Lyckats sätta en gräns jag aldrig klarat tidigare! Jag sa att jag inte tolererar hur han behandlar mig och att om vi ska umgås ska han vara nykter! Han lovade och vi hade en riktigt bra kväll. Vägen är lång men stolt att jag "vågade" sätta en gräns som jag inte gjort tidigare utan istället anpassat mig till situationen. Tack @Ullabulla för stödet! Det är en resa detta, för alla som har en beroendeperson i sin närhet.

Hej, var ett tag sedan nu!
Jag kämpar på med att sätta mig själv främst, varje cell i min kropp stretar emot men för varje vecka som går blir det lite enklare.
Vi är tillsammans igen men om det är på lång sikt kan ingen veta än. Min man är iaf nykter sen början på januari och han börjar komma tillbaka till sitt "goa" jag. Försöker allt jag har att inte falla tillbaka till en kontrollerande, rädd, självuppoffrande roll som jag inte vill ha. När jag backat har både min man och barn tagit mer ansvar verkar det som. De protesterade allt och jag fick som sagt flytta! Men det känns som jag gjort rätt och att saker och ting förändrats för oss alla. Det är vansinnigt svårt att tänka på sina egna behov. Verkligen tänka på dem. Vad vill jag, vad kan jag, vad ska jag? Ta plats med min person och intressen, inte bara anpassa mig till andra. Vi får se om det blir en solskenshistoria eller inte men som jag ser det så om jag mår bra så spelar det mig mindre roll vad min man hittar på. Kanske följer han med mig... 😊

Kan man missbruka alkohol ett längre tag utan att vara beroende?
Frågar därför att min man inte verkar ha det minsta svårt att vara nykter, inga humörsvängningar eller fysiska känningar. Iaf inget som märks utåt så jag kan se. Helt säker på att han inte druckit heller, det märker jag direkt på honom. Men blir förvirrad, trodde han var alkoholist men hans beteende är inte sådant. Nykter 5 veckor nu.. Det kanske är helt normalt och det är snart suget sätter in. Känner mig helt vilsen i hur jag ska tolka detta.

Din man kan mycket väl vara periodare, eller så dricker han mindre just nu för att han fått hjälp. Eller så lyckas han dölja sitt drickande för att ni inte bor ihop. Det är svårt att veta. Mitt ex började dricka vid lunch men verkade aldrig påvekad förrän framåt kvällen, hans toleransnivå var hög. Klart man vill tro att de har slutat men i mitt fall var det inte så utan det var lite bekvämt för mig att tro det.

@ensam optimist
Tänker också som Åsa M bland annat att han kan vara periodare. Svårt veta.
Jag hurrade tyst inombords gällande exet då han höll upp, bara för att inse att det ena beroendet ersatte ett annat. Helt galet. Sedan kom han tillbaka till drickande och kaoset bröt ut ...

@ensam optimist skrev: "Kan man missbruka alkohol ett längre tag utan att vara beroende?"

Det korta svaret är nej. Om du inte ska definiera beroende väldigt snävt. I slutet på min tid som alkoholbrukare så tog jag t.ex. en vit månad, som för att bevisa att jag inte har ett beroende. Den tiden var inte svår för mig alls. Jag hade ingen abstinens och det var inte svårt att hålla mig borta utan det var egentligen en lycklig period när jag väl bestämt mig och jag fick mycket gjort. Men sen när månaden väl var över så återgick det till ett tidvis destruktivt drickande så att jag var beroende var ju egentligen självklart.

@ensam optimist vet att mitt ex beskrev hur han på många olika sätt ville bevisa att han inte alkoholist, för sig själv och för andra.
Det är förmodligen den starka förnekelsen som sitter i.
"Jag är inte alkoholist" " jag har kontroll" "har inga problem alls".
Det är rätt vanligt iaf.
Ta hand om dig och fråga honom rakt ut.
Känns det konstigt och du inte får svar som rätar ut frågetecken så är det förmodligen något.
Det handlar om ditt liv också och du ska inte behöva leva i osäkerhet och ovisshet.
Kram

Återfall kallas det. Jag hoppades men visste innerst inne att det troligtvis skulle bli så här. Men jag blundar så länge jag kan. Svider och drar i mig. Vill kräkas och helst dö.. Nu kan jag inte blunda längre

@ensam optimist Jag vet hur du känner. Mitt ex fick ett återfall medan vi var ihop. Det tog månader innan jag förstod hur illa det var - och hur djupt han satt i skiten sedan tidigare. Det var ett brutalt uppvaknande för oss båda. För mig, som var så fruktansvärt förälskad, och för honom, som var djupt i förnekelse. Jag kunde inte annat än att vända ryggen till, till slut. Orkade inget annat och hade gått under av att försöka "förstå". Såg till att han fick hjälp och sen släppte jag. Hoppas du 8rkar hitta din väg, och orka följa den. Många kramar! 🤗

Jag orkade och min bästa vän vaknade! Han har slutat dricka och sökt hjälp. Något han aldrig, aldrig, aldrig skulle göra om han inte bestämt sig. Känns som en solskenshistoria men det har varit oerhört tufft, vansinnigt tufft!
Jag har skrikit, gråtit, flyttat, kommit tillbaka och tillsist lämnat över hela ansvaret för hans mående på honom själv. Först då kraschade han, bröt ihop fullständigt och "vaknade". Flera år av elände med det senaste året i kris har det varit. Vägen är lång och tung uppåt men inget kan vara tyngre än vägen neråt. Så innerligt glad men egentligen mest en känsla av lättnad. Hans missbruk är inte mitt ansvar!!

Tänker att det är så oerhört viktigt att poängtera att det jag gjorde som tillslut fick livet att bli bra igen var att börja tänka på mig själv! Slutade bry mig när han var full och dum. Tog vårt barn och åkte ifrån honom och såg till att ha det bra. På telefonen när han ringde sa jag bara att vi kan prata när du är nykter, lade på luren. Det viktigaste är att ta hand om sig själv, i alla lägen. Det är det enda som hjälper. Det hjälper både dig själv och blir en stor kontrast mot den som missbrukar och förhoppningsvis når hen sin botten. Det finns hopp men bara om man lämnar sin situation som medberoende!