av Se klart

Sisyfos
fre, 2022-04-01 - 06:32

@Se klart skrev:"Jag funderar mycket på det där om att ”tillåta” sig att lyckas, hur det hänger ihop med allt möjligt."
Ja, det är spännande tankar! För det hänger, tror jag, ihop med allt möjligt. Vi måste våga se våra framgångar och vad vi är bra på. Vissa är ju alldeles förträffligt duktiga på det och de kanske mer behöver se till andras tillgångar, men det är så vanligt med jantelags-tankar. Och då missar man helt sin egen lilla pusselbit som r fullkomligt nödvändig för att pusslet ska bli helt. Tänker på det i samband med fotbollen ibland, hur olika förbundskaptener och olika lag har funkat. Nu de sista åren har de spelat som ett lag tycker jag. Tidvis har det varit sämre med det.
Jag älskar att jobba med personer som kompletterar och lyfter varandra. Tänk vad mycket bättre det blir när man jobbar tillsammans med några som är bra på annat än de tillgångar man har själv. Där man fördelar arbetsuppgifter på det sättet.
Kram SeKlart, jag tänker att du är en väldigt viktig förbundskapten och pusselbit i er framgångssaga.

Se klart
fre, 2022-04-01 - 22:31

Kram och tack @sisyfos för ditt tänkvärda och fina inlägg. Tänk om jag är Pia Sundhage (skoja!) Men jag är bombis på att jag det senaste året lyckats liksom sammanstråla en del egenskaper (goda) och ge akt på de som är mindre bra, de har vi ju alla. I viss mån handlar det om acceptans- här med. Sån eller sån är inte jag. Men SÅN är jag- hur jobbar jag bäst med det. Haft en skarp diskussion med en medarbetare som tycker jag är för långsam- eller tycker att hen är mer utvecklad än andra och gillar inte att ”alla ska med”. Nu har ju jag bestämt mig för det i detta projekt för att jag vill ta tillvara den kraft som finns i att lyckas med något tillsammans. Men alla gillar inte, och det är också något jag blivit bättre på att stå ut med. Jag tror det. Jag känner mig rätt trygg. Det är jobbigt men jobbigt är inte något jag behöver agera på. Och jobbigt- det definierar inte min dag.
Men varje dag definieras av att jag är nykter. Det finns sol varje dag i det livet. Trots snö. Så skönt med fredag, min man hemma efter ett par dagars resa och jag är slut efter veckans sociala liv. Soffa, film och glass. Sova tidigt. Kram och godnatt 😴

Se klart
mån, 2022-04-04 - 12:29

Efter en helg av vila, mycket sömn- lite planeringar och faktiskt lite jobb, välkomnade jag måndagen med gott humör.
Känner mig lite fridfull helt plötsligen. Känns som inget akut jobbigt hänger över mig men det är väl för att jag inte tänkt efter ordentligt…
Ska försöka njuta av den här dagen.
Månadens arbetsrapport visar rekordresultat. Förlåt för skryt men det är så stort för denna arbetsmyra som sällan framhållit mig själv i jobbsammanhang.
Och nu känner jag mig grundad. Det är inte slump utan ork och genomförande.
Och dags för nästa steg i organisationens ombyggnad- dags att lyfta andra- även formellt. Och på sikt- avveckla mig själv.
Jag kommer inte att vara klar-klar på ett par år men jag kommer inte att behövas i samma omfattning.
Ibland känns det lite så med forumet. Man ömsar skinn. En dag är man en fjäril - och flyger! Kram på er. 🌸

Sattva
tis, 2022-04-05 - 07:33

@Se klart Grundad är en härlig känsla! Tungt lod, lugna tankar, jämna energier.
Vad skönt att ha en plan för sitt eget avvecklande. Lämna över sömlöst liksom.❣🌸🌷🌼

Se klart
tis, 2022-04-05 - 23:17

Tack @sattva 😍🌸
Idag delar jag en text som dök upp i mitt flöde, jag är med i två amerikanska grupper för alkoholberoende som jag tror är slutna.
Det här inlägget kan ju inte härledas till någon så jag tror det är ok att dela.
Fint i sin enkelhet och beskriver för mig det - lugn- som jag har landat i, och som jag tror att alla som varit nyktra ett tag- landar i. Det finns ingen väg ut ur det lugnet om man inte dricker det första glaset. Och det är min absoluta övertygelse. Men vi måste välja. Vi måste välja våra liv varje dag. Och jag slås av allvaret i det och glädjen i det. Och ynnesten.
Så fint beskrivet av henne tycker jag, vad tycker ni?

