@Friluftstok

...och planering ska vi prata om.
Jo. Lugn nu Frilutatok.
Jättetråkigt men skitbra 🙂
Det är bra för att det blir överskådligt.

Tillägger lite fort att jag själv brukar göra en to to-list för min dag i ett vanligt block. Det rör sig om högst vardagliga saker som att tex, handla, promenera, disk, kattlåda äta däremellan mm. Allt en dag innehåller eller som jag vill att den ska innehålla just den dagen.
Jag har också lite svårt att skriva en to do-list för en hel vecka. Så jag låter den vara daglig den vara levande.
Har inga tidsangivelser och får jag en plötslig impuls att göra något så skriver jag in det med. Eller stryker nåt monent om jag känner att jag inte mäktar med.

Skriver min på morgonen och utgår från dagsstatus. Kvällen innan kan också vara bra.

Dagen blir överskådlig och lättare att dels följa rutiner och dels att hålla sig till att inte ta sig an för mycket.

@Natalia jag tyckte att AST (nivå 1/Asperger) kändes riktigt tuff att få. Adhd var jag så inställd på men autism kändes läskigt och främmande. Iom medicinering har ju delar som hör till autismen blivit mer framträdande. Mycket av det ser jag nu som styrkor. Som att faktiskt ha ro att grotta ner sig i specialintresset. Sonen är väldigt verbal och duktig på att förklara vad han behöver och kännet vilket förenklar för oss vuxna såklart. Det sociala tränar vi på med varierande framgång 😅 Har inte träffat arbetsterapeut. Just nu jobbar vi inte dagligen med bildstöd, sonen som själv tycker att det inte behövs. Jag har små "påminnelser" på sånt som är svårt tex vilket håll man låser ytterdörren. Eller att tvätta händerna. Valt ut viktiga bitar. Att hänga upp jackan eller stänga toalocket är inte viktigt hos oss, jag gör inte det heller 🤣

Tar verkligen till mig att stanna upp när impulsen kommer! Fundera en stund över projektets storlek i förhållande till tid på dygnet. Det ska jag träna på! Om rycket kommer en lördag förmiddag finns det ju andra möjligheter än en tisdag kväll klockan 2237 😅 Med sonen pratar skolan ofta om att han ska få möjlighet att lyckas och det slog mig nu att det här blir lite samma sak. Jag ser mig själv som lat och hopplös när saker och ting blir halvfärdigt. Men jag har ju inte rätt förutsättningar när jag påbörjar det sent på kvällen. Nu på förmiddagen har jag dammsugit, moppar golv och möblerat om (🙈🤣) på balkongen. Jag är klar. Det enda som återstår är att hälla ut skurvattnet. Så jag kan ju göra rätt 😅 Faktum är att jag gör rätt ofta men det är gångerna som blir knas som fastnar och sätter tonen. Det och att jag aktivt kan titta på återvinningen/tvätthögen/en vissen blomma i flera dagar och tänka att jag ska ta tag i det. Men det är övermäktigt. När jag sen tar tag i det tar det 5 min och jag känner mig ännu sämre. Varför gjorde jag det inte direkt? Det där är jag så medveten om men ändå kan det vara så förbaskat svårt att ge blomman en slurk vatten 🤯

Jag älskar listor! 🤩 När jag blev introducerad för Google Keep för många år sedan blev det en mindre revolution! Använder den till allt och älskar enkelheten i att skapa listor. Kunna fylla på handlingslistan i farten. Notera ett intressant besöksmål någon tipsar om. Skriva ner något jag vill googla vid ett senare tillfälle. Skapa packningslistor, önskelistor, to-do listor. Listor för sånt som ska göras men som inte är akut, en lista att kunna kolla på ibland när man har tid över. Tycker det är så skönt att slippa ha allt i huvudet. Att kunna skriva ner det och veta att jag inte behöver komma ihåg att jag ska köpa tvättmedel eller vad det där berget i Dalarna heter. I och med jobb så är min vardag rätt tydlig, även barnhelgerna i mångt och mycket. Men blev lite sugen på att testa en to do för en barnfri helg. Göra en rimlig plan för dagen både med tråkiga hushållssysslor och roligare grejer. Har aldrig gjort det på det sättet.

