av Berra

Ångesten tar mitt liv...

måne
fre, 2009-12-11 - 05:59

gomorron
Lycka
att vakna veta att min dag är min
jag styr över mitt liv
över mina handlingar
är lugn.trots ett hektiskt liv som pågår
förundras över mig själv
hur jag tar det som det kommer
minhjärna är omprogrammerad
att ta en sak i taget
inte se tillbaka
leva i nuet
närvarande
lycka
"hej tomte gubbar ..
must i glasen
o låt oss lyckliga vara"
carpe diem Måne

anemon
fre, 2009-12-11 - 09:53

Hej alla!
Lättöl funkar utmärkt för mig. Blir inte triggad eller sugen av det. Kan bero på att jag inte är någon öl-älskare egentligen. Men till pytt-i-panna är det gott! Mitt problem är vin! I början då jag slutat dricka letade jag också alkoholfria viner. Precis som du Berra har jag bara hittat äckliga, sura röda viner som smakar suuuuuurt! Bättre o dricka rödvinbärssaft istället!
I midsomras hittade jag dock ett mousserande jordgubbsvin (alkoholfritt naturligtvis). Det var jättegott men egentligen mer som en läsk e d.
Har varit och lyssnat på luciasång i morse (på jobbet). Mysigt och fick lite julstämning faktiskt. Men anfallet börjar gå över... Skönt att det är fredag och man kan mysa med ljus och godis och se fram mot sovmorgon. Om det nu inte blir varmt och svettigt att sova. Är det inte åldersrelaterat så är det kattrelaterat... Så ser mitt liv ut just nu! E´gla´ändå!!! /Maija

Berra
fre, 2009-12-11 - 09:57

Go'morgon Livet!

Ännu en helg att se fram emot...
Konstig känsla egentligen, tidigare (i mitt förra liv) så längtade man bara efter att fredagen skulle vara till ända, så att man fick komma hem och knäppa första biran...

Det kan jag ju för all del även göra nu, med en alkoholfri bira, om jag vill...
Men det vill jag ju inte, det är ju inte själva biran jag var ute efter, utan ruset...

Och utan ruset behöver jag ingen bira, så ..let go..
Frigöra sina tankar åt annat, som gör livet värt att leva...
Se andra delar av livet som inte går åt till att belöna sig med en berusning för att kunna slappna av..

Det tar ett tag med ett "nytänkande" som till en början känns lite pirrigt...
Men det handlar så mycket av invanda rutiner, bryta dem och skapa nya.
Försöka finna andra saker som gör en glad, och som man riktigt längtar efter...

Jag har lärt mig att uppskatta helgen för ..
Myskvällar med familjen, uppkrupen i soffan med snask och filtar, kolla en film sent inpå natten...
Sovmorgon utan lakan som känns som blötvarma disktrasor, vakna upp utan ångesttankar..
Kunna äta en frukost med de andra familjemedlemmarna, med tända ljus...
Kunna skjussa ungarna till tidiga träningarna utan att behöva köra omvägar för att man är rädd för poliskontrollerna..
Slippa tänket på om vi har dricka hemma som räcker över hela helgen....
Slippa stressen med att hinna förbi bolaget innan de stänger...
Inte ha en hustru som är ständigt rädd för att man ska dricka för mycket..
Inte behöva släpa "tillräckligt" med dricka till en fest...
Inte vara rädd själv för om jag dricker för mycket...
Inte vara rädd för att jag blir "tråkig" om jag dricker för långsamt...
Inte vara rädd för att jag säger dumma saker, välter ner glas, eller har sönder grejer..
Att kunna åka med egen bil både till och från festen, varmt, snabbt, billigt och tryggt...
Inte behöva tänka på att spara pengar till taxipengar...
Inte behöva sitta nära utgången på nattbussen, om jag behöver spy...
Inte vakna på nattbussens ändhållplats, med sista turen..!
Kan gå på fest i lågskor även i snöslask...
Inget klingklongande i ryggsäcken på bussen..
Inget fyllcharmande på andra kvinnor, med en ilsk fru på sidan om..

