Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

majken_r

@Annabell Läst dina inlägg, och som vanligt ler jag☺️ Det är befriande att få le lite när jag också fattar att det är stora och säkert lite tunga förändringar du gör. Lite självdistans och humor gör ändå livet lite enklare och det behövs😅 Stor kram och trevlig valborg!!😍

När jag planerar så, så blir det tyst på tjattret 😊
Sån bra insikt. Här och nu och hjälpsamt för stunden men också en bra grej i verktygslådan.
Jag minns att de flesta nyktra månaderna (liksom det sista pimplande året) var präglat av oro och liksom ett nervöst väntande på när något skulle hända och detta något var väl ett glas.
Det var jobbigt att parera.
Men det går över. Det är så mycket (allt!) av det som är jobbigt i början som faktiskt går över. Finns inte ens som ett eko.
Påminner om det. Ha en ljuvlig kväll, kram.

Åh, jag tänker att det där är en så viktig insikt: att det är möjligt att vila. Att stanna upp att vara ”här och nu”. Jag jobbade tror jag hela tiden på gränsen till utmattning. All planering, alla måsten, först det, sen det, sen det och i det fanns alkoholen ibland för att orka. Jag minns att jag stod utanför dörren hemma och drog i mig lite vin ibland för att orka ladda om när jag kom hem från jobbet. Ladda om för middag, läxor etc. Jag smygdrack, så sen hade jag fullt upp med att få i mig resten i smyg under kvällen. Föga avkopplande. Jag ångrar att jag var så präktig ibland med alla måsten. Fånga dagen. Packa mackor och dra iväg på kvällen istället med barnen för en kväll. Tog säkert 1/2 år av nykterhet för att landa där. Min första långa nyktra period avslutades i samband med att min pappa dog. Då blev det återigen fullt kaos med en massa måsten, det och det och det först SEN kan du vila. Lite raketbränsle och reflektionen uteblir. Alkohol fungerade uselt som avkoppling för mig, särskilt när jag var så uppstressad. Fixarfrasse anlände ofta, eller om jag satt still fick jag ibland sällskap av ”den ältande alkoholisten” en riktigt tråkig typ som fokuserar på problem och oförrätter.
Att som du hålla i planering och logistik och vara reseledare är lite utmattande tror jag. Att se det är en bra början. Minska kraven något för de är ens egna ofta, ingen annans.

Tack hörrni 🥰! Nu har jag under flera dagar faktiskt kört med strategin ”köpa sig fri” 😅, dvs tex betala in sig på olika grejer och inte laga mat ett dugg från grunden 😆. I längden blir det kanske för dyrt (fast vin kostar ju också 💸!) men lätt värt just nu. I afton blir det fotbollsmatch och korv 🌭😄.

Så fint att gå in i maj månad 🌼! Även fast det halvsnöade där jag bor igår och alla här ikring som redan morskt har ställt ut såna där fina blommor som nog börjar på P (vad fasiken heter dom?!) måste ta in dem igen, så är man ju mentalt närmre hägg och syrener nu 😄☀️.

Jag jobbade som ledare i barndans och barngymnastik i många år när jag var ”ung” (vill gärna tro att jag fortfarande är ogammal, men det här var mellan att jag var 15-30 år). En övning/lek som jag brukade köra i slutet av lektionerna (som avslappningsövning) hette ”koka spagetti”. Då hoppade vi i en kastrull (alltså stod i en liten ring) lika stela och hårda som spagetti och så började vattnet koka och man blev mjukare och mjukare i kroppsdelarna allteftersom, tills man var helt ringlande och mjuk som ett kokt spagettistrå. Och så låg man i ringen och lyssnade på ”Brusa högre lilla å” (Björn J:son) en stund, som var min bästa vilolåt på den tiden. Igår körde jag den ”leken” på mig själv, när jag uppmärksammade hur spänd jag gick runt och var… Jag tog en stund och försökte aktivt skapa en förändring ur mitt rent fysiska okokta-spaggetistrå-tillstånd. Det funkade sjukt högt över förväntan! Så nu vill jag slå ett slag för- och uppmuntra alla att leka ”koka spagetti” 😄! (Ja, jag vet att det är coolare med yoga och mindfulness, men om man tröttnar på det så… 😂).

Glad första maj till alla 💕☀️! 🦆✅

majken_r

@Annabell älskar koka spaghetti! Jobbade med barn för länge sen och gjorde liknande med kastrull och allt😅 Skaka är också kul, och bra, och fuldans🕺🏻💃🏼 Är väldigt intresserad av hur kroppen behöver aktiveras på olika sätt så vi kan hantera stress, oro och ev trauman👌🏼 Kram till dig och kul med starten på en skön maj!