Jag ser ofta på min grabb när han har "myror i brallan". Kroppen nästan vibrerar på honom. Han har bra strategier för att få ut energin eller så gör vi nåt ihop, tex går ut och spelar fotboll. Han måste få utlopp och vara fysiskt aktiv. Själv känner jag mer myror i huvudet 😅 Precis som du säger så är det svårt att hålla fokus när flipperspelet drar igång. Svårt att sova, svårt att kolla på tv, svårt att lyssna. Hatar när det går ut över människor, tex ett möte/presentation på jobbet/i skolan. När jag hajar till efter x antal minuter och inser att jag inte hört ett dugg för jag har suttit och dagdrömt om att mitt ex från när jag var 20 plötsligt dyker upp i mitt liv med ett rosa skimmer runt sig eller nåt liknande 😅 Märkt att fidgets hjälper där. Snott ett par av sonens och har på jobbet 🙈

@Friluftstok

Jag tycker asperger är fantastiskt att arbeta med. Det som kan ställa till just kombination mellan ast/adhd kan i viss mån vara den höga energin och viljan som adhd kan medföra och att korsa snabba impulser med svårigheter med att automatisera som asperger kan innebära.

Och det är dumt att jag skriver "svårigheter", för det är inte så jag ser på det. Det är bara ett sätt att fungera som har en varieration från den här förbaskade "nornaliteten".
Och det är synd att någon människa alls ska behöva öva på att eftersträva en viss norm. Men det är just därför jag ändå skriver svårighet. För att allt från sociala koder, ungängen till skolböcker ju ändå är format utifrån "normal" funktion. Och det uppstår svårigheter i förhållande till vad som krävs och förväntas av oss.

Det är positivt att ast kunde diagnostiseras i tidig ålder i tanke på att man redan nu kan förstå vad just han behöver för att må så bra som möjligt och ge honom de bästa förutsättningarna för att hantera sin omvärld.

Vad är det ni upplever svårt när det kommer till sociala aspekter?
Vet att det varierar väldigt.

Endel pratar rakt ut utan filter och även om jag personligen finner sånt helt underbart kan det ju ställa till det för många. Sånt tänker han ju inte på.
Men kan som sagt vara bra att öva på 😂

Att han är tydlig med vad som gillas och ogillas är perfekt. Det underlättar att kunna tänka lösningsbenäget. Och när det gäller att finna lösningar finns det inga rätt och fel. Du är kreativ och iderik och tillsammans kommer ni nog finna massor av lösningar.

Tycker han exempelvis att det är jobbigt med mycket ljud omkring eller jobbigt att vara bland mycket folk, förse honom med hörlurar med kanske musik så han lättare kan slappna av. Är det jobbigt med ögonkontakt så finns det inget som ska tvinga honom att ha det. Det går bra ändå. Är det jobbigt att sitta vid ett matbord med många människor kan hörlurar användas även där och varför ska man inte få spela mobilspel vid matbordet om det är vad som gör någon lugn. Backa stolen nån meter från matbordet för att slippa känna sig trängd. Att ha något att hålla i, tex en liten mjuk boll att ha i handen kan exempelvis lugna en jobbig situation.

Träning för socal exponering är bra att ta väldigt stegvis. Många tex busstränar. En hållplats i taget. Och låt träningen vad det än gäller få ta tid. Små steg successivt och med hjälpmedel som lindrar ångest och ger de bästa förutsättningarna.

Nä nu pladdrar jag på med exempel som kanske inte är relevanta för just er. Men det är spännande att du berättar 🥰 du får gärna berätta mer!