Today I baked a banana bread.
It's not very reasonable as I gained a little weight that I kind of dislike. But I am back at my jumping rope in the morning so I decided I was going to bake that damn banana bread.
Life's too short, I thought.

Life's too short.

For a long time, I wasn't really realizing that.
Time really flies.
One day you're 10 and you wake up the next day 40. Or 70.
My mother in law is 66. I asked her one day
Do you feel, in your head, you're 66?
I was sincerely curious.
I still don't feel like I am 40.
She answered
Not really.

I wonder when we feel our age. Maybe never.

I am happy. I've never been *that* happy. I truly feel, profoundly, happy. At peace with myself. Oh don't misunderstand me. There are moments, a lot of moments, where I am like "why did I just react that way?" or "why can I not let go?" or "why am I yelling?" or "what's the fuck is wrong with me?".
But I am still feeling profoundly happy.

That doesn't mean I feel perfect and I don't want to keep on growing. That's kind of the opposite in fact. I want to keep working on myself and improving myself.
I want to be braver. I want to write that book. I want to jump with my rope every morning. I want to keep working on being healthier. I want to improve my communication skills. I want many things.
Because I am happy. And I want this to stabilize.

But I know. Things are not always going the way we want. Things happen. Diseases. Death. Grief. Loss. Etc. And so I value each day.

Today, the piano lesson I was supposed to give was canceled and I had this extra time to do something.
So I baked the banana bread.
I know it's not reasonable but we have only one life. And I wanted some joy for both of us.

And I just realized, while writing this, that I used to use those words "we have only one life" to drink every night. And it is weird and quite funny because honestly those words don't mean the same at all here, now.
I used them to destroy myself. I used them as an excuse to kill me slowly because I thought I didn't care about being alive.
And now,... now I really really care about life.
I even try to grow it from scratch.

Life's too short.
Bake the damn banana bread.

PS my tomatoes have started to grow! Cross your fingers!

❤️

Sisyfos
ons, 2022-04-06 - 06:24

Mycket tänkvärt i det inlägget. Särskilt att man använder uttrycket ”man lever bara en gång” för att göra något man inte borde göra.
Jag bara måste kommentera en sak som jag inte riktigt delar din slutsats i:
@Se klart skrev:"Fint i sin enkelhet och beskriver för mig det - lugn- som jag har landat i, och som jag tror att alla som varit nyktra ett tag- landar i."
Jag tror inte att alla landar i ett lugn. Jag tror att lugn och harmoni är en färskvara och att vi måste vårda oss själva för att behålla det. Vissa har mer jobb med det än andra på grund en annan känslighet i hjärnan kanske. Sen tror jag att det är nödvändigt att bli nykter för att se sig själv och förstå vad som är viktigt kring en själv. Men det är mycket som påverkar och ordet ”nykterhetsarbete” är ganska bra. Det tar liksom inte slut. Jag tror att vi måste vara uppmärksamma på vad vi gör och hur vi mår. Jag tänker att de som uppvisar ett lugn inte bara är nyktra utan även har hittat en balans. Balans i sina tankar, balans i sitt liv, balans i sina relationer, balans i sina hormoner och signalsubstanser, balans i sin träning, balans i sin själ. Och några härinne får jobba hårdare än andra med sitt huvud, det är jag rätt säker på.

Se klart
ons, 2022-04-06 - 07:11

God morgon @sisyfos
Ja- lugnet utesluter inte jobbet. Lugnet gör det möjligt att jobba med både nykterheten och livet i stort- som väl egentligen är samma sak. Jag tycker också inlägget beskriver det väl.
Men självklart är nykterhetsarbetet olika för alla. Jag tex behöver tänka på och jobba med detta varje dag- och då har jag varit nykter i snart 2,5 år! Jag måste hålla efter mig och mina relationer- varje dag. Tacksamhetsövning- varje dag.
Det tar aldrig slut men först när en blir nykter kan det börja. Kram!

