Trodde i mitt stilla sinne att han hade minskat sitt drickande rejält, men inser nu när det bara är lite mer än en mpnad kvar till att jag och min 13-åriga dotter ska flytta till honom att han dricker ju i samma mängd som innan, han har bara blivit bättre på att gömma och inte säga sanningen. Känner mig så himla dum som gått på det och nu står jag här, sagt upp lägenheten och ska flytta till honom är det tänkt. Nu vet jag inte hur det ska gå, tänk om jag förstör min dotter. Har sagt till honom att jag vill inte behöva oroa mig för att han dricker om jag jobbar kväll, eller att han ligger och sover på badrumsgolvet på natten för att han var så berusad. Känns bara som om att jag satt mig i en himla knipa...

Kan du ångra uppsägning av lägenheten, det vore det bästa.Finns det ångerrätt.Förklara för bostadsbolaget vad du har upptäckt !
Att flytta in hos honom är till stor skada både för dej och din dotter, gör det inte !
Då besparar du dej och dottern från en massa elände.
Hoppas det fixar sej på något sätt ❤❤

Du är inte dum och det är inte ditt fel!
Alkoholister är experter på att få oss att tro att allt är bättre och bra. Jag har själv trott det om min särbo för att sen upptäcka att det är värre än någonsin. Jag försökte flytta in förra året efter hans tjat att starta ett nytt liv ihop men jag kunde aldrig ta steget just för jag kände precis som du beskriver. Att komma hem till någon som knappt är närvarande. Rädslan att få ett liv i kaos.
Vad säger din partner när du berättar om din oro och rädsla för din egen skull och för ditt barn?
Skickar massor med kramar till dig. Det är inte lätt, men du är verkligen inte dum.

@Skogsduvan känner att den personen som jag blir i samband med hans drickande är jobbig, att jag blir ett kontrollfreak, kollar flaskor, frågar jämt om han varit på systemet mm. När jag tar upp detta att jag är orolig för hur det ska gå säger han att det kommer bli jättebra och han kommer inte dricka, eller att jag bara tjatar. Men har väldigt svårt för att lita på honom då han inte brukar säga sanningen om sitt beroende.

@Åsa M känner mig så himla otacksam och velig, han håller på att renovera "mitt" rum och det rum dottern ska ha, men när jag häromdagen insåg att det hade gått en flaska sprit under lör-sön och han var på systemet på måndagen igen fick jag väldigt dålig känsla över det här 😔 vet inte om jag kan hitta annat boende, får fundera och kolla upp möjligheten

Hej,
Jag tror du gör klokt i att ändra planer. Ett renoverat rum är en klen tröst mot att du och din 13-åring ska leva med en alkoholist. Förutsättningarna är inte de du trodde att de var när du ville flytta ihop, och det är han som är orsaken till det, det är inte du som är velig. Ditt barn har dessutom inget val utan måste följa ditt- det gör det ännu viktigare att välja klokt... Det är så klart jobbigt att ändra sig, men det blir ännu jobbigare när ni flyttat in.

@En stilla undran Jag känner igen mig 100% att man avskyr vem man själv är i den där sitsen men klart vi blir så när vi bryr oss och känner hela ansvaret på axlarna. Du är inte ensam om känslan men du är inte den som gör fel på något sätt. Förstår att du även har dåligt samvete när han fixar och donar för er men som någon annan skrev är det en klen tröst när ens partner dricker. Det är hans försvar för sitt dåliga samvete men han måste ändra sig, inte renovera..
Det är inte lätt detta och jag kan tänka mig att du har den där känslan i bröstet att du vet att du hellre vill hålla avstånd men att du också vill hålla koll? Det är så jag brukar känna i alla fall. Om du inte gjort det borde du säga till honom i lugn och ro utan att brusa upp och skrika eller gråta att du inte vill flytta in med ditt barn för det är inte en trygg miljö. Boende löser sig om du väljer att inte flytta in. Allt löser sig <3

Tack för era svar, aldrig trodde jag att detta skulle vara så svårt eller att jag skulle sätta mig i denna sitsen.
När jag pratade med honom förut menar han på att han kommer inte dricka när vi bor där men hur sjutton kan jag lita på det 😔
Kram på er ❤

@Skogsduvan är ni fortfarande tillsammans och har han ändrat på sig, klarar man släppa kontrollen? Tror det hade varit lättare om han verkligen var ett as när han dricker men det är han inte.

@En stilla undran jag känner igen det du säger. Mitt ex köpte dyra presenter när han varit full och dum. Din karl renoverar. Men det är exakt samma grej - de vill avleda uppmärksamheten från spriten. Jag hade hellre köpt mun jäkla soundbar till tv:n själv men nu blev den en skamgåva från honom som jag använder dagligen. Man ska inte skåda given häst i munnen eller hur det nu låter, det gamla ordspråket, men jag hade hellre valt en karl som inte drack. Alls.