@Natalia tycker det är så roligt att diskutera NPF med någon som är intresserad! Du är ju dessutom kunnig på en helt annan nivå! Ofta möts man av okunskap och att det kommer gå över, att lite adhd har väl alla, det är bara att vara hårdare med uppfostran osv. Ja, du har säkert hört allt det förr också. Just när det klankas ner på uppfostran får mig att se rött. Jag har en väldigt artig unge men vad spelar det för roll i affekt liksom?

Sonens största sociala issues är att han bara pratar om sitt. Han har långa monologer om fotboll och har svårt att förstå att inte alla vet vem som vann Premier League 1997 eller hur många mål Messi gjort totalt 😅 Han pratar fotboll i precis alla situationer! Just nu tränar vi på motfrågor. Om jag tex frågar vad han åt till lunch så ska han fråga mig tillbaks. Eller om hur ens dag varit. Kallprat är såklart inget måste och alla är vi olika bra på det men enligt normen så bör man behärska en del. Om du säger "vilket vackert väder det är idag" så förväntas jag ju svara "ja, verkligen!" eller liknande. Jag förväntas inte svara något om finalen i ett fotbolls-VM för många år sedan 😅

Vi tränar även på språket, att inte använda fula ord. Detta har blivit lite eftersläpande då sonen tidigare, innan medicinering, var väldigt explosiv och utåtagerande. Han var i fysiska slagsmål så gott som dagligen. Det var högre prio på det än att han sa "fuck". När han blir frustrerad så vill han svära, det vill många av oss. Så nu har vi tillsammans med skolan valt ut acceptabla svordomar. Hellre en harang av fan helvetets jävla skit än könsord 😅 Tacksam över att vi nu har en fungerande skolsituation (särskild undervisningsgrupp) Det öppnades så många nya dörrar när diagnoserna kom på pränt och det är därför jag tycker det är så ledsamt med de barn som inte når upp till kraven och därmed faller mellan stolarna. För så ser många skolor ut 😔

Många anpassningar får vara kreativa, precis som du säger och jag försöker tänka lite "vad gör det om hundra år" Till exempel detta med kläder 🤯 Min son har strumporna ut och in för sömmen skaver annars. Jag började med det för flera år sedan och köper nu bara enfärgade strumpor så det syns knappt. Typiskt exempel på en simpel grej som förenklade vår morgon och i ärlighetens namn så fyller strumporna exakt samma funktion ut och in 😅 När vi har filmkväll serveras snacksen efter först 30 min. Då får han springa några varv medan jag gör i ordning. För samlarmanin har han fått en flyttlåda han kan ha alla sina upphittade kvitton, stenar, gammalt godispapper osv. Han får spara på det och jag slipper se det, win win.

Tycker AST är spännande men fortfarande så främmande. Jag har så svårt att relatera, så svårt att förstå. Jag kan inte tänka mig in i det och tycker stundtals det är jobbigt. Pratar mycket om det med kuratorn via föräldrastödet. Mycket givande och har hjälpt mig bena ut mycket tankar och sånt som skavt.

Shit Natalia, nu blev du min personliga NPF-konsult här 🙈 Men säger du ös på så tolkar jag det bokstavligen! 😉

@Friluftstok

Det är helt ok för mig. Jag har ju brist på sysselsättning så det är bara kul 🙂
Att bolla idéer och kunskaper på ett gemensamt plan är perfekt!

Skriver mer till dig imorgon igen.
Hoppas du får sömn inatt. Hoppas för den delen att jag också får sömn.

Önskar oss ett stort lycka till med 💤

Jag vabbar idag. Sonen har varit riktigt dålig i helgen men idag är han hyfsat återställd och vill helst bara ta igen all förlorad skärmtid 🤣 Ute regnar det. Jag har inte lust att göra nånting så har mest legat på soffan och stirrat upp i taket och funderat. Funderat på detta med förändring och mål för framtiden.

