jag vet att Kennie ofta tipsar om Annie Grace, och jag instämmer. På svenska heter boken Tänka klart, tror jag - annars This Naked Mind. Den är så bra, för den tar bl a upp hur man bygger upp ett beroende utan att inse det, genom att tänka att jag inte har några problem och jag kan sluta när jag vill. Sisyfos har skivit i ett inlägg att det är inte svårt att sluta dricka, det svåra är att inte börja igen.

Det är också lätt när man är i 'början' av sitt (enligt vissa) 'o'beroende att tycka/tänka att det är helt ok att ta en drink i solen på eftermiddagen, eller ett glas vin till lunchen. För det är ju det andra gör om man tittar runt omkring sig. Jag rättfärdigade mitt drickande genom att tänka, ja men hen dricker ju nu, då kan jag också göra det. Men hen hade kanske också ett problem...

Lycka till på din resa och ha en fin söndag!

Jag tror att om man har googlat sig till ett sånt här forum så har man ett problematiskt förhållande till alkohol. Jg tycker nog också att en mängd av trådarna beskriver en problematik lik din. Det är inte jättemånga som får fysiska abstinenssymtom. Däremot det du beskriver såsom sug, oro, tankar på alkohol.
Jag har slutat många gånger, med en konsumtion som såg ut som din eller mindre ibland. Första gången jag slutade för snart 7 år sedan. Höll upp i 11 månader. Började dricka ien efter en jobbig period (dödsfall) för att få tyst i huvudet. Därefter har jag druckit sporadiskt i perioder. Inget dagligt drickande under lång tid. Men drickandet ändrar karaktär, så det är lurigt att använda alkohol. Tror toleransen/effekten också påverkas av att man blir äldre.
När jag gick till en alkoholklinik kvalificerade jag inte in som beroende på testerna (drack inte tillräckligt ofta, inga svårigheter att sluta ute etc), men jag fick börja ändå. När jag läste härinne kunde jag ibland klappa mig på axeln och tänka att SÅ mycket dricker i alla fall inte jag när jag läste andras trådar. Jag drack aldrig en hel flaska vin när jag först läste härinne. Det är lätt att förneka. Och toleransen ökar… beroendet eskalerar. Jag tror att vi har olika lätt att utveckla ett kemiskt(fysiskt) beroende. Men egentligen spelar det inte så stor roll om du kvalar in eller inte i den klubben. Du skriver att du tycker att du dricker för mycket och att det är svårt att sluta.
Du beskriver längtan efter ro i huvudet. Att det är det du vill uppnå. Vi är många som har slutat härinne som har fattat att alkoholen inte riktigt gav oss det vi ville ha. Det får konsekvenser. Under din maxvecka beskriver du att du dricker 3 glas vin, 2 GT och 2 rom på en lördagkväll. 38 cl sprit… tar ca 21 rimmar att bryta ner. Anledningen till att jag vet det är ju för att jag otaliga gånger googlat på ”nykter nog att köra” och kommit till en site som räknar fram siffror som jag inte ville kännas vid. Jag tänker att det kanske heller inte är svårt att höja b-Peth med en något för hög helgkonsumtion och lite sporadiskt drickande i veckorna.
Jag förstår att det känns mycket främmande, men skulle i alla fall vilja rekommendera dig att ha en längre period av total avhållsamhet. Minst 3 månader, gärna 6 för att du ska få uppleva hur det är utan alkohol. Hur sömnen sannolikt förbättras (även om den inte är dålig), hur du lär dig koppla av utan alkohol, hur pigg man faktiskt blir. Och jag (och många med mig härinne) som upplevt livet utan alkohol ser en massa fördelar. Alkoholen gör en lite passiv, alkoholen dämpar känslor… man är mer levande utan. Lättare till skratt och man inser att man har varit lite lurad som trott att alkoholen tillför något positivt. Nu tillhör jag de som tar ett glas ibland ute bland vänner. Men längtan efter att slappna av med alkohol har försvunnit och om jag ångrar något så är det mest att jag lät fredags- och lördagsvin bli en vana. Möjligheterna att leva är så mycket större utan den seghet som alkohol ger.

Ja, jag har nog ett problematiskt förhållande till alkohol. Annars skulle jag inte skriva här. Och du förstår helt fel om du tror att jag skulle finna det mycket främmande att skippa A i 3- eller 6-månader. Det är tvärtom något som jag seriöst överväger. Kanske mer eller mindre för alltid. Inte för att jag måste, vilket jag kanske dock gör, men för att jag faktiskt så smått börjat känna att alkohol känns mindre och mindre intressant. Bortsett från en kväll med några glas vin och öl med kompisen förra helgen (ja det var fullt planerat att vi skulle ta ett par glas och inget jag ångrar) så är det femte helgen utan alkohol eller systembolagsbesök. Känns bara bra. Lite sug på fre/lördagar men i övrigt nada problem. Meeen, som du skriver, jag inser att tankarna och suget lurar där i vassen och att det aldrig går att ropa hej eller säga aldrig.