...hur många fler orsaker vill ni höra..?

En nykter helg skapar för mig, FRIHET!

..och jag kan koncentrera mig på annat, som är viktigare i livet...att LEVA kanske?

Hoppas att ni andra får leva i helgen!

Mors Berra

måne
fre, 2009-12-11 - 10:41

frihet
är allt det handlar om
att styra över sitt liv
att kinna ta bilen när man vill
svara i telefon utan whiskeyröst
inte behöva gömma sig när det ringer på dörren
inte skämmas
inte va rädd att man sagt nåt dumt
gjort nåt dumt
orsakat sina barn o man skada
att första kaffetåren smakar ljuvligt
mys med familjen är det bästa
ikväll blir det idol
med chips o läsk
tända ljus
o partystämning
i soffan
med en arm vardera om mina söner
dottern är i självaste globen för att kolla idolerna
det blir en helkväll
o maken ska agera pizzabagare
fridens Måne

Berra
lör, 2009-12-12 - 00:42

Hej, och tack alla...

En liten snabbis innan jag helt utmattad ska krypa i säng...

Jag har varit ute och nattvandrat som den förälder jag är med ett högstadiebarn...
Och det är hemskt tråkigt att se, att av 56 föräldrar (28 barn) så var vi bara två som slöt
upp i klassen, det blev vi och en annan frivillig ifrån kyrkan som följde oss med ut på byn...

Är inte det en stor skam egentligen, att inte kunna ställa upp för sina barn 2 ynka kvällar
per år, och bara promenera runt några vuxna i sällskap och prata bort ett par timmar???
Det går fort om man har saker att kunna prata om, och man får en välbehövlig motion...

Det händer inte mycket, men även ungdomarna tycker faktiskt att det är bra att några vuxna visar sig ute på kvällarna, som annars helt och hållet ägs av ungdomar och några enstaka hundägare.
Jag blir så ledsen när man lämnar sina barn ute vind för våg, de kan i stort sett hitta på vad som helst, det finns ingen vuxen som kan se dem, och berätta för dem vad som är rätt eller fel...

Är det så himla jobbigt att släppa kvällsgroggen framför TV'n, sätta på sig en varm jacka och ett par sköna skor och komma ut i den friska luften, och lära känna lite nytt folk...
Jag ser dem genom fönstrena hur de sitter och halvsover framför Idol, hur kan de med gott samvete sitta där när deras små telingar är ute och slår sönder en busskur!!!

Fulla som ägg på tysk gräns-smuggelöl, utkörda av samvetslösa vuxna som bara ser till pengarna och inte de eskalerande samhällskostnaderna det medför, och hur de utsätter våra tonåringar för ett begynnande alkoholmissbruk, där ingen sätter gränserna...

Eller så är det som så, att de som mest behöver vara ute och hålla koll på sina ungar, är de som minst utövar det, mina ungar vägrar vara ute när jag är ute och nattvandrar som ett exempel!

Hittade grabbens klasskompis (12 år) som var ute och samlade pantburkar för att kunna köpa lite snask på ungdomsgården med sina polare, jag gav dem 40 spänn och sa att gå iväg och handla lite snask ordentligt istället, och håll er borta ifrån gatorna och allt bus...
Och gladare ungar är svårt att få se, och det var en billig lösning både för mig och för dem..

Öppna era hem för barnen och deras kompisar, skapa plats för dem, och låt dem få ta plats...
En rokad i kakburken och lite saftfläckar på borden är inga stora problem...
Men ett drivande tonårsgäng på gatorna kan bli ett stort problem...

Ge dom plats både i era hjärtan och i er soffa, de är bara vilsna barn som har svårt att hitta sin vuxenidentitet...
Det går att prata med dem, trots deras hormonstinkade gympadojjor och finnploppande nyllen.
Genom att bry sig lite mera nu, kan vi avstyra dem från att hamna i fel sällskap senare...
Och sämsta tänkbara kompis är ju alkoholen, så tidigt...