Jag blir lite förvånad när jag tänker på att det är snart fyra månader sedan jag bestämde mig för att ändra mina dryckesvanor. På denna tid har jag druckit vid fyra tillfällen. Fyra gånger, det var vad jag kunde dricka på en vecka förr! Jag har måttlighet som mål och det vet jag att vi har olika åsikter och förutsättningar för här inne. Men bara för att det är mitt mål så betyder inte det att jag vill dricka vid varje givet tillfälle. Jag är faktiskt förundrad över hur det känns att ha anlagt en ny vana, ett nytt tankesätt, ett nytt liv. Vinet innan gick på autopilot och det var först när boxen var slut som jag reflekterade över "shit, har jag druckit upp HELA?! Nu igen?!" För det var så normalt att dricka 2-4 glas flera gånger i veckan. Jobbig dag? Liva upp med vin. Bra dag? Fira med vin. Stressig dag? Chilla med vin. Nervös? Lugna nerverna med vin. För mig som känslomänniska blev det mååånga tillfällen att dricka.

För mig är ensamdrickandet mitt problemområde och det jag måste vara hård och uppmärksam på. Gjorde ju en vurpa för nån vecka sedan vilket jag skrev om här. Det är ett av de fyra tillfällena och det enda då jag blivit berusad och som varit destruktivt och i "gamla mönster". Har så många gånger efter det tänkt på att det är precis så jag inte vill ha det, trots det var vardag förr. För mig var det en nyttig insikt. Jag har också funderat mycket på varför jag inte tog tag i drickandet tidigare. Uppskattningsvis har jag druckit för mycket i cirka tre år, sen en separation. Det har under dessa år varit perioder med ett måttligt drickande och perioder då det gått på autopilot. Aldrig druckit dagligen. Gjort nåt halvhjärtat försök, köpt flaskor istället för dunk, öl istället för vin, genom åren för att minska drickandet. Men hela tiden haft känslan av att jag missar något. Att guldkanten inte finns där. Jag är så jäkla glad över att jag testade en längre nykter period för att få se att det visst finns guldkant utan vin! Och att de gånger jag väljer att ta något glas så är det inte för att jag måste, för att jag är rädd att missa något. Jag börjar få en rätt tydlig bild av hur jag vill leva och hur jag vill att min relation till alkohol ska se ut. Och det är milsvid skillnad mot för fyra månader sedan! Det känns skönt!

@Friluftstok

Hej kära Friluftstok!

Tycker verkligen att du gör ett jättebra jobb med att vara avhållsam så långa stunder.
Måste krävas en väldig st
yrka och självbehärkning ✌️

Bästa!

majken_r

@Friluftstok Vi är alla olika och har olika förutsättningar, olika mål. Tycker du är toppen, uppskattar din raka, varma person och din humor😍 Är så impad över förändringen du gjort, och känner igen mig. Ensamdrickandet är även mitt problem, dit går aldrig mer att gå, det är ett som är säkert!
Hoppas sonen fått till lite skärmtid nu, och att du får en fin kväll🌦

@Friluftstok
Jag känner igen mig i det du skriver.
Du ligger en månad före mig, jag är inte på tre månader nu. Vi har ju diskuterat det här innan, våra mål är ju att förändra vårt drickande. Jag ligger nu på +90 dagar, och jag har druckit vid 2 tillfällen, både gångerna lika mycket och tillfällena var aktiva val. Första gången (+60 dagar) gick 'bra', men andra gången (+80 dagar) mådde jag så j-a dåligt = jag blev full och sen bakis. Men alltså fy, så vill jag inte må igen - det är det inte värt!

Nu närmar jag mig mitt 'mål' över hur många dagar jag skulle hålla mig fri (ok jag har inte 100% klarat det), men åter igen, det var förändring jag ville ha. Att jag bara har druckit två gånger sen nyår är ju helt otroligt!
Dagarna flyter på, utan att jag tänker på att dricka. Jag kör mina sodastreams, ibland alkoholfri öl och kan dimpa ner i soffan och bara må bra, känna mig avslappnad. Belöningskänslan kommer i alla fall, utan alkohol.