vår2022
ons, 2022-04-06 - 09:38

@Se klart Vackert inlägg. Jag tror att de flesta får ett visst lugn när man slutat dricka. Ett lugn när suget inte längre hela tiden pockar på uppmärksamhet och upptar en stor tid av dina tankar och känslor. Ett lugn när ångest, skuld och skam som orsakas av alkohol lägger sig. Ett lugn och en tillfredsställelse när man vaknar nykter och hjärnan inte är mosig. Ett slags första nykterhetslugn som infinner sig. Sedan börjar det stora arbetet med att lära känna sig själv, bli medveten om underliggande orsaker till varför man inte mår så bra av olika anledningar. Att se mönster och reflektera kring varför man drack. Kan man hitta och komma åt utlösande faktorer till sina känslor och beteende kring destruktivt drickande, hitta nya utvägar till nytt handlande som man mår bra av, då kan man uppnå ytterligare lugn i sitt liv. Att kunna behålla lugnet och nykterheten är ett livslångt arbete, varje dag, en ny livsstil för livet🌷💕

Torn
ons, 2022-04-06 - 11:59

@Se klart För egen del har jag fått ett otroligt härligt lugn pga nykterheten. Det började göra sig påmint runt 6 månaders nykterhet, och vid 1 år var det mer stabilt. Nu efter 2 år är det ännu mer påtagligt. Om jag hade tillfört kroppen någon alkohol under den här perioden så hade jag garanterat inte varit där jag är i dag. Då hade lugnet haft det svårt för att växa sig starkare. Jag tror det är så här, att så länge någon kan känna en saknad av alkohol, eller ha en känsla av att alkohol kan tillföra en något positivt så är det svårare att bli riktigt lugn. Och viktigast av allt, om det finns ett uns av skam kvar. Jag har sett vissa personer här på forumet som är livrädda för att ”bli avslöjade”. Dom vågar inte skriva de minsta om tex sina barn eller sin man. Eller inget om vad dom gör på fritiden osv. Lugnet finns inte hos dessa personer tyvärr. Trist, då det är fullt möjligt att uppnå det. Men skammen sätter stop, och alla är olika starka.

Grattiskramar på 27- månadersdagen förresten! 🤗

Se klart
ons, 2022-04-06 - 23:50

Tack för fina inlägg om lugnet som ju väcker en massa känslor, om hur vi ska nå det åtråvärda tillståndet - som ju på intet sätt ska förväxlas med nåt sömngångar-aktigt, egentligen är det ju grunden till utveckling, att vi ska ha det roligt och spännande. Vad vi nu lägger i det? (Och något vi pratat mycket om under åren 🎉)
Vem är jag om jag inte dricker, kan jag driva på en fest, vara mittpunkten- vara rolig och flamsig? Om jag inte kan det- vem är jag då?
Jag har ju inga svar på det, men jag vet att jag tidigare sysslat väldigt mycket med detta- men ju längre tiden går. Det finns inte som en frågeställning längre. Livet ÄR. Jag har glömt vem jag drömde om att vara eller hoppades kunna bli. Jag är. Jag får liksom följa mig själv på den här livsvägen men behöver aldrig bränsle för att ta mig fram, jag lever av min egen kraft- och av relationerna med mina människor.
Varför jag babblar på om det här- är för mig själv, hitta min egen röst. Men också för att dela med mig, att vi kan följas åt. Och precis som du skriver @torn så blir det bara bättre 😍
@vår2022 du har himla rätt i allt du skriver och vi gamlingar kan gott behöva påminnas om allt det vi ofta lämnat bakom oss i Det vidare livet. @kennie- tack för påhälsning.
@torn- med tiden är det lättare att vara öppen. Skammen vaporiseras.
Kram alla fina! 😍

Se klart
fre, 2022-04-08 - 00:19

Jag håller på med organisationsutveckling. Vänder och vrider på. Tänker, stämmer av med min chef. Måste ta några lite svåra beslut och det handlar mycket om att våga. Gå först och känna tillit. Till mig själv, och till mitt gäng. Läskigt, men samtligt känner jag mig förbluffande orädd. Sova på saken. Ta helg på saken.
Igår var det två olika firanden, bubbel och vin, mingel. Kul och trevligt, precis som ”förr” med den megastora friheten att jag bestämmer när jag är klar. Och då går jag hem. Varvar ner (eller lite upp- när det är mycket jobb) umgås med min man, försöker att inte äta glass pga min rumpa antagit helt nya proportioner….
Numera är den enda påminnelsen om att jag inte dricker alkohol- den enorma friheten jag känner. Den växer dessutom, frihetskänslan. 💕