Vem vet, är det dina barn vi tröstar i alkoholhjälpens forum i framtiden???

Go'Natt allesammans, nu är det dags att mata sänglopporna...
I morgon är det en ny dag, och jag har givit den sin bästa start, ångestfri såklart!
Genom att göra ett val.....äh det där har ni hört så många gånger nu....

Natti Natti!

/Berra

victoria
lör, 2009-12-12 - 10:55

Jaa du, så har det nog tyvärr varit för fler än mig här på forumet - att vinglaset i tvsoffan ropat så högt på oss att allt annat minskat i prioritering. Stor eloge till dig dock, för omtanke om våra ungdommar!
Grämer mig själv dock att jag först nu, när min dotter är 17, klarar av att börja ta itu med mitt alkoholproblem. Det var för flera år sedan hon behövt min fulla (fel ord, men hittar inget annat nu : ) uppmärksamhet.
Nu har den tiden passerat, vi har en fin relation idag men jag vet att hon haft sina besvikelser över vuxenvärlden, som jag så mycket önskar att jag valt att bespara henne. Nu var det inte så jag valde, och det är svårt att förlåta sig själv.

Mie
lör, 2009-12-12 - 12:14

Berra...

En väldigt viktig fråga du lyfter.
Jag har ju oxå en tonåring som gärna är ute på kvällarna.
Konsekventa regler är ett måste.
Det gäller att inte gå på den där om att "alla andra" får vara ute tills då el då.
El att idag har fritidsgården öppet längre.

Om jag blir osäker måste jag ringa runt & kolla el skicka iväg ett mail till "alla andras" föräldrar.
Det kan ju vara bra att komma överäns om en lämplig tid som "alla" ska vara hemma & inte vika från det.

Glöm inte heller bort att kolla att det ok att dn tonåring sover över hos kompisen. Annars kan dom ju vara vart som hälst...
Kommer ju själv ihåg att man sa att man sov hos ngn kompis för att sen vara ute på hyss.

Som förälder kommer vi att vara lite pinsamma... men...samtidigt visar vi att vi finns där & att vi bryr oss om.
Det kommer att löna sig i längden.

Som du säger Berra, öppna upp hemmet till din tonåring & dess kompisar. Oxå en dyrbar investering.

Blir det tok någon gång bör det bli konsekvenser anser jag.... kanske indragen månadspeng, el utegångsförbud. ( ta inte i så ni spricker bara...)
Låt din tonåring vara med & bestämma vilka konsekvenserna kommer att bli om man inte följer reglerna.

Att vara förälder är inte alltid lätt... men det är vad vi gör det till.
När jag vet om det här med arv & miljö, kan jag inte annat än att prata, prata, prata & ha fasta regler.

Kram från Mie.

Berra
sön, 2009-12-13 - 01:47

Halloj!

..en liten dagsresume' av lördagen...

Ikväll var vi hos några vänner "nästgårds" kommun, ett par mil härifrån...på middag...
Och det var samma vänner som jag "lurade" senast,
och kunde skjussa hem när de inte trodde på mig att jag var nykter...

Dit klockan sju, och hem klockan halvett, inte dåligt va?
Och det var inte jag som tjatade om att vilja åka hem, det var frugan minsann...
Jag hade det så trevligt att jag hade kunnat stanna minst en timme till, inga problem!

Jag tömde en tvåliters cola själv, tre koppar kaffe, och ett glas mineralvatten...
Och det kändes helt naturligt, ingen som helst reflekterade över mitt bete'ende...
När jag var där för ca 3 år sedan, satt jag mest och surmulade över att jag var fyllchaffis,
gick ifrån och glodde på TV'n osv, helt asocial...

Men inte nu, istället för att tycka synd om mig själv, så tog jag för mig av det sociala livet.
Var högst medveten och för all del drivande i konversationen, jag har ju inga alternativ kvar längre.
Eftersom alkoholen inte finns för mig längre, så behöver jag inte gå ifrån och "surmula"...
Det finns inget rus kvar att längta efter, och jag måste ta tag i min sociala bit i alla fall..