Jag är glad över att jag bestämde mig för ett längre uppehåll, dock för vissa kanske 3 månader inte är tillräckligt, men jag har redan, tycker jag fått pröva på situationer och verkligen märkt hur bra jag mår utan. Vissa saker kommer inte första veckan, utan har kommit nu här under den senaste tiden, som t ex känslan av hur skönt det är att gå och lägga sig nykter.
Dessa upplevelser ger mersmak och jag kommer att fortsätta på den här banan, för jag mår så mycket bättre - mina tankar och mina dagar styrs inte längre av alkoholen. Men skulle det bli ett glas någon gång, så får det väl bli det, men just nu njuter jag av mina dagar utan.

Ta hand om dig!
Fortsätt kämpa - stark är vad du är 💪
/ 🐯

@Friluftstok Det viktigaste är att hitta ”hem” i sin förändring man vill ha, att man mår bra i den och att den är hållbar. Skönt att du har hittat hem och du har gjort ett jättebra arbete!🌷💕

@Friluftstok Fin läsning! Känner så igen att det är ensamdrickandet som varit boven även om jag druckit både mer och längre än dig.
Är även jag känslomänniska så där är det också hög igenkänningen.
Tack för att du delar så fint, så värdefullt att få läsa om andras resor ✨✨✨

Hej på dig!

Nu är klockan mitt i natta och sömnen infinner sig vilken dag som helst nu. Förhoppningsvis redan före påsk! Trakasserar din tråd så länge 😁

Tänkte skriva av mig om samma ämne du skrev till mig lite om. Det här med att sakna någon att dela sin vardagliga tid med. Har lite samma tankar som du, att det inte måste vara en kärlekspartner, men att det vore skönt att ha en lättillgänglig vän att dela tid och aktiviteter med på ett otvunget sätt. Precis som för dig har mina vänner och nära sitt, de har redan dagarna fylda med familj, jobb och aktiviteter. Även om man styr upp träffar är det inte samma sak som att dela vardaglig tid.

Kan faktiskt uppleva en enorm ensamheten i att inte leva i gemenskap. Blir påtagligt på kvällar och helger. Inte så att jag deppar helt ihop över det. Men känner tomrum. Behöver en roll.

Önskar att jag kunde vara en av dem som upplever sig tillfreds utan detta. Tillfreds med att få socialt umgänge och en roll täckt av arbete och aktiviteter. Men jag upplever inte tillvaron lika meningsfull utan någon nära. Jag vet om det här med mig själv.

Har tidigare levt i två
samboförhållanden. Det första varade i 12 år och med två bonusbarn 💕
Det andra blev kortare. Har försökt täcka mina behov på många sätt därefter. Tagit in inneboende i kortare perioder. Har även haft perioder med fostertjejer i hemmet.

Känner inte att jag orkar ge mig in i en ny kärleksrelation just nu och avböjer alla förslag. Var sak har sin tid. Umgås just nu ganska ofta med min ex pojkvän, vi är nära vänner på så vis. Visst kan det nog vara så att även om vi inte är ett par, har vårt umgänge ändå ha en hämmande effekt på min vilja för en ny relation.

Men nu var det ju inte kärleksrelationer jag skulle prata om, men svårigheten att fylla ett upplevt tomrum. Den känslan har bidragit till att jag druckit vin oftare än jag vill. I ren tristess. Gemenskap kan ske i så många former men det är synd att det ska behöva bli ett så aktivt jobb.

Nu skriver jag nog lite långt.
Ska försöka lägga ner huvudet på kudden nu och hoppas att det kryss på hemma i er sjukstuga.