Se klart
fre, 2022-04-08 - 00:19

Jag håller på med organisationsutveckling. Vänder och vrider på. Tänker, stämmer av med min chef. Måste ta några lite svåra beslut och det handlar mycket om att våga. Gå först och känna tillit. Till mig själv, och till mitt gäng. Läskigt, men samtligt känner jag mig förbluffande orädd. Sova på saken. Ta helg på saken.
Igår var det två olika firanden, bubbel och vin, mingel. Kul och trevligt, precis som ”förr” med den megastora friheten att jag bestämmer när jag är klar. Och då går jag hem. Varvar ner (eller lite upp- när det är mycket jobb) umgås med min man, försöker att inte äta glass pga min rumpa antagit helt nya proportioner….
Numera är den enda påminnelsen om att jag inte dricker alkohol- den enorma friheten jag känner. Den växer dessutom, frihetskänslan. 💕

Se klart
fre, 2022-04-08 - 18:45

Idag gjorde jag en ”torn” och tog ett bad efter jobbet slut, i ett kylslaget hus på landet… Allt om Mat med påskmat är en påminnelse om vår- men ute är det svinkallt och snöigt. Kikar bara in hos mig själv 😊 och önskar mig och er en skön helg. Ska inte ägna en tanke åt jobb imorgon. Läsa, dricka kaffe i sängen hela förmiddagen. Min favorit-helgsyssla om vintern. Ikväll ska jag steka oxfilé som var det nötkött som fanns i vår lilla närliggande butik. Tänkte att- ja det är inte ofta men idag behövs något för att mota bort snöstorm och stress. Mannen spelar lp-skivor och eldar i kaminen. Här är allt bra. Kram på er 🥰

Torn
fre, 2022-04-08 - 19:21

@Se klart Det låter bra!😍 Själv jobbar jag kväll, men det blir som vanligt ett bad när jag kommer hem i natt.😃 Strålande sol här på västkusten nu, men det snöade i morse. Ha en go helg! 🤗

Se klart
mån, 2022-04-11 - 00:35

Tack @torn, det där med bad var ju ett väldigt bra tips, sist var julafton… ska få till det lite oftare 😂
Blev lite turbohelg med fix inför påsk, lite målande av innertak + blocketköp av några fåtöljer jag spanat på och som nu dök upp, och hämt av dem och tippande av de gamla, sen var det hemfärd och.. ja. Sängdags.
Mina små plantor har överlevt helgen. Dahlia-knölarna verkar vara vid liv.
Det mesta är bra. Mamma som är lite smådeppig ska hänga med oss till landet i påsk. Jag oroar mig lite för henne, att hon har för lite sällskap (stämmer) att jag inte hinner med henne som jag borde (stämmer också). Ska fundera på det och om det finns något bra sätt att det kan bli lite bättre.
Jag testar lite hur det känns att inte vara fullt så jagad som jag varit på senare år. Det är troligen övergående men just nu är vi på något av en platå, ni vet de där korta stunderna i utveckling då man får hämta andan.
Jag ska göra vad jag kan för att komma igång med mitt spring i påsk. Det betyder mycket och är egentligen också nyckeln tlll en vikt som jag gillar. Not so much just nu. Slarvar, äter, äter inget alls, äter för mycket. Härom dagen såg jag mig själv med så kritisk blick att jag blev förbannad. Ett bra tecken. Tyckte inte jag var värd de nedlåtande blickarna på mig själv. Fem kilo och lite motion. Är knappast skäl till självskadebeteende i hjärnan. Nä.
Måndag- jag har börjat gilla måndagar. Kom alldeles nyligen. Skyller inte allt av godo på att jag är nykter men det mesta. Det känns som jag numera reser med mig själv som pålitligt sällskap, en kupé som liksom är sammansatt. Jag tror det också hör ihop med mina piller, ett litet ett nuförtiden. Ingen yrsel eller ångest har kommit tillbaka.
Kram och godnatt.