Och vet ni, jag trivs i den nya rollen, det funkar, alldeles utmärkt dessutom..

Och jag satt i bilen på vägen hem och räknade igenom mängden dryck som jag nämnde här ovan, det motsvarar faktiskt den mängden öl jag hade druckigt den kvällen, OM jag hade druckigt!
Så ren "konversationsmängd" är alltså denna mängd dryck, inte undra på att man blev packad!
8 burkar bira (2 kassar) var tidigare min mängd för att gå på middag, överhuvudtaget...
Sedan kunde det ju bli några glas vin till maten ovanpå det hela...

Jag känner mig SÅ nöjd att slippa bolla och älta dessa problem med drickat,
det är en befrielse i sig självt...

När vi sedan gick till bilen vid parkeringen så ser vi ett annat gäng som försöker knö' sig in i en taxi, mer eller mindre (mest mer då..) packade, och de ska sitta i någons knä för att slippa ta ytterligare en taxi, och de håller redan på och tjafsar om vem som ska pröjsa för färden...
Bakdörren slås igen, och rutan vevas ner för att kasta ut en ölburk innan färden går iväg...
Vi passerar den delvis överkörda ölburken i snöslasket, och i mina tankar tänker jag....
Sån't slipper jag, vad skönt...

Vi sätter oss i bilen, och på radion spelar de en behagligt låt,
medans bilen lägger nya hjulspår i snön, och jag tar den gamla vägen hem i natten
istället för motorvägen, bara för att få njuta lite längre av bilfärden..
I backspegel ser jag rosbuketten vi köpte till oss själva innan vi for till middagen, vår helgbukett!
Och i mina tankar for det...fasiken vad lyckligt lottad man är egentligen...

Jag både får leva livet här och nu, och ändå har det kvar imorgon bitti...
Jag kommer inte straffas för att jag gjorde ett dumt val ikväll, utan jag valde rätt, ikväll igen...
Morgondagen äger jag...precis som denna dag som nu är till ända...
Vilken skillnad mot hur det var för ett dryga år sedan...
Ångesten är borta, och livet är tillbaka...

Allt det onda hade en gemensam nämnare...alkoholen...
Kan lösningen vara så "enkel"...???

Sov Gott!

...imorgon är det en ny dag

//Berra

Fenix
sön, 2009-12-13 - 09:48

Då i vårt mörka hus, ramlar i väldsamt rus,
sänkta Lucia, sänkta Lucia.
Så är det inte alls i dag, tvärtom puttrar kaffet och äggen kokar. Herr Ågren är på väg att dö svältdöden nere i källaren.
Inspirerande berättelse om lördagskvällen Berra!
/Fenix

Berra
mån, 2009-12-14 - 14:19

Go' ny vecka!, alla vänner!

Återigen en ny vecka har tagit sin början...
Helgens alla göromål har arkiverats som passe', och jag har börjat lägga upp denna vecka...
Det är byst med grejor varje kväll, men det är som det brukar vara en "vanlig" vecka, och allra
helst i December månad...

Året börjar ta slut nu, och det alltid hektiskt i slutet av året med Jul och julklappar, all mat och dess förberedelser, pyntning, julgranar, skinkor och allt och hans moster...
Man ska hinna med och träffa hela tjocka släkten, så kommer det en Lucia mitt upp i alltihopa.
Det hela avslutas med en press om att ha en häftig nyårskalas med buller och bång...
Sedan i Januari så är det som ett vakuum, det finns liksom ingenting kvar, inte pengar heller för den delen, allting bara poff dör ut...

Jag har bestämt mig för att inte låta mig stressas i år,
det tar den tid det tar, och hinns det inte med, ....så hinns det inte med...

Skit i alla traditioner och bara göra det som känns bra, och låta den få ta den tid det tar...
Hellre göra några grejor ordentligt, än att hasta igenom allt lite halvbra...
Det handlar om att kunna njuta av tiden och inte gå omkring med ett ständigt magknip för att
man inte hinner med alla saker..