Kram 💕

@Vinägermamman åh, tack snälla! 🌷

@majken_r men shit vad snällt sagt, tack 🥰 Trodde nog aldrig att saker och ting skulle klarna så här mycket på så kort tid som det ändå är 😊

@cthd ja, vi har ju pratat om detta förr men tycker det är intressant att höra om dina upplevelser nu efter tre månader. Tycker också det är helt otroligt att jag inte ens druckit "veckoransonen" på fyra månader 😅 Håller med om att tre månader kanske inte är tillräckligt. Mitt första mål var en månad och när slutdatum närmade sig så ville jag fira med prosecco. Insåg då att jag behövde längre tid än en månad 😅 Nu har de nya vanorna satt sig och det kräver knappt någon kraft för att göra bra val, det går på rutin 😊

@vår2022 ja, för mig har det varit viktigt att hitta balans som både kropp, hjärna och sinne är med på. Och där börjar jag nog hitta hem! 🤩

@Utmaning2022 ja, ensamdrickandet är lurigt just för att det är så lätt att dölja. Ute bland folk har jag aldrig haft några problem med att bete mig men tyckte att en tisdagsfylla i soffan var awesome 🤯

@Natalia hallå där! Du får gärna trakassera min tråd! Uppskattar våra samtalsämnen 😊 Inatt sov jag som en klubbad säl, det var sweet!

Jag saknar sättet man umgicks på när man var ung, under studietiden. Då var det så mycket av just det vardagliga. Man lagade snabbnudlar ihop, pluggade, kollade film, hjälpte varandra med hushållssysslor.

Jag separerade för 3 år sen och har varit singel sedan dess. Har under en stor del av denna tid haft ett par singelvänninor. Vi har umgåtts mycket och pratat ännu mer i telefon men nu är dom båda sambos/på väg att bli sambo och jag känner mig som ett litet barn "men jaaaag då?!" Där försvann mycket av den vardagliga kontakten.

Men jag vill nog styra in det lite på det här med kärleksrelationer också 😅 Hänger på Tinder och springer på dejter titt som tätt. Men jag har också någon som hämmar sökandet. Han och jag har ingen framtid men vad spelar det för roll när man har så kul ihop? Jag gillar det enkla, okomplicerade. Fart och fläkt. Otippat va? Upptäckt att jag trivs betydligt bättre med yngre killar och får panik när män drömmer om hus på landet, storfamilj och minibuss. Jag drömmer snarare om vanlife när barnen flyttat hemifrån 🤣 Men visst vore det najs att ha en kärleksrelation, eller iaf en sommarfling... 🥰

Hoppas du har det bra och att du sovit gott och inte rensat garderober eller rivit tapeter inatt 😉

@Friluftstok

Killar, katter och insomnia 🙂

Goddag min sköna!

Känner igen mig i det här med att träffa yngre killar. Allt efter separationen av det långa förhållande med bonusbarn. Det är 10 år sedan nu, har jag oavkortat träffat, dejtat, varit sambo med och haft övrig fast relation med oavkortat yngre killar. Delvis för att min egen energi synkar bättre med dem och en annan aspekt ligger nog i att det finns fler yngre tillgängliga killar i farten än de mer jämnåriga. Ser inget besvär med det så länge man trivs och mår bra tillsammans! Åldernskillnaden brukar inte störa mig och inte dem heller 😇

Visst vore det fint och jag kan även se fram emot att ha en fast relation. Känns som det ligger långt borta. Är nästan lite rädd för det. Känns läskigt. Är nog inte helt redo för det just nu. Tror jag behöver få komma i ordning med mitt eget liv och behandla vissa besvär innan jag kan öppna mig för att dela det med någon.

Känns både positivt och negativt att vara så nära mitt ex. Är både trevligt och tryggt men som sagt också hämmande. Undviker att träffa någon för att inte såra honom. Även jag inte söker just en fast relation lever jag nog inte ut livet på det sätt jag vill när han finns så nära. Det faller nog på plats när tiden är redo.
Det finns en tid och en plats för allt...