@En stilla undran Vi är fortfarande tillsammans men jag bor på mitt håll och jag känner också varje helg att det är jobbigt, så pass jobbigt att jag oftast inte ens åker till honom IFALL han skulle vara full. Det har hänt otaliga gånger genom våra år ihop och det tog mycket energi och många år innan lyset gick upp för mig hur jag (och han) skulle tackla situationen. Min särbo blir inte heller elak men det spelar ingen roll. De är inte sig själva när sjukdomen tar tag i dem.
Vi kom helt enkelt till ett klimax (efter två återfall och DÅ trodde jag han skulle bli bättre men det blev inte så) när jag förstod hur sjuk han är och han faktiskt förstod det själv. Det är tyvärr enda sättet det kan bli bättre och det kommer inte från löften utan från en självinsikt från deras håll. Sen får man räkna mer återfall och man får vara beredd på att stötta men det kan inte vara på bekostnad på dig själv <3 du är också viktig.
Jag har inga barn själv så kan bara tänka mig hur jobbigt det känns för dig. Vågar du chansa på att han faktiskt kommer sköta sig när ni flyttar in? Vågar du lita på det löftet? Alkoholister lovar mycket för de vill verkligen själva uppnå sina löften så det är säkert genuint men de förstår ofta inte själva sin sjukdom och man kan faktiskt inte lova sånt som alkoholist. Man måste vilja och ta tag i det. Varje dag hela livet. Och även vi anhöriga om vi väljer ett liv med dem. Sätt dig själv och ditt barn först dock. Och prata med varandra, även barnet. Öppen dialog är jätteviktigt. Ursäkta så långa meddelanden jag hoppas det hjälper något! Känner så väl igen känslan du delar så blir en del text <3

@En stilla undran glömde helt svara på frågorna.. han är 30 dagar nykter efter ett återfall efter 75 dagar. Jag har släppt kontrollen på grund av att jag insåg att det är större än mig och honom och när vi båda insåg det så föll det som en sten från oss. Oron är kvar som jag skrev att jag inte vill åka dit för jag är också skadad från förr men vi jobbar tillsammans nu. Ingen skäller eller ser ner på den andra och det gör det lättare.

@Skogsduvan ett tag sen nu, du skriver många kloka ord och efter att nu blivit lovad flera gånger att han ska sluta och lika många gånger insett att det gör han inte är jag väldigt nära att låta det ta slut här. Vill inte hota men gör det ändå, det slutar med att det blir tomma hot, jag finns ju ändå kvar även om han dricker. Frågan jag ställer mig hela tiden, kan jag leva med en alkoholist? Kan jag släppa på kontrollen? Går det verkligen att leva med någon som har ett alkoholberoende och ändå ha ett bra liv. Förnuftet skriker NEJ det går inte. Tanken var en mysig dag med påskmat, men jag kunde ju inte hålla mig ifrån att leta sprit då jag haft på känn att det han säger till mig stämmer inte.... hittade då en 5 litare hembränt, halva fanns kvar, denna hade han fått för en vecka sen, dvs att det har gått 2.5 liter sprit denna veckan... inte konstigt att han har verkat mått bra och varit på bra humör om än sett lite sliten ut vissa morgnar, önskar bara att livet någon gång kunde vara enkelt!

@En stilla undran Livet kan vara enkelt. Sedan jag slutade vara i en relation med en missbrukare har det förenklats på alla sätt. Jag bär inte hans bördor längre. Du måste ta hand om dig. Det låter som om han inte gör det.

Vill varna dig. Är en äldre kvinna som levat i helvetesdansen som särbo sambo en kort period sen särbo igen. Har varit förälskad i denna snälla man men med åren fått mer o mer oro och negativa känslor. Har gått igenom alla faser som ni beskriver här. Nu får jag följa honom för utredning av demens. Jag har undrat många gånger vad det är för fel på mig som varit i detta så länge och hoppats på en förändring.
Han ljuger fortfarande för mig.
Jag tror inte man kan sluta dricka så länge man ljuger.
Var rädd om dig.

@En stilla undran
Hoppas att du hittat eget boende.
Är, eller var i fasen att flytta ihop med min särbo efter att han varit nykter 18mån efter sin tredje behandling. På vägen hem efter sista provtagningen så åkte han till bolaget :(
Efter det har han tagit flera återfall och han blir riktigt vidrig när han druckit. Jag har tidigare (innan hans sista behandling ) varit väldigt mesig emot honom. Inte satt egna gränser mm.
Han skickar mig prospekt från Hemnet hela tiden och vill att vi flyttar ihop. Jag har inte sagt det rent ut, men jag kommer aldrig att bo under samma tak som honom. Var sjutton ska jag ta vägen när han dricker har jag tänkt.
Han bönar och ber mig komma till honom nykter som full. Jag åker aldrig dit numera när han är påverkad.
Samtidigt är det inte roligt att se att han upplevs gladare när jag åker därifrån (för då kan han dricka igen) än när jag kommer dit.
Nej, det blir inget samboliv för mig.
Har börjat gå på anhörigsamtal, vilket har varit en väckarklocka för mig. Även om mina vänner och anhöriga sagt till mig för längesedan att gå.
Har aldrig skällt eller bråkat eller gett honom dåligt samvete. Däremot har jag börjat sätta ner foten och tänka på mitt eget mående. Även om det vacklar ibland, så är jag på väg framåt.
Håller tummarna för dig med!!