Jisses, man kan ju bli uppslukad av ett snöskred i morgon, så varför må risigt...

Vi har i alla fall bestämt att vi tar inga gäster i jul, vi blir borta med den ena av släkten, och på annandagen så får någon (..just..annan) ta på sig julmiddagen och klapputdelningen.
Vi har haft vårat elände i år med min "lågkonjuktur", så vi pallar inte stressa upp oss för något sådant dessutom, man måste orka kunna säga "NEJ" också...

Och det mår vi bra över, ...och det står vi för...

Vi gör det vi mår bra av, och skippar det som gör att man mår mindre bra...

Jag har fortfarande inte hittat några klappar åt frugan, och har noll-koll på ev. ide'er...
Men det löser sig, och är inget att gå upp i limningen av, ...maniana maniana!

Märker ni hur jag försöker övertyga er om att jag på ett kontrollerat sätt
"förskjuter" bort problemen...
Det är EN sak jag har lärt mig av min depression, ta in det bra'iga, blockera det dåliga..!

Jag använder mig av samma sak när det gäller tankarna om alkoholen, fast lite tvärtom...

Kom ihåg det dåliga, blockera bort det "förskönandet" av alkoholen...
Det är ju ändå bara som en saga, finns ingen verklighet kopplad till den...

Verkligheten är helt tvärsom, dåligt omdöme, slagsmål, intriger, hustrumisshandel, käbbel, saker som går sönder, kortsiktigt tänk, otrohet, skrapsår osv osv...
Ja allt dåligt kan kopplas till alkoholen, plus den STORA, ...depressionen...

Idag lever jag, trots att det "bara" är en Måndag, jag ser bara det som är bra, bra va?
Och det är inte dåligt...

God fortsättning på er Måndag...

//Berra

måne
mån, 2009-12-14 - 15:40

vi fångar just det som är bra
sållar bort det dåliga
selektivt beteende?
jo det kan man nog säga,,eller
en sak i taget
jag har aldrig nånsin varit så lugn inför julen
städa?
äh,inte mer än vanligt,,tänd ett ljus
mys så det räcker
o i år sätter vi ner klackarna!
de som vill träffa oss,
får komma till vår stuga
vi åker inte kors o tvärs som alla andra år
tamigtusan första gången jag känner RIKTIG julefrid
kanske för att jag upplever sinnesfrid i guess
go jul
utan strul
inget åka runt
inte må strunt
saftglögg i glasen
o kattpiss i vasen(?)
o katten skiter under granen
tror skogen flyttat in
men men lyckan är min
över ett nytt liv
ett stort kliv
in i en nykter framtid
kramisar Måne(nej inte är jag full,som en kastrull
bara lulllull, ändå,,,lite flummig är jag,men nykter som en gryende dag)
kan inte låta bli att rimma,,vareviga timma)
inte dåligt,en vanlig måndag,härligt vanlig

Berra
ons, 2009-12-16 - 09:47

Go'morgon livet!

Idag mår jag bra, precis som livet ska te' sig...
Ingen ångest, och ingen alkohol, de två sakerna håller sig ihop, precis som de motvända...

Det är Onsdag idag, och i mellanmjölkens land, mellansverige så har vi fått snö...
Där ingen har varit framme, så är det vykortslikt, allting är orört...

Det ligger bara ett vitt skönt täcke över det hela, och ljuden ifrån alla bilarna dämpas bort, det blir ljusare och man blir faktiskt gladare i själen...

Jag njuter av snön, trots att det betyder massor av köer skapat av dem som inte har haft vett nog att hålla avståndet på motorvägen, pang....köer!

På garageinfarten var det två decimeter, och min svankrygg började genast knorra, och jag tänkte "Äh vad f*n...", och åkte iväg och tjackade en billig elektrisk snöslunga...
Och roligare att skotta har det aldrig varit, det sprutade fem meter högt rakt upp i luften, och sedan snöade det ner igen, jag skjussade ut det på gatan.
För plogbilen kommer i alla fall köra upp en rejäl snösträng just emot min tomtgräns...
Han har alltid en förmåga att välja plogbladet så att just JAG får ta all sk*t...