Har dock två andra yngre killar i mitt hem. Men de har nos och tassar. Mina två småkissar 🥰
Det är inget illa sällskap. En av dem är rakt uppe i ansiktet på mig just nu. Han vill gosa och tycker att jag är skittråkig som sitter med mobilen 😺

Sömnen är en ren katastrof den här veckan! 🤯
Har insomningsbesvär sedan barnsben och brukar använda propavan till natten för att underlätta sömn, har dock ett uppehåll med den just nu. När jag använder den så frekvent slutar jag mellan varven att svara på den och ett litet avbrott blir nödvändigt. Men insomnia blir ett faktum och den här veckan har sömnen infunnit sig vid 5 på morgonen. Det är ungefär när jag annars brukar vakna till 🙃
Får stå ut till jag jag åter kan ta sömnmedicinen igen.

Meditation och mindfullness hjälper dessvärre inte för att nå sömn även om det är avslappnade. Just nu är kroppen också högspänd i utsättningssymtom så att ligga stilla och vänta på sömnen är det sämsta tänkbara alternativet just nu. Kan inte helt säga att jag inte torkar skåpluckor, flyttar runt på inredningsdetaljer, tränar lite och får svårt att stå emot impulsen att vilja gå ut och klättra i träd 🥳🏃‍♀️🤸‍♂️

Inatt observerade jag vad småkissarna gjorde precis innan de däckade. Det var nämligen lite provocerande att de minsann sov så himla sött både på och bredvid mig och inte jag! Och dom sprang runt hela lägenheten många varv och lekte kull precis innan dom tvärdäckade😽💤

Inatt ska jag fråga om jag får va med. Det verkar vara en bra taktik!

Vi hörs snart igen!
Kanske skriver lite mer inatt 🙃

Önskar en fin dag!
Kram

@Natalia

För min skull behöver du inte korrekturläsa! 😊 Men jag vet hur det är när man är petig med språket. Jag har alltid haft lätt för svenska. Stavning, grammatik, uttrycka mig i text. Om jag tex skriver inye istället för inte bryr jag mig inte nämnvärt. Alla måste ju fatta att jag vet hur inte stavas? Om det däremot, av misstag, blir en särskrivningar, oj oj oj 🙈 Då skäms jag!

Vad jobbigt det låter med sömnen och att du haft det så hela livet! Konstigt nog så har jag alld sovit bra. Visst, jag har alltid hatat att gå och lägga mig. Och speciellt att vakna 😅 Men jag har somnat och sovit bra, även nu i vuxen ålder har jag med lätthet kunnat sova 10-12 timmar. Sen drog jag ner på alkohol och slutade snusa och sömnproblemen var ett faktum 🤷‍♀️ Är ändå snart fyra respektive tre månader sedan så hade nog trott det skulle ge med sig nu...

Jag ska ut med en kille imorgon. Dock vet jag inte om det är en dejt eller kompishäng 🤣 Vi har varit bekanta i väldigt många år. Vi strulade runt några gånger när jag var nyseparerad och trots att vi bor rätt nära varandra så har vi inte setts sen dess (tre år). Vi hörs några gånger per år, flirtar lite på messenger och sen dör det ut. Men på lördag ska vi ut på lokal! Har inga förhoppningar men det känns bättre att spendera tid med honom än en random tinderdejt.

Idag vaknade jag med huvudvärk. Tog ett tag att inse att jag inte är bakis. Det sitter djupt det där. Eller ja, är väl sockerbakfylla 🙈 Middagen bestod av snabbnudlar och lösgodis. Jag har gått och blivit superintresserad av kalla kriget så kollat massor av dokumentärer om det senaste kvällarna. Också väldigt typiskt mig. Jag snöar in på nåt och vill då veta allt om det. Perioden är dock i regel rätt kort. Inte alls som sonen och hans specialintresse. Det håller i sig länge och han kan verkligen allt om ämnet i fråga. För nån vecka sen var jag all in på fartygskatastrofer. Är likadan med musik. Hittar jag en ny låt jag gillar så är jag som ett litet barn och har den på repeat tills jag tröttnar 😅

Hoppas du får en fin dag och att du tar dig igenom den trots dålig sömn 🤗