Pelargoner för sjutton @Annabell !! 😁 Riktiga pensionärsblommor säger mina ungar, men jag gillar dom! Men än får dom stanna inne, på sin höjd flytta ut i uterummet.
Koka spagetti som lek har jag aldrig testat, men låter som en kul lek. Speciellt bli kokt och bara få ligga i en hög. Det låter inte dumt!
Tack för inlägg på min sida, gillar att ha sällskap av dig på den här trixiga vägen!
🤗

Jag älskar p-blomman, har nu kommit till rätta med övervintring och efter att planterat om dem i ny jord för några veckor sen så växer de för fullt.
Mina fin-Mårbacka står inne om somrarna- som en grön gardin.
Ute planterar jag lite ”fulpelargoner” fast fina då, men orkar bara övervintra dem i undantagsfall.
Jag vill hurra för din köp-strategi, tror inte du hamnar i lyxfällan pga korv och hämtmat. Men du hinner skaka loss lite stress och en timme tid- så värdefullt.
Hej dig @annabell 💫🌸

Men så sjukt kul att du också har kokat spagetti majken😅❤️! Jag känner också så som du beskriver ditt intresse gällande kroppen - och har alltid varit övertygad om att självkänsla delvis kan kopplas till huruvida man känner att man har koll på sin egen kropp. Jag har väldigt väldigt ospecifika ”krav” på mina barn vad gäller hur, i vad och var de ska prestera (bara att de ska vara schyssta kompisar och begripa och leva efter att alla har lika värde!), men jag har gått ut hårt 😄 för att lära dem att stå på händer när de var små. Och varje år testar vi i hemlighet (jag med) att vi fortfarande kan stå på händer 😂. I mitt tycke är den kroppskännedomen ovärderlig. Kan man stå på händer, så kan man klara ALLT 😆. Nä, men det gör något positivt med en när man vet med sig att man har koll på sin lekamen 🤸‍♀️😄. Det är kanske också en av anledningarna till att jag avskyr vad alkohol gör med en… Att vara halv-dragen och kravla runt i gropen är verkligen raka motsatsen till att stå på händer…

Nämen nu har jag googlat - Penséer var det jag tänkte på 🌺😂!! Visst är det också tidiga vårblommor…? Helt seriöst så har jag en rosa pelargon av tyg-plast på mitt utebord nu 🙈. Förstår att jag borde skämmas… 😂. Jag önskar att jag kunde få igång Dahliaknöls-pepp eller få nåt sticklingsprojekt i rullning… (vad ÄR ens stickling…? 🤓). Men det kommer fasiken inte att gå! Jag kommer att köpa och ställa fram typ en färdig tagetes när det slutar att vara minusgrader på natten… 🌼🙄😊.

Måndag igen… 🥳… Typ nollgradigt än så länge. Två av tre kids sjuka. En svindryg rapport att skriva (nununu). Hundisen har alldeles för långa klor och klickar omkring i huset och påminner. Fronten på kökslådan har trillat av för fan sista gången (inte ens den lilla träpluggsbiten är kvar…). Jag borde ha bäddat rent i allas sängar igår. Två persienn-snören har gått av (hur faaaasiken lagar man såna?! Mamma kunde, men hann inte lära mig!). Men jag har kokta ägg (XL) och nya strumpor och är ganska glad ändå faktiskt 🥰🦆✅! Ha en fin dag alla ☀️!

@Annabell Ha ha! Du är så rolig😂. Full rulle! Verkar som att du har fullt upp med annat än dahliaknölar och sticklingar, köp färdigt och plantera ut när det är safe. Tror också att klara allt om man kan stå på händerna, då är ju världen upp och ner och när man stått klart, står världen till rätt igen. Det gör den inte när man dricker, då är världen upp och ned hela tiden fast man inte står på händerna😂. Även om kökslåda trillat av, sängarna är skitiga, persiennen hänger, barnen är sjuka och en dryg rapport att skriva så är världen inte upp och ned så länge du är nykter.

Du kämpar på så bra! Är dina stora ägg i lugn och ro, dina strumporna håller dig varm och skön🌷💕

Jag vill avråda från överdrivet trädgårds-bestyr när en har barn hemma. Trädgård är främst för oss som saknar att ha något som växer i våra nypor.
Allt har sin tid @annabell
Allt hinner vi med, men en sak i taget.
Ät ett ägg. Stå på händer.
Se där ett nytt carpe diem 🥰

@Annabell
Håller med de andra att allt har sin tid. En sak i taget och färdiga blommor finns att köpa i affären.
Älskar @Se klart nya Carpe Diem-meme.
Ät ett ägg. Stå på händer.
❤️