På andra sidan gatan bor "sura gubben" som alltid har något att klaga över...
Och nu såg han hur roligt jag hade det, och var troligen frukansvärt avundsjuk på min leksak,
och stod och hängde i fönstret för att kolla vad jag gjorde...
Vad skulle han kunna gnälla på nu då tro?, jovisst att all snö hamnade på vägen, och att han kanske kommer få smaka på en snösträng han också...( men han sa aldrig något..)
Högröd i ansiktet gick han ut och skottade sin infart, och halva gatan!!!

Men vem f*n bryr sig, han har sitt liv, och jag har mitt...
Jag vill dela med mig av min glädje,
och jag tänker inte ta del av hans elände som bara han vill se..

Det är nog bara han som mår dåligt av det, och mitt råd till honom och alla andra "elaka" grannar,
försök glädjas med andra, och försök inte bara finna nackdelar till din egen förmån...

Ja det där lät konstigt, men så är det, han söker något att uppröra sig själv över...
Och jag tänker inte hänga med på dom vibbarna, punkt slut!

Märker ni hur jag distanserar mig från det onda tänket???
Men att jag fortfarande ser det!

Det är skillnaden på mitt liv nu och tidigare, ser det onda, men låter det inte beröra mig...
Och vad som händer med det onda..??, det bekommer inte mig, det är inte min sak att överhuvudet lägga någon energi på längre, puts väck!

I mitt nya "tänk" så styr jag (..eller åtminstone försöker..) över tankarna på det som känns bra...
Jag orkar inte jämnt tänka på hur andra tar det, det får ta det bäst de vill...

Jag måste inte jämnt lägga mina ord eller handlingar på guldvåg
för att avväga vad som kanske inte känns bra för tredje man..
Jag måste börja "stå för mina handlingar", och sluta vara undvikande...

Vill man vara med mig, så får man ta hela "paketet", det är min julklapp till mig själv i år!

"Just idag mår jag bra..." kommer ni ihåg den låten med Kenta?
Den snurrar runt i mitt huvud lite till och från de senaste dagarna, men inte lika sprakigt stämma!

Just nu vill jag bara ha' mer snö, för snö ÄR roligt!

Mors! /Berra

..just idag mår jag bra...

Fenix
ons, 2009-12-16 - 10:55

Hej Berra. Jag är (lite) sura gubben för att det inte snöat tillräckligt. Vill också gå ut och leka med min snöslunga. Den har jag haft i typ 10 år, och en av mina bättre apparater. Den gillar dock inte vintern, eller kyla. Så jag får ställa in den någon timme att tina, sedan startar den på ett ryck. Men ute i minusgrader, inte en chans. Den är dock bensindriven, och utsläppen den bidrar med räcker säkert till att konferera en extra dag i Köpenhamn. Schh, det struntar jag i, hi hi.
/Fenix som också vill ha mer snö

Berra
fre, 2009-12-18 - 10:38

Go'morgon Livet!

..återigen en Fredag och en nalkandes helg...
Ingen stress för mig med vad som ska inhandlas på bolaget, om det är tillräckligt mycket osv..
Ingen rädsla för vad som kommer att hända, får mera pengar över och vet att söndagen har jag kvar...

Nya tankar, nya banor, men jag mår ju faktiskt bättre av det...
Vanans makt har satts ur spel, och jag börjar kunna styra över mitt eget liv...
Tänk vilket "inflytande" alkoholen har på sitt liv, den hade ju i stort sett tagit över mitt bete'ende
helt och hållet, den styrde mig inneifrån och förlade tankar åt "sitt" håll...
Så länge den fanns med i beräkningarna så var den nöjd...
När jag ville bryta dess övertag, så slogs den för sin överlevnad,
och manipulerade mig till ett stormande hav av olika känslor...

