av mamma-julia

mamma-julia
fre, 2022-05-06 - 21:05

Har skrivit här förut, känns bra att kunna skriva av sig sin oro för människor som förstår. Min son, nu 45 år, har missbrukat alkohol många många år. För några år sedan hade han leversvikt och man konstaterade även början på levercirros samt bråck i matstrupen. Han var nykter länge men sen tillät han sig att dricka ibland, och ibland blev till månader i taget. Nu var han och tog prover och levervärdena var höga, GT var 18 och ska vara under 3 samt lågt blodvärde. Han har haft blödningar från magen tidigare. Som mamma blir man ju livrädd även om jag varit medberoende så länge så det blivit en livsstil. Har tappat bort mig själv och mitt liv nästan helt, är 68 år och börjar bli något sliten. Han är remitterad till medicinmottagningen och till ultraljud lever och gallvägar. Jag är så rädd att det gått för långt och känner mig så fylld av ångest för det. Jag kan bara hoppas att levervärdena går tillbaka, han har varit helt nykter en månad och nu säger han själv att han inte har något annat val än att fortsätta vara nykter. Han har även fått utskrivet Citodon i flera år och det är ju inte heller bra men nu är det helt stopp på att få recept på det, när läkaren såg provsvaren drog han in Citodonen omedelbart. Min son säger att det känns som en lättnad att slippa jaga efter alkohol och tabletter men är så klart orolig för abstinensen av Citodonen nu. Alkoholabstinensen kände han inte av när han slutade denna gång. Jag får säga att jag har dåligt samvete för min medverkan till allt det här, i mitt medberoende har jag blundat och hjälpt till. Det känns för bedrövligt att jag varit så svag. Jag vill nu bara att han blir bättre, vågar man hoppas på det? Hoppas någon vill skriva till mig så jag kanske kan få känna en gnutta hopp i alla fall.

TappadIgen
fre, 2022-05-06 - 21:59

@mamma-julia Jag har full förståelse för att du bara vill din son väl och att det kan vara så oerhört svårt att vara medberoende.

När det kommer till leverskador så låter det ju oroväckande med det du beskriver. Med det sagt så är alla väldigt individuella. Jag har skrivit om det lite tidigare, bland annat i mina egna trådar, att det finns en del solskenshistorier när det kommer till begynnande leverskador och att återhämta sig. Dock är det ju så att det alla solskenshistorier har gemensamt är att de slutade dricka. Ärrbildningen kommer ju alltid att vara kvar, men det finns ju de som hämtar sig tillräckligt att de kan leva resten av livet och till slut dö med och inte av leversjukdom. Men samtidigt låter det ju på det som du beskriver att om det inte blir ett alkoholstopp nu så är det bara en tidsfråga. Så jag hoppas verkligen att han har förstått allvaret denna gång, men det låter ju som att han har gjort det.

te
lör, 2022-05-07 - 08:07

@mamma-julia
Hej!
Jag är i början av mitt tillfrisknande från alkoholism och nu när jag funderar och inventerar mitt liv upptäcker jag har några av min närstående varit medberoende. Jag har aldrig tänkt på dem som svaga, har alltid sett att det var deras kärlek till mig som möjliggjorde mycket av mina dåliga val. Även när jag var som sjukast såg jag det som kärlek. Mina närstående vittnar om att det också gav dem en djup känsla av att vara behövda av mig, en 24/7 livsuppgift, en del av deras identitet. Som om allt annat kändes grått i livet kunde de i alla fall säga till sig själva att de inte svek mig. Nu i efterhand förstår vi alla att det var precis tvärtom. Deras resa under mitt tillfrisknande är i många stycken faktiskt svårare än min. All respekt och kärlek till dig! ❤️
PS Det positiva är att din son fortfarande lever och att både beroende och medberoende går att behandla. Hoppas det är något ni kan göra tillsammans. 🙏🏻

gros19
lör, 2022-05-07 - 19:57

Du undrar om du ska våga hoppas på att det går bra för din son. Du hoppas nog vare sig du vill det eller inte. Det är ju ditt barn. Upplever att vi anhöriga tror vi kan skydda oss från besvikelser genom att inte hoppas. Funkar inte enligt mig.

Det är illa nu för din son och skuldkänslor hjälper varken dig eller honom. Om du känner behov av att prata om det du gjort och inte gjort är mitt råd sök professionell hjälp eller kanske någon alanongrupp där du kan känna trygghet. Att ta tag i egna problem gynnar din son.

Din son verkar ha insett allvaret och du kan inte påverka situationen. Försök ha det så bra det går tillsammans. Var i den situationen att jag riskerade att mista min son och jag tänkte då att vi har i alla fall haft en väldigt fin sista tid. Det var den trösten som fanns det enda som betydde något, men han återhämtar sig lite i taget och idag känner jag hopp.

mamma-julia
lör, 2022-05-07 - 21:26

@gros19 Hej och tack för ditt svar. Det är inte lätt med denna tunga skuldkänsla. Och rädslan att förlora honom äter upp mig varje stund. Nu ska han i alla fall läggas in på lasarettet, han vill det själv. Det är bra men samtidigt är jag så rädd när han är någonstans där jag inte har kontroll, livrädd att telefonen ska ringa och något är fel. Men den rädslan går jag med nästan konstant. Jag funderar på alanon, ska kolla vad som finns här där jag bor. Han har Asperger också och panikångest, vet hur det var när han låg inne förra gången, jag fick vara med på alla undersökningar m m. Jag behöver någon, har inga syskon och min sambo håller sig liksom utanför det hela så Alanon kanske är ett bra ställe att vända sig till. Försöker hålla mig lugn för hans skull men ångesten och rädslan jag känner är så jobbig. Hopp är vad jag vill ha, så rädd för vad ultraljudet ska visa och vad läkaren ska säga sen. Men är väl bara att gå igenom det, bara det finns hopp.

mamma-julia
lör, 2022-05-07 - 21:33

@te Tack för ditt svar. Din inställning till anhöriga och medberoende var bra för mig att läsa. Jag tycker ju att jag gjort så många fel som är en stor del i att han har fått alkoholskador. Det är som du skriver kärlek fast det blir fel. Men precis som du skriver så är det just det där att vara behövd och det har verkligen varit min livsuppgift att ge honom allt han behöver och som gör honom nöjd. Jag hoppas nu bara att det går att göra något åt hans sjukdomsbild, det är så skrämmande med de höga värdena. Dessutom lågt blodvärde/järn och lågt kalium. Rädd för svaren vi får på lasarettet men måste ju göras.

mamma-julia
lör, 2022-05-07 - 21:37

@TappadIgen Tack för ditt svar. Ja, han har förstått nu och självbevarelsedriften sätter väl in. Total stopp på alkohol sedan en månad tillbaka och nu även helt stopp på Citodonen. Tycker och hoppas på att levervärdena kan gå ner. Ärrbildningen, cirrosen, finns väl kvar ja, bara hoppas att det inte gått för långt, det är min största rädsla. Han är trött men det låga blodvärdet och även lågt kalium ger ju trötthet. Hoppas nu att han går med på alla undersökningar som krävs och sen får den behandling som behövs. Så jobbigt att vänta och tänka alldeles för mycket. Jag kommer att skriva här sedan, hoppas det kan bli något positivt.