”Ät ett ägg (helst XL). Stå på händer” 🤩!❤️

Men gud vad jag stressade igår… 🙄. Hamnade i ett läge då två av kidsen har lyckats (olyckats) ha sönder sina iPhones och det SKA ju bara åtgärdas… Fort! Så jag stack in snoken på Telia när jag hade typ sex minuter på mig och lill-nummerlappen som kommer ut när man trycker på privatkundärendeknappen (där ser man - världens längsta ord, när man skriver ihop det 😆) tog ju typ fyra minuter att bara rulla fram kändes det som 🥵. Sen sprattlade jag (på riktigt mer kroppsspråk än prat) ur mig mina ärenden till en jättefin, men ny och långsam, förmåga på telia. Det hela gick sådär och jag hastade iväg därifrån med betoning på hasta. Utanför dök det upp en trevlig tjej med digitalt anteckningsblock och ba ”hallå - har du möjlighet att besvara…” Jag svarade spontant i farten med den här fantastiska meningen: ”Förlåt mig! Men jag har redan haft alldeles för bråttom!” 😂 Och det var ju helt sant. Jag hade redan haft alldeles för bråttom, en lång stund. En hel dag. Och det känns som att jag ofta har det… Och jag har ju nu förstått att jag borde försöka att INTE leva så (pga fixarfrasse❤️tjatterfjanten=sant-syndromet) Men fasiken vad svårt det ÄR 😮. Nåja - ny dag och förhoppningsvis mindre bråttom! 🦆✅✨❤️

Så himla fint att livet ger oss nya dagar.
Hur är det med de gröna luckorna? Finnes några? Eller är det mer ”kötta”- dagar, det låter så.
Testa tricket aff lägga dig 15 min i en soffa/på ert golv. Lyssna på musik av karaktären som @andrahalvlek tipsade om en gång:sångmantra?
Knasig musik (för mig). Men oväntat effektiv. Om inget annat hjälper så vet du: 🥚🥚🥚
Kram bästa @annabell 😍

Godmorgon @annbell
Var är du idag, tro. På någon grön lucka i kalendern där det finns tid för dig och dina tankar?
Varggropen? Med gäster du vill kasta ut?
Såna där sunkisar som la sig på soffan och sov utan tillåtelse.
Var du är är så kikar jag in och säger hej. Sol idag hos mig. Det underlättar allt. Kram.

Hej Se klart 💛! Sol här också, tack och lov… En strimma av den når ner till varggropen där jag klev ner - igen 🐺😞. Det är ju så förjävligt och så ”pinsamt”, så jag klarar ju nästan inte av att komma in här och sätta det på pränt… Allt genuint stöd jag får här, allt det ni som skriver liksom investerar i att hjälpa mig, känns det ju som att jag inte förvaltar väl… 😔💔.

I februari skrev du Se klart det här till mig:

”Jag drack ju inte som alla andra. Jag drack alltid mer. Många som drack som jag, som fortsätter. De ligger än så länge och kanske aldrig i rännstenen. De vaknar mest varje dag med ångest, den där kemiska. De ligger på soffan men vilar inte. De säger saker de vill ta tillbaka nästa dag. De tänker; jag kanske ska skippa att dricka idag men sen gör de inte det ändå för det är svårt.”

Jag blev livrädd (på ett bra sätt) när jag läste det första gången och återkommer ofta till det inlägget. För precis så är det. Det kanske inte är och kanske aldrig blir rännstenen, men vem vill leva så här?? Vilar inte nånstans. Missar att vara jag på riktigt. Och när jag höjer blicken när jag är ute och går i våren, så ser jag den inte riktigt… För huvudet hinner aldrig riktigt bli mitt igen mellan nedhoppningarna i gropen. Jag är lite för flackig och rädd i blicken och för fransig och snabb i själen för att intryck ska nå in. Istället stänger jag av min kompass och ramlar ner i varggropen. Det finns ju ett annat sätt att leva och uppleva! Nytt krafttag idag. Klättrar upp ur gropen - igen… 🐺🔨.

Kram…❤️🦆

Jag tror vi ska inte använda pinsamt alls i de här sammanhangen.
Det är vad det är. Om det går att ladda AV de olika stegen ner eller upp ur gropar - och inte knäppa på ännu fler känslor av misslyckande än de som finns där oavsett. Så finns något att vinna. Man kan ägna sig åt viktiga saker.
Här är stödet genuint och det är INTE villkorat av att vara duktig eller klara av.
Stödet är kroppstempererat och även om man (jag) blir löjligt glad när det går ”bra”. Så är det ingen stor sak när det inte gör det.
Stödet finns likafullt. Det tar inte slut utan är mer som en vägg i skogen- den står där.

Lika lite gillar jag att man är ”duktig” när man checkar av gröna dagar. Bra, och bra kämpat- för detta är stundtals en kamp.
Duktig tycker jag passar bättre i andra forum. Men det är förstås en smaksak.
Jag har nog själv aldrig känt mig duktig när jag avstått alkoholen. Men stark!
Stark som i ett tillstånd och flöde.
Det här är riktigt svåra grejer @annabell det vet du ju. Jobbet pågår på så många plan.
Det jobbet är tufft att orka varje dag-
så ge dig tid.
Men fortsätt att inte dricka. En dag i taget, en stund i taget.
Inget annat än det jobbet är liksom kravet för att nykter-jobbet ska kunna börja.
Jag hejar på dig varje dag @annabell var så säker ❤️🦆