Men när man inte "matar" den med nya intag av alkohol så svälter den sakta bort,
och den förlorar greppet och övertaget över mig...
Jag får kontrollen, vilket jag inte har haft på åratal, och det känns lite konstigt att JAG får
plötsligt bestämma vad jag ska göra idag, och i morgon...
Man blir lite vilsen med all den nya "makten" man har fått sig tillgodo..

Men när man slutar att jämföra med hur "kul" det var med alkoholen,
och ser "kuligheten" i verkligheten, så förstår man ju att man har blivit lurad hela tiden...
Någon sorts teater har spelats upp i hjärnan, och man blir personlighetsförändrad...
Impulsiv, svartsjuk, odödlig, och framför allt dum i huvudet...

Man skrämmer sina barn när pappa plötsligt börjar bete' sig annorlunda,
han som var tryggheten tidigare...
Det går inte att förändra historian, men jag kan påverka den historian som skapas idag,
genom då att vara den pappa som jag i verkligheten är, alltid!
Min gåva till mina barn, är att jag för alltid ska finnas för dem, ALLA tider på dygnet...

Återigen, tänker jag på sinnesrobönen, den hjälper...
Jag kan inte ramsan, får inte in den i huvudet, men jag tänker på innebörden...
Och det är väl som med munnarna, det är inte alltid det dom säger som är det viktiga,
utan vad de menar egentligen...

Idag ska jag leva, och det är det viktigaste för mig...
Leva för mig är att jag inte styrs av något som jag inte vill, att jag upplever saker som de är.
Att jag kan påverka mina beslut, och kan se resultatet av det...
Frånvaron av alkoholen gör mig starkare i mina beslut, och intrycken mer givande...
Jag har kontrollen, och nu är det min vilja som håller i styrspakarna i skallen...

Jag kan göra vad jag vill, men vill ändå vara impulsiv och göra en del tokstreck,
men vid mitt högsta medvetande, och ta konsekvenserna av det..
Kan avböja i tid, och aldrig låta det gå för långt...

I eftermiddag ska jag gå på en avlägsen släktings begravning,
hann bara träffa henne en gång i mitt liv...
Och hon har gjort stordåd i den enkla människans perspektiv, slitit med sina många barn från olika fäder, där alla pappor varit svårt alkoholiserade och lämnat familjen vind för våg...

Hennes många barn är nu vuxna och har klarat sig bra med sina familjer...
Och det visar nog bara på att alkoholism inte alltid går i arv!
Hon är en riktigt hjälte, och det finns inget annat jag kan göra,
än att hedra henne vid hennes begravning.
Må hon vila i frid!

Men jag, jag ska fortsätta av leva, med samma förutsättningar som jag skrev här ovan...

Helg Kramar!

//Berra

The H
fre, 2009-12-18 - 11:11

Hej Berra.

Jag tycker det är härligt att läsa dina rader. En distans till elendet som gått i alkoholens spår, trots det ändå en ödmjukhet och närvaro till vad som varit.

Det behövs för våra barn någon som är tryggheten som alkoholen många gånger får agera substitut åt, och den någon kan lika väl vara du som din nu bårtgångne släkting du idag ska visa vördnad för. Det påverkar om något huruvida arvet ska föras vidare eller ej.

Hoppas det blir ett fint avslut (åtminstånde jordligt sådant, hur man nu vill tro om det)

H

anemon
fre, 2009-12-18 - 11:22

Kloka tankar som vanligt Berra. Jag har funderat en del på arv och miljö då det gäller alkohol. I mitt fall har jag vuxit upp i ett hem där mamma aldrig drack överhuvudtaget. Pappa kunde ta sig en fylla någon enstaka gång. En gång var tredje, fjärde år? Kanske. Nej. Därifrån har jag inte ärvt något miljömässigt gällande alkohol i alla fall. Vad gäller arv känner jag heller inte till någon släkting som har eller haft problem. Men det kan jag inte säkert veta förstås. Inget oficiellt i varje fall. Det ska vara någon "smygalkis" som jag då...
Du skriver så vackert om din släkting. Med respekt och vördnad tar du farväl. Men så är du en insiktsfull person också. Liksom så många andra här - jag gillar er skarpt